Dansant 2013

Utställning 60 år efter starten på Masten

Rickard Olsson, Alf Karlsson och Roland Andersson – de tre entusiasterna bakom utställningen om Mastens festplats.

130804

Det började 1953.

För 60 år sedan alltså.

Under årtionden var Mastens festplats i Kristianopel en samlingsplats för nöjeslystna.

 

Landets alla stora dansband spelade där. De största artisterna uppträdde där.

Så kom den ödesdigra kvällen – valborgsmässoafton 1981 när Gyllene Tider skulle spela.

Tre personer dödades när publiken tryckte på för att ta sig in genom entréportarna.

 

Inget blev sig likt efter detta.

Eldsjälarna i Kristianopels GoIF tröttnade.

Olika arrangörer försökte driva Masten vidare, men det ville sig inte.

1987 såldes Masten.

 

Någon fart på dansen blev det inte.

2010 genomfördes den absolut sista dansen efter att festplatsen legat i träda ett antal år.

 

En utställning om Masten och historien om en av landets mest kända festplatser har sammanställts av en entusiastisk trio – Roland Andersson (EJ identisk med artikelförfattaren), Rickard Olsson och Alf Karlsson.

 

Utställningen är fylld av material som gamla affischer, tidningsannonser, klipp och berättelser av alla de slag.

 

Där finns berättelser om alla de stora som stått på Mastens scener – från Ingemar Nordströms band som spelade midsommarhelgen varje år från 1956 till 1988. ABBA som gästade 1975,  Kim Larsen och många många andra.

Utställningen har visats på två bibliotek i trakten och fick första augustisöndagen möta en riktigt stor publik. I samband med firandet av Kristianopels traditionella Hamnfest visades utställningen.

Mycket folk strömmade till och de tre entusiasterna fick med stolthet berätta för alla intresserade.

Samtidigt spelades gamla vinylplattor i Församlingshemmets lokal.

Förmodligen hade alla besökarna egna minnen från festkvällar på Masten.

Försökt sälja i tre år men kör vidare

– Vi vet vad publiken vill ha. Det gäller att vara lyhörd, säger Gösta och Ulla Hedlund som drivit Danshallen sedan 1977. I tre år har de försökt sälja.

– Visst vore det skönt om det kom någon som ville ta över, men än så länge kör vi vidare.

För 36 år sedan tog Gösta och Ulla Hedlund över Danshallen i Belganet.

Efter ett litet sommaruppehåll är det dags för en ny säsong.

Ulla och Gösta fortsätter att ta emot sina trivseldansare.

 

När paret Hedlund drog igång sina danser varade säsongen från september till april. Det var uppehåll under sommaren.

– Jag blev lite orolig när vi hade premiärdans i september 1977. Det kom väldigt mycket folk. Vakterna lugnade mig. Jag tyckte det blev för trångt. Det fanns inga regler då för hur många jag fick ta in. Senare bestämde brandmyndigheterna att jag hade rätt att ta in 900. Jag tyckte det var för mycket och ändrade själv till 585. Mera kommer det inte, säger Gösta Hedlund.

Hans egentillverkade skylt med 585 som högsta besökstal hänger prydligt i entrén.

– Snittet ligger på ungefär 400. Det är ganska bra. Nu kan man få även riksband rätt så billigt. Tror att dessa band gillar det här eftersom publiken är väldigt dansant.

Många kommer regelbundet och många reser långt – från Helsingborg och långt upp i Småland.

Husbilarna och husvagnarna är många och dyker upp många timmar innan dansen börjar.

När banden spelar upp till första dansen är nästan alla besökare inne.

 

Varken Gösta Hedlund eller hustrun Ulla hade någon bakgrund i nöjesbranschen när de köpte Danshallen.

– Den här gubben är lite halvtokig, tyckte många. Jag kände dock för en affär. Då blev det så.

Karl-Erik Svansson som ägde Danshallen innan hade sagt att tio år räcker mer än väl.

– Han tyckte så, men jag har inte riktigt tyckt så.

Gösta Hedlund såg inga större problem i att sköta både sitt eget företag (som nu är sålt) och Danshallen.

–  Men visst har vi offrat en hel del av det sociala livet, konstaterar Ulla.

Gösta håller inte med.

– Jag tycker inte att vi har offrat någonting. Detta är en social grej. Det är härligt när folk kommer, öppnar bildörren och ropar hej, säger Gösta som själv tillbringar en del tid ute på parkeringen innan danserna börjar.

– Det gäller att få bilarna rätt parkerade så att alla får plats, menar han.

Trots att Gösta njuter av danskvällarna så skulle han gärna vilja släppa Danshallen.

– Man blir ju inte yngre, säger Gösta som ska fylla 75.

Danshallen har varit till salu i tre år.

– Visst vore det skönt om det kom någon som ville ta över och driva i samma anda med den här formen av dans. Och kanske även utöka med dans för yngre varannan vecka. Det finns en som varit intresserad i fler år. Han är musiker och vet inte riktigt hur han ska lösa det. Vi ligger lågt så länge, menar paret Hedlund och fortsätter som vanligt.

Naturligtvis handlar det om ekonomi.

– Vi är billiga, men om man ska ha ett sådant här ställe måste man ha ett jobb också. Man kan inte leva på att hs dans varannan vecka.

Det finns flera dansarrangörer i landet som varit eller är i samma situation som Gösta Hedlund. Många arrangörer är en bra bit upp i pensionsåldern.

– Vi ser hur John Andersson gjorde. Han la ner Valje Nöje. Jag tror dock att det rätt som det är ska dyka upp någon som köper Danshallen. Jag hoppas på en person i 40-årsåldern.

 

En period hade Danshallen danstillställningar hela sommaren.

– Det var en dum grej. Det kom sommarfestivaler överallt. Då fick vi mindre med folk. Då kunde vi låta bli. Det finns alltid något att göra på stället under sommaren. Bättra något i färg o s v

Gösta Hedlund är noga med vilka band som bokas.

– Vi vet vad publiken vill ha. Det gäller att vara lyhörd. Det får inte bli för många snabba låtar. Det talar vi noga om för banden.

 

Några klara favoriter finns.

– Populärast är Glenn Endys, säger Ulla och Gösta samstämmigt.

– I år har vi Glenn Endys fyra gånger bara för att de är så bra, drar mest folk och spelar rak och enkel dansmusik.

Matz Bladhs och Donnez är också säkra publikdragare.

– Vi har försökt plocka in nya som Callinaz och Deléns,

Man måste vara lyhörd och anpassa sig.

– Ibland ringer en del och vill komma hit men det är svårt att komma in. Då måste vi plocka in något annat.

 

Larz Kristerz gillar att sticka ut

– Vi gillar att sticka ut när det gäller kläderna, säger medlemmarna i Larz Kristerz. Fr v: Stefan Nykvist (som designat dressen), Torbjörn Eriksson, Peter Larsson, Trond Korsmoe, Anders Tegnér och Mikael Eriksson.

– Normal klädsel passar inte. Allt skulle falla om vi inte sticker ut. Då blir det inte Lars Kristerz.

Snart fem år har gått sedan de glada musikanterna från Älvdalen charmade en stor tv-publik under första upplagan av Dansbandskampen.

Larz Kristerz såg inte ut som andra dansband och lät inte som andra dansband. Så är det fortfarande.

 

– Vi skulle bli väldigt förvillade om vi skulle klä oss som alla andra. Jag tycker det är jättefint med enhetliga och snygga kläder.

Det säger Stefan Nykvist, keyboardist, dragspelare och jämte Peter Larsson sångarprofil i bandet.

Det är Stefan som ligger bakom den originella dress i rött och vitt som Larz Kristerz nu uppträder i.

– Jag har skissat och kommit med förslag och tankar. Sedan har Melanie Larsson, en tjej, därhemma, hjälpt oss.

– Hon har samlat ihop alla idéerna till en idé. Vi har bollat fram och tillbaka. Vi har letat material och provat oss fram. Det har varit väldigt spännande, konstaterar Stefan Nykvist och tillägger:

– Vi gjorde en dress först. Den var fin men inte den perfekta. Då lade Melanie på lite så att det blev mera liv i dressen, säger Stefan och tummar på det röda bandet över bringan.

Han är helt klart stolt.

– Det har varit jäkligt kul att jobba med det här. Vi har tagit till som att det vore det sista vi gör. Tanken har varit att ta in allt vi bara kan.

Stefan Nykvist har ett klart intresse av kläder.

– Om jag ser något som är fint så knycker jag gärna det. Jag tycker det är kul med kläder. Med det här är det lite extra. Här finns det inga regler. Man får leva ut i de vildaste fantasier med Blixt Gordon-detaljer, rena rymddräkterna.

Stefan och kamraterna i Larz Kristerz gillar enhetliga orkesterkläder.

– De flesta band har hela och rena kläder men det är ändå lite snyggare om man har en enhetlig uppställning. Kanske är jag lite gammaldags och tråkig men jag tycker så. Jag och Peter Larsson har varit mer eller mindre inblandade tidigare när vi bytt dress. Ibland har Peter haft mera idéer än jag. Den här gången är det bara jag och Melanie. Däremot har Peter jobbat mera med senaste skivan.

Larz Kristerz har haft en intensiv sommar med såväl spelningar på dansställen av alla de slag som jobb på festivaler.

På torsdag spelar bandet på Stortorget i Karlskrona non stop med The Playtones som upptakt på Skärgårdsfesten.

 

Under hösten kommer Larz Kristerz att förbereda sig för ännu en julshow.

– Ingen traditionell julshow men vi kan väl flika in lite jul. Det blir en Lars Kristerz show. Tror vi tjänar på att göra det vi brukar. Vi är skruvade så det räcker. Vi har många idéer och försöker få ihop något som blir vettigt, konstaterar Trond Korsmoe.

Showen kommer att spelas på hemmaplan i Tällberg.

– Det känns bekvämt i Tällberg. Vi har nära hem. Det är bra med allting. Folk kan komma med tåg dit och bo där. Konkurrera med en turnerande julshow tror vi inte på. Publiken räcker till alla julshower.

 

Larz Kristerz och Playtones på samma scen

Ett förstärkt The Playtones på Stortorgets scen i Karlskrona i morgon kväll. Fr v: Mattias Schertell, Berra Carlsson, Johan Svensson, Stefan Jonasson och Anders Svensson.

Dansbandskampen.

Det var tv-programmet som öppnade alla dörrar för Lars Kristerz från Älvdalen och The Playtones från Blekinge.

Larz Kristerz vann 2008.

The Playtones vann ett år senare.

Efter massor av mil på landets vägar och ett antal guldskivor i bagaget möts de på samma scen – på Stortorget i Karlskrona torsdagen den 1 augusti som upptakt till Skärgårdsfesten.

 

– Det ska bli jätteroligt. Det har bara inträffat två gånger tidigare att vi spelat ihop. Senast var det 2011 på Målillas speedwaystadion, säger Kallinge-sonen Stefan Jonasson, som skapade The Playtones.               

The Playtones har haft en intensiv period med många spelningar.

– Det här blir dock den första riktiga dansspelningen i sommar. Det betyder att vi ändrar lite och lägger in ett antal lugna låtar så att det blir en härlig danskväll på hemmaplan, konstaterar Stefan.

The Playtones är också förstärkt denna kväll. Kvartetten Stefan, Mattias Schertell, Anders Svensson och Johan Svensson får sällskap av Berra Carlsson på steelguitar.

Berra hoppar in i bandet när han har möjlighet. Det blir ett antal gånger i sommar.

Allt flera arrangörer har upptäckt Playtones dragningskraft som rockabillyband.

Det har gjort att sommarens spelningar haft den karaktären.

I nästa vecka väntar två spelningar utomlands – i München den 8 augusti och i Schweiz på Run to the hills festival två dagar därefter.

– Spelningen i Tyskland har kommit som en följd av gamla kontakter. Festivalen i Schweiz är något helt nytt, konstaterar Stefan som under namnet Boppin´ Steve gjorde sig ett stort namn på många håll.

 

Efter sommaren blir det lite lugnare. Bandmedlemmarna har numera  vanliga jobb att tänka på.

– Det blir bara helger. Vi håller på att planera. En del julbordsshower finns med i planerna, bl a två i Falkenberg. På juldagen kommer vi ännu en gång att spela i Eringsboda.

Bandets femte album – In the mood – som nyligen släpptes har fått ett positivt mottagande och finns högt på försäljningslistan.

– Många har sagt att det är vår bästa platta, säger Stefan med stolthet.BILD

 

 

"Jag har inte ångrat någonting"

– Jag bara kände att jag var tvungen att gå vidare. Jag ville skapa en egen karriär, säger Jenny Silver om beslutet som skakade dansbands-Sverige 1996. Den infällda bilden tagen i samband med en intervju artikelförfattaren gjorde i Karlskrona samma dag som beslutet om avhoppet från Candela läckte ut.

130717

– Jag har inte ångrat någonting. Det var ett medvetet val. Jag var färdig med dansmusiken.

För 17 år sedan tog hon beslutet som skakade hela dansbandsbranschen.

Jenny Öhlund (som nu heter Silver) var frontfigur i Candela, bandet som alla arrangörer ville boka och som en stor publik älskade.

22 år gammal bestämde hon sig för att sluta.

– Jag bara kände att jag var tvungen att gå vidare. Jag ville skapa en egen karriär, tyckte det var dags att stå på egna ben.

1991 hade hon gjort sin entré i Ängelholmsorkestern Candela, skapad av den dynamiske Billy Heil.

Det blev satsning på heltid 1992 när Jenny och två av de andra i bandet gick ut gymnasiet.

1994 kom det stora genombrottet. Snabbt var Candela namnet på allas läppar.

Jenny Öhlund framstod som framtidens dansbandsdrottning och blev hela branschens kelgris.

Billy Heil tackade ja till i stort sett allt. Karusellen snurrade snabbt. Det blev över 200 jobb på ett år.

– Det är alltid smickrande att vara populär, Det vill ju alla människor vara. Inte minst när man står på scenen. Man vill ju sprida glädje, säger Jenny Silver i dag.

Från januari 1994 till sommaren 1996 hade Jenny Öhlund inte mindre nio låtar på Svensktoppen – sju med Candela och två som soloartist.

Många minns säkert ännu i dag låtar som När du ser på mig, Du finns i mina tankar, Nätterna med dig, Där valmoblomman står och Viva Fernando Garcia.

1995 utsågs Candela till årets dansband.

Vintern 1996 fick Candela en Grammis i konkurrens med Vikingarna.

Då började Jenny tycka att hon upplevt det mesta.

Mitt i det hektiska turnerandet växte beslutet fram våren 1996.

Inget fick dock läcka ut innan Candela hade genomfört hedersuppdraget att spela på kung Carl XVI Gustafs 50-årskalas på valborgsmässoafton.

– Man ville inte äventyra några bokningar, konstaterar Jenny.

Samma dag som Candela skulle spela på ”Kvinnor kan-mässan” i Karlskrona den 9 maj läckte beslutet ut. Hela branschen chockades. En något pressad Jenny ställde sig på scenen på Stortorget i Karlskrona.

Jenny fanns kvar i Candela ända fram till nyårsafton 1996. Sedan var det slut.

Hon sökte nya vägar. Candela sökte också nya vägar och försvann så småningom även om namnet ännu finns kvar.

 

Jenny Silver har gjort många olika saker sedan dess.

– Jag har sökt mig fram och är nog fortfarande en sökare. Jag vet inte riktigt vad som är rätt. Jag står på scenen för att underhålla men också för att jag gillar att sjunga och spela upp musik som jag gillar och har varit med om att ta fram. Det är en häftig känsla.

 

Hon har sjungit i rockband och gjort huvudroller i musikaler som Evita och Jesus Christ Superstar och turnerat i olika konstellationer. Hon har varit med i Melodifestivalen, senast i år i gruppen Swedish House Wives med Hanna Hedlund och Pernilla Wahlgren.

– Bäst gick det för mig 2011 med låten Something in your eyes. Då kom jag till andra chansen.

Låten blev en hit.

Just nu är Jenny Silver mammaledig men förekommer på en del festivaler i programmet Big fan of summer  – bl a under Ekebofestivalen i födelsestaden Ängelholm.

Hon sjunger inte Candeles låtar.

– De låtarna hör till dansbandsstilen och ska förekomma i ett sådant sammanhang. Jag är soloartist och Candela var något annat. Visst kan jag se tillbaka men är rätt så osentimental när det gäller det mesta. Jag ångrar inte mina beslut som alltid bär någonstans. Man kommer alltid vidare.

 

 

 

Thoréns satsar på en bredare publik

Thoréns fr v: Torbjörn Jonasson (bas,sång, Anders Widerberg (sax, gitarr, sång), Bengt Olsson (trummor), Donald Hummel (leadsång), Thore Nylander (gitarr, dragspel), Kenneth Köhlin (klaviatur, sång).

130717

Lite tuffare musik. Satsning på en bredare publik. Och ny cd inom kort.

– Med den modellen kommer vi att stärka vår position på marknaden.

Det säger Thore Nylander i Thoréns som i år firar 20-årsjubileum.

Alla i bandet har spelat dansmusik betydligt längre än 20 år, men det var 1993 som Thoréns bildades.

Av de nuvarande medlemmarna fanns Thore Nylander och Bengt Olsson med då.

Båda hade en bakgrund i bl a Claes Freddys.

Det började med fem man i Thoréns.

– Sedan plockade vi bort datorerna och utökade till sex man. Fördelen blev att allt spelas live. Vi har inget förinspelat.

Publiken visar sin uppskattning.

– Vi möter många som tycker att vi är bättre än flera av de heltidssatsande banden. Det är roligt.

Satsningen är väl genomtänkt.

– Taktfast musik och ganska tight, sångstämmor och mera instrument. Vi har blivit lite tuffare och vill nå både äldre och yngre. Det är roligt när det kommer publik som är 20 år yngre än vi. Vi har också har fått jobb på nya ställen, säger Thore Nylander med stolthet.                

Thoréns är deltidsband.

– Vi ligger inte så högt i gage som heltidsbanden. Det gör att vi är konkurrensmässiga på marknaden.

Den nuvarande sättningen i Thoréns har gällt sedan 1 januari 2012. Då kom blekingarna Anders Widerberg och Torbjörn Jonasson in i bandet.

Bengt Olsson från Rödeby är den tredje i bandet som bor i Blekinge.

Thore Nylander bor i Ljungbyholm, Donald Hummel i Emmaboda och Kenneth Köhlin i Malmö.

Köhlin är alltså den som har sin hemvist lite långtifrån de andra.

– Det är inget problem. Kenneth är egen företagare och kan styra sin arbetstid så att det passar oss, säger Nylander.

Alla i bandet är delägare. Nylander och Köhlin håller i trådarna.

Thoréns har sin marknad i framför allt Skåne, Blekinge, Småland och Halland. Lite också i Östergötland och något på gång i Västergötland.

En ny cd är under planering.

– Om den kommer i höst eller i början på nästa år vet vi inte ännu.

Fotnot: Thoréns spelar i Kärrasand fredag 19/7 och i Hoby Ekbacke på söndag (21/7).

 

Thoréns                                                               

• Bengt Olsson, trummor

• Kenneth Köhlin, klaviatur, sång.

• Donald Hummel, leadsång

• Torbjörn Jonasson, bas,sång

• Thore Nylander, gitarr, dragspel.

• Anders Widerberg, sax, gitarr, sång.

 

Vinnarna i Guldklaven

Jenny Salén, frontfigur i bandet som bär hennes namn, blev årets sångerska.

130714

 Lasse Stefanz igen!

För tredje året i följd fick Lasse Stefanz ta emot utmärkelsen som årets dansband vid Guldklaven-galan i Malung på söndagskvällen.

 

Veteranen Hasse Carlsson i Flamingokvintetten blev årets manliga sångare och Jenny Saléns fick priset som årets sångerska.

Hon snuvade därmed Elisa Lindström som vunnit två år i följd.

–     Jag har jobbat mig upp från golvet. Jag sjunger inte vackert som många andra men jag älskar det här. Nu är jag otroligt lycklig var Jenny Saléns spontana reaktion.

 

Elisa Lindström fick hämta en annan Guldklav. Titelspåret Be mig, ge mig, ta mig på Elisa´s senaste album utsågs till årets låt. Elisa har gjort den ihop med bandets mentor Henrik Sethsson och Tomas Berglund

– Priset som årets dansbandsmusiker gick till Jan-Åke Glavén i norrländska Expanders.

 

Pristagarna Guldklaven 2013:

Årets dansband: Lasse Stefanz.

Årets sångare: Hasse Carlsson, Flamingokvinetten.

Årets sångerska: Jenny Salén, Jenny Saléns.

Årets musiker: Jan-Åke Glavén, Expanders.

Årets album: Genom natten, Titanix.

Årets låt: Be mig, se mig, ge mig med Elisa´s av Henrik Sethsson/Thomas Berglund/Elisa Lindström.

SKAP-stipendium på 40.000 kronor (kompositörspris): Christer Ericsson (Lasse Stefanz) och Åsa Karlström..

Sveriges radio-priset: Dreams.

Juryns specialpris: Atenzia records, som vågat en målmedveten satsning på dansmusik med 30 utgivna skivor på två år.

Guldklavengalan arrangeras av Sveriges Radio, Dansbandsveckan i Malung och Får jag lov. Galan leddes ännu en gång av Thomas Deutgen.

 

 

Release för Canyons

Canyons. Fr v: Tina Svensson, Mats Gustavsson, Patrik Nordström, Krister Wrambjer och Thomas Andersson.

130711

Två år efter nystarten är ett nytt album klart.

– Mycket spännande. Det är precis som när man gör en film. Man ser bara delar under tiden man jobbar. När det blir färdigt så ser man helheten, säger Thomas Andersson och Tina Svensson i Canyons.

På torsdagskvällen var det releasefest i Tyringe för plattan Utan dina andetag.

 

– Det är viktigt att ha en bra skiva att kunna sälja vid scenkanten. Den servicen vill vi kunna bjuda publiken, konstaterar sångfågeln Tina.

 

Canyons startades redan 1973 och var fram till 1981 ett framgångsrikt riksband.

1985 startade Thomas Andersson upp orkestern igen. Canyons nådde ny popularitet och fick skivkontrakt hos Bert Karlsson och Mariann Grammafon.

1990 spelade Canyons som första band in Inget stoppar oss nu, som testades för Svensktoppen. Senare blev den en jättehit med Black Jack.

Canyons lades sedan i malpåse igen till Thomas Andersson gjorde en ny omstart 2011.

Målmedvetet har bandet arbetat sig uppåt med sin mogna dansmusik.

Förra sommaren började låtar spelas in för ett kommande album.

Efter deltagandet i Bingolottos dansbandstävling fick Canyons skivkontrakt med Atenzia.

Plattan kunde ges ut.

– Bingolotto betydde mycket för oss. Fler och fler har upptäckt oss, säger Thomas Andersson.

Canyons målgrupp är en bred mogenpublik.

 

– Vi försöker köra schlageraktigt som folk känner igen. 60-och 70-tal framför allt. Vi märker ute på dansbanorna att det är  populärt, säger Tina Svensson.

 

Tina har utöver Canyons under sommaren allsångsengagemang i Örkelljunga med Kul i dalen.

Också trummisen Krister Wrambjer håller på med allsång.

– Allsångskvällarna ger också oss en större och bredare publik, konstaterar Thomas Andersson.

Alla i Canyons har vanliga jobb vid sidan om musiken.

Det betyder att det inte går att säga ja till allt

Plattan som nu släppts innehåller 12 spår plus den gamla inspelningen av inget stoppar oss nu som bonus.

Bland de 12 spåren finns två av paret Jörgen Andersson/Lennart Dahlberg och ett par ABBA-låtar.

 

 

 

Olle Jönsson påverkad av turbulensen

– Det blir det tyngre och tyngre när man ska spela in plattor. Jag känner mig så utlämnad. Det är jag och en mikrofon. Jag sätter höga krav på mig själv, säger Olle Jönsson.

 – Jag har blivit lite folkskygg. Jag går gärna undan. Jag är inte högfärdig men känner mig inte riktigt bekväm i min roll.

Det säger Olle Jönsson, frontfigur i Lasse Stefanz.

Fortfarande finns turbulensen från i höstas i folks medvetande.

– Jag trodde inte att jag var en riksangelägenhet. Inte ens när jag för några veckor sedan var på semester i Turkiet med min hustru Gunilla kände jag mig privat.

– Jag plockade av mig hatten men kunde inte gå på stranden utan att väcka uppmärksamhet. Det är jobbigt. Däremot var det skönt att åka till Nashville och countryns hemland. Där ser jag ut som vilken fabriksarbetare som helst. Där vet ingen vem Olle Jönsson är.

Det var i Nashville Olle och kamraterna i Nordens mest framgångsrika dansband laddade upp inför sommarens omfattande turné.

Olle stortrivs där.

– Den goda maten borde jag naturligtvis strunta i men jag kunde inte låta bli. Tredje dagen blev det pannkakor med sirap, säger Olle och blickar på sin mage.

– Jag har varken lust eller motivation att gå ner de 20 kilo jag skulle behöva bli av med.

När explosionen i Lasse Stefanz kom i början av november skakades hela nöjes-Sverige.

Vad hände egentligen?

Olle Jönsson meddelande natten efter en spelning i Eringsboda att han skulle hoppa av bandet, som var mitt uppe i firandet av sitt 45-årsjubileum.

Olle och kompanjonen och kapellmästaren Christer Ericsson hamnade på kollisionskurs.

 

Det tog en vecka att lösa upp knuten.

– Det blir kontroverser ibland. Jag är en känslomänniska. Det finns människor som står och velar.  Jag gör inte det. Det blir pang bom. Sedan får folk ta det. Jag är uppfostrad så. Min morsa vara likadan. Jag ger inte så mycket för ryggdunkarna som vill vara kompis för att jag är Olle Jönsson i Lasse Stefanz.                

Olle och Christer hade åsikter som gick isär om hur verksamheten skulle drivas.

– Jag lärde mig en del av kontroversen. Jag insåg att jag gärna ska tänka efter. Jag funderade över vad jag skulle göra i stället. Jag kan ju inget annat.

 

Kontroversen har fått Olle Jönsson att också fundera lite längre framåt.

– Jag bävar för den dag då jag inte ska spela och sjunga mera.

Känslomänniskan Olle Jönsson känner press från flera håll.

 

– För mig personligen blir det tyngre och tyngre när man ska spela in plattor. Jag känner mig så utlämnad. Det är jag och en mikrofon. Jag sätter höga krav på mig själv. Kanske är det inte alltid lätt för min omgivning. Jag ställer ju lika höga krav på andra. Jag säger vad jag tycker. Det kanske man inte alltid ska göra, men jag tycker att om folk som ska betala 160 kronor för en platta så ska det vara bra. Alla måste satsa hundra procent.

 

Innan kontroversen i höstas kom hade det bubblat en del i bandet.

På kort tid slutade tre av originalmedlemmarna  –  först Anders Pettersson och så bröderna Lasse och Hasse Sigfridsson.

Det var i ett läge då fjolårets album släpptes och Thomas Deutgens bok om bandet hade release.

 

– Det blev lite snabba ryck när nya musiker skulle in men det blev rätt. Först försvann Anders Pettersson. Jonas Rignell hade varit med oss och vikarierat en del så han fungerade direkt.

Så var det bröderna Lasse och Hasse Sigfridsson som försvann.

– Vi ville ha en saxofon och vi visste att Joacim Svensson fanns tillgänglig. ”Turbo” Wallrin kände vi också till sedan tidigare. Det blev bra lösningar. Nu fungerar vi mycket fint tillsammans.

– Det blev ett tungt lass för Christer Ericsson och mig. Det var ju bara han och jag kvar från originalet. Christer och jag varit vänner så länge att det känns som ett äktenskap, men det går inte alltid att ha samma uppfattning om allt, säger Olle Jönsson.

Han är dock medveten om kapellmästare Ericssons betydelse.

 

– Utan hans låtar hade jag inte varit den jag är och kanske att han inte varit den han är utan mig. Christer är loket och jag är vagnen som åker efter. Jag har inte samma känsla för låtarna som han. Han kan sitta halva nätter och leta på spotify. Det krävs mycket jobb för att hitta de rätta låtarna.                

Det är Christer Ericsson som plockar fram materialet till skivorna – massor av låtar som de andra får tycka till om.

– Allt får inte plats. Vi spelade in 22 låtar till nya plattan. Det skulle bli 14. Men vi var tvungna att ta med den 15:e. Det gick inte att välja bort flera.

Lasse Stefanz har profil, inte bara musikaliskt.

– Vi har vi aldrig varit så mycket för smoking på scenen.  Vi står med jeans, boots och t-shirts. Vi skulle se ut som pingviner om vi skulle klä oss i kostym. Vi är Lasse Stefanz. Vi är ett begrepp. Vi har mycket stående publik och vi har stor danspublik i alla åldrar. Vi trivs med det.

 

Olle Jönsson har inget emot att mellan varven visa upp sig själv som soloartist.

– Det kan bli ett andningshål för mig att sjunga lite själv. Det blir Elvis och lite visor. Vi har en bykrog där jag sjunger ibland. Men man kan inte tacka ja till allt. Man kan inte mer än äta sig mätt.

– Någon gång i framtiden skulle jag vilja sjunga profant men jag skulle inte vilja göra en hel platta. Vill inte bli märkt så att folk tycker att jag blivit religiös, men jag tycker att det finns väldigt vackra profana sånger. Var jag går i skogar, berg och dalar exempelvis.

 

– Är man sångare ska man kunna allt, men det finns ju vissa saker jag inte kan sjunga. Det är rap och den moderna musiken. Men man måste hänga med så att man inte blir idiotförklarad av en massa människor.

 

Under fjolåret spelades ett tv-program om Lasse Stefanz in.

Efter oron i bandet blev det ingen sändning men nu ska det bli av.

 

– Den 20 augusti kl. 20.00 kommer programmet i SVT 1. Det kommer att heta Lasse Stefanz on road, säger Olle Jönsson.

– Vi släpper en dvd fyra eller sex veckor efter. Vi kommer att lägga till ett tiotal låtar som extra bonus. Ljudet mixas den här veckan så att det ska bli riktigt bra. Allt är liveinspelat.

 

TV-programmet blir en hel timme.

 

Tre dagars fest i Ekebo

Arvingarna har funnits med på alla 18 festivalerna i Ekebo. Den här gången i partytältet.

130708

Ekebofestivalen håller ställningen.

Den 18:e upplagan av dansfolkets stora sommarfest i skånska Munka Ljungby kunde genomföras i härligt sommarväder och blev en stor folkfest.

– Det var nog den bästa festivalen på flera år, betygsatte festivalgeneralen Bengt-Åke Johnsson.

 

 

Efter en smygstart första kvällen med några tusental besökare strömmade publiken till i stora skaror i takt med att de välkända banden intog de olika scenerna.

– Vi vet inte riktigt hur mycket publik som kom men det var bra, erkände Bengt-Åke Johnsson.

 

Mellan 7.000 och 8.000 per kväll både fredag och lördag handlade det om.

Utanför festivalområdet var tre stora fält fyllda med campare.

Det dansades på fem banor förutom discotält och ett stort partytält.

Det bjöds musik för olika smakriktningar.

Ett nytt grepp var att bjuda på rockabillymusik i den ena av inomhussalongerna.

 

– Vi kände att vi behövde göra något. Det går inte att köra med samma koncept år efter år. Vi måste se till den publik vi har, säger Bengt-Åke Johnsson, som driver festivalen efter sin legandariske  pappa Bertil Johnsson som gick bort för några år sedan.

Det var ett lyckat grepp med rockabilly.

–  Otroligt roligt. Publiken var ju verkligen med noterna, tyckte Mattias Schertell och Anders Svensson i The Playtones.

När Blekingebandet drog igång sin medryckande musik fylldes lokalen. Arrangörerna hade trott på en sittande och stående publik. I stället blev det full fart på dansgolvet.

 

—  Det är sådana här spelningar ni ska hålla på med. Jag ser många intressanta jobb framöver, sa en strålande glad Mats Thigerström, manager på bokningsbolaget Nöjeskällan.

 

Stefan Jonasson, frontfiguren i The Playtones,  njöt av allt beröm.

 

Hemmafansen i Blekinge kan se fram emot en häftig kväll när The Playtones och Larz Kristerz står på samma scen på Stortorget i Karlskrona den 1 augusti.

– Och det ser vi verkligen fram emot, sa Trond Korsmoe i Lars Kristerz.

 

Lars Kristerz delade det stora danstältet med Wizex sista danskvällen – ett Wizex som kom direkt från en festival i Norge.

Det var fullt tryck precis som det var kvällen innan då Lasse Stefanz och Elisa´s delade samma scen.

– Sommarens spelningar är fantastiska. Efter lite semester är vi inspirerade och vill ge publiken allt vi kan, sa en glad Olle Jönsson, frontfigur i Lasse Stefanz.

Grönwalls som kla ner för några år sedan gjorde precis som i fjol en nostalgispelning.

– Det bästa och det vackraste som funnits på dansbandsscenen, sa konferenciern Thorleif Torstensson när han presenterande skönsjungande frontfiguren Monia Sjöström.

– Grönwalls delade scen med Donnez, landsets mest bokade band. De tre blekingarna Mikael Strömqvist, Simon Lindberg och Hans Alerstedt och deras skånska kamrater Donald Laitila och Joel Andreasson trivdes bland alla fans.

Arvingarna, som spelat på någon av dansbanorna under festivalens alla tidigare år, fanns nu i partytältet.

­ Vi blandar ofta dans- och partymusik. Det är kul, säger Casper Jarnebrink i Arvingarna.

På fredag kan blekingarna höra Arvingarna på Tosia Bonnadan i

Ronneby.

– Då blir det dans!

 

Fernandoz tillbaka till rötterna

Den motivlackerade bussen väcker uppmärksamhet. Här Tom Manninen, Thomas Wikström, Anders Nordlund och Kevin Nordlund framför bussen som visar Värmlands-sidan med porträtt av Selma Lagerlöf och Monica Zetterlund.

130703

– Det har varit lite berg- och dalbana, Nu har vi kommit tillbaka till rötterna igen. Och det går bra.

Anders Nordlund är trygg med sin roll i Fernandoz i dag.

Han har funnits som frontfigur i bandet 20 år. Sedan tre år tillbaka finns sonen Kevin också i bandet.

 

Fernandoz hade ett antal år sex medlemmar. Då fanns Git Persson med.

Så slutade Git.

Flera medlemmar försvann.

Helt plötsligt var det bara Anders Nordlund och Tom Manninen kvar av ”gamla” Fernandoz.

 

–  Det blev mer att göra när vi minskade till fyra, mera gitarr för mig och även för Anders. Vi har inte hört några negativa aspekter på förändringarna, menar Tom Manninen, som 2004 kom från Cavalkad.

 

Manninens huvudinstrument är saxofon som i mycket hög rad bidrar till Fernandoz-soundet.

In som trummis i Fernandoz kom får några år sedan Thomas Wikström från Sandins.

– Fernandoz passar mig bra. Rätt musik och trevliga killar. Här blir jag kvar tills jag blir pensionär om jag får, säger Thomas.

 

Kevin Nordlund var 17 år när han fick frågan om att hoppa in bandet där pappa Anders är frontfigur.

– Hade det gällt att spela gitarr hade jag kanske inte tvekat om att fråga Kevin, men det gällde ju klaviatur. Han hade bara klinkat lite hemma i pojkrummet, säger Anders Nordlund.

– Det var Calle Werner som frågade – Calle som under många är var profil i bandet men hoppade av och blev manager.

– Det var bara att hämta instrumenten och börja träna. Att ersätta duktige Svante Gustavsson var stort, säger Kevin Nordlund.

Att spela hårdrock på gitarr och keyboard i ett dansband skiljer sig en del.

Kevin hade en månad på sig.

 

– Kevin drog upp byxorna och klippte håret. Och fixade det, konstaterar pappa Anders.

– Det är många i min ålder hemma i Torsby som tycker om att jag spelar dansmusik. Jag har kvar mina kompisar och har ett hårdrocksband ännu i dag.

– Kevin har blivit lite av idol i Torsby. Han har blivit vuxen, fyllde 20 i slutet av maj och har hunnit bli pappa till två barn.

Kevin tror på framtiden –  och på Fernandoz.

– Det ser ljust ut. Vi ska spela ihop i minst 20 år till, säger han.

Eftersom Anders Nordlunds pappa också varit dansbandsmusiker är Kevin tredje generationen i familjen i dansbandsbranschen.

Flera i familjen kan följa efter.

Anders 12-årige son Simon spelar trummor.

Fernandoz har länge bokats av förre medlemmen och managern Calle Werner. Sedan en tid tillbaka tillhör bandet Nöjeskällan

– Kanske kommer vi in på lite nya ställen och får lite mera sammanhängande turnéer, säger Anders Nordlund.

Calle finns i bakgrunden och sköter en del administrativt.

Fernandoz gör mellan130 och 135 jobb per år.

 

-  Det är lagom. Man måste ha glädjen kvar. På sommaren blir det dock mycket, säger Anders Nordlund.

Thomas Wikström:

–Eftersom det är mest speltillfällen på sommaren måste vi spela då. Att inte göra det vore som att butikerna skulle stänga i julhandeln.

Fernandoz åker nu omkring i sin fjärde buss, den tredje motivlackerade.

–  På förra bussen skulle vi ha vinter- och sommarmotiv och värmlandsvargen bak. Nu skulle vargen vara kvar. Det blev ett nytt tema. Det fick bli en internationell sida och en värmländsk sida.

På Värmlandssidan finns Selma Lagerlöf och Monica Zetterlund. På andra sidan Elvis Presley, Ray Charles, Roy Orbison och Johnny Cash.

Det är en buss som väcker uppmärksamhet.

Fotnot: Fernandoz spelar på söndag (7/7) i Hoby Ekbacke och onsdagen den 24/7 på Lyktan i Vilshult, Skälby i Kalmar 2/8, Mörrum 25/8 och Belganet 30/8.

 

 

 

 

 

 

 

 

Ekebofestival för 18:e gången

Dansochsports utsände för 18:e gången på Ekebo. Reportaget från årets festivaltidning.

130703

18:e upplagan av Ekebofestivalen drar igång i morgon torsdag.

Dansentusiaster från olika i landet samlas i skånska Munka Ljungby.

Ett 25-tal band spelar under tre dagar. Många av banden har precis släppt nya album.

 

Några nya grepp har tagits. Det blir bl a rockabilly inför sittande publik.

 

Thorleif Torstensson som i många år spelat med sin orkester på festivalen kommer att vara konferencier under fredagen och lördagen och lär också ta någon ton ihop med något band. 

Gillet som är en av de två dansrestaurangerna i den permanenta anläggningen kommer att användas på annat sätt än tidigare.

– Det har inte alltid varit så många dansande där. Därför kommer vi att ha sittande publik där, men givetvis kan de som vill dansa också göra det, säger Bert Lundqvist i arrangörsstaben.

 

Det kommer att spelas rockabilly i Gillet – på fredagen av The Playtones och på lördagen av John Lindbergs trio.

Båda backas upp av Gravel and Rock.

 

Arvingarna som samtliga 17 tidigare år funnits i festivalens danstält kommer den här gången att lämna dansscenen och i stället spela i öltältet. Arvingarna delar lördagskvällen med Danne Stråhed och hans Dynamo i öltältet. Det blir partyunderhållning. Arvingarna gör många sådana jobb som komplement till dansen.

På fredagen finns Pex and the Boys (Perikles) i öltältet.

 

Inledningsdagen brukar programmet inte ha samma omfattning som fredagen och lördagen.

Alla banorna är inte öppna i morgon kväll. De band som spelar första dagen denna gång är Voize, Matz Bladhs, Zlippers samt Pex and the Boys.

 

Fredagens stora publikdragare är Lasse Stefanz och Elisa´s som spelar i samma tält.

Casanovas spelar ihop med Blender, Sannex och Casanovas.

Drifters spelar ihop med Mingos i Storstugan. Mingos nådde semifinalen i Bingolottos dansbandstävling.

 Zlippers finns på utebanan.

På lördagen delar Larz Kristerz tält med Wizex som har Lasse Sigfridsson med sig.

Zlips och Dreams finns i ett annat tält.

Grönwalls, som brukar göra nostalgispelningar på Ekebo finns med också denna gång och delar scen med Donnez.

På gamla dansbanan kommer Canyons att spela – Canyons som om några dagar har release för sitt nya album.

 

 

Wizex firar med jubileumsalbum

40-årsjubilerande Wizex. Fr v: Dan Andersson, Tommy Karlsson, Eric Iversen, Allan Dittrich, Anna Sköld och Thomas Lindberg. Bandet spelar i Gullaboås på midsommardagen.

130619

40-årsjubileum i år.

Men egentligen är orkestern minst tio år äldre.

– Vi räknar ”moderna” Wizex. Då är det 40 år, säger Eric Iversen, kapellmästare och spelemannen som sommaren 2011 belönades med Guldklaven som årets musiker i dansmusikbranschen.

Wizex celebrerar de 40 åren med en jubileumsplatta.

 

Redan 1963 skapades namnet Vi Sex som senare ändrades till Wizex. Embryot kom från den legendariske Ulrik Wittmans Electrosextett.

I slutet av 60-talet upphörde Wizex.

Så kom nystarten 1973.

Därför räknas detta år som startår.

Med redan då var Tommy Karlsson. 1984 lämnade han för andra uppdrag.

Mannen med det stora Wizex-hjärtat fanns dock i bakgrunden.

2005 kom Tommy tillbaka med sin saxofon och sin gitarr. Tommy längtade ”hem”.

Eric Iversen kom med 1989 och är med sina 24 år den som varit med den längsta sammanhållande perioden i Wizex, kapellmästare sedan Lena Pålsson slutade 1997.

Den nuvarande sättningen med Iversen, Tommy Karlsson, Allan Dittrich, Dan Andersson, Anna Sköld och Thomas Lindberg har gällt sedan 2009, då Wizex åter levde upp till sitt namn och blev sex medlemmar efter att ha spelat på både fem och fyra man.

Med den nya sättningen och två frontfigurer – Anna och Thomas – fick Wizex ny luft under vingarna.

 

Orkestern skrev nyligen kontrakt med Atenzia, uppstickarbolaget som erövrar alltmera av dansbandsmarknaden.

– På Cosmos som gav ut vår förra platta var vi enda dansbandet. Vi hamnade lite i en gråzon. Det kändes inte bra, säger Eric Iversen.

Den platta som nu planeras kommer att visa att det handlar om ett jubileum.

Wizex har under årens lopp haft många stora hitlåtar.

– Tanken är att nya plattan till stor del ska innehålla nyinspelningar av de mesta kända Wizex-låtarna. Vi har märkt att publiken gärna vill höra nyinspelningar med Anna Sköld och Thomas Lindberg av låtar som Miss Decibel, Mjölnarens Irene och många flera.

 

Eric Iversen gör de nya arrangemangen.

Två spår reserveras för publikens önskemål. Wizex har gått ut till sina fans och bett om förslag på låtar.

– Vi har fått många intressanta önskemål om låtar från olika perioder och med olika sångerskor och sångare. Det har föreslagits både låtar som legat på topplistor och låtar som inte funnits på några listor. Det blir intressant att välja. Valet kommer att förbli hemligt.

 

Exakt datum för skivsläppet är inte bestämt ännu.

– Någon gång i september, konstaterar Eric Iversen.

Eventuellt kan skivsläppet kombineras med någon form av jubileumsspelning med nostalgitema. Kanske en konsertspelning i hemtrakterna.

– Känns det bra kan det bli flera konserter. Vi har inte funderat färdigt ännu, säger Eric Iversen

Wizex har sedan i höstas gjort en del spelningar ihop med den avhoppade Lasse Stefanz-medlemmen Lasse Sigfridsson. Det blir flera sådana jobb i sommar, bl a Ekebo och Malung.

 

Fotnot:; Wizex spelar på Björkängen i Gullaboås på lördag (midsommardagen den 22/6).

 

 

 

Stefan om The Playtones nya album

Stefan Jonasson släpper loss för fullt på pianot på den nya plattan.

130618

– Vi vill ha en ny guldskiva. Den här plattan är den bästa vi gjort.

Stefan Jonasson känner sig nöjd och fylld av tillförsikt.

På onsdagen i midsommarveckan släpps The Playtones nya album In the mood.

– Det är en platta som saknar röd tråd men den innehåller det mesta. Det finns lite för alla, rock, country, rockabilly och dans. Vi håller bredden och vill visa hur The Playtones låter live.

               

– Det är underbart att få bestämma själva utan påtryckningar från ett skivbolag, konstaterar sångaren och kapellmästaren i Blekinge-bandet som tog nöjes-Sverige med storm genom segern i Dansbandskampen 2009.

Direkt efter den vinsten knöts The Playtones till MLP med skivmärket Lionheart.

Succéerna staplades på varandra.

Det blev fyra album, varav de tre första har sålt guld. Debutalbumet Rock´n roll dance party tangerar dubbelplatinagränsen på 80.000.

Det blev deltagande i Melodifestivalen och mycket annat. Karusellen snurrade snabbt.

Musikerna i The Playtones kände sig dock inte riktigt hemma hos MLP.

För några månader lyckades Stefan Jonasson ta sig loss från kontraktet.

Det blev ett avtal med Ginza-ägda Atenzia, som arbetat upp en mycket stark position på kort tid.

– Hasse Haraldsson på Ginza och Pär Winberg på Atenzia efterlyste spontaniteten som fanns på vår första platta. Det var så vi tänkte också. Därför har vi gjort den nya plattan precis på samma sätt som när vi spelade in i januari 2010, säger Stefan Jonasson.

Playtones-mannarna – originalmedlemmarna Stefan Jonasson och Mattias Schertell och de två lite nyare medlemmarna Anders Svensson och Johan Svensson – fick ett hundraprocentigt stöd från sitt nya bolag.

Det blev Studio Newport i Karlshamn och Sebastian Hastrup som tekniker ännu en gång. Plattan jobbades fram i ett högt tempo.

– Vi körde live en långhelg torsdag till söndag och hade riktigt roligt.

På några av låtarna är sången pålagd efteråt.

– Som exempelvis duetten Where do we go med Fanny Mae, som vi lät flyga ner från Gävle. Hon var med oss en eftermiddag.

Lite steelguitar med Berra Karlsson, som ofta hoppar in som femte medlem, har också lagts på efteråt.

– Plattan är mixad och mastrad i Vintage Loft Studio, där grabbarna har gjort ett jättejobb, betonar Stefan.

Valet av de 15 låtarna har gjorts med en enda tanke.

– Det är låtar vi tycker om och tror på. Några har vi fått önskemål om från vår publik. Det har gjort att det spretar lite åt olika håll.

Att In  the mood blev titellåt är en slump.

– Hasse Haraldsson gillar den i Jerry Lee-version. Eftersom Ginza fyller 45 år ville vi bjuda på en hyllning. Det är första gången vi spelat in en instrumentallåt. Man kan väl säga att vi känner oss ”in the mood” (i god stämning).

 Mycket av materialet är nytt – och svenskt.

– En del av låtarna har jag dock haft hos mig några år. Nu kändes det rätt.

Så var det med bidraget Chevy 55 från Ronnebys låtmakare Martina Karlssons.

– Martina brukar ofta fråga oss vad vi vill ha. Chevy 55 fick jag för nästan två år sedan.

Egna bidraget Friday night knåpade Stefan Jonasson ihop på tåget mellan Stockholm och Hässleholm.

– Vi har inte spelat den ute. Nu är det dags.

– Tobias Einestad har Stefan samarbetat med förr. Nu blev det två bidrag från Tobias plus hjälp med ett.

The Playtones ambition är att spela i många olika sammanhang och på många scener.

– Det har dock blivit mest rockspelningar. Jag vet inte vart dansspelningarna tagit vägen. Helt klart är dock att det ska bli dans på Stortorget i Karlskrona när vi spelar med Larz Kristerz den 1 augusti.

I Blekinge hörs The Playtones under sommaren på Östersjöfestivalen 18,19 och 20 juli. Stefan hörs som Bobbin´ Steve med Eva Eastwood på Brunnsterrassen 4 juli och i Hoby Ekbacke den 27 juli.

Där kommer steelguitaristen Berra Karlsson att förstärka, precis som på festivalerna i Ekebo och Malung.

 Se också under recensioner!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Lasse Sigfridsson om nya plattan

– Det blir snart guldplatta för första albumet, säger Lasse Sigfridsson, nu med andra soloplattan på åtta månader.

130608

I oktober förra året kom första soloalbumet.

Åtta månader är det dags för nummer två.

– Jag är själv överraskad. Det var inte riktigt så jag trodde det skulle bli, säger Lasse Sigfridsson, som i början av förra sommaren hoppade av Lasse Stefanz efter 45 år.

 

– Jag saknar inte Lasse Stefanz i dag. Jag har fått möjlighet att göra jobb i många olika sammanhang och känner mig riktigt nöjd. Varje spelning har sin tjusning. Och danspubliken får jag kontakt med genom att jag gör jobb med Wizex.

 

Lasse Sigfridsson trivs med musikanterna i Wizex och alltfler arrangörer upptäcker att danspubliken gillar den nya konstellationen.

 

Samarbetet har också medfört att Wizex-profilerna Anna Sköld och Thomas Lindberg finns med på Lasse Sigfridssons nya platta En gång till.

– Anna meddelade sitt intresse för länge sedan. Hon ville vara med om det skulle bli en duett med en tjej.

 

–  Jag tänkte direkt att Håll mig hårt (svensk version av Souls on fire) skulle passa perfekt.

 

Die of a broken heart som jag gör med Thomas Lindberg hittade jag på youtube. Den var perfekt för två killar. Thomas är en fantastisk sångare. Likaså Anna, säger Sigfridsson.

 

När Lasse finns med Wizex på scenen finns givetvis dessa duetter med plus ytterligare några.

 

Sonen Emil Sigfridsson fanns med redan på första plattan.

– Då letade jag efter en låt som skulle passa Emils fru Zara Kronvall Sigfridsson. Jag hittade inget då men till den här plattan blev jag tipsad om att den norska megahiten Litten fugel skulle passa.

 

En liten fågel som är den svenska titeln blev nu en låt med Lasse, Emil och Sara.

– Dessutom har vi fått med Åsa Jinder som skapar folkeviseton. Det passar Sara perfekt med tanke på hur hon låter i gruppen Sarek.

 

Lasse Sigfridssons debutplatta Min egen väg har sålt bra.

– Skivbolaget har sagt att det snart kommer att bli guldutdelning (20.000 ex), konstaterar en glad Lasse Sigfridsson.

 

Med den framgången kändes det naturligt att få fram en uppföljare inför sommaren.

– Att ha en ny aktuell platta vid sommarspelningarna känns bra, tycker Sigfridsson.

 

Medan debutplattan innehöll en del av Lasses hits från Lasse Stefanz-tiden så innehåller En gång till mera nytt.

Sigfridsson har med två egna låtar – en ny och en från LS-perioden.

Titellåten En gång till har Lasse fått från Magnus Ekvall (kapellmästare i nedlagda Thor Freddys) och Lars Kristiansen.

– Jag tyckte att den titeln passade perfekt.

Sigfridsson är helt klart belåten med den produkt som Jörgen Andersson hjälpt till att skapa i Emmy Studio i Kristianstad.

 

Se också under skivrecensioner!!!!

 

 

 

 

Nya grepp i Ekebofestivalen

130603

18:e upplagan av Ekebofestivalen närmar sig.

4-6 juli är dag dags för dansentusiasterna att samlas i skånska Munka Ljungby.

Några nya grepp har tagits. Det blir bl a rockabilly inför sittande publik.

Thorleif Torestensson som i många år spelat med sin orkester på festivalen kommer att vara konferencier under fredagen och lördagen och lär också ta någon ton ihop med något band. 

Gillet som är en av de två dansrestaurangerna i den permanenta anläggningen kommer att användas på annat sätt än tidigare.

– Det har inte alltid varit så många dansande där. Därför kommer vi att ha sittande publik där, men givetvis kan de som vill dansa också göra det, säger Bert Lundqvist i arrangörsstaben.

 

Det kommer att spelas rockabilly i Gillet – på fredagen av The Playtones och på lördagen av John Lindbergs trio.

Båda backas upp av Gravel and Rock.

 

Arvingarna som alltid funnits med i festivalens danstält kommer den här gången att lämna dansscenen och i stället spela i öltältet. Arvingarna delar lördagskvällen med Danne Stråhed och hans Dynamo i öltältet. Det blir partyunderhållning. Arvingarna gör många sådana jobb som komplement till dansen.

På fredagen finns Pex and the Boys (Perikles) i öltältet.

 

Inledningsdagen brukar programmet inte ha samma omfattning som fredagen och lördagen.

De band som spelar första dagen denna gång är Voize, Matz Bladhs, Zlipperz samt Pex and the Boys.

 

Fredagens stora publikdragare är Lasse Stefanz och Elisa´s som spelar i samma tält.

Casanovas spelar ihop med Blender och Sannex.

Drifters spelar ihop med Mingos i Storstugan. Mingos nådde semifinalen i Bingolottos dansbandstävling.

 

På lördagen delar Larz Kristerz tält med Wizex som har Lasse Sigfridsson med sig.

Zlips och Dreams finns i ett annat tält.

Grönwalls, som brukar göra nostalgispelningar på Ekebo finns med också denna gång och delar scen med Donnez.

På utebanan kommer Canyons att spela.

 

 

 

 

 

 

 

Elisa mest nominerad till Guldklaven

Elisa Lindström – nominerad i tre kategorier.

130602

Många med mångårig rutin. En del yngre med kortare karriär.

– Så såg det ut när kandidaterna till årets Guldklaven-priser presenterades i P 4 Dans på söndagskvällen.

Mest nominerad är landets nya dansbandsdrottning Elisa Lindström, som nominerats i tre kategorier: Årets sångerska, årets band och årets låt.

I det tyngsta kategorin Årets dansband konkurrerar Elisa med Lasse Stefanz och Streaplers. En spännande fight mellan de två gamla giganterna och de unga uppstickarna i Elisa´s.

Det är 14:e gången som Guldklavengalan ska genomföras.

– Ribban har höjts från år till år, konstaterade juryordföranden Diana Thylin när hon presenterade kandidaterna

Priserna delas ut söndagen den 14 juli i Malung som upptakt på Dansbandsveckan.

Publikomröstningen börjar den 30 juni 19,30.

Juryn som gjort nomineringarna har lika många röster som publiken. Kriterierna för juryns bedömning är aktualitet, musikalitet, aktivitet och egen stil.

Nomineringarna till Guldklaven-galan:

Årets dansband: Elisa´s, Lasse Stefanz, Streaplers.

Årets sångare: Conny Nilsson, Matz Bladhs, Hasse Carlsson, Flamingokvinetten, Lars ”Lunkan” Lundgren, Perikles.

 

Årets sångerska: Carolina Skaarup-Olsson, Callinaz, Elisa Lindström, Elisa´s, Jenny Salén, Jenny Saléns.

 

Årets musiker: Donald Laitila, Donnez, Jan-Åke Glavén, Expanders, Tommy Bengtsson, Martinez.

 

Årets album: Den här sången, Flamingokvintetten, Genom natten, Titanix, Sommar i Sverige, Casanovas.

 

Årets låt: Be mig, se mig, ge mig med Elisa´s av Henrik Sethsson/Thomas Berglund/Elisa Lindström, Precis som jag är med Titanix av Lennart Wastesson/Lars Forsberg/Sven-Inge Sjöberg, Ta mig tillbaka nu med Arvingarna av Figge Boström/ Andreas Weise/Andreas Öberg.

 

Utöver dessa priser delas Sveriges Radios pris till ett uppstickarband ut. Dessutom juryns specialpris och ett SKAP-stipendium på 40.000 kronor till någon eller någrs låtskrivare.

 

 

16:e gången med Black Jack

Så här har Black Jack sett ut ett antal år nu. Fr v: Peder Matz, Tony Ljungström, Morgan Östlin, Mikael Östlin och Ove Olsson.

130522

–  Den spelningen vill vi inte missa!

Samstämmigheten band de fem medlemmarna i Black Jack är total.

15 gånger har den stora vårfesten genomförts på Eringsboda Brunn.

Alla gångerna har Black Jack funnits med.

Så blir det också på lördag, då det är dags igen.

 

Säsongsvslutningen i Eringsboda är alltid speciell med mycket folk. 

Trots att vädret alla år inte varit det allra bästa så brukar  kring 4.000 personer komma.

– Det ska bli lika kul som vanligt, konstaterar Tony Ljungström, sångare i Black Jack.

– Orkestern som bildades efter Colin Nutleys film Black Jack 1990  har i många år hållit en stark position i dansbandsbranschen.

– Det är ofta upp och ner. Det finns en allmän oro bland folk när det är lågkonjunktur. Man känner sig lite försiktig. Under vintern är det också lite lågsäsong. Då spelar vi alltid lite mindre. Sedan brukar det bli full fart. Så är det i år också.  Just nu känns det positivt, säger Peder Matz, kapellmästare i Black Jack.

–  En del nya spännande saker har vi också framför oss.  Vi ska bl a till Gotland i början av juni.

– Visst är det så att både dansställen och band har försvunnit. Det är inte kul, men jag tror att dansen kommer att leva vidare. För vår del är vi är nöjda. Vi har de jobb vi vill ha och behöver ha, säger Tony Ljungström.

 

Vid Eringsbodas vårfinal spelar alltid Black Jack non stop med något annat band. I år blir det ihop med Per-Håkans.

–  Det ska bli roligt att spela med Per-Håkans. Ett bra band med  gamla Sannex-medlemmar, konstaterar Peder Matz.

Black Jack kom med sin senaste platta Casino förra året.

Ett nytt album finns i planerna.

– Hoppas vi kan släppa en skiva till hösten. Det blir en del covers plus lite nyskrivet. Kanske hittar vi något speciellt tema, säger Tony Ljungström.

 

Fotnot: Under säsongsavslutningen i Eringsboda på lördag spelar Black Jack och Per-Håkans inne i Arken. På utebanan blir det dans till Stensons. Danne Stråhed med band samt Sveriges Cultband underhåller i öltältet. Dessutom blir det disco och pubunderhållning.

–       

–       

"Ränderna går aldrig ur"

– Vi ska leva på det här, konstaterar herrarna i Per-Håkans. Fr v: Jörgen Hållén, Björn Norbäck, Mikael Ehmer och Per-Håkan Helén.

130522

– Ränderna går aldrig ur. Det gick ett tag. Sedan kunde jag inte hålla mig borta

Per-Håkan Helén startade Sannex som ett skolprojekt på 70-talet.

Han steg av Sannex-scenen 2008 men fortsatte att driva bandet,

Nu turnerar han med nytt band – Per-Håkans.

 

– Efter Sannex var jag med i lite andra konstellationer. Så kände jag att jag ville  starta ett nytt dansband. Jag pratade med lite gamla Sannex-killar som hakade på.

Nu har det gått drygt två år och Per-Håkans erövrar hela tiden nya marknadsandelar.

I år har Pelle Helén också släppt greppet om Sannex. Andreas Olsson har tagit över ägandet

 

Pelle Helén har med sitt band återskapat lite av gamla Sannex.

–  Jag var med i Sannex från början fram till 2001. Sedan har jag jobbat som målare, säger Jörgen Hållén, basist och en av sångarna.    

–  Jag spelade med Sannex i tre år i mitten på 2000-talet, Sedan i lite olika konstellationer ihop med Pelle bl. a, berättar  Mikael Ahmer.

– Jag var med i gamla Sannex till 2001. Elva år var jag med. Sedan blev det uppehåll till vi började så smått för två år sedan. Före Sannex-tiden spelade jag med Sten Carlsson och Salta mandlar och Jörgen Edman och Polarna, konstaterar trummisen Björn  Norbäck.

 

Helén trivs med sitt nya band.

–  Det känns rätt. Grabbarna var inte svårövertalade.  Vi hade ju kamperat ihop rätt många år så allt föll på plats ganska lätt. Och trots att marknaden ser ut som den gör så verkar det som att det behövdes ett dansband.

Grunden till spelplanen har lagts med jobb på dansbåtarna.

­ Det har blivit så och det kommer nog att vara mycket båtar även i fortsättningen. Vi spelar ofta söndag till torsdag och det är inte så många ställen som är igång då. Krogarna kör ju inte längre. Vi spelar gärna på båtarna men vill ut i landet också.

 

Knytningen till bokningsbolaget Nöjeskällan i Växjö har gjort att Per-Håkans fått en hel del jobb i södra Sverige.

– Vi vill  slå oss in i södra Sverige. Där är ju fina vägar att åka på. Det är det inte alltid i Norrland.

Om jämförelsen med Sannex säger Per-Håkan Helén så här:

– Vi är nog ett mera traditionellt  band än vad nya Sannex är. Sannex är lite tuffare och det ska så vara. Grabbarna är lite yngre. Vi är ungefär där vi slutade 2001. Vi hade dubbla saxar på gamla Sannex- tiden. Saxarna är borta, men vi försöker bevara ett gammalt sound. Per-Håkans ska låta lite som gamla Sannex. Vår publik är medelålders, men vi har många yngre också.

 

Ribban har satts högt.

– Vi ska leva på det här. Det gör vi också. Vi har fullbokat i år och håller på att boka 2014.

Ändå håller Jörgen på med måleri jobb också.

–  Kör lite grann men hoppas jag ska spela på heltid, säger han.

 

En skiva gjordes redan när bandet drog igång. Nu är ett nytt album på gång.

– Jag hoppas den ska bli klar i sommar. Sedan ska det bli en julskiva också. Det har jag drömt om länge. Om det blir i år eller nästa år vet jag inte, konstaterar Per-Håkan Helén.

Per-Håkans                                                                 

• Per-Håkan Helén, gitarr, sång

• Jörgen Hållén, bas

• Mikael Ehmer, klaviatur

• Björn Norbäck, trummor.

 

Fotnot: Per-Håkans spelar vid den stora vårfesten i Eringsboda på lördag (25/5).

 

 

 

Claes Lövgren känner draget

– Nu är det drag kring Claes Lövgrens igen, konstaterar Claes Lövgren, omgiven av sina kamrater i bandet. Fr v: Andy Johansson, Andreas Olsson, Claes Lövgren, Antti Johansson, Calle Stifors.

130507

– En kraftig föryngring men samma typ av band och samma repertoar.

Så beskriver Claes Lövgren sin orkester som ombildades vid senaste årsskiftet.

– Vi har byggt upp en ganska trogen publik. Den vill vi behålla. Plus att vi vill ha till lite flera. Det har vi fått. Jag tror att folk känner att det är lite drag igen kring Claes Lövgrens, vilket det inte har varit på ett par år.

– Veteranerna Olle och Nicke Fredriksson lämnade bandet och ersattes med Calle Stifors och Andreas Olsson från Donnez.

– Vi har redan märkt att Calle och Ante hjälper till att dra en publik som dansade till Donnez, en ny publik som inte vi har sett tidigare, konstaterar Claes Lövgren.

 

Claes själv började hos bröderna Fredriksson 1994. Då hette bandet Lajbans.

95 blev det Lajbans med Claes Lövgrens och sedan bara Claes Lövgrens.

Efter en lång karriär började Fredriksson-bröderna tänka i andra banor.

–  Olle och Nicke deklarerade för ett par sedan att de var lite trötta på att åka buss. Initiativet till förändringen blev väl mitt i det läget. Det blev möjligt att få med Calle och Ante, säger Claes.

 

De två Donnez-musikerna såg en möjlighet att spela lite mindre efter ”övergången” till Claes Lövgrens.

– Vi bör ligga på 145 jobb om året. Det kommer vi att göra också.  Donnez har uppåt 200, säger Claes.

 

Calle Stifors:

–     Det innebär nästan två månader mindre jobb på ett år med Claes Lövgrens. Sedan tillkommer resdagar. Från Skåne blir det klämdagar då man inte kommer hem. Det betyder en del.

Calle var pappaledig i somras. Han kom tillbaka till Donnez och var med där under hösten.

– Jag ville fortsätta spela. När den här möjligheten dök upp var svaret ganska enkelt.

 

Calle och Andreas är alltså helt nya. Ganska ny är också keyboardisten och saxofonisten Antti Johansson som kom från Stensons för ungefär ett och ett halvt år sedan.

Andy Johansson, som sitter bakom trummorna och avlastar Claes Lövgren på sång, har funnits med länge.

Andy och Antti har dock spelat ihop tidigare – som unga grabbar i Candela som var landets mest efterfrågade band under en period på 90-talet.

Via Bengt Hedins som senare blev Hedins hamnade Andy i Claes Lövgrens.

 

Claes Lövgren äger numera bandet som bär hans namn.

 

– Jag äger orkestern och killarna är anställda men vi är fem killar som bestämmer. Det är oerhört viktigt att det är en vi-känsla. Jag vill inte vara någon vd. Det ligger inte för mig. Man ska ta gemensamma beslut, säger Claes.

Claes Lövgrens har varit ett band med Helsingborg som utgångsort.

Så är det på sätt och vis fortfarande men huvudpersonen bor inte längre i Skåne.

Claes Lövgren har flyttat till hemtrakterna i Östergötland och S:t Annas skärgård.

–  Jag träffade en underbar tjej och har fått en liten son som heter Edvin och ska bli pappa igen i juli.

Tjejen heter Åsa Sjöberg och gjorde en duett med Claes på förra albumet.

– Vi gör rätt mycket jobb norr om Linköping. Jag hoppar på bussen i Norrköping så jag tror att jag dragit vinstlotten. Jag behöver inte åka lika mycket buss som de andra grabbarna. När vi spelar i södra Sverige sätter jag mig på tåget och åker till Hässleholm med X2000.

De andra fyra i bandet bor i nordvästskåne.

Andy:

– Ungefär tre mil mellan oss. Jag och Calle bor väldigt tätt utanför Helsingborg. Sedan tar vi de andra på vägen.

– Bussen utgår från Ängelholm, där garaget finns.

 

En samlingsskiva med Claes Lövgrens bästa har nyligen släppts. 12 låtar från de tre första albumen har valts.

– Två singlar kommer i sommar. Sedan en ny full-cd till hösten är det tänkt, säger Claes Lövgren.

Fotnot: Claes Lövgrens spelar i Eringsboda onsdagen den 15 maj.

 

 

 

Nu är det dansband som gäller för Ida

Ida Sundelius storstrivs i sin roll som fronttjej i dansbandet Mingos.

130423

– Jag är positivt överraskad. Det var mycket roligare än jag trodde.

För ett drygt ett år sedan halkade Ida Sundelius in i dansbandsbranschen på ett bananskal.

– Jag hoppade in som vikarie och tänkte inte så mycket.

 

Tillvaron ändrade sig ganska snabbt för Kalmartjejen som efter sin estetiska gymnasieutbildning i Karlskrona blev en välkänd nöjesprofil i södra Sverige.

Ida imponerade på medlemmarna i Mingos och gjorde succé hos publiken.

Snabbt blev hon fast medlem i dansbandet Mingos, som har sin utgångspunkt kring Göteborg.

– Nu är det Mingos som gäller, säger Ida.

 

På söndag finns Mingos med i Dansbandstävlingen i Bingolotto.

– Den chansen ska vi ta vara på. Vi tar väldigt seriöst på det här. Alla är riktigt taggade, konstaterar Ida.

Ett skivkontrakt ligger i potten för det band som vinner tävlingen.

– Det skulle passa oss perfekt. Vi har bara gjort någon singel.

Mingos och de andra sju banden handplockades till tävlingen.

– Vi blev glatt överraskade och tackade givetvis ja direkt.

 

Banden framför en låt i tävlingen. Vilken låt det blir för Mingos får inte Ida Sundelius berätta.

– Vi har fått välja själva. Kravet är att det ska vara en upptempolåt.

 

Mingos möter i sin kvartsfinal skånska Deléns. Tittarna röstar och vinnaren går vidare till semifinal.

I finalen den 2 juni möts två band som vinner semifinalerna.

 

Mingos har i dag en spelplan som är mera välfylld än vad medlemmarna i bandet vågat tro på.

Mingos statades på 70-talet, försvann och kom igen på 90-talet men lades ner igen.

Jörgen Rodén startade om bandet för ungefär två och ett halvt år sedan.

Trummisen Thomas Andreasson och basisten Jack Nielsen heter de andra medlemmarna.

Ida och Jörgen gör en del tillsammans vid sidan om Mingos-spelningarna.

Lite annat blir det också för Ida Sundelius men inte i samma omfattning som tidigare för den mycket mångsidiga sångfågeln.

– Jag hinner inte, säger hon.

 

Ida bor kvar i Bergkvara.

– Det börjar kännas lite jobbigt. Kanske kommer jag att söka mig närmare Göteborg. Får se lite vad som händer nu, säger hon fylld av optimism inför söndagens TV-spelning.

 

Det har gått ett antal år sedan Ida som tonåring var med Fame Factory.

Fotnot: Ida Sundelius och Mingos hörs i Bingolotto på söndag kl 19.00 i Sjuan.

 

Date har gått runt ett varv

– Nu är vi tillbaka där vi började, säger Jan Lindberg som varit med i Date sedan starten 1993. Så här ser bandet ut i dag, fr v: Björn Headlam, Peter Svensson, Jan Lindberg, Simon Warnskog.

130423

 – Vi är tillbaka där vi började.  Vi har gått runt ett varv och prövat lite olika stilar. Nu har vi lugnat ner oss lite grann.  Det känns riktigt bra

Det säger Jan Lindberg, den ende av ursprungsmedlemmarna i Date, som bildades 1993.

 – Det har gått lite i cykler och det är klart att det varit upp och ner men än så länge är det skoj. Vi har en bra grupp nu, tycker Jan Lindberg.

 

När det hela drog igång hette Jan Lindbergs kamrater Anders Larsson, Johan  Fransson och Henrik Göransson.

Anders Larsson finns numera i Streaplers och belönades i somras med Guldklaven som årets dansbandsmusiker.

Johan Fransson, som var sångare och frontfigur i starten, hoppade av och satsade på att skriva låtar. Det har han gjort med stor framgång, har bl a funnits med i Melodifestivalsammanhang flera år.

Henrik Göransson har också satsat på låtskrivande.

– Det var jag som blev kvar, säger Jan Lindberg.

Omgivningen har han bytt flera gånger.

– Det är jag som varit med längst efter Jan. Det blir sex år i år, konstaterar Peter Svensson.

– Peter ersatte Göransson som gitarrist 2007 och är också sångare tillsammans med Lindberg.

 

– Tre och ett halvt år har det blivit för mig, säger keyboardisten Björn Headlam.

– Och ett halvår för mig, säger färskaste medlemmen, trummisen Simon Warnskog.

Simon kom från Zekes som la ner verksamheten i höstas.

 

Medlemsbytena har satt en del spår i musiken. Deltagandet i Dansbandskampen satte också spår.

Date var med i tävlingen både 2008 och 2009. Andra gången tog sig gruppen ända till final.

– Det blev något slags okej-stämpel efter Dansbandskampen. En del äldre har hittat oss. De har upptäckt att det går att dansa till oss. Vi hade nytta av Dansbandskampen trots att vi inte vann. Att synas i tv är ju bra, säger Jan Lindberg.

Date har också hyllats vid Guldklaven-galan i Malung. Bandet fick pris som årets uppstickare 2001, och Jan Lindberg belönades som årets basist 2006.

Date har tre gånger tävlat i Melodifestivalen med en sjätteplats som bäst 2001.

 

Date har just nu jobb som gör att medlemmarna känner sig ganska nöjda.

– Hittills har det gått att leva på det här, säger Jan Lindberg.

En del av spelningarna är precis som för de flesta andra band ombord på dansbåtarna, den nya tidens folkparker.

 

Date har gett ut fem album under de 20 åren, det senaste kom i fjol. Det var ett album med 60-talstema.

 

Ett nytt album är under planering.

– Får se vad det blir. Förhoppningsvis något spännande tema, menar Peter Svensson.

 

Date                                                                                       

• Jan Lindberg, bas, sång.

• Peter Svensson, gitarr, sång.

• Björn Headlam, klaviatur.

• Simon Warnskog, trummor

Fotnot: Date spelar i Mörrum söndagen den 28 april.

 

 

– Nu är vi tillbaka där vi började, säger Jan Lindberg som varit med i Date sedan starten 1993. Så här ser bandet ut i dag, fr v: Björn Headlam, Peter Svensson, Jan Lindberg, Simon Warnskog.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

15.09 | 12:17

Hej!

Hur ser Drifters ut i dag? Vem är basist efter Mats Elfqvist och är Robban kvar som trummis?` Tacksam för svar! Ingen info någonstans.

...
17.07 | 19:08

Shine kommer att lägga ned efter juli, enligt trummisen i bandet.

...
27.02 | 11:42

Hej Roland! Vi var på kryssning 25/26 februari med Leif Kronlund och Uno Johnsson. Hittade dina två intervjuer från 140212 och 140213 som Wikipedia hänvisar til

...
14.03 | 07:16

Ta och ändra namnet så det stämmer! Kenth tergeland.

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS