Reportage 2014

Bröllop och sedan ny platta

Drifters. Fr v: Anton Johansson, Erica Sjöström, Ronny Nilsson, Stellan Hedevik och Tim Nilsson.

140604

 En intensiv sommarturné. Sedan bröllop.

– Vi har laddat några år. Nu tycker vi att det är dags. Det ska bli härligt, säger Erica Sjöström, frontfigur i Drifters och flera gånger Guldklaven-belönad som årets sångerska.

Den 2 augusti säger hon ja till sin Linus.

– Sedan börjar vår augustisemester så att vi kan resa en liten tripp, Linus, Jamie och jag. Vi reser dagen efter bröllopet.

Erica och Linus har väntat lite med bröllopet.

– Det blev barn och då ville vi så klart lägga ner tid på Jamie. Sedan har pengarna i spargrisen gått till huset. Nu känner vi att det är dags. Vi drar inte på med något extra men jag tror att det kan bli ganska många gäster. Mycket musik blir det. Och jag hoppas att det blir jäkligt god mat. Jag har sagt vad jag vill ha, säger en lycklig Erica.

Före bröllopet ska alltså ett stort antal jobb klaras av och ett nytt album ska göras klart.

– Det blir utgivning i slutet av augusti som vi brukar.

Det blir på nytt skivbolag. Drifters har skrivit kontrakt med Calle Kindbom och hans nya bolag Neptun.

Någon brist på material upplever inte Erica Sjöström.

– Många låtskrivare skickar till oss. Vi har mycket att välja på. Vi ser vad som funkar för oss ute på dansbanan. Det måste ju också finnas sådant på plattan.  Sedan är det ändå alltid skivbolagen som sätter klubban i bordet.

Bandets senaste platta Jukebox finns bland de tre Guldklaven-nominerade till galan i Malung om en dryg månad.

Drifters har alltid haft en stabil publik och en välfylld spelplan.

– Jobben är stadiga. Däremot har publiksiffrorna sjunkit lite. Så har det varit i alla tider. Ibland är det upp, Ibland är det ner. Jag är inte ett dugg orolig för framtiden.  Medicinen är folket. Man får rå om publiken så att de ska trivas för kvällen och sedan komma tillbaka nästa gång.

– Utbudet är stort. En dansare som dansat tre gånger i veckan kanske väljer en gång i veckan nu. Det är klart att det syns på publiksiffrorna. Det pratas alltid när det går dåligt för oss i dansbandsbranschen. Det är samma för bio, restaurang, teatrar o s v. Affärer precis likadant. Allt är upp och ner.

Vid sidan om turnerandet är Erica Sjöström mån om att behålla sitt jobb som musiklärare på De la Gardie-gymnasiet i Lidköping.

– Jag behöver egentligen inte det men jag får inspiration av eleverna och kolleger på skolan.  I dansbandsbranschen pensioneras man ju ganska tidigt om man inte är kille för då kan man hålla på till 70. Jag tror inte att någon tjej har hållit på så länge. Genom att jobba som lärare och pedagog hänger man med i yrket och tappar inte något.  Då kan jag gå tillbaka till det yrket när man säger att Erica det är dags nu…

Erica tror inte den dagen kommer på länge än.

– Jag håller mig fast med näbbar och klor. Kommer inte att sluta förrän man ber om det, säger hon.

Fotnot: Drifters spelar på söndag 8/6 i Mörrum.

 

 

 

Thor Görans satsar på nya turnéer och ny platta

Thor Görans. Duon Peter Grundström och Agneta Olsson omgivna av Tomas Kvassman och Dick Sjöberg.

140604

– Målsättningen med bandet är att turnera i hela Norden. Det blir mera i södra Sverige till hösten. Vi vet att folk har längtat efter oss i söder.

Det säger Agneta Olsson och Peter Grundström, paret som vid sidan om sin duo-konstellation Agneta & Peter kör för fullt med Thor Görans igen.

 

– Vi har haft två korta pauser med Thor Görans men började igen förra året efter ett och ett halvt års uppehåll. Vi har slagits med tiden, men nu känner Peter och jag att vi fått ihop det, konstaterar Agneta Olsson.

Thor Görans var under många år ett av våra folkkära band som turnerade flitigt över hela landet.

– Vi började egentligen 1973 men räknar 1975 som startår då vi började offentligt. Det betyder att det nästa år blir 40-årsjubileum, konstaterar Peter Grundström.

 

Det var Grundström som drog igång Thor Görans. Peter har alltid varit flitig låtskrivare och det gjorde att Thor Görans blev känt som ett band med egen repertoar.

Det har blivit många hitlåtar under årens lopp – mest känd Till min kära som blev en jättehit med Streaplers och Små, små ord.

Med livskamraten Agneta Olsson har Peter Grundström samarbetat sedan 1995. Från 2004 ingick Agneta i Thor Görans.

Hon hade då en lång dansbandskarriär bakom sig med start i Toddys från Umeå 1987. Därefter i bandet Frekvens och sedan Martinez i fem år. Agneta turnerade efter detta med Kikki Danielsson och Danståget.

Agneta & Peter firar i år tio år som duo. Turnerandet som duo har periodvis varit intensivt och Thor Görans har fått stå tillbaka.

Två skivor har de gjort som duo. Agneta Olsson skriver liksom Peter låtar. Mycket har de skrivit tillsammans.

– Peter är bäst när han släpps fri, tycker jag.  Ibland känner vi för att skriva ihop. Då gör vi det, säger Agneta.

2011 släpptes en skiva med Thor Görans. Tillbaka igen var det träffande namnet.

Nu har  en omstart skett. Agneta och Peter har fått med sig Dick Sjöberg från gamla Thor Görans.

Fjärde medlem i bandet är Tomas Kvassman.

 

En ny Thor Görans-skiva med namnet Världens under har release den 13 juni.

Som vanligt när det gäller Thor Görans blir det mycket eget material.

– Skivan blir lite annorlunda. Man vill ju ha kvar lite av det signum man hade i gamla tider men låtarna ska ju vara skrivna för 2014, konstaterar Peter Grundström.

Bandet har sitt utgångsläge i Norrland men jobbar för att återta gamla marknadsandelar i södra Sverige, där bandet var stort för 15-20 år sedan.

Knytningen till bokningsbolaget Nöjeskällan i Växjö ska hjälpa till.

Thor Görans fanns med på Nöjeskällans Dansbandsforum i Huskvarna för att visa upp sig för sydsvenska arrangörer.

– Under hösten bör det bli mera i södra Sverige. Ska man åka söderut så måste man ha två eller tre spelningar, säger Agneta.

–  Vi känner vi att vi har en stark tro på branschen, men det har blivit svårare att få ut dansmusiken. Förr fanns ju dansbanden på Svensktoppen. Så är det ju knappast i dag.

Peter:

–  Inte bara banden behöver ta nya grepp utan också arrangörerna. Alla måste uppdatera sig.  Förut var det annonseringar i tidningar. Då fanns inte nätet.  Nu slutar många annonsera och tror att alla läser på nätet. Så är det inte. Den stora danspubliken  vill gärna slå upp tidningen och se var det är dans. Det är ju en förutsättning för att få ut folk på danserna.

 

Arvingarna, Sannex och Streaplers har chans vinna Guldklaven 2014

Gunhild Carling och Thomas Deutgen leder årets gala, foto: Mikael Grönberg/Sveriges Radio

140604 

I år firar det stora dansbandspriset Guldklaven 15 år. Och idag kan arrangörerna bakom priset presentera alla nominerade i de olika kategorierna. 

Priset har sedan starten år 2000 vuxit och är idag synnerligen prestigefyllt.

Juryn, som valt ut de nominerade, består av representanter från de tre instiftarna av priset (Sveriges Radio, danstidningen Får Jag Lov samt Dansbandsveckan i Malung). Även svenska folket deltar genom telefonomröstning som startar den 29 juni, i samband med P4 Dans (som sänds 20.03-21.00). 

Varje samtal kostar 9.90 varav 8.50 går till Radiohjälpen.

 

Årets Dansband:

Arvingarna, 099-32101

Sannex, 099-32102

Streaplers, 099-32103

 

Årets Låt:

Det måste gå att dansa till, Larz-Kristerz, 099-32104

Socker och salt, Lasse Stefanz, 099-32105

Stanna tiden, Sannex, 099-32106

 

Årets Album:

Hon ska bli min, Casanovas, 099-32107

Jukebox, Drifters, 099-32108

Änglar och en massa kärlek, Arvingarna, 099-32109

 

Årets Sångare:

Olle Jönsson, Lasse Stefanz, 099-32110

Peter Larsson, Larz-Kristerz 099-32111

Henrik Sethson, Casanovas, 099-32112

 

Årets Sångerska:

Sandra Estberg, Martinez, 099-32113

Elisa Lindström, Elisas, 099-32114

Anna Sköld, Wizex, 099-32115

 

Årets Musiker:

Peo Gruvelgård, Jannez, 099-32116

Stefan Kardebratt, Flamingokvintetten, 099-32117

Conny Olsson, Jontez, 099-32118

 

Dessutom delas SR-priset ut (till ett nytt ”uppstickarband), SKAP-stipendiet (Svenska Kompositörer Av Populärmusik) på 40 000 kr, samt Juryns Specialpris.

 

Guldklavengalan sänds direkt i P4 sönd 13 juli kl 18.30-20.30.

 

Programledare är Thomas Deutgen, programledare för P4 Dans, tillsammans med artisten och multimusikern Gunhild Carling.

För frågor: Juryns ordförande Diana Thylin (Får Jag Lov), 0708-336075

 

 

Förändringar i Callinaz

Sex medlemmar. Tillfälligt hade Callinaz växt från fem till sex medlemmar vid Dansgalan i Eringsboda. Mikael Rosenqvist, Magnus Ehnberg, Tom Lindqvist. Främre: Andreas Holmberg, Carolina Skaarup Olsson, Viktor Alfredsson.

140525

Det blir förändringar i Callinaz.

Två nya medlemmar tar plats.

Efter bara två månader lämnar gitarristen Viktor Alfredsson.

Alexander Roos som spelat klaviatur har slutat.

 

När Callinaz i lördags spelade i Eringsboda hade bandet sex medlemmar.

– Det blev två gitarrister tillfälligt, både vår gamle och vår nye, säger Carolina Skaarup Olsson, kapellmästare och frontfigur i bandet.

– Jobbet passade inte Viktor riktigt. Därför byter vi.

Tom Lindqvist heter den nye gitarristen. I Eringsboda fick han möjlighet att vara med samtidigt som Viktor innan han kommande veckoslut börjar på allvar.

Tom Lindqvist har haft coverband tidigare och har inte spelat dansmusik.

Det har aldrig varit aktuellt att Carolinas sambo Anders Tegnér skulle ta plats i bandet.

Anders är gitarrist i Larz Kristerz.

– Jag har mina kamrater i Larz Kristerz och trivs där, säger han.

Alexander Roos har lämnat klaviaturplatsen i Callinaz.

– Vi söker en ny och har vikarie så länge, säger Carolina.

Magnus Ehnberg som var med när Carolina startade bandet har hoppat in som vikarie.

Kvar av de ursprungliga medlemmarna finns Mikael Rosenqvist på bas och Andreas Holmberg på trummor.

 

Tony ville bli rockstjärna – men valde dansmusik

Black Jacks frontfigur Tony Ljungström ville bli rockstjärna men det blev dansmusik.

140521

 Musiken har varit hans levebröd sedan tonårstiden.

– Först ville jag bli rockstjärna och stå på stora scener, säger Tony Ljungström, frontfigur i Black Jack.

– Men det blev ju mest  bara att stå och repa. Det var inte så roligt. Så blev jag tillfrågad om jag ville följa med ut och spela dansbandsmusik. Då märkte jag att där gick det att tjäna lite pengar.  Sedan har det bara rullat på.

Tony Ljungström hamnade i Per Lundgrens orkester, som turnerade och spelade flitigt i nedre Norrland.

Efter ungefär tio år med orkestern kom ett telefonsamtal som förändrade tillvaron.

– Det var 1989. Då kom frågan om jag ville vara med och sjunga i en film.

Det var Black Jack som  skulle spelas in. Ett dansband skulle medverka i filmen.

Det behövdes en kille som sjöng i filmbandet. Resten i bandet var  skådisar.

Colin Nutleys film kom 1990 och blev en stor publiksuccé.

Efter filmen startades också dansbandet Black Jack med Tony Ljungström som sångare. Förste kapellmästaren blev  Torbjörn Eriksson från Per Lundgrens.

Det var inte helt lätt.

 –  Visst rullade det på men det var hundår i början. Första åren ville publiken se filmbandet. Man saknade killarna från filmen alltså. För oss gällde det att jobba på. Så upptäckte folk att det gick att dansa till musiken och min röst var med.

Tony Ljungström var ju identisk med sångaren Mats i filmen.

Hitlåtarna från filmen har alltid betytt och betyder fortfarande mycket för Black Jack, men bandet har lagt ner mycket möda på att anpassa sin musik så att det ska passa en bred publik.

Sundsvalls-baserade Black Jack har jobbat sig till popularitet över hela landet.

– Vi är killar som trivs med varandra och jobbar mot samma mål. Vi har bra med jobb men publiken går inte ut i samma utsträckning i dag som de gjorde förr. Vad det beror på vet jag inte, men det finns ju så mycket att göra i dag med alla tv-kanaler, nätdejting, pubar och sådant som inte fanns förr, konstaterar Tony Ljungström.

Tony var borta från bandet en kort tid under andra delen av 90-talet, men sedan han kom tillbaka har bandet varit intakt om man bortser från en period då Black Jack hade sex medlemmar..

Nuvarande kapellmästaren Peder Matz, bröderna Mikael och Morgon Östlin, Ove Olsson och Tony Ljungström är alla veteraner i bandet.

En ny platta är under produktion.

– Den här gången spelar vi in allt och gör allt i Sundsvall. Det har vi inte gjort förut. Det är lite kul. När skivan släpps vet vi inte ännu.

Det pågår också inspelning av en dokumentär.

– En kille följer oss och spelar in.  Om det blir ett tv-program eller en dvd vet vi inte ännu.

Fotnot: Black Jack spelar på säsongsavslutningen i Eringsboda på lördag 24/5 tillsammans med Larz Kristerz inne i Arken. På utebanan hörs Callinaz. Eva Eastwood och Maniac spelar i öltältet.

 

Ida sjunger på Fernandoz-platta

– Vi har inga problem att skilja på rollerna, säger Anders och Kevin Nordlund.

140521

Ida Sundelius finns med på det album som Fernandoz just nu håller på att göra klart.

– Ett superjobb som Ida och farsan har gjort. Samarbetet blev magiskt, säger Kevin Björk Nordlund.

Farsan är Kevins pappa Anders Nordlund, stark frontfigur i Fernandoz sedan många år.

 

Ida Sundelius från Bergkvara är välkänd för alla blekingar efter sina gymnasieår i Karlskrona och alla framträdanden i olika sammanhang i länet.

Sedan två år tillbaka är hon frontfigur i västsvenska dansbandet Mingos.

Nu får vi alltså också höra henne i en duett med Anders Nordlund.

Albumet släpps den 25 juni, ett album som många väntar på med stor spänning.

Den förra Fernandoz-plattan Home sweet home som kom för ett år sedan fick mycket positiv respons.

– Men tyvärr kom vår skiva samtidigt som många andra. Det är inte bra. Därför sålde vi inte så bra som vi hade hoppats. Hoppas det blir bättre denna gång, säger Anders Nordlund.

Det mesta är uppåt i Fernandoz och far och son Nordlund trivs fint ihop i bandet.

– När vi är på turné och i bussen är jag hans chef. Vi fungerar som vanliga spelkolleger. När vi kommer hem är jag hans pappa. Det gäller att skilja på rollerna, säger Anders Nordlund.

 Sonen Kevin har varit med i fyra år.

– Inga problem. Vi trivs bra ihop och bandet fungerar fint, tycker Kevin, som på kort tid blivit en profil i branschen.

 

Kevin fick som 17-åring frågan om att byta gitarr mot klaviatur och dragspel och hoppa in i pappa Anders band Fernandoz.

Nu har Kevin blivit 21 och jobbar hårt ihop med Tom Manninen, Thomas Wikström och pappa Anders.

Spelplanen ser bra ut. I juli väntar 16 spelningar. Fernandoz har en intresserad och engagerad publik.

– Vi har fortfarande jobb för att spela på heltid. Utöver Sverige blir det spelningar i våra grannländer Norge och Finland. I Norge finns det en hel del jobb.  Vi har norsktextade låtar på repertoaren. Jag sjunger på norsk dialekt.  Det är knappt jag vet vad jag sjunger men roligt är det, säger Anders.

Foto: Fernandoz spelar i Belganet fredag den 23/5 och kommer tillbaka till Blekinge och Lyktan den 16 juli.

 

– Vårt slit har gett resultat

Med sin utstrålning har sångaren och gitarristen Joakim Rönnqvist gett liv åt Dreams. I bakgrunden basisten Alexander Walldén.

140507

Modernt. Poppigt. Glatt. Det är drag och väldigt lugna softa ballader.

Så beskriver Joakim Rönnqvist den musik som Dreams underhåller den svenska danspubliken med.

Jocke Rönnqvist är sångare och frontfigur i bandet som funnits i ungefär sju år.

Rönnqvist och Dreams grundare och trummis Per Johansson kommer båda från Mariestad, platsen där också bandets producent, den energiske Henrik Sethsson har sina rötter.

Lite av en slump förde fram den sprallige Jocke Rönnqvist till sågmikrofonen

– Det var Per som tvingade mig att börja sjunga. Från början var jag bara gitarrist. Alla andra i bandet sjöng.  Så tyckte Per att jag skulle sjunga. Det blev så. Jag gick stå i mitten och börja sjunga . Det kändes rätt.

 

Med sin starka utstrålning och livliga rörelser gav Joakim Rönnqvist liv åt Dreams.

Jocke älskar att showa inför publiken.

– Man ska ha kul när man spelar. Annars kan man hålla på med något annat, tycker han.

Bandet har kämpat hårt och målmedvetet för att ta sig fram.

– Det har tagit ganska lång tid. Det har varit jobbigt. Vi har fått slita. Det har gett resultat till slut.

Rönnqvist fortsätter:

– Det är ganska svårt att slå sig in på marknaden. Speciellt för ett modernband som vi.

Arbetet har dock lönat sig.

– Vi lever på det här i dag, gör 110-120 jobb om året. Det är lagom. Mera vill vi inte spela. Då blir det för mycket känner vi.

Bandet har förändrats en del under de sju åren.

Joakim Rönnqvist (sång och gitarr) och Per Johansson (trummor) har varit med hela tiden.

Övriga medlemmar har skiftat en del.

I dag spelar Alexander Walldén bas och till alldeles nyligen Daniel Karlsson klaviatur. Daniel gjorde sitt sista jobb på påskdagen och har nu ersatts av Josef  Nemeth, som debuterade på Valborgsmässoaftonen.

Dreams är just nu på gång med att släppa sin andra cd. Den kommer på skivbolaget Atenzia.

Många låtskrivare har bidragit med material.

– Det blir också mycket nytolkningar av gamla låtar.  Det finns så mycket bra låtar som gett oss mycket och som vi vill sätta vår touch på.

– Förutom skivan ska vi passa på och spela och njuta. Göra så mycket vi kan, säger Joakim Rönnqvist.

Den entusiastiske sångaren har flera förebilder i musikbranschen.

– BB King turnerar fortfarande 88 är gammal. Mark Knoffler är min största gitarrfavorit. Han har hängt med genom alla år. I dansbandsbranschen gillar jag Flamingokvintetten som har ett skönt sväng, soft och gott.

Fotnot: Dreams spelar i Mörrum den 16 maj.

 

Årslång avskedsturné med Flamingokvintetten

Flamingokvintetten förbereder en årslång avskedsturné.

140428

Nedräkningen börjar i Flamingokvintetten.

Med början i oktober startar en årslång avskedsturné.

När den turnén är över i november 2015 kommer Flamingokvintetten att lägga ner verksamheten. Ja, kanske ändå inte riktigt…Vissa dansspelningar kan det bli.

 

Det hela startade 1960. Sångaren Hasse Carlsson och basisten Dennis Janebrink har varit med i alla år. Båda börjar närma sig 70 – Hasse fyller senare i år.

I alla år har han varit sångare i orkestern och ansetts som oersättlig. Den dagen Hasse inte vill eller kan är inte Flamingokvintetten samma band.

Flamingo har gjort konsertturnéer i omgångar sedan man började fira 50-årsjubileum 2010. Under hösten passerar man konsert nummer 100.

Det ska bli en ordentlig sista sväng.

 

- Man vill ju gärna möta sin publik en sista gång så    länge man har hälsa i behåll, säger bandets basist och "joker" Dennis Janebrink. När vi började

med konserter  var det tänkt att göra en enda, mest för skojs skull. I princip har vi haft slutsålt vid varje tillfälle.

– Helt klart är ju att en "era" är över när ridån nu faller en sista gång. Oerhört vemodigt  både för deras fans och grabbarna själva, säger turnéproducenten Thomas Engström.

Konserten som är dryga två timmar lång innehåller det mesta

av bandets hits genom   åren men även tillbakablickar på roliga turnéminnen.

Dessutom har man med sig en "mini-utställning" av troféer, tidigare scenkläder och  "rolls-up" med skiv- och vykortdokumentationer.

 

Bandet har på denna turné valt att göra de lite mindre

konserthallarna för att nå närmare sin publik.

 

Är det verkligen "The Final Tour"?

- Vägen måste ju ta slut någon gång, säger sångaren

Hasse Carlsson.

Besök på dansbanor framöver?

- Även denna era börjar ju se sitt slut i Sverige, men det åker vi självklart gärna på ett tag till - om vi får ha hälsan i behåll.

Det är ju det enda det handlar om. Vi får väl ha en "The Final Tour" här också framöver avslutar Dennis Janebrink med ett leende.

 

Turnéplan: 3/10 Halmstad, 4/10 Karlstad, 
10/10 Växjö. 11/1011, Värnamo, 17/10 Oskarshamn
24/10  Uddevalla, 
25/10 Hässleholm

23/1, Mjölby,
24/1 Västerås
30/1 Konserthusteater Karlskrona, 
31/131 Teatern Kristianstad, 
13/03 Lerum, 
14/03 Varberg, 
20/3 Jönköping, 
21/3 Trollhättan, 
27/3 Kungälv, 
28/3  Kungsbacka, 
1/401,  Bollnäs, 
2/4 Härnösand, 
3/4 Skellefteå, 
4/4 Umeå, 
2/10 2015, Kalmar
3/10 2015 Ystad, 
9/10 2015 Eskilstuna, 
10/10 2015 Norrköping, 
16/10 2015  Falkenberg, 
17/10 2015 Lund, 
23/10 2015 Borås, 
24/10 2015    Örebro, 
30/10 2015 Vara, 
31/10 2015 Vara.

 

 

Flera Wizex-konserter

Thomas Lindberg och Anna Sköld ikläder sig många roller under Wizex-konserterna.

140424

Det  blir en fortsättning på konsertspelningarna med Wizex.

Det står helt klart efter succéerna först på tysk mark och nu efter spelningar i Osby och senast i Bromölla på påskdagen.

Programmet ”I folkparkernas tjänst” är en uppföljning av fjolårets succé med jubileumsskivan 40 år i folkparkernas tjänst”.

Det började med tre konserter i Grömitz, dit svensk publik bussades.

Efter de lyckade spelningarna där kändes en fortsättning självklar.

Det blev först Osby och sedan Bromölla.

Inför en mycket välfylld salong bjöds en bejublad föreställning på Humlescenen i söndags.

Det planeras för fullt för en fortsättning.

–     Vi får hjälp av Roaddust med planeringen. Sex eller sju konserter, bl a Ystad och Växjö,  är redan inbokade under hösten, säger Anna Sköld som frontar i bandet tillsammans med Thomas Lindberg.

Roaddust Management Group med Thomas Engström i spetsen ligger bl a bakom  Flamingokvintettens  konsertturnéer som pågått i flera år.

Utöver konsertspelningar på olika håll i Sverige blir det även i höst nya konserter i Tyskland med svensk publik. Det spelas tre kvällar i Grömitz 31/10-2/11.

Programmet ”I folkparkernas tjänst”  bjuder på en två och en halv timme fartfylld musikkavalkad från 40-talet fram till dags dato. Anna Sköld och Thomas Lindberg gestaltar många gamla storheter.

Wizex kommer naturligtvis som vanligt att fortsätta med de traditionella dansspelningarna. Konserterna är ett komplement – ett av många mycket uppskattat komplement. 

Maria älskar sin roll i Blender

– Jag älskar att hålla på med musik, säger Maria Persson i Blender.

140423

– Jag älskar att sjunga, underhålla och hålla på med musik. I ett band får man dela glädjen med andra. Det är roligt.

I åtta år har Maria Persson varit frontfigur i Blender, bandet som startades 2002 av Lasse Lundberg.

Med sin utstrålning har Maria gett Blender en stark profil.

– Man kanske måste vara lite speciell för att älska det här livet. Det är viktigt att alla i bandet orkar med att vara borta så mycket som vi är, säger Maria Persson.

Hon kom till Blender och dansbandsvärlden som något av en slump.

– Jag höll på med show utomlands tidigare, jobbade på Sunwing. Där lärde jag mig att det är bra om man är bred som sångerska, behärskar, country, schlager, pop. Showgruppen på Sunwing var en bra skola.

Att hamna på en dansbandsscen var annorlunda.

– I showerna jobbade vi med bakgrundsmusik.  Dansbandsvärlden är en helt annan grej. Det är liveband. Det var en omställning i början.

Maria Persson trivs med livet som turnerande musiker.

– Det är mitt liv. Om jag inte gillade det så skulle jag inte lägga så mycket tid, säger Eskilstuna-tjejen som numera har sitt vardagsliv i Karlstad.

Orkestermedlemmarna är för övrigt lite utspridda – precis som situationen är i flera andra av riksbanden.

Kapellmästaren Lasse Lundberg – tillika trummis och sångare – bor med sin familj i Vadstena. Där finns också orkesterbussen när bandet inte är på turné.

Blender spelar mycket – mer än många andra band.

– För att hålla ungefär den omsättning vi har i dag så behövs 140 jobb om året, 145 kanske. Helst skulle man vilja ta bort 25 jobb. Vi har ju ett liv vid sidan om också. Det är dock inte lätt att dra ner antalet jobb. Det går inte att driva upp lönerna. Publiken är begränsad, konstaterar Lasse Lundberg.

Blender har släppt ett antal album. Senaste plattan var ett live-album 2012.

En ny platta är på gång.

– Vi har fått många bra låtar. Det blir en platta i Blender-anda med egna originallåtar, säger Maria Persson.

Blender bytte en medlem i början av 2013. Gitarristen Jimmy Glavå slutade och ersattes av Jakob Svensson.

I övrigt ingår basisten Robert Norberg och keyboardisten Rikard André.

Fotnot: Blender spelar på Sandra i Kalmar den 26/4.

 

Sannex glömmer inte rötterna

– Vi vill gärna vara intressanta för alla, säger Andreas Olsson, här framför bandkamraterna Patrich Rundström, Micke Norsten och Christian Olsson.

140409

– Det är viktigt att aldrig glömma rötterna. Man kan inte bara gå och undra varför inte dansband syns. Jag tror man får hitta på någonting. Det försöker vi göra. Det måste bli intressant för alla.

Det säger Andreas Olsson, sångare och kapellmästare i Sannex.

 

Sannex tillhör i dag de band som fyller sin spelplan utan några större ansträngningar.

– Det är ett av de band som är lättast att ordna jobb till, säger Mats Thigerström på Nöjeskällan.

– Det är kul. Vi är ödmjuka och tacksamma.  Det är nog många anledningar till att det går bra. Alla i bandet är uppväxta med traditionell dansbandsmusik. Sedan är vi lite yngre än många band. Då betyder lite mera drag. Vi tycker om att spela. Jag tror att det lyser igenom. Det syns att vi gillar det vi håller på med.

Andreas och kamraterna Christian Olsson, Micke Norsten och Patrich Rundström reser kors och tvärs i landet. Bandet har en trogen publik i varierande åldrar överallt.

– Nog är det slitsamt att åka så mycket som vi gör men det är värt det. Det är fantastiskt roligt men visst är man lite trött när man går och lägger sig ibland. Man måste också förstå att spela i dansband innebär att man ligger lika mycket under bussen och mekar som man står på scenen.

 

Det är två år sedan Sannex släppte en platta. Nu är det dags igen.

I morgon är det releasefest i Växjö Folkets Park.

– Det är en platta med en salig blandning. Jag har haft en idé om att en skiva kan innehålla mycket blandning. Det är mycket traditionell Sannex men även lite modernare. Plattan har en del låtar som man inte kan dansa så bra till men är bra att lyssna på. Lite för radion, lite för publiken som kommer till danskvällarna och lite för de som sitter hemma och bara lyssnar alltså, konstaterar Andreas Olsson.

 

– Av de 16 låtarna har jag skrivit fyra-fem själv. Micke Finell från gamla Refreshments har skrivit. Tomas Törnholm och Dan Attlerud har också bidragit Jag har producerat en del. Sedan har vi varit runt på andra studios och försökt hitta något för alla.

 

Några musikvideos har också producerats.

Fotnot: Sannex spelar i Växjöparken i morgon (11/4) och på Granada i Lönsboda lördagen den 19/4.

Conny hittade rätt hos Matz Bladhs

Matz Bladhs har en välfylld spelplan. Bakre raden: Sören Kenstam, Håkan Nordling, Niclas Olén. Framför dessa Conny Nilsson och Lars-Olof Karlsson.

140326

– När jag fick vara med i Matz Bladhs så kände jag att jag är som gjord för detta. Det är roligt och välpolerat så det passar mig bra.

Efter fyra år som sångare i Matz Bladhs är Conny Nilsson mycket belåten med sin tillvaro.

– Det har blivit lite mera jobb än jag tänkt men har man så kul som vi så är det bara bra, säger Conny Nilsson.

 60 år fyllda njuter han av tillvaron.

Conny har en lång karriär bakom sig. Efter en tonårstid i olika lokala Skåne-band hamnade han i Berth Idoffs som 20-åring 1973.

Efter ett år var han delägare i bandet och drev sedan Berth Idoffs till 2000.

Då tänkte Conny Nilsson ta det lite lugnare och jobba som ensamunderhållare.

2003 lockade Erik Lihm.

Det blev fem år hos den förre ”vikingen” Lihm.

Efter en liten paus erbjöds han senvintern 2010 en plats i Matz Bladhs– först som vikarie och sedan som ordinarie medlem.

För Conny Nilsson betydde inhoppet i Matz Bladhs en nytändning. För bandet likaså.

– Det är full gas. Tror aldrig jag spelat så mycket som vi gör nu. Vi gör  nog 25 spelningar mer om året än vi hade tänkt. Är uppe på 145. Vi har som mål 10-11 i månaden. Ibland kan det bli 14.  I sommar blir det 20 i juli. Men vi gör det till något roligt. Då känns det bara bra. Det är jättefin stämning i bandet.

Conny Nilsson har trots det flitiga turnerandet med Matz Bladhs inte helt släppt jobben på egen hand.

– Jag försöker hinna med lite pensionärsspelningar. Har gått inför att sjunga visor, Dan Andersson och lite Cajsa Stina Åkerström med mansröst. Det tycker jag är kul.

Det blir spelningar på rimligt avstånd från hemmet i Bäckaskog.

 

Idrottsintresset tar också en del av Conny Nilssons fritid.

– Jag hoppas Mjällby blir ett topplag i fotbollsallsvenskan i år och sedan hoppas jag det blir allsvenskt handbollsguld för Kristianstad, som ser så många matcher han hinner med.

Matz Bladhs har alltid varit ganska flitiga på skivmarknaden. Sedan Conny Nilsson kom har det blivit två album. Ytterligare ett är på gång.

– Vi har gjort ett par sångpålägg. Förmodligen dröjer dock skivan lite. Det blir nog en höstrelease, säger Conny Nilsson.

 

Streaplers-tvillingarna spelar igen

– Vi har repat i tre månader men vill inte ut och spela ännu. Det skulle bli för likt Streaplers, säger tvillingarna Göran (t v) och Håkan Liljeblad till dansochsport.se.

140321

– Vi spelar och träffas för att vi tycker det är roligt. Det blir nog en skiva för skojs skull.

 Det säger Håkan och Göran Liljeblad, de legendariska tvillingarna i Streaplers.

Nu gör de en nystart med ett band som ännu saknar namn.

 – Det är inte så lätt att bara lägga av. Vi tycker det är roligt att spela. Vi  tränar men ligger lågt just nu. Streaplers måste få lugn och ro. Vi ska inte störa.

Tvillingarna har samlat ”gamla” Streaplers. Med när de träffas och spelar är Gert Lengstrand och Bjarne Lundqvist.

– Vi har också plockat med Jörgen Flach på keyboard, säger Håkan.

Flach är inte obekant med ”streaplarna”. Han vikarierade för Lasse Larsson som var sjukskriven en längre tid före sin bortgång.

Gert Lengstrand fanns med under Streaplers första tid.

Gert Lengstrand var Streaplers förste sångare under popkarriären. Han slutade1966 men har i alla år sedan dess förknippats med Streaplers och alltid funnits med när något har firats.

Han är flitig låtskrivare –  bl a till Streaplers. Lengstrand har gjort ett helt knippe melodier till det album som släpps i mitten av april.

Bjarne började i Flamingokvintetten men kom till Streaplers 1963. Sedan hamnade han åter i Flamingokvintetten.  Bjarne tvingades sluta p g a tinnitus.

– Nu klarar han att vara med och spela trummor, säger Göran Liljeblad.

– Vi har repat i tre månader. Det svänger enormt. Vi har också två tjejer som är med och körar. Inget är dock bestämt vad det ska bli. Vi har inte heller bestämt något namn. När vi ska spela så lär det bli för sittande publik. Vi räknar med att spela in en skiva. Kanske om ett år eller två, konstaterar  tvillingarna Liljeblad.

Göran slutade som gitarrist i Streaplers efter 50 år 2009. Håkan lämnade sin plats som basist och kapellmästare för ett år sedan efter 54 år.

 

Noggrann rekrytering i Streaplers

– Ju bättre det går desto mera vill man spänna bågen, säger Kenny Samuelsson i anrika Streaplers.

140312

– Det som varit bra genom alla år försöker vi slå vakt om.  Det vore tjänstefel att inte behålla Streaplers-själen. Vi är uppväxta med den här musiken.

Det säger Kenny Samuelsson som sedan tvillingarna Liljeblad försvunnit nu driver Streaplers tillsammans med Kjetil Granli.

För tio månader sedan slutade den siste originalmedlemmen när Håkan Liljeblad efter 54 år drog sig tillbaka.

– Håkans tvillingbror Göran lämnade sin plats på scenen 2009 och ersattes då av Henrik Uhlin från Flamingokvintetten.

För två veckor sedan slutade Henrik Uhlin. Ny gitarrist, när bandet är Henrik Göransson med en bakgrund i Date.

Det har alltid varit noga genomtänkt när nya medlemmar tagits in i Streaplers.

När Lasse Larsson, som tillsammans med Göran och Håkan Liljeblad startade bandet 1959, avled 2003 hade han utsett sin efterträdare i brorsonen Anders Larsson som fanns i Date.

När Göran Liljeblad slutade i samband med 50-årsfirandet på Liseberg hade han till ny gitarrist handplockat Henrik Uhlin.

När Håkan Liljeblad i fjol aviserade sin avgång hade han utsett Per Ledin till sin efterträdare. Per var en rutinerad musiker som hade spelat i bl a Sound Express och Lena Pålssons (bandet som Lena bildade med Peter Danielson från Schytts). Per hade också arbetat som ljudtekniker och turnéledare.

– En riktig lyckoträff. Det fungerar kanon. Per tillför bandet massor, konstaterar Kenny Samuelsson.

Trots de noggranna rekryteringarna så har en viss oro funnits.

– Jag visste att Streaplers har ett starkt namn men ska jag vara ärlig så var jag riktigt orolig när en efter an av originalmedlemmarna försvann. Tvillingarna  och Lasse var så förknippade med Streaplers att man undrade hur det skulle gå, men publiken har tagit emot oss andra väl. Vi har tydligen blivit folkkära vi också.

Kenny handplockades till bandet i början av 1997 som sångare och kompgitarrist.

Kjetil har varit med sedan 1990. Han kom som trummis men också med en uppgift som sångare.

De två delar sången med keyboardisten Anders Larsson.

Rekryteringen efter Henrik Uhlin har skett med stor noggrannhet och mycket hemlighetsmakeri.

Valet föll på Henrik Göransson som sedan han slutade i Date ägnat sig åt försäljning och låtskrivande. Han fanns i Date samtidigt som Anders Larsson. De två känner alltså varandra väl.

– Iband känns det som att vi är lite bakåtsträvare som behåller stilen, men har gubbarna gjort något i 55 år som har fungerat så vore man ju korkad om man skulle ändra på det. Sedan blir det ju ändå något nytt för varje ny medlem som kommer och varje ny skiva vi släpper. Vi utvecklas ständigt.

 

Kenny Samuelsson och kamraterna i bandet trivs med tillvaron.

–Vi har det bra. Kanske lite mycket att göra ibland men samtidigt vill man ut och spela och träffa folk. Ju bättre det går desto mera vill man spänna bågen.

 

Mellan alla jobb under vintern har det jobbats med ett nytt album.

– Den här gången tycker jag att vi gjort en platta som  är ännu lite vassare. Plattan släpps den 16 april.

– Materialet är blandat. Vi är ju mycket för countrylåtar och gör nya svenska texter. Vi sjunger det mest på svenska. Men det är mycket jobb att plocka upp låtarna.

Fotnot: Streaplers spelar lördagen den 15/3 i Eringsboda.

 

Därför slutade Henrik Uhlin i Streaplers

– Jag stänger inga dörrar för framtiden men just nu är det skogsbruket och min datafirma som gäller, säger Henrik Uhlin som fyllde 50 i slutet av december.

140312

­ – Jag ska vara skogsbrukare och jobba med min datafirma.

Där har ni förklaringen till varför Henrik Uhlin överraskande har slutat som gitarrist i Streaplers.

Efter först 24 år i Flamingokvintetten och sedan nästan fem år med Streaplers lämnade han för två veckor sedan dansbandsscenen utan att beslutet hade läckt ut till en stor skara fans.

 

– Jag ville inte göra någon stor grej av det här. Jag ville ta bakdörren ut, säger Henrik Uhlin.

I början av januari berättade han för kamraterna i bandet att han ville dra sig tillbaka.

– Vi har tagit över hustruns föräldragård utanför Finspång. Jag har länge hållit på och renoverat och har kört fram och tillbaka mellan Göteborg och Finspång på all ledig tid. Det har varit oerhört slitsamt. I december flyttade vi till Finspång.

”Henke” är östgöte från början och har nu alltså kommit tillbaka till hemtrakterna.

Han har alltid varit hängiven jägare och älskat skogsbruk. Nu får han ännu mera tid för dessa intressen.

–  Och jag får ägna mig att köra traktor. Det trivs jag med, säger han.

 

Turnélivet har varit jobbigt. Han steg av karusellen första gången 2008, då han lämnade Flamingokvintetten. Då skulle han ägna sig åt sin datafirma och det nybildade Dansbandsbolaget.

Så ringde Streaplers.

 

Göran Liljeblad som skulle sluta efter 50 år hade utsett Henrik Uhlin till sin efterträdare.

– Jag kunde inte säga nej då. Det var kanske speleman jag skulle vara,  konstaterar ”Henke”.

Att efterträda en legendar inom den svenska dansbandsmusiken var stort.

Skiftet skedde i maj 2009 och det blev alltså nästan fem år i Streaplers.

 

Östgöten Uhlin hade hamnat i Göteborg som något av en slump 1984. Han spelade i en grupp som avknoppats från musikerfamiljen Öst. Därifrån värvades Towe Widerberg till Streaplers som sångare.

–Towe ringde mig och sa att jag borde testa för ett jobb som var ledigt i Flamingokvintetten. Så blev det. Jag flyttade till Göteborg.

 

Sedan rullade det på. Henrik Uhlin fick vara med om många framgångsrika år.

Nu vill han njuta av sitt nya liv.

– Jag har skogsbruket och jag bygger webbhotell, hjälper småföretag. Det är tillräckligt.

 

Han hjälper också Thomas Engström, som bl a sysslar med att arrangera konsertturnéer.

Om det blir mera spelande vet Henrik inte.

– Osvuret är bäst. Gitarren har jag tillgänglig, säger han.

 

Succépremiär för Wizex-show i Tyskland

Wizex scenshow. Thomas Lindberg som Thore Skogmans ”Storfiskaren, och under som ”Snoddas”, bandyspelaren som blev folkparksartist på 50-talet. Anna sköld som Bofinken Knut och under som Magnus Uggla. T h bandet med Allan Dittrich, Eric iversen, Dan Andersson, Anna Sköld, Thomas Lindberg och Tommy Karlsson.

140305

Medlemmarna i Wizex är helt överens efter succépremiären med showprogrammet ”I Folkparkens tjänst”.

Tre föreställningar söndag-måndag-tisdag på Hotel Carat i tyska Grömitz  har gett det folkkära dansbandet från Bromölla hopp om en intressant framtid.

– Vi vill försöka turnera med detta. Det är något helt annat än dansen och ett nytt sätt att hitta ställen att uppträda på. Det är ett pilotprojekt som vi ska utvärdera. I slutet på mars gör vi en föreställning i Bromölla för speciellt inbjudna som kan tänkas köpa föreställningen, säger kapellmästaren Eric Iversen.

Förra året firade Wizex 40-årsjubileum.

Då släpptes albumet ”40  år i folkparkernas tjänst” – ett album med nyinspelningar av orkesterns hitlåtar genom åren.

Med sitt showprogram tar Wizex ett steg till.

– Vi har pratat om det här ganska länge. Vi har längtat efter att göra en show, konstaterar de två frontfigurerna Anna Sköld och Thomas Lindberg.

– Idén har jag haft länge. När vi sedan har två sångare som har ådran att underhålla i sig så känns det rätt att göra något sådant här. Det blir ju inte flera dansställen runtom i Sverige. Därför tror vi att detta är ett bra sätt att gå vidare, menar Eric Iversen.

Showen ger en spegling av nöjeslivet från 40-talet och fram till dags dato.

Vi får höra Anna Sköld som 40-talets Ulla Billqvist med Min soldat, Thomas Lindberg som 50-talets ”Snoddas” med Flottarkärlek. ”Lill-Babs” från genombrottsåren och den stora Siw Malmkvist-perioden.

Vi påminns om Monica Zetterlund, Anita Lindblom, Gunnar Wiklund, Towa Carson och många av andra kära folkparksartister som stressade runt i vårt land och uppträdde på två-tre ställen samma kväll.

 

Obetalbara shownummer som Anna Skölds tolkning av Eva Rydbergs Bofinken Knut och Thomas Lindbergs tolkning av Lasse Berghagens Flirtige Knut är höjdpunkter som sent ska glömmas.

 

Vi får uppleva Anna i ett antal av Abbas hitlåtar och Thomas som både Frank Sinatra och Elvis Presley.

Kapellmästaren Eric Iversen ikläder sig rollen som Olle Jönsson (med välkänd kalaskula) och gör tillsammans med Anna Sköld en tolkning av Lasse Stefanz dunderhit De sista ljuva åren.

Det är Eric som också får ge en bild av Danne Stråheds tid i Wizex med En flicka talar skånska.

Hitlåtarna från perioderna med Kikki Danielsson, Lena Pålsson och Charlotte Nilsson (Perrelli) finns naturligtvis med.

Klädbytena går i ett rasande tempo. Det märks att Anna Sköld och Almö-sonen Thomas Lindberg har en gedigen bakgrund på Wallmans.

– Jag vet inte hur många klänningar jag har, men det är svettigt, säger Anna.

De olika årtiondena skildras inte bara med musik utan också med bilder på storbildsskärm och tidstypiska berättelser.

Eric Iversen har lagt massor av tid inte bara på musiken utan också på allt som visas och berättas mellan låtarna.

Under två och en halv timme hinner massor av låtar framföras.

– Men det har varit svårt at välja. Det är mycket som inte fått plats, säger Eric Iversen.

Han och alla i bandet – Anna och Thomas, veteranen saxofonisten och gitarristen Tommy Karlsson, trummisen Allan Dittrich och basisten Dan Andersson – hoppas mycket på en fortsättning.

– Det bör finnas en stor mogen publik som vill se detta. I höst hoppas vi kunna turnera med showen men fortsätter givetvis också att göra danskvällar.

Alla svenskar som med buss transporterades under tre dagar till Grömitz kommer med all säkerhet att sprida positiva omdömen omkring sig.

Vi fick uppleva något helt nytt – väl genomarbetat och mycket underhållande.

Det var show av hög klass.

Aha-upplevelserna var många.

 

Ingmar Nordström om sitt dansbandsliv

Ingmar Nordström med sin orkester. Fr v: Jörgen Malm, Sven Schill, Bo Jansson, Ingmar Nordström, Jan Landegren, Hasse Lundström, Ronny Stensson.

140226

Den 19 december 1991 tog det slut.

För en dryg vecka sedan var det dags för återförening.

Snart 83-årige Ingmar Nordström och hans gamla kamrater steg åter upp på dansbandsscenen.

– Jag var lite tveksam. Det var ju rätt många år sedan vi spelade till dans. Man kunde ju inte veta hur det skulle tas emot,  säger Ingmar Nordström, som med sitt band sålt närmare två miljoner skivalbum.

 

Fem av sex medlemmar från sista sättningen fanns med vid återföreningen på Elmiagalan: Utöver Ingmar själv, Bo Jansson (saxofon), Sven Schill (trummor), Hans Lundström (klaviatur) och Jan Landegren (sång).

Landegren var basist och andresångare i orkestern. Nu besväras han av diskbrock och kan inte hänga på sig en bas. Därför bara sång.

Jörgen Malm från Växjö tog hand om basen under nostalgikvällen.

– Jörgens pappa vikarierade många gånger hos mig på 50-talet som pianist, berättar Nordström.

Bandet hade under sina år på landets scener tre saxofonister.

En av de tre var Sten Åke ”Steine” Lindberg, militärmusiker precis som Nordström. Steine  var också sångare i bandet från starten 1959 till nedläggningen 1991. Steine avled 2004.

Ingemar ville givetvis vid återföreningen ha en tredje saxofonist precis som det var förr i tiden.

– Ronny Stensson kom som min musikelev på regementet när han var 14 år. Jag var fanjunkare. I dag är han professionell på arméns musikkår i Stockholm. Där hade jag en vikarie jag visste att jag kunde lita på.

 

Bandet har återförenats ett par gånger tidigare, senast 2005 för att fira att det då var 50 år sedan bandet startade.

– Vi spelade dock aldrig till dans vid dessa tillfällen. Därför var det något helt annat när vi skulle spela på den stora dansgalan i Jönköping. Många som kom dit hade ju aldrig hört oss spela live.

Från 1970 till 1991 släppte Ingmar Nordströms ett album om året – från 1974 till 1991 Saxparty 1 till 18. Efter nedläggningen kom ytterligare fyra album – de två sista 2007 och 2008 med Saxpartyfavoriter.

16 guldskivor har det blivit.

– De hänger på väggen hemma på kontoret och jag får fortfarande royaltypengar.

Bandet turnerade från Kiruna i norr till Ystad i söder i 36 år.

– Hur många spelningar vi gjorde har jag inte en aning om, men det var inte bara dans. Vi samarbetade med och kompade många artister. Från 70 till 77 jobbade vi ett par månader om året med artister. Det var Östen Warnerbring på Kronprinsen i Malmö, Valand i Göteborg  och Berns i Stockholm. Vi kompade Zarah Leander  och en hel höst från augusti till jul spelade vi med Hasse och Tage på Berns.

– Dessa jobb hade vi aldrig klarat av om vi inte hade varit välutbildade musiker. Alla tre saxofonisterna var utbildade militärmusiker. Vi hade nytta av att ha börjat i yrket från rätt håll.

 

Ingmar Nordström har aldrig ångrat beslutet att lägga ner orkestern.

– Vi hade hållit på 36 år. Jag hade en dröm att börja spela i kyrkor med en dragspelare. Jag hade ju gått på akademin, var utbildad på klarinett och tyckte att jag måste spela  lite Wilhelm Petersson Berger och mera klassiska stycken. Det har jag fått göra sedan 1992. Minst fyra-fem gånger i månaden är jag ute med min dragspelare.

Han älskar att ständigt möta en publik. Musiken hjälper till att hålla den folkkäre musikern vital.

– Men i fjol var livet väldigt skört. Jag fick cancer i urinblåsan. Jag opererades i Malmö i maj. Det gick jättebra. Sedan blev jag vansinnigt sjuk i september. Jag fick akut tarmvred, låg nersövd i tre dygn och var helt färdig. När jag kom hem fick jag en propp i vänsterbenet.  Det var en jobbig tid. Men nu är jag pigg.

När Ingmar hamnade akut på lasarettet skulle han precis bege sig till ett engagemang med Leif Kronlunds orkester på nöjesbåten Cinderella.

– I november var jag tillbaka och fick spela med Leif. En fantastisk man tycker Ingmar Nordström om sin jämngamle kollega.

 

Magnus mörkar aldrig Barbados-tiden

Magnus Carlsson tillbaka i Barbados igen. Fr v: Håkan Swärd, Mathias Lager, Magnus Carlsson. Magnus Wictorinsson och Peter Samuelsson.

140219

– Jag vill hela tiden utmana mig själv och försöka hitta något nytt. Just nu känner jag för lite mera musikal. Kanske kan vi hämta hit något udda från USA och göra en svensk version.

Magnus Carlsson har gjort mycket på landets musikscener, men hungern efter mera bär han ständigt med sig.

Jag jobbar ungefär 200 dagar om året och tycker om mitt jobb. Jag taggas alltid när jag märker att något inte är helt självklart. Jag tänker att det här ska jag klara av.

Vid årsskiftet 2002-2003 lämnade han dansbandet Barbados som då hade nått en närmast osannolik popularitet.

Alla arrangörer ville engagera Barbados och publikrekord slogs överallt.

Magnus Carlsson, som var frontfigur i pojkbandet från Göteborg, var landets stora dansbandsstjärna

Bandet sålde massor av skivor och fick utmärkelser av olika slag.

– Men jag var färdig, ville gå vidare och utvecklas lite mera på show och dans. Det var därför det blev Alcazar, säger Magnus.

 

Sedan blev han soloartist och har under åren som gått prövat på det mesta.

Pop, schlager, disco, musical, julmusik, operett. Inget är främmande för den alltid ödmjuke musikdirektören, som också varit programledare i tv.

Trots allt som hänt så har Magnus Carlsson inte glömt tiden med Barbados. Det var under den perioden han byggde upp sitt namn.

–  Jag försöker inte mörka min gamla karriär utan tycker det är vansinnigt roligt när jag träffar mina gamla kamrater och danspubliken igen.

Det skedde nyligen vid den stora Elmiagalan i Jönköping.

Magnus Carlsson återförenades med Barbados.

Det blev en och en halv timme med alla gamla hitlåtar.

Många frågar varför man ska göra sådant, men jag tycker det är skitkul att se tillbaka och minnas. Man får flaschbacks hela tiden. Jag kommer ihåg var enda ton killarna tar. Jag trivs. Man är väldigt nära sin publik.

 

Barbados har haft två återföreningar tidigare – då på hemmaplan i Scandinavium för fem-sex år sedan.

När frågan från Elmiagalan kom tvekade aldrig Magnus.

Självklart ville jag ställa upp. Det handlar bara om att återuppliva alla låtarna bak i huvudet.

Ett antal av alla hitlåtar från Barbados-tiden håller Magnus ständigt aktuella.

– Som soloartist plockar jag alltid med låtar som Kom hem och Se mig från Barbados.  Likaså låtar från tiden med Alcazar.

 

Magnus Carlsson har ständigt många bollar i luften.

– Man ligger ett drygt halvår fram i tiden. Just nu håller jag på att planera för julturnén.

Julmusiken har alltid legat Magnus varmt om hjärtat.

–Det är inte helt lätt att få till julmusik så att det låter bra. För mig som sångare ger det mig en kick i häcken.

En ny skiva håller på att ta form.

– Men vilken inriktning det blir kan jag inte avslöja ännu.

 

Hemlighetsfullt är det också med tankarna kring en ny musikalroll.

– Just nu håller jag på att titta på lite olika varianter och försöker kolla rent praktiskt om det exempelvis finns någon musikal från USA som inte finns här ännu, något mera udda kort än Grease och West side story.

 

54 år som sångare i Leif Kronlunds

84-årige Uno Johnsson har sjungit 54 år i Leif Kronlunds storband.

140213

På våren 1960 fick Uno Johnsson ett samtal som helt förändrade hans liv.

Karlshamnsfödde Uno fick ett erbjudande om att börja som sångare i Leif Kronlunds storband.

Efter 54 år är Uno Johnsson kvar i bandet – 84 är gammal!

 

– Det har varit fantastiska år. Jag har fått uppleva oerhört mycket, säger den vitale ex-blekingen.

18 år gammal lämnade han Karlshamn 1948.

– Jag flyttade till Västerås och började jobba på ASEA, berättar han.

Musiken var redan då viktig för Uno Johnsson.

– Jag spelade och sjöng hemma i Karlshamn och fortsatte sedan i Västerås.

Musiken var en bisyssla och Uno utbildade sig till lärare i matematik och fysik.

När orkesterledaren Leif Kronlund 1960 fick syn på en affisch där Uno Johnssons band skulle spela reagerade Kronlund direkt.

”Uno Johnsson sjunger som Frank Sinatra” löd texten på affischen.

– Leif ringde och frågade om jag ville sjunga i hans band, säger Uno.

Uno Johnsson blev förvånad men ett sådant erbjudande gick inte att säga nej till.

Leif Kronlunds orkester var mycket populär och turnerande intensivt.

– Jag ville ha en sångare som lät som Sinatra. Uno var rätt man. Han började hos oss på valborgsmässoafton 1960, konstaterar en stolt Leif Kronlund.

Det två är i stort sett jämngamla – Uno född 1930 och Leif Kronlund 1931.

Uno Johnsson var länge också blåsare i bandet.

– Men jag tvingades sluta, Jag fick kol och kunde inte blåsa. Jag fick inte luft. Sjunga går bra.

 Så har det fortsatt och tycks fortsätta länge till.

Uno Johnsson fyller 84 år på söndag. Han stortrivs med att stå på scenen.

Lärarjobbet behöll han vid sidan om fram till pensionen.

– Det var roligt, framför allt på den gamla enhetsskolans tid, säger Uno, nu bosatt i Västerhaninge.

 

Leif Kronlund orkesterledare i 68 år

Leif Kronlund med sina två vokalister Uno Johnsson och Anita Berggren på Cinderella 2014.

140212

– Så länge det är roligt finns det ingen anledning att sluta.

Leif Kronlund fyller 83 år i april. Sedan 1946 har han drivit sin orkester.

– Jag lärde mig tidigt vad publiken vill ha. I dag är vi ganska ensamma om vår modifierade storbandsmusik. Danspubliken tycker om den, säger Kronlund efter 68 år som orkesterledare.

 

Under sommarmånaderna spelar Leif Kronlunds storband varje måndag på Galejan på Skansen i Stockholm.

Resten av året – september till maj – hörs bandet två gånger i månaden på Viking lines nöjesbåt Cinderella som kryssar mellan Stockholm och Mariehamn.

Från och med sista veckan i januari detta år finns hela storbandet med på Cinderella. Tidigare bantades bandet till nio medlemmar på kryssningarna.

– Efter ombyggnaden av båten har scenen blivit större. Då är det Skansen-orkestern med 17 man som finns på scenen. Man ville ha oss alla måndagar, men jag tycker det räcker med varannan måndag. Publiken ska längta efter att möta oss. För oss blir varje jobb en trevlig upplevelse när vi inte spelar för ofta.

I storbandet finns utöver Leif Kronlund själv fem saxofoner, tre trumpeter, två tromboner, en gitarr, en bas, ett piano, trummor samt sångarna Anita Berggren och Uno Johnsson.

Många av musikerna spelar på teatrarna i Stockholm när de inte finns i Kronlunds storband.

På nöjesbåten blir det spelning på måndagskvällen och tisdagsmiddagen innan turen är över.

Själv ängar Leif Kronlund sig åt att vara presentatör och dirigera.

– Ett så stort band behöver någon som står framför och håller ihop det hela. Därför väljer jag att inte sitta vid pianot när vi har det stora bandet. Att hålla kontakten med publiken är viktigare än att sitta och klinka. I Krister Lindqvist har jag fått en mycket duktig pianist. Han är dessutom en fantastiskt duktig arrangör.

Om det nerbantade niomannabandet spelar så blir det piano för Leif Kronlund. Det lär dock inte inträffa så ofta numera, eftersom det är bestämt att storbandet ska göra alla spelningarna på nöjesbåten.

Kronlund är noga med att själv bestämma vilka melodier som ska spelas.

– Det är den absolut viktigaste uppgiften i hela  orkestern. Jag har aldrig några färdiga program. Jag tittar på publiken och gissar vad de vill ha. Det funkar.

Kronlund litar på sin långa erfarenhet.

– Jag började på Skansen 1950 och gick i en jättebra skola som jag haft mycket glädje av. Min företrädare Thore Ehrling sa till mig att på Skansen går allt med förlust utom två saker. Det ena var rulltrappan. Det kostade 15 öre att åka och var en stor upplevelse på den tiden. Det andra som gick med vinst var dansbanan. Man sålde nämligen danspoletter. Thore sa att det gällde att spela musik så att det såldes massor av danspoletter. Jag fick lära mig vad som gjorde att killarna sprang iväg och köpte dansbiljetter. Inte för långsamma låtar i början. Inte för snabba sedan. Långsamma går inte tidigt på kvällen. Dom ska man spara till lite senare på kvällen.

Leif Kronlund har följt idéerna.

En spelkväll blir sällan en annan lik.

Orkesterledaren väljer vad han känner för.

Med jämna mellanrum plockar Kronlund på scenen fram ett dubbelvikt kort ur innerfickan. Där finns alla låtar som står på repertoaren.

– På en sida allt vad Uno Johnsson sjunger i en kolumn och allt vad Anita Berggren sjunger i en annan kolumn. På andra sidan alla orkesternummer i en kolumn och sedan duetter och sångkvartetter i en kolumn.

Efter 68 år med orkestern och lite distans till den hektiska tiden då bandet turnerande för fullt i Sverige och engagerades av lyxhotell i Paris, Monte Carlo och New York stortrivs Leif Kronlund fortfarande på scenen.

– Man vill ju se något så när hygglig ut. Därför gäller det att hålla sig i trim. Hustru Dagny och jag har delat in vårt liv i tioårsperioder med golf, skidor långfärd, skidor utför och nu skogspromenader. I stort sett varje dag går vi en timme i Stockholm. Efter en stroke jag fick för fyra år sedan är det nödvändigt. I annat fall hade jag hamnat i rullstol.

Golfen har han slutat med.

–  Tyckte inte att jag hade så bra bollsinne. Jag slog rakt men mina ögon kunde inte uppfatta längden på slagen. Det blev för mycket letande efter bollen.

Leif Kronlund är ensam om att ha varit med hela resan. Sångaren Uno Johnsson har varit med sedan 1960, gitarristen Stig Granberg sedan 1967 och Jim Leopardo kom strax därefter.

Sångerskan Anita Berggren kom med 1985 efter att tidigare ha sjungit med Putte Wickman.

Andra kända sångerskor som funnits i orkestern är Inger Berggren, Towa Carson, Britt Damberg, Ann-Louise Hansson, Anna-Lena Löfgren och Lena Ericsson.

Leif Kronlunds har under årens lopp också kompat och spelat in skivor med stora artister.

– Jag har fått guldskivor för Gunnar Wiklunds jättehit Nu tändas åter ljusen i vår lilla stad och Rockande samens Vid foten av fjället.

Minnena från den långa karriären är många och starka.

– Alla nobelfester var fantastiska. Festernas fester med publiken och all uppståndelsen. Plus alla fantastiska engagemang vi haft. Vi jobbade två månader i taget med dyraste hotellet i Paris. Det gick så bra att dom skulle engagera oss sex månader om året i Paris, varav två månader i New York på ett nyöppnat hotell.

– En turné med Jan Malmsjö blev ett triumftåg var vi än var . Det var fullt överallt. Lennart Polhammars stora dansgalor på 90-talet ar en stor upplevelse. Det var Vikingarna, Sten och& Stanley, Lotta Engberg och vi. Vi började i Tipshallen i Strängnäs, fortsatte i Jönköping, Malmö och Göteborg. Det var fantastiskt upplevelse med 9.000 dansande överallt.

– Just perioden med Vikingarna och Lotta Engberg lärde oss spela en modifierad storbandsmusik som är påverkad av de bästa dansbanden.

 

Mångsysslare Ekelund och hans Kindbergs

– Allt känns jättebra just nu, säger medlemmarna i Kindbergs. Fr v: Conny Falk, Ola Jonsson, Henrik Svensson och Joakim Ekelund.

140129

Dansbandssångare, fotbollstränare och veteranspelare, motionslöpare, designer.

Joakim Ekelund, frontfigur i dansbandet Kindbergs, har mycket att fylla sin tid med.

– Jag har fått förmånen att göra allt jag önskar i livet och älskar att sätta lite press på mig själv, säger den entusiastiske Ekelund, som sedan 20 år tillbaka har sin fasta punkt i Skogstorp utanför Eskilstuna.

 

Det är också i Skogstorps IF som Joakim Ekelund är fotbollstränare.

– Ett div 5-lag, men jag är inte huvudtränare utan assisterande tränare och fystränare. Försöker också hinna vara med på matcherna.

– Jag började som tränare för 12 år sedan när min son var sex år. Nu är han 18 och slutade spela i fjol. Jag kan dock inte släppa fotbollen. Jag har hållit på hela mitt liv och tycker att jag vill bidra med något. Jag försöker spela i veteranlaget när jag har tid. Den stora fotbollen följer jag på tv, framför allt då Zlatan och PSG samt Arsenal.

 

Utöver fotbollsträningen sköter Jocke Ekelund sin motion med gym och löpning.

– Det blir tre-fyra mil i veckan, konstaterar han.

 

Ofta rapporterar han sina kilometertider på Facebook.

– Det känns bra att vara vältränad. Det gör att jag också känner att jag måste hålla på. När man är på turné fem dagar i följd blir det dock lite svårt ibland.

 

För Ekelund – och de tre andra kamraterna i Kindbergs – känns det viktigt att hålla sig i gott trim.

– "Henke" (Henrik Svensson) är nog bättre löpare än jag men han vill inte vara så officiell, säger Jocke och kastar blickarna på sin saxofonist, också han stor fotbollsälskare.

– Vi anstränger oss också med lite träning, konstaterar Ola Jonasson och Conny Falk, de två övriga i bandet.

 

– Vi försöker tänka på att inte äta på nätterna efter spelningarna. Att äta rätt betyder mycket. Själv har jag genom att äta bättre och träna gått ner fem kilo sedan i september, konstaterar Ekelund.

 

Mångsysslare Ekelund hinner mellan sina träningspass och spelningar med att designa hemsidor och skivomslag

– Jag älskar färg och form och loggor.  Vårt skivbolag anlitar mig. Det känns bra.

 

På skivbolaget Atenzia släppte Kindbergs också sin nya platta Ut på vägarna igen i förra veckan.

– Det roliga är att vi haft gott om tid för att jobba med plattan och fick som vi tycker bra material.

Kindbergs har sina rötter i Lidköping. Sedan Ekelund flyttade är det bara Henrik Svensson som finns kvar där.

Spelplanen är tillfredsställande.

–Det känns nästan som att vi haft en liten uppgång senaste året. Det har stabiliserats sig väldigt bra. Det har väl att göra med att vi har Sveriges bästa bokning och Norges bästa bokning. Dessutom ett bra skivbolag, ett bra team runtomkring oss alltså. Det gör att vi kan koncentrera oss på vår bit. För fyra-fem år sedan gjorde vi kring 35 jobb om året i Norge. Nu ungefär 20. Det är en trevlig marknad i Norge, ofta tre band tillsammans och stora galor. Norrmännen gillar svensk dansmusik.

 Fotnot: Kindbergs spelar på söndag (2/2) i Blomstermåla Folkets Hus.

 

Magnus och Barbados återförenas i nostalgigalan

Magnus Carlsson återförenas med gamla kamraterna Magnus Wictorinsson, Peter Samuelsson och Mathias Lager.

140123

Vid årsskiftet 2002-2003 lämnade Magnus Carlsson Barbados.

Pojkbandet från Göteborg var ett av landets hetaste dansband.

Magnus började en ny karriär. Allt har gått spikrakt uppåt. Magnus har släppt dansbandsscenerna men intresset för att möta sin gamla publik finns kvar.

Fredagen den 14 februari återförenas Magnus med sina gamla kamrater.

”Gamla Barbados” spelar på Elmiagalan i Jönköping.

—   Det blir en och en halv timme med bara gamla hitlåtar, säger galaarrangören Johan Liljeblad.

 

Mathias Lager och Magnus Wictorinsson som bildade Barbados tillsammans med Magnus Carlsson 1991 finns fortfarande kvar i bandet. Likaså Peter Samuelsson som kom med kort efter bildandet.

Den nuvarande sångaren i Barbados ­– Björn Lagerström – kommer inte att finnas med på scenen under nostalgikvällen.

Tanken är att hela galakvällen ska bli en minnenas kväll.

Ingmar Nordströms, som efter 36 år lades ner 1991, kommer att återuppstå. I varje fall i den uträckning det är möjligt.

Tre gamla medlemmar – inklusive Nordström själv – kommer att finna smed. I övrigt kompletteras det med andra musiker. Det speciella Nordström-soundet ska finnas.

Ingmar Nordströms delar danslokal med veteranerna i Streaplers och Flamingokvintetten – de folkkära banden som bildades 1959 respektive 1960.

Ingmar Nordrström drog igång 1955 och fanns således under många är i danssalongerna samtidigt som Streaplers och Flamingo.

I samma danslokal finns också Matz Bladhs, som också tillhör veteranbanden i landet. Sedan nyår 1969 har Matz Bladhs funnits, även om ingen av dagens medlemmar fanns med i början. 

I samma danshall som Barbados spelar Black Jack och Blender. Som uppvärmningsband där spelar Surround som las ner för några år sedan men nu gör en nystart.

 

Två nya plattor i Playtones planer

De två äkta blekingarna Stefan Jonasson och Mattias Schertell är de enda kvarvarande medlemmarna från ursprungliga The Playtones som vann Dansbandskampen 2009.

140115

Grammisnominering för fjolårets platta.

Ett nytt album under inspelning med utgivning i april.

Ytterligare en platta planeras för utgivning i höst.

– Dessutom en del intressanta spelningar på gång, säger Stefan Jonasson i The Playtones.

 

Grammisnomineringen kom något överraskande för Stefan Jonasson och kamraterna i bandet.

– Jättekul men det var nog överraskande också för skivbolaget Atenzia. Plattan har upplevts av många som den bästa vi gjort men den är inte någon riktig dansbandsplatta.

In the mood var det första albumet för The Playtones på Atenzia efter fyra plattor på Lionheart.

In the mood låg de första veckorna högt på försäljningslistan.

Plattan har sålt ungefär 10.000 exemplar – hälften till guld.

– Det är mycket bra med tanke på hur skivmarknaden ser ut nu. Det är mycket spöksiffror när man i dag talar om försäljningssiffror. Det är inte många plattor som når guldgränsen. Lasse Stefanz är väl ett undantag.

 

Den 19 februari ska Grammisarna delas ut. The Playtones konkurrenter i dansbandsklassen är Lasse Stefanz, Elisa´s, Larz Kristerz och Wizex.

– Det kan gå precis hur som helst, men jag tycker det är tråkigt om Lasse Stefanz vinner igen, säger Stefan Jonasson.

 

En ny platta med The Playtones håller på att spelas in just nu.

– Det är en ren coverplatta med Sun records-material. Det är låtar som vi tycker om. Lite Jerry Lee, Carl Perkins och en del okända gubbar. Cherry Tess gästspelar på en låt. Plattan kommer att släppas i samband med Custom motor show på Elmia i Jönköping den 21 april.

 

Förmodligen kommer ytterligare en Playtones-platta i år.

– Vi har sagt att det måste komma en fortsättning på In the mood, en temaplatta med texter på både svenska och engelska. Det blir en hel del nytt på den. Vi har fått bra material från bl a Henrik Sethsson. Jag ser gärna att den plattan kommer i höst men vi har inte diskuterat klart med Atenzia ännu.

En förändring i The Playtones har nyligen skett. Gïtarristen Anders Svensson har slutat efter två år i bandet.

Anders har sitt musiklärarjobb i Karlskrona och har lite andra musikprojekt som han vill ägna sig åt.

–  Som det ser ut kommer vi att använda oss av två olika gitarrister, säger Stefan  Jonasson.

 

Det handlar om Johnny Valentine och Jesper Wihlborg.

– Johnny är gitarrist och sångare i The Hub Caps, ett band som spelar 50-talsmusik i alla möjliga former.

Jesper Wihlborg spelar med Eva Eastwood.

– Han har vikarierat för Anders hos oss några gånger. Jesper är en gammal vän till mig. Vi har dock inte snackat färdigt ännu.

På trummor finns Johan Svensson kvar. Han ska bli pappa i februari.

– Därför ligger vi lite lågt under januari och februari, konstaterar Stefan Jonasson, som själv är pappaledig just nu.

Av ursprungliga bandet – The Playtones som vann Dansbandskampen 2009 – finns bara Stefan Jonasson och Mattias Schertell kvar.

Playtones och The Hub Caps kommer att samarbeta en hel del i år i en turné som fått namnet ”Reelin and Rockin”. Där ingår också Cherry Tess, Ronneby-tjejen som egentligen heter Therése Möller.

–  Vi kommer att spela överallt där man vill höra oss, allt från dansställen till restauranger, pubar och festivaler.

 

För The Playtones väntar också ett antal jobb ihop med Linda Gail Lewis, yngre syster till Jerry Lee Lewis.

Så mycket i Blekinge finns inte inbokat för närvarande.

– Vi ska vara med på Kallingedagen i augusti. Kanske på Östersjöfestivalen precis som i fjol. Någon gång under våren ska vi vara med under Börjes 70-årsfestligheter i Tingsryd.

– Vid sidan om The Playtones gör Stefan ett antal jobb som Bobbin´ Steve.

 

10 band på forum i Huskvarna

140114

10 orkestrar spelar upp till dans när Nöjeskällan arrangerar sitt traditionella forum i Huskvarna söndagen den 16 mars.

Det är band som kommer från olika håll i landet. En del tillhör Nöjeskällans stall. Andra hör hemma hos andra bokningsbolag.

De tio band som kommer att finnas med är: Dolbyz, Canyons, Dreams, Glennartz, Framed, Fernandoz, Thor-Görans, Drifters, Matz Bladhs, Sannex.

Ett intressant inslag för många är onekligen Thor-Görans, som varit borta från de stora dansbandsscenerna under många år. Frontparet Peter Grundström och Agneta Olsson har jobbat som duon Agneta&Peter.

Nu har de gjort omstart med orkestern. Det mesta hittills inbokade har varit jobb hemma i Norrland.

Genom att medverka i Huskvarna visar de att intresset för södra Sverige har väckts till liv.

”Streaplers-kopiorna” Framed, som vann Dansbandstävlingen i Bingolotto i fjol ser årets forum i Huskvarna som ett bra markandsföringstillfälle.

För blekingska Dolbyz som gjort dansspelningar med Lasse Sigfridsson som gästartist är forumet ett bra tillfälle att visa upp sig för et stort antal arrangörer som kommer att finnas på plats.

Det gäller givetvis också pånyttfödda Canyons som gärna vill fylla på sin spelplan.

Drifters, Matz Bladhs, Sannex och Fernandoz tillhör alla Nöjeskällans eftertraktade band men deltagande i ett dansbandsforum kan väcka ännu flera arrangörer.

En stor och entusiastisk danspublik brukar infinna sig i Huskvarna. Så lär det säkerligen bli även denna gång.

Konferencier under de dryga fem danstimmarna blir Kent ”Humle” Holmgren, kryssningsvärd på Viking lines Rosella.

Lasse Stefanz statte liv i Bellevueparken

En lycklig Raimo Hanninen sjöng duett med Olle Jönsson i ”Skattlösa bergen”.

Bellevueparken i Karlshamn hade sin storhetstid på 60- och 70-talen.

Då spelade landets alla populära band där.

Tiderna ändrades.

Dansen försvann mer eller mindre i parken.

En del nya försök gjordes på 90-talet och också efter millennieskiftet, då Mörrumsdanserna tillfälligt flyttade till den anrika parken.

Den gångna Trettonhelgen blev det liv igen i Bellevueparken.

Nu med hjälp av Lasse Stefanz.

 

– Det är minst 25 år sedan vi var här. En underbar återkomst, tyckte Olle Jönsson, frontfiguren i Nordens populäraste dansband..

 

När Valje Nöje la ner och den traditionella trettonhelgsdansen med Lasse Stefanz därmed försvann såg ”Dansbandsprofessorn” Thomas Deutgen möjligheten att skapa en ny tradition i Karlshamn.

Han trodde på Bellevueparken. I varje fall före tillfälliga danstillställningar.

– Jag tycker om folk med idéer. Det viktigaste för mig är att det händer saker i stan. Med tanke på Thomas Deutgens kontakter så förstod jag att det skulle bli jättebra, konstaterar Karlshamns evenemangsansvarige Conny Nilsson.

1050 biljetter såldes i förköp.

– Sedan släppte vi in ett hundratal till. Mera kunde vi inte ta in även om stället har tillstånd för 1400, sa Deutgen.

Många av besökarna hade minnen av gamla tider. Andra besökare var inte födda under parkens storhetstid.

Lasse Stefanz drar publik i alla åldrar.

– Det är något magiskt med Lasse Stefanz. Det handlar om utstrålning. Värmen kommer inifrån. Olle Jönsson är vår andre kung i landet, sa Raimo Hanninen från Näsum.

Tillsammans med Gun Lindqvist från Karlshamn följer han bandet så ofta det går.

Raimos lycka blev fullständig denna kväll när han fick komma upp på scenen och sjunga duett med Olle Jönsson i Skattlösa bergen.

– En obeskrivlig glädje, strålade Raimo som med full hals sjöng inför en jublande publik,

Jonas Pettersson från Svängsta hade bestämt sig för att den här kvällen var rätt tillfälle att fria till sin älskade sambo Michaela Byström.

Vid midnatt steg de två upp på scenen. I Olle Jönssons mikrofon ställde Jonas frågan inför den stora publikskaran: ”Vill du gifta dig med mig?”

Det blev ett rungande ”ja” till svar.

 Jonas gick ner på knä och trädde förlovningsringen på Michaelas finger. En riktig kärleksdans följde.

På dansgolvet blev det givetvis trångt denna kväll. Ännu trängre var det runtomkring.

– Jag förstår att en del gnäller och tycker att man ska kunna dansa. Jag brukar säga till folk att det finns ju en anledning till att ni är här i kväll. Det är för att Lasse Stefanz spelar. Så är det med alla andra som är här också, konstaterade Thomas Deutgen.

Många hoppas helt klart på en fortsättning med dans i Bellevueparken.

– Vi får utvärdera under närmaste veckan, sa Deutgen.

Conny Nilsson är positiv:

– Jag hoppas det kan bli fortsättning i någon form. Jag minns hur det var när jag var ung. Två äldre systrar lärde mig dansa. Jag var ofta här.

Olle Jönsson om sitt nya liv

Lasse Stefanz drar stor publik överallt. Fr v: Jonas Rignell, Olle Jönsson, Henrik Svensson, Gunnar Nilsson, Henrik Wallrin, Christer Ericsson.

140101

Två månader har gått.

Lasse Stefanz tvingades ställa in tre spelningar, när frontfiguren Olle Jönsson hamnade på sjukhus.

– Jag har lärt mig mycket och har accepterat att det är en ny fas i livet. säger Olle Jönsson med lite distans till konstaterandet av hans diabetessjukdom.

 

Som turnerande dansbandsmusiker ligger det nära till hands att det slarvas med mat.

För Olle Jönsson ringde väckarklockan under inspelningen av Så ska det låta i slutet av oktober.

– Jag blev dålig. Vi fick avbryta så att jag fick gå och kissa. Jag förstod att det var något som inte stämde.

Hur som helst så kunde inspelningen fortsätta. När programmet visas i SVT den 16 februari kommer knappast något att märkas.

Olle Jönsson hamnade på sjukhus.

– Jag hade 36 i sockervärde när jag kom till läkaren. Det är 30 för mycket. Trodde man skulle fixa det för dagen men jag fick ligga inne nästan en hel vecka. Jag fick lära mig att kolla sockret och lära mig ta sprutor.

Olle fick en tankeställare och lever lite annorlunda i dag.

– Jag äter mindre, har varit försiktig med sillinläggningar på julborden. Där finns mycket socker.  Det har också blivit mindre med ris och pasta. Det är konstigt att man inte infört varning för socker precis man varnar för sprit och cigarretter. Socker är farligt.

– Till 99,99 procent har jag slutat dricka Fanta. Nu får det bli vatten, vanligt kranvatten och bordsvatten. I stället för fyra potatisar äter jag två. I stället för vanlig pasta blir det fullkornspasta. Jag håller sockervärdena rätt så bra.

 

Rökningen har han inte haft kraft att sluta med. Med motionen är det också lite si och så.

– Jag rör mig inte så mycket som jag borde. Men jag har gått ner i vikt. Nu får min skräddare sy in i stället för att lägga ut byxorna.

Olle Jönsson var under många är en inbiten jägare. Så är det inte nu.

– Det blev annat när vi flyttade nära naturen. Nu njuter jag mest av tystnaden och lugnet i skogen. Så går jag ut lite i stallet. Mera blir det tyvärr inte.

På scenen är allt som vanligt igen. Fansen strömmar till. Lasse Stefanz drar som vanligt mest publik av alla dansband.

Veckorna före jul kom bandets tredje album under 2013 – Lasse Stefanz Stora Julparty, en platta utan julmusik och med enbart låtar som spelats in tidigare men blivit över vid tidigare produktioner. Den sålde guld direkt precis som det samlingsplattan Kärlek och Rock´n roll med gamla inspelningar. Årets nya platta – Trouble boys – har sålt platina.

Flera utgivningar med tidigare inspelat men ej utgivet material kan komma.

– Det finns mera som ligger och skvalpar. Vi håller på att lyssna igenom. Vi ser ju att det finns en marknad, säger Olle Jönsson.

Fotnot: Lasse Stefanz spelar i Bellevueparken i Karlshamn på lördag 4/1.

 

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Folke Hermansson Snickars | Svar 27.02.2018 11.42

Hej Roland! Vi var på kryssning 25/26 februari med Leif Kronlund och Uno Johnsson. Hittade dina två intervjuer från 140212 och 140213 som Wikipedia hänvisar til

Helmuth Petersson | Svar 17.03.2014 19.30

Mycket bra Roland

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

27.02 | 11:42

Hej Roland! Vi var på kryssning 25/26 februari med Leif Kronlund och Uno Johnsson. Hittade dina två intervjuer från 140212 och 140213 som Wikipedia hänvisar til

...
14.03 | 07:16

Ta och ändra namnet så det stämmer! Kenth tergeland.

...
29.09 | 13:47

Ich feier das voll ihr seit meine Jungs

Ole Olsson

...
10.09 | 19:05

Förlåt Roland! Jag spelade 2015 års skiva!! Så är det när jag inte är klar i knoppen! Jag är så nöjd

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS