REPORTAGE 2015 höst

Thorbjörn Håkansson har sålt sitt flaggskepp Sandra i Kalmar. Foto: ROLAND ANDERSSON

151228

Den småländske nöjeskungen Thorbjörn Håkansson har sålt sitt flaggskepp Sandra i Kalmar.

– Jag är snart 70 år och har planerat för en försäljning i ett år.  Den 20 januari lämnar jag nycklarna. Det känns bra, säger Håkansson.

Ny ägare till Sandra blir Michael Nilsson, välkänd bilhandlare i Kalmar.

­– Det känns rätt att sälja till någon som vill utveckla och driva Sandra vidare, säger Håkansson.

– Det ska bli spännnande. En helt ny bransch med vad det innebär, konstaterar den nye ägaren.

Driften av Nöjespalatset Sandra kommer Michael Nilsson och hans kompanjon Anders Blomqvist att svara för.  Blomqvist blir vd i det nya driftbolaget. 

Thorbjörn Håkansson har funnits i nöjesbranschen ända sedan tidiga tonår.

 Som 14-åring arrangerande han sin första danstillställning.

Det första egna dansstället startade han 1966, 20 år gammal.

Sommaren 1983 tog Thorbjörn Håkansson tillsammans med Göran Lundin över Sandra i Kalmar.

Det jobbades intensivt under sommaren inför starten på hösten.

– Det första vi gjorde vara att bygga ett diskotek. Kalmar saknade diskotek.

Det skapades ett nöjesställe för alla åldrar.

Det startade med medelåldersdans till Marcus en fredagskväll och mogendans till Thorleifs kvällen efter. Det var fullspikat båda kvällarna. Grunden var lagd till verksamheten i det danspalats som skulle bli den framtida pärlan i Håkanssons imperium.

Sandrakonceptet exporterades senare till Vimmerby och Jönköping.

Håkansson och Göran Lundin, som gamla dansentusiaster minns från Garvis orkester, var kompanjoner till 1998.

Håkansson blev då ensam ägare till Sandra.

Ett skyfall den 31 juli 2003 dränkte Tobbes älskade Sandra. Danspalatset blev helt förstört en månad innan höstsäsongen skulle starta.

– Ett regnväder var ett slut jag inte kunde acceptera, sa den envise Håkansson då.

Allt återställdes och Sandra fick dessutom en ansiktslyftning.

Alla  stora band och massor av andra artister har gästat Sandra under Håkanssons 32 år på danspalatset.

Nu tar det dock slut.

Håkansson kommer att finnas i bakgrunden som bollplank.

– Jag ska hyra rummet där jag har mitt kontor och Nöjeskällan hyr i källaren, där vi har orkestrarnas affischlager.

Thorbjörn Håkansson äger som bekant bokningsbolaget Nöjeskällan ihop med bandet Black Jack. Den verksamheten rullar på som vanligt.

Håkansson kommer också att driva sina andra dansställen – Stallet i Vassmolösa, Lyktan i Vilshult, Björnholmens loge i Nässjö, Björka loge i Lund  och Skälby loge i Kalmar.

Den 16 januari blir Thorbjörn Håkanssons sista arrangörskväll på Sandra.

– Jag hoppas vi kan återskapa några gamla band då. Jag håller på att diskutera.

ROLAND ANDERSSON

Thorleif Torstensson trivs med att uppträda på egen hand men tror inte på en återförening av bandet. Foto: Roland Andersson.

151202

Det är drygt tre år sedan Thorleifs satte punkt efter 50 år.

Frontfiguren Thorleif Torstensson har fortsatt på egen hand.

– Det är roligt och jag har mycket att göra, konstaterar han.

Hösten har varit fylld med spelningar i olika sammanhang, ihop med andra, Mona Gustafson flera gånger,  eller på egen hand.

Just nu är han bl a aktuell i en julturné tillsammans med Sten & Stanley och Carina Jaarnek.

Fredagen den 4 december är det premiär i Hässleholm.

Sedan väntar Landskrona 5 december, Varberg 6 december och Djurönäset den 12 december.

– I slutet av januari ska jag vara med hela Dansbandsveckan på Viking Cinderella.

Även om Thorleif Tordstensson själv trivs med att åka runt och sjunga och spela saxofon så har han inte lyckats få sina gamla kamrater intresserade av en återförening. Många andra av de gamla stora dansbanden har soim bekant sett ett värde i konsertturnéer.

­ – Det skulle vara roligt men det blir nog inget sådant med Thorleifs. De andra vill inte.

Efter plattan Tack och farväl som kom avslutningsåret 2012 släpptes albumet Golden Sax swing 2014. Det var en uppföljare till Golden sax love songs som kom 2011.

Golden Sax swing innehöll nyinspelat material blandat med väl valda favoriter.

Med nya plattan Mina favoriter speglar Mona G sin långa karriär. Foto: ROLAND ANDERSSON

151128

“En resa genom hela min karriär”.

Så beskriver Mona Gustafson sitt nya album Mina favoriter.

Med 16 låtar – nyskrivna och gamla publikfavoriter – ger hon sin berättelse.

Nio av låtarna är helt egna. Dessutom två med text av Mona G.

Mona G kan se tillbaka på en lång karriär

– Jag firar 45 år som artist. Det var 1970 som jag började spela i dansband. Det var i pappas orkester, som saknade namn men efter två år tog namnet Lill-Nickes. Sedan startade pappa Curt Jürgens. Då blev det mera allvar.

– Under den tiden blev det  två låtar på Svensktoppen. Först En vanlig lördagskväll 1978 och sedan Georgio 1980. Curt Jürgens var då under avveckling och jag hade tidigare fått ett erbjudande från Leif Bloms. Efter en liten paus började jag där i augusti 1981.

Låtskrivandet har alltid betytt mycket för Mona G.

– Det började när jag var 18 år och skrev På väg hem. Med den vann jag Kvällspostens Sommarchans. Priset var en skivinspelning. Det var stort. Marcus Österdahls orkester spelade och Janne Schaffer var med. Ingela “Pling” Forsman producerade.

– Nu är jag är uppe i 110 låtar som jag gjort både musik och text till.  Dessutom ett antal texter som jag gjort till andras melodier. Många har spelat in mina låtar. Mest är det Thorleifs. Kikki Danielsson, Curt Haagers, Stefan Borsch m fl. är andra stora artister som gjort mina låtar. På Lasse Stefanz senaste album fick jag med Tårar skymda av ett regn (i original Blue eyes crying in the rain).

Den är också med på nya skivan.

En del av låtarna har satt djupa spår.

– Etta är naturligtvis Dig ska jag älska all min tid. Den finns i 30-40 inspelningar, norska och danska, tyska också. Den låten kan folk. Jag måste alltid sjunga den. Även om jag bara ska göra fyra låtar under ett framträdande så måste den vara med. Det känns helt fantastiskt att ha en låt från -92 som hänger med så länge.

Med den låten vann Leifs Bloms (där Mona Gustafson var frontfigur från 1981 till nedläggnigen i slutet av 1995) Hänts Meloditävling. Att vinna som artist, kompositör och textförfattare var unikt.

På nya plattan finns Dig ska jag älska all min tid med för tredje gången på ett Mona G-album.

– Lite av din tid lite av din kärlek gjorde Thorleifs till en stor låt. Den finns också i massor av andra inspelningar, även i Norge.

– En annan låt jag är stolt over är Det bästa I mitt liv. Många har spelat in den. Ann-Cathrine Wiklander och Kikki Danielsson gjorde mycket fina inspelningar.

– Sedan är jag mycket nöjd med min nya låt, Jag ser livet gå forbi. Den har kommit på singel och finns på mitt nya album. Det är ingen danslåt men jag tycker själv att att det är så jag vill höra en låt. Jag gillar sorgliga ballader.

Det är mycket kärlek och djupa känslor i många av Monas texter.

– Jag är en känslomänniska, tillhör vad man kallar de högkänsliga. Det är både på gott och ont. Det är bra när man ska uttrycka sig konstnärligt. Man har mycket att ta på. De bästa låtarna har kommit till när jag mått som sämst. Man kan säga att man får tillbaka något från svåra stunder när man idag lyssnar på dessa låtar.

– Jag gör aldrig om texter. Låtarna kommer till mig. Antingen är det bra eller är det inget att ha. Då blir det inget. Min senaste singel kom till i vintras efter en spelning i Lönsboda. Det var väldigt halt när jag körde hem. Trodde jag skulle köra I diket. Då kom den här låten till mig. Jag gjorde den klar när jag kom hem.

– Det kan hända precis när jag lagt mig att det kommer en text. Då har jag ett  litet anteckningsblock och en penna vid sängen. Och min illa bandspelare finns där också. Ibland kan jag ha fått en text i huvudet men kanske tappat den när man lyssnat på annan musik emellan. Då brukar jag tänka att om jag inte själv kommer ihåg en låt jag tänkt på så var den nog inte så bra. Är den bra så brukar den komma tillbaka.

Mona G har mycket att se tillbaka på.

– Det har varit en lång väg. Och krokig. Jag har snubblat ett antal gånger. Men jag har ändå rest mig. Det har varit både medgångar och motgångar. Jag kan inte vara utan sången. Jag får lust och jag får mod. Jag behöver sången och jag behöver få skriva låtar.

Direkt efter nedläggningen av Leif Bloms startades bandet Mona G´s.

Orkestern fick en bra start. Första året in på Svensktoppen med Med dig är himlen alltid blå.

Mona G´s vann sedan tre år i följd Årets låt i P 4:s Kalaslista,  2004 (Vem kan älska dig som jag), 2005 (Jag ska inte räkna tårarna) och 2006 (Du finns alltid i mitt hjärta). Det blev ett par uppmärksammade album. Ändå bestämdes att Mona G´s skulle upphöra hösten 2008.

– Det kändes fruktansvärt svårt. Mitt liv är ju att sjunga och spela. Tiden med Lennarts-grabbarna var den bästa tiden i mitt iv. När jag ombildade bandet efter några år blev det Lennarts från Kinna som kompade mig. Vi hette Mona G´s när jag var med. De spelade också lite själva som Lennarts. Vi var som en liten familj. Vi hade framgångar och trivdes bra ihop. Jag blev jättesjuk när vi tog beslutet att lägga ner. Grabbarna hade vanliga jobb vid sidan om musiken och fick gå direkt til sina jobb från spelningarna. Det håller ju inte i längden. Ambitionen hos grabbarna var nog lika stor som hos mig men förutsättningarna var olika. Jag levde på musiken. Jag kunde gå och lägga mig och sova när jag kom hem efter en spelning.

Det blev en fortsättning på egen hand.

– Jag tog mig tid att sörja, att gå ner riktigt. Men när man tillräckligt  långt ner så finns det bara en väg. Det är uppåt. Mina gamla vänner från dansbanorna skrev brev och ringde. Du kommer väl tillbaka Mona, fick jag ständigt höra. Lite country ville en del ha. Jag gillade country. Jag fick möjlighet att vara med på Sweden country i Kristianstad. Jag gjorde en EP med fyra countrylåtar. Sedan kom tv-serien med Dansbandsbrudar, där jag fick vara med. Det mesta gick mig väl i händerna. Jag  fick mycket jobb som solist.

Det blev nya platser och nya miljöer.

– Det var lite annorlunda. Jag fick min egen anläggning och måste hålla ordning på lite sladdar. Blir man ensam växer man. Självförtroendet blir bättre när man klarar sina uppgifter.

– Jag gör fortfarande en del av mina gamla låtar. Jag gjorde ju gärna country på dansbandsscenen men som dansband kan man inte göra bara country. Det klarar inte publiken. Nu blir det en bra mix. Det trivs jag med.

Saknar du något från tiden på dansbandstiden?

– Jag saknar mina pojkar från Mona Gs. Jag saknar publiken och arrangörerna, men jag saknar inte resorna. Ibland möter jag någon av mina gamla arrangörer, men jag spelar mest på andra ställen nu och möter andra arrangörer. Man får lära känna dom och de är jättesnälla och bra. Gamla arrangörer möter jag bl a i Vallsjöbaden. Där har jag min egen dag varje sommar, Mona G-dagen. Där spelade vi med bandet också. Jag har varit där 15-16 år.

 Mona ser ljust på framtiden.

– Jag är glad och fylld av tillförsikt. Nästan chockad över hur väl nya skivbolaget Atenzia tagit hand om mig och marknadsfört mig.

Nya skivan Mina favoriter känns också bra. Det är en sammanfattning från Georgio till idag.

Jag gör ungefär två jobb I veckan. Det räcker. Jag har lite värk och orkar inte åka så mycket. Men det är kul att vi gamla artister får vara med.

ROLAND ANDERSSON

Catharina Jacobsson från Dansinstitutet hade buggkurs för besökarna. Till sin hjälp hade hon sonen Jonas, nybliven svensk mästare I bugg.

151105

Kalmar Läns museums samlingssal blev danssalong för en kväll.

– Så lyckat att vi kommer att ordna en repris till våren, sager Maria Kanje, producent på museet.

 Maria Kanje har som sin huvuduppgift att ordna kvällsprogram på onsdagar.

– Det kan vara föreläsningar, musik och sång. Ibland workshops. När jag läste en artikel om Berit Gustafsson I Znits fick jag tanken att göra något för dansen.                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                              Berit Gustafsson är den sjungande kapellmästaren I Znits, som hör hemma I Ljungbyholm utanför Kalmar.

– Berit och jag började spåna om en danskväll, där hon mellan låtarna skulle berätta anekdoter från sina 35 år på scenen.

Berit Gustafsson föreslog en enkel danskurs som inledning på kvällen.

Catharina Jacobsson från Dansinstitutet tände på den idén.

– Och det blev helt fanastiskt. Otroligt roligt, tyckte Catharina när hon under en timme lärt ut grunderna I bugg.

Till sin hjälp hade hon 18-årige sonen Jonas som några dagarna tidigare blivit svensk mästre I bugg.

Med brinnande entusiasm lyssnade besökarna på Catharina Jacobssons instruktioner och utförde turerna framgångsrikt.

Somliga var vana dansare, andra hade aldrig dansat tidigare.

Efter buggutbildningen bjöd Znits på två timmars dans. Det var välfyllt på dansgolvet hela tiden.

Flera nybörjare blev så bitna att de direkt hörde sig för om kommande danskurser.

60 personer betyder välfyllt I den lilla samlingssalen.

– Men vi tog in 70, konstaterade Maria Kanje stolt.

– 10-15 stycken av besökarna var stamgäster som alltid kommer på våra onsdagsprogram. En del av gästerna har jag aldrig sett förut. Förhoppningsvis fick vi en ny målgrupp den här kvällen och dansen fick en liten ny publik. Väldigt positivt alltså. Självklart ska vi göra om detta.

Planeringen för en repris drog igång direkt. Och då ska det hända ännu mera.

En utställning med gamla kläder från nedlagda riksbandet Tonix finnas i tankarna.

– Det bör vi kunna ordna, konstaterade Gunnar Berlevik, som var på plats.

Gunnar var kapellmästare I Tonix som också hade sina rötter I Kalmar län (Mönsterås).

Berlevik kunde under kvällen studera sin gamle Tonix-kamrat Matz Ålund som sedan några år sitter bakom trummorna I Berit och Ola Gustafsons band Znits.

Fjärde man denna kväll var Christer Lundgren, som vikarierade på keyboard.

ROLAND ANDERSSON

Text och foto

Wizex med Tommy Karlsson, Anna Sköld, Thomas Lindberg, Eric Iversen, Allan Dittrich och Dan Andersson efter en av senaste helgens showföreställningar i Grömitz. Foto: ROLAND ANDERSSON.

151103

Sedan förra vintern har Wizex spelat upp sin show I Folkparkens tjänst.

– Mera ska det bli, säger kapellmästaren Eric Iversen.

Efter föreställningen I Trelleborg fredagen den 7 november blir det dock en liten paus.

Wizex presenterar därefter sin julshow Nu börjar det likna jul.

Julshowen spelas upp på Granada I Lönsboda under två veckoslut.

Det blir också en föreställning i Karlshamn den 5 december och en I Bromölla 12 december.

– Kanske också något i tv, konstaterar Iversen.

Det är TV 4 som då är aktuellt.

Show-spelningarna har betytt mycket för Wizex.

Tankarna på att göra show tändes I samband med att Wizex 2013 firade 40-årsjubileum.

Då släpptes albumet 40 år i folkparkernas tjänst – ett album med nyinspelningar av orkesterns hitlåtar genom åren.

Eric Iversen insåg att det skulle gå att göra något på scen också.

Med frontfigurer som Anna Sköld och Thomas Lindberg, båda skolade på Wallmans, fanns förutsättningar som inget annat dansband har.

Föreställningen I Folkparkens tjänst föddes för att ge en spegling av nöjeslivet från 40-talet och fram till dags dato.

Prremiären genomfördes I början av mars förra året på Hotel Carat I tyska Grömitz. Svenskar bussades dit av Bromöllabuss, som Iversen är knuten till som reklamman men även som inhoppande chaufför.

Satsningen blev en fullträff.

Publiken gillade att få höra tolkningarna av gamla publikkära artister som Siw Malmkvist, Lill-Babs, Snoddas, Thore Skogman, Lasse Berghagen, Anita Lindblom, Gunnar Wiklund, Monica Zetterlund, Towa Carson, Elvis, Frank Sinatra och många flera.

Obetalbara shownummer som Anna Skölds tolkning av Eva Rydbergs Bofinken Knut och Thomas Lindbergs tolkning av Lasse Berghagens Flirtige Knut är höjdpunkter som sent ska glömmas.

Mellan dansspelningarna har showprogrammet spelats upp på en del orter I södra Sverige.

I skiftet oktober-november i år var det dags för Tyskland igen. Fyra dagar I följd spelades showen I Grömitz.

– Efter nyår ska det bli mera. Vi har mycket att göra I Sverige. Vi måste upp I landet. Problemet är att marknadsföra det hela. Att ett traditionellt dansband gör något annorlunda är inte så lätt att få folk att förstå. Vi kämpar vidare och lägger in lite små förändringar när det känns rätt.

I höst har exempelvis ett avsnitt med Hasse Anderssons musik lagts in. Nu finns både Änglahund och Guld och gröna skogar med.

Frontfigurerna Anna och Thomas älskar att få showa.

– Det är helt annorlunda än dansen men jag tycker jag inte att det är jobbigare.  Men svettigt med många klädbyten är det naturligtvis. Ibland undrar man om man fått rätt kläder på, säger Anna som byter klänning och dräkter ett oräkneligt antal gånger.

Thomas:

– Det underbart det här. Alla figurerna är roliga att göra men Elvis och Frank Sinatra är lite speciellt.

– Jag älskar nog Siw Malmkvist mest, konstaterar Anna Sköld.

– Anna är ju som en liten Siwan, tycker Thomas.

På nyåret ska gruppen alltså dra iväg uppåt landet.

– Vi har egentligen inte varit norr om Älmhult. Det finns mycket att göra, betonar Eric Iversen.

Men nu är det alltså dags för julshow. Nu börjar det lika jul heter showen.

– En julkalender med 24 färgsprakande överraskningar, säger man.

Det har lagts ner mycket arbete på showen. Redan på försommaren spelades film med en kortversion in för att användas som marknadsföring.

Eric Iversen:

– Vi investerar lite för framtiden. Vi tänker att det ska bli en större grej nästa år.

Samtidigt som julshowen har premiär släpps julplattan Nu börjar det likna jul.

Mellan varven blir det traditionella dansspelningar

ROLAND ANDESSON

Paul "Paljett" Sahlin tillbaka på scenen i sin glittrande kostym. PRESSBILD

Paul Paljett är tillbaka i sin glittrande kostym.

– Det är med glimten i ögat. En kul grej helt enkelt. Jag har inga ambitioner att turnera. Man är ju lite till åren kommen.

Paul Sahlin har hunnit fylla 60 och arbetar sedan elva år tillbaka som begravningsentreprenör i Trollhättan.

På nyårsafton står den förre popidolen och dansbandssångaren på scenen i en krogshow som sätts upp i Trollhättans Folkets Hus.

Det blir mycket Paul Paljett under de 15-20 kvällar som showen kommer att genomföras.

Dock knappast i den form som när Paul Paljett erövrade nöjes-Sverige under 70-talet.

– Det var fantastiska år. Det var upplopp med skrikande fans och poliseskort till hotellen, minns Paul Sahlin.

Han var stor idol, producerade många hitlåtar och sålde massor av skivor. Publik i stora skaror strömmade till parkerna.

– På 60-talet hade vi haft artister som framförde låtar skrivna av andra. På 70-talet blev det mera markant att om man skulle komma fram så var det med egen musik. Det var viktigt att stå för sin musik. Det gällde Ted Gärdestad, det gällde Harpo och det gällde mig. Alla skrev sina egna låtar. För mig var låtskrivandet mycket viktigt

Den hektiska Paljett-perioden varade mellan 1975 och 1980.

Det blev åtta låtar på Svensktoppen under dessa år. Mest känd jättehiten Guenerina, som fortfarande hörs i många sammanhang.

Sahlin var på väg mot en karriär i Tyskland och fick ett skivkontrakt med RCA

– Det var stort, men jag skulle få offra mycket och sälja mig väldig dyrt. Det var jag inte villig att göra. Jag hoppade av.

Han hängde undan Paul Paljett-kostymen och startade det toppmoderna diskoteket Slussen och blev sedan hotellägare.

Scenen lockade snart igen. Paul Paljett blev Paul Sahlin och frontfigur i dansbandet Säwes 1986.

Där det blev det nya hitlåtar, varav Luffarpojken blev den största.

1990 värvades han till Matz Bladhs. Där blev det 14 år innan Sahlin 2004 till stor överraskning för många dansbandsvänner lämnade livet som turnerande dansbandsmusiker.

Hitlåtarna blev många under åren i Matz Bladhs.

Allra störst var Vid Silverforsens strand. Det var en låt som inte Sahlin skrev.

Från Sahlin kom bl a Livets stora gåta, Klockorna ska ringa, Tack för åren som gjordes till Matz Bladhs 30-årsfest 1989 och Det faller ett regn.

Sahlin har självklart burit med sig starka minnen från dansbandsåren.

– Eftersom låtskrivandet alltid varit viktigt för  mig kändes det fantastiskt att få testa låtarna i princip samma vecka som man skrivit en låt. Man kunde direkt testa på en levande publik och fick känna på stämningen om det var rätt. Ibland kändes det inte rätt. Då gjorde vi inte heller låten på skiva.

Han skrev till andra än egna bandet.

– Det finns två låtar som slog som kanske inte gick hand i hand med mig som artist utan som låtskrivare. Det var San Marino som jag gjorde till Vikingarna. Sedan Du kan alltid lita på pojkarna över 35 som jag skrev till Rankarna och Mats Rådberg.

Paul Sahlin bytte vid avhoppet från Matz Bladhs helt karriär.

Han började på begravningsbyrå.

– Jag hade ingen inblick alls i branschen, och trodde när jag började inte att det skulle bli så mycket jobb som det har blivit

Sången har han inte behövt släppa. Han sjunger på de flesta begravningar.

– Jag sjunger också på minnesstunder efter begravningarna. Det var inte så vanligt innan så jag kom kanske med lite nytt när jag för att vara lite vitsig dansade in i begravningsbranschen.

Musiken skiljer sig helt naturligt från vad Paul var van vid tidigare.

– Sången har blivit en väldig utmaning med allt från operetter och visor till traditionell begravningsmusik. Det är ett brett spektra.

När tiden medger är Paul Sahlin ute och sjunger sin egen musik från de många artiståren.

– Jag gör ett program som heter Paul Sahlin berättar och sjunger.  Jag spelar gitarr och sjunger och gör det antal jobb som jag tycker att jag orkar med. Det blir 15-20 om året. Då i alla möjliga sammanhang, föreningar, företag, äldrevård.

Nu blir det alltså tillfälle att plocka fram alla hitlåtarna i lite större sammanhang.

– Det är jätteroligt att få möjlighet att på nytt få sjunga mina gamla låtar till ett band. Det är i princip 11-12 år sedan jag gjorde det senast.

Det är Paul Sahlins bror Claes Johansson (som i motsats till Paul inte bär mammans flicknamn Sahlin) och Bengt Jakobsson som bjuder in.

–  Claes och Bengt Jacobsson är gamla revyrävar i Trollhättan. De har hållit på i över 40 år. Nu kommer jag med för första gången.

Det handlar dock inte om revy utan krogshow inför ätande och sittande publik.

– Vår krogshow har fått det lite vitsiga namnet Lita på pojkarna över 55.

Det för oss tillbaka till hitlåten som Mats Rådberg fick 1987 och låg 16 veckor på Svensktoppen med.

– Vi lägger upp vår show i två akter för det ska bli lite Paul Paljett med 70-talslåtar, men jag kommer även att gå in på dansmusiken och kommer då bara att sjunga det jag själv skrivit genom åren. Det blir lite historik kring min karriär.

Bandet som kompar heter Mumbo, Jumbo Band.

En av Paul Sahlins skivor på 70-talet hette just Mumbo Jumbo. Det var också namnet på en av låtarna på plattan.

– På den skivan som sålde mest av mina plattor fanns också Guenerina.

Bandet Mumbo Jumbo Band på fem man består av Thomas Rundström, kapellmästare, gitarr, Urban Björn, bas, John Lönnmyr, keyboard, Johan Jansson, trummor  och Per Laang, saxofon.

Paul Sahlin skriver fortfarande låtar när tiden medger.

– Har inte full koll på hur många det blivit under årens lopp, men det handlar om hundratals. Mest melodier. Till 50-60 procent har jag gjort texterna också. Under Paul Paljett tiden gjorde jag det mesta själv men hade hjälp med de engelska texterna av en kalifornisk diskjockey som jag fick kontakt genom Michael B Tretow.

Två gånger har Paul Sahlin deltagit i Melodifestivalen – 1980 med Tusen sekunder på en minut av Torgny Söderberg och 1987 med egna Ung och evig som han gjorde som duett med Anne Kihlström.

ROLAND ANDERSSON

Conny Hedin med sin trumpet som i många år skapat bandets identitet.Foto: Roland Andersson.

151012

Det började med en duo som med en något haltande repertoar spelade på ett 30-årskalas.

–  Vem kunde tro att fortsättningen skulle bli som den blev, säger Bengt Hedin från skånska Hjärnarp.

60 år har gått sedan han startade orkestern som kom att bära hans namn.

77-årige Bengtspelar fortfarande. Dock inte i bandet han bildade 1955.

Sedan 1 januari 2004 är det sonen Conny Hedin som driver orkestern som vid pappa Bengts sorti döptes om till Hedins.

De 60 åren firas denna höst med utgivningen av en instrumentalplatta som fått namnet Amor.

– Det har varit en dröm i många år och även ett önskemål från vår publik att göra en instrumentalplatta. När vi skulle fylla 60 tyckte jag det var dags, konstaterar Conny.   

– Med sin trumpet har Conny ända sedan han som skolpojke steg in i orkestern satt sin prägel på bandets sound.

Bengt Hedin var 17 år och hade köpt sitt första dragspel när han och brodern Bo fick erbjudandet att spela för kalasgästerna en bondgård i hemtrakten.

– Vi hade inte hunnit träna in så många låtar, men vi körde repriser och när vi trodde att vi var klara visade det sig att vi skulle spela också till dansen. Då fick vi ta om låtarna igen. Gästerna trivdes och vi höll på till klockan tre på natten. Vi fick 25 kronor att dela på. Det var vårt första gage.

Bröderna Hedin fick mersmak.

Duon blev snabbt en trio och efter en tid en kvartett. Stig Printzén och Olvar Eriksson var de två nya.

Då fick orkestern också ett namn. Det blev Bengt Olvars.

Olvar slutade efter en kort tid men namnet hängde ändå med till 1963. Då blev det Bengt Hedins.

Orkestern fick mer och mer jobb men musiken var fortfarande en hobby.

–  Jag var rörläggare och arbetade på byggen. Det var tufft, minns Bengt Hedin.

1973 blev Bengt Hedins ett heltidsband.

– Vi hade fantastiska år med nästan alltid över 200 jobb. Som  mest gjorde vi 286 spelningar 1986.

Mera statistik från Bengt:

– Från 1973 fram till 2004 gjorde vi 6.875 jobb och spelade 27.500 timmar.

– Antalet medlemmar under mina år i bandet var 40. En del var bara med som vikarier i korta perioder. Det militära störde. På den tiden skulle ju alla göra värnplikt. 

– Vi hade ett par kvinnliga sångerskor. Brita Johansson var först. Sedan kom Hillevi Kristiansson.

– 70- och 80-talen var de stora åren. Då dansades det överallt. Flera ställen i samma stad kunde ha dans samma kväll. Alla hade publik. Det betydde att vi aldrig behövde resa så långt, säger Bengt Hedin.

– Vi gjorde väl två turer upp mot Stockholm varje år men för det mesta var vi aldrig norr om Småland, minns Conny Hedin.

Trots den omfattande spelplanen så var Bengt Hedin noga med att lägga in ledigheter.

– Vi höll alltid sportlovsveckan fri och alltid första veckan i maj, tog lite ledigt på höstlovet och innan jul. Vi såg till att få tre veckor semester. Det betydde att vi i  övrigt bara var lediga på måndagarna

Conny tog plats i orkestern 1982, 16 år gammal. Han gick fortfarande i skolan.

– På den tiden kunde man få förlängd pryo om man hade fått jobb. Jag gick i skolan två dagar i veckan i nian och jobbade sedan  med orkestern.

Drömmen om att gå i pappas fotspår och ägna sig åt musik hade han haft länge.

– Jag stod på morsans frysbox och lyssnade på Flamingokvintetten på 70-talet när jag var liten. Jag  hade ett hopprep som mikrofon. Flamingo har alltid varit mina stora förebilder. Jag lyssnade på alla deras LP på 70-talet. Jag började spela trummor. Så tyckte musikläraren på skolan att jag skulle spela ett blåsinstrument.

Musikläraren var Arne Lamberth, den osannolikt populäre trumpetaren som sålde massor av skivor och hade många folkkära hitlåtar. Lamberth bodde precis som familjen Hedin i Hjärnarp.

Före sin död i slutet av 1977, då han fortfarande stod på topp,  hann han lära den unge Conny Hedin hur man skulle hantera trumpeten på bästa sätt.

När saxofonisten Kjell-Åke Svensson signalerade att han ville sluta tyckte Bengt det var dags för sonen. Conny kom med sin trumpet.

– Kjell-Åke var kvar en tid för att jag skulle bli varm i kläderna. Då var vi fem, minns Conny.

I orkestern fanns då också Christer Nelsson och Ebbe Gustavsson.

Lasse Runnvik var med i bandet från 1969 till 1975 och gjorde sedan ett uppehåll på tio år. När han återtog platsen som sångare blev det närmare 20 år.

1998 tog Andy Johansson plats bakom trummorna. Han hade då ett hårt turnéliv med Candela bakom sig.

När Bengt Hedin bestämde sig för att trappa ner följde Lasse Runnvik med Bengt. De två bildade duon Bengt Hedin & Co. med inriktning på framför allt eftermiddagsdanser.

– Vi spelar 5-6 gånger i månaden. Det kan bli mera. Ibland känner man att man blir trött men det är aldrig så att det känns jobbigt att köra iväg. När man väl står där så rullar det på. Jag kan nog inte sluta spela.

– Men det var helt pappas beslut att hoppa av turnerandet. Hade han haft lust att fortsätta som tidigare hade jag inte tagit över som jag gjorde, hävdar Conny.

Med Conny som kapellmästare byttes orkesternamnet till Hedins.  Conny fick Andy Johansson med sig. Andy hade sjungit ganska mycket innan. Mera blev det när Runnvik inte längre var med.

Bandet kompletterades med Joachim Svensson och Lasse Green (som senare bytte efternamn till Ingerstad).

Inriktningen förblev den mogna stilen.

– Det fanns aldrig någon tanke på att ändra. Det var självklart att köra vidare med samma typ av musik, konstaterar Conny Hedin. Vi hade ju en trogen publik.

Joachim Svensson försvann efter bara något år till Claes Lövgrens och spelar i dag i Lasse Stefanz.

Arne Backen ersatte Jocke i Hedins och blev huvudsångare.

På sensommaren 2013 bantades bemanningen från fyra till tre permanenta medlemmar.

– Vi hade känt att marknaden vacklade lite. Många band funkade bra och hade en bra spelplan men det var svårt att öka gagerna. Stora bussar förde med sig stora och ökande kostnader. Efter 30 år kände jag att jag ville fortsätta spela men kanske få ledigt två helger i månaden och ändå kunna spela mera, men på vardagar. Med tre man kan man ha mindre buss, lite andra grejer. Det blir en helt annan kostnadsbild. Det var så vi tänkte. Vi visste inget när vi inledde detta hur det skulle bli.  Nu kan vi konstatera att det har gått fantastiskt bra. Vi har 170 jobb i år. Med dagens mått år det jättebra, menar Conny.

Planerna var att trion skulle bestå av Conny Hedin, Robin Rignell och Arne Bakken.

Det blev bara så ett tag.

Robin blev erbjuden en tjänst som han inte ville tacka nej till.

– Arne Bakken kunde inte jobba som det var tänkt med tanke på sina barn. Han tvingades sluta. Då blev  det Ola Nordén från gamla Dannys i stället.

Ola var sugen att åter stå på scenen och många dansare välkomnade hans sångröst.

Christoffer Olsson kom in som ersättare för Rignell.

Christoffer spelade då i Jenny Saléns efter att tidigare ha tillhört Donnez.

– Visste att Christioffer var jätteduktig. Han nappade och är sedan maj 2014 med i bandet.

I grunden är alltså Hedins en trio.

– Men vi spelar med fyra man ibland. En del arrangörer vill ha fyra. Så är det exempelvis på Birka. Vi har ett par olika inhoppare som kan vår repertoar.

Det har blivit en hel del plattor under åren som gått.

–  Vi gjorde 13 stycken under min tid, berättar Bengt Hedin.

Det var framför allt vinylplattor.När Conny tog över gjordes snabbt en singel med fyra låtar.

Därefter ett antal cd.

Amor som presenterades på releasefesten ombord på Cinderella är den femte cd:n med orkesternamnet Hedins.

Amor är helt instrumental med Conny Hedins trumpet på alla låtar.

Bengt Hedin medverkar med sitt dragspel.

ROLAND ANDERSSON

(publicerat i Får Jag Lov nr 5 2015). 

För andra året i följd blir det ett antal julkonserter med familjen Idoff – Lotta och Marcus med sonen Charlie och orkesterns grundare Berth Idoff Johansson. Foto: Roland Andersson.

151005

Familjen Idoff bjuder på julkonsert i år igen.

Förra året blev det tre konserter. i år blir det nio.

– Mycket roligt att vi kan utöka, tycker Marcus Idoffson.

Jämshög och Mjällby blir de två platser i Blekinge som finns med på årets plan.

Precis som 2014 kommer familjen Idoff med Marcus, Lotta, sonen Charlie och pappa Berth Idoff att bjuda på traditionell julmusik.

Hela Berth Idoffs orkester finns också med. Där ingår utöver Marcus och Lotta Tim Carlstedt, gitarr, Emanuel Nyrén, trummor och Henrik Svensson, klaviatur.

Tim och Emanuel är två unga nyutexaminerade musiker.

– Mycket duktiga och entusiastiska, berömmer Marcus.

Veteranen Henrik Svensson har funnits med i bandet sedan Marcus tog över Berth Idoffs.

Ingrid Karlsson medverkar också i julprogrammet. Hon berättar och sjunger.

– Programmet blir totalt en timme och 40 minuter, konstaterar Marcus.

– Vi vet att det är många som gör julkonserter men vi är inte rädda för konkurrens. Vi fick bra respons i fjol. Tyvärr fick inte alla som ville komma plats. I år hoppas jag att alla som vill höra oss ska få plats.

Programmet: Premiär i Markaryds konserthus med två föreställningar den 14/11, Mjällby kyrka söndag 15/11, Jämshögs kyrka lördag 21/11, söndag 22/11 Furuboda två konserter, lördag 5/12 Tryd utanför Tomelilla.

Den 6/12 blir det två konserter i Eslöv med Eslövs dragspelsklubb.

Julkonserterna blir en del av firandet av orkestern Berth Idoffs 60-årsjubileum. Ett album med återblickar på de 60 åren har tidigare getts ut i år.

Marcus och hustru Lotta som driver orkestern i dag jobbar gärna med lite annorlunda projekt, typ julkonserterna men dansspelningarna finns där givetvis.

– Vi spelar som vanligt på diverse ställen där man vill ta emot femmanna- orkestrar. Många band går ner på fyra för att få jobb. Det vägrar vi göra.

En intressant spelning väntar på nyårsafton i Jylland.

– Vi ska börja spela 23.59 och ska sluta 03.00. Lite ovanligt men traditionen är sådan på hotellet där vi ska spela.

Både Marcus och Lotta arbetar som musiklärare i Olofströms kommun. Marcus på 50 procent.

– Det har gått bra den här terminen, konstaterar Marcus som plågats av besvärlig sjukdom i flera år.

– Att ständigt gå på cellgifter är ingen dröm men det finns alltid de som har det sämre än vad jag har, säger Marcus, alltid fylld av glädje och framtidstro.

Från Dansbandsveckan 2015. Pex Svensson från Perikles och Tony Ljungström från Black Jack i Per Nybergs soffa. I bakgrunden Tur-Åke Lindqvist. Foto: Roland Andersson.

Sista veckan I januari 2016 är det dags för fjärde upplagan av Dansbandssveckan till sjöss – på Viking lines Cinderella alltså!

Dansbandsveckan innehåller sju kryssningar à 22 timmar,  där varje resa bjuder på ett fullspäckat program med aktiviteter, tävlingar, dansklasser, showunderhållning, modern- och mogen-dans, gammeldans och  covermusik.

Det blir mer danstid per kryssning. Det kommer att dansas på fyra dansbanor med totalt c:a 625 kvm dansgolv. En helt ny dansbana med gammeldans med Dur-X har planerats in.

36 av Sveriges bästa dansband kommer att spela.

Det blir Rock'n Roll show och dansklasser i bugg, foxtrot och swing (för både nybörjare och proffs) under ledning av Tony Irving och Cecilia Ehrling under varje kryssning. 

Varje dag bjuds det på eftermiddagsshow med Thorleif.

Dessa band spelar:

Måndag 25/1: Streaplers, Kindbergs, Drifters, Mats Bergmans, Chiquita, DUO VI. 

Tisdag 26/1: Perikles, Casanovas, Donnez, Claes Lövgrens, Callinaz, Duo vi.

Onsdag 27/1: Blender, Sannex, Jenny Saléns, Mats Bladhs, Hedins, Duo vi.

Torsdag 28/1: Jannez, Lars Kristerz, Jontez, Black Jack, Towe Widerberg & Janssons, Duo Vi.

Fredag 29/1: Titanix, Voize, Micke Ahlgrens, Martinez, Foxie, Duo Vi.

Lörrdag 30/1: Barbados, Arvingarna, Fernandoz, Per Håkans, Paige, Duo Vi.

Söndag 31/1: Wizex, Reelin´& Rockin´med The Playtones och Hub Caps, Finix, Date, Jive, Duo Vi.

Kryssningsvärdar: Tur-Åke Lindqvist, Per Nyberg, Nova Sefton, Humle Holmgren

Dagens Matinez: Tommy Bengtsson, Danne Strandberg, Sandra Estberg och Johan Källbjer. Foto: ROLAND ANDERSSON

150905

Sedan Sandra Estberg gjorde sin entré som frontfigur I Martinez sommaren 2012 har kurvorna pekat spikrakt uppåt.

Den 25 september släppts tredje albumet med Sandra Estberg.

Sällan har ett medlemsbyte gjort så gott för ett band som det gjorde för Martinez när Sandra kom med I bandet.

Populariteten har hela tiden ökat. Sandra Estbergs charm, röst och karisma har blivit en profil för hela branschen.

2012 satte sig bandets medlemmar ner och diskuterade vilken väg de skulle ta musikaliskt. Resultatet kom att bli Fram och tillbaka från 2013 - vilket också blev Sandras debutplatta. Martinez är idag ett av de absolut mest bokade banden ute på dansbanorna med en bra bit över 150 gig per år på sitt schema!

Martinez har blivit ett band som fungerar i hela Sverige och Martinez har inte varit så populära sedan de var som störst i början på 90-talet då de hade flera hits på Svensktoppen.

- Man skall höra direkt att det är Martinez. Vår identitet är otroligt viktig säger bandets kapellmästare Danne Strandberg.

- Tommys Bengtssons gitarrspel är en viktig del. Han är unik i branschen, och Sandras fantastiska scennärvaro och röst är unik, fortsätter Danne.

På nya skivan "Fredagskväll" blandar bandet nyskrivet material med en del välkända covers som fräschats upp och Martinifierats...

- Vi lyssnar mycket på vad vår publik tycker, säger Danne. Vi har märkt att de gillar när vi sneglar på 50- och 60-talet så därför har vi med en del material från den tiden. Samtidigt står Martinez för ett lite modernare sound och det vill vi också värna om vilket man hör på det nyskrivna materialet.

Detta är nog en stor del i förklaringen av bandets popularitet. Publiken får en unik mix av uppfräschade äldre covers blandat med ett nyare sound på de nyskrivna låtarna.

Med albumet "Fredagskväll" tar Martinez steget vidare och det närmaste året innehåller inte många semesterdagar för bandet.

- Men vad gör det säger Danne - Spelglädjen och att få vara tillsammans på en scen nära våra fans är det bästa som finns. Det finns inget bättre jobb och då är det lätt at åka 50 mil för ett gig.

Hungern är stor hos Callinaz. Här på scenen: Mikael Rosenqvist, Magnus Ehnberg, Carolina Skaarup-Tegnér, Andreas Holmberg och Tom Lindqvist. Foto: ROLAND ANDERSSON

150905

Lite som du vill.

Det är namnet på den platta som Callinaz släpper den 25 september.

Carolina Skaarup-Tegnér (nygift med Anders Tegnér i Larz Kristerz) och hennes grabbar i bandet har gjort fyra plattor sedan debuten Från mörker till ljus i september 2011.

Dessutom vann Callinz 2014 Sveriges Radios prestigefyllda pris på Guldklaven som går till band som för den svenska dansbandsmusiken framåt.

Callinaz  står för traditionell dansbandsmusik men tittar samtidigt  framåt och har en hunger som få band kan mäta sig med.

Lägg till Carolinas karismatiska röst och starquality och vi har svaret till den framgång bandet har ute på dansbanorna runtom i Sverige.

På nya skivan har dessutom deras nisch att blanda in mer 50-talsaktig musik med ståbas och charmiga arrangemang fått ännu mer folk till dansbanorna.

Nya skivan innehåller som vanligt när det gäller Callinaz inte minst ett antal nya starka originalspår. Dessutom ett antal covers som bandet gjort till sina "egna" med arrangemang som passar bandet perfekt. Callinaz har lyssnat på sin publik och fått tips på låtar som de sedan spelat in.