Reportage 2014-2

Så skapades Bb Project

Bp Project. Fr v: Mats Winroth, Olle Gunnarsson, Jan Larsson, Peter _Rudenborg och Peter Lilja.

141110

Kärleken till Burt Bacharachs musik förde dem samman.

Resultatet blev Bb Project.

– Bacharach har skapat en fantastisk låtskatt. Många känner kanske inte till namnet på men alla har garanterat hört Bacharachs musik, säger Peter Rudenborg från Emmaboda.

Peter Rudenborg drev under många år dansbandet Peter Rudenborgs som turnerade över hela landet men lades ner 1997.

I det bandet spelade också basisten Mats Winroth och trummisen Jan Larsson.

Winroth och Larsson finns med i Rudenborgs nya skapelse. Där ingår också Olle Gunnarsson, saxofon och Peter Lilja, piano.

Gunnarsson spelade en gång i tiden i Leif Hobrings. Det är han som gjort arrangemangen till Bb Project.

– Utan Olle hade inte det här varit genomförbart, säger Peter Rudenborg, som sjunger och blåser i sin trumpet.

Bb Project har startats som ett hobbyprojekt.

– Vi har inga planer på att åka ut och tjäna stora pengar, men en del spelningar hoppas vi givetvis det ska bli. Musiken är så stämningsfull att den t o m passar i kyrkor. Bygdegårdar kan också vara bra.  konstaterarr Rudenborg, som jobbar som artistbokare på Nöjeskällan och dessutom spelar i Torsås storband.

Premiären för Bb Project genomfördes på hemmaplan i Emmaboda på Hotell Amigo häromkvällen inför en mycket entusiastisk publik.

Burt Bacharach är amerikansk kompositör, född 1928. 2001 tilldelades han Polarpriset. Låtar som gjort honom till ett stort namn är What's New Pussycat?, Alfie, The Look of Love, Raindrops keep fallin´on my head, Always Something There to Remind Me, I´ll never fall in love again,I Say a Little Prayer For You.

Bacharach har gjort musiken till många stora filmer.

Bb Project har utöver Burt Bacharach lagt in några Elvis Costello-låtar på repertoaren.

Fotnot: Den som vill lyssna på Burt Bacharach Project kan åka till Blomstermåla Folkets Hus den 26 november.

 

 

 

Olle Jönsson om unika boxen

– Jag kan kanske sjunga 200 av alla de låtar som finns i den kompletta boxen, säger Olle Jönsson.

141106

46 cd-skivor. 673 låtar.

Där har ni omfattningen på The complete collection – Lasse Stefanz samlade låtskatt.

Boxen som släpps den 12 november innehåller allt som Lasse Stefanz gett  ut sedan starten med Kära Rut 1970.

En av cd-skivorna utgörs av låtar som inte getts ut tidigare.

– Det är låtar som spelats in men blivit över i sista stund. Det är framför allt låtar från de senaste åren, berättar frontfiguren Olle Jönsson,

Bland dessa låtar känner Olle lite speciellt för en duett med Micke Andersén från Grönwalls.

– Den skulle ha varit med på senaste plattan men vi hann inte få klart med rättigheterna. Jonny Cash är en av upphovsmännen och det var därifrån vi inte fick klartecken. Nu är det dock klart.

 

Bland de outgivna spåren finns också Naturen måste vila, skriven av Martina Karlsson från Ronneby. Martina har tidigare försett Lasse Stefanz med  Här hör jag hemma, som blev en hitlåt.

673 låtar är ofantligt mycket.

– Det finns titlar som jag knappt känner igen. Av texterna kan jag kanske 200 i dag, konstaterar Olle Jönsson.

Bland de 46 cd-skivorna finns plattor som aldrig tidigare funnits som cd. Det är bandets fem första LP-album som bara getts ut på vinyl.

Boxen med låtskatten släpps i en begränsad upplaga.

Utöver de 46 skivorna innehåller skattkistan en specialdesignad countryslips och en bok med rikligt med bilder.

Efter den intensiva sommarturnén, då bandet var förstärkt med en fiolspelande tjej och en steelgitarrist och medan förberedelserna pågått för att få ut The complete collection till försäljning har Lasse Stefanz-medlemmarna inlett arbetet med att titta på innehållet till nästa nyinspelade platta.

­ Vi brukar ha drygt 1500 låtar att välja på till varje platta!

I juni nästa år ska den komma.

Varumärket Lasse Stefanz sprids dock på många andra sätt också.

– Det kläcktes en idé om att vi skulle lägga en Lasse Stefanz-slinga på Skåne-flaggan. Jag trodde inte den skulle gå att sälja. Vi lät tillverka ett 50-tal och sålde alla direkt.

En Lasse Stefanz-klocka finns till försäljning och ett nytt vin kommer före jul.

– Det jobbas också för att vi ska in på whiskymarknaden till sommaren.

 

Varje spelkväll ser Olle Jönsson till att ge någon i publiken en oförglömlig kväll.

– Jag kastar ut min speciella scarfs i slutet av kvällen.

 

 

 

 

Micke Ahlgrens sticker ut

– Vi sticker ut med våra egna arrangemang, Petter Sand, Micke Ahlgren, Kent Ekman och Jörgen Ohlsson.

141022

Egna arrangemang.

– Det är något som skiljer oss från många andra. Det har gett os en trogen publik.

 

Det säger Micke Ahlgren, kapellmästare i bandet som bär hans namn.

– Tror att vi kan säga att vi tagit en arbetsseger. Vi har jobbat oss till en position, säger Petter Sand.

 

Med sina saxofoner bidrar Sand i högsta grad till att Micke Ahlgrens har ett eget sound.

Den nuvarande sättningen i bandet har gällt sedan 2001, året då keyboardisten Jörgen Ohlsson steg in i orkestern.

Trummisen och huvudsångaren Kent Ekman började i Micke Ahlgrens 1993, var borta några år och kom sedan tillbaka.

Petter Sand, som spelar saxofon, flöjt och gitarr, anslöt sig till Micke Ahlgren 1992.

Det har blivit en väl sammansvetsad kvartett av mogna herrar.

– Vi har så mycket att göra så vi hinner aldrig bli osams, säger Jörgen Ohlsson.

– Vi har förmågan att strunta i rätt mycket. Det är ju lätt att bli irriterad på varandra i en orkesterbuss men det är bättre att bara tänka på det som är positivt, konstaterar kapellmästare Ahlgren och får medhåll av sina medmusikanter.

Micke Ahlgrens bildades 1990. Det betyder att det ska firas 25-årsjubileum under 2015.

– Det ska firas med en live-skiva, som håller på att spelas in nu. Det blir ett album med mycket önskelåtar som publiken gärna vill höra.

 

Micke Ahlgren skiljer sig från de flesta band när det gäller planering av jobben.

– Vi är nog ett av få band som inte är knutet till något bokningsbolag. Vi samarbetar med alla men vi sköter oss själva, säger Micke.

– Det  är klart att vi har mycket jobb med detta, men det tycker vi att det är värt för att ha koll på allt, konstaterar Petter Sand.

Det är Micke och Petter som äger bolaget.

Micke:

– Det är som en fabrik som ska gå runt. Spelar är det vi minst gör. Om man räknar in allt busskörande och administrerande så är speltimmarna ganska få jämfört med allt annat.

Kent Ekman och Jörgen  Olsson är anställda.  

Musiken och turnerandet med Micke Ahlgrens är en heltidssyssla för alla utom trummisen och sångaren Kent Ekman.

– På måndagarna jobbar jag som programledare på Radio Haninge. Jag har ett program som heter Kentas mix där jag blandar ganska friskt med olika musikstilar. Det blir mycket 60-, 70- och 80-tal och sedan en timme dansband.  Jag får välja allt själv, berättar Kent som trivs med sysslan.

Alla medlemmarna i bandet bor centralt i Uppland. Det innebär att det när till dansbåtarna, där Micke Ahlgrens tar en del jobb.

Totalt gör bandet mellan 130 och 140 jobb om året. Så har det varit länge.

– Och det kan vi leva på, konstaterar de fyra musikanterna.

 

Fotnot: Micke Ahlgrens spelar i Eringsboda på onsdag (29/10).

 

Efter 50 år – Wittmans återförenade

Git Elfwing omgiven av Ulrik Wittman och Erik Martinsson.

– Vi hittade nya vägar, bjöd på glädje och bra musik. Folk körde 30 mil för att lyssna på oss.

 Musikern och showmannen Ulrik Wittman kom från Tyskland till Sverige, hittade kärleken i skånska Göinge och startade dansbandet Ulrik Wittmans i juni 1958.

På mindre än ett halvår skapade han magi kring sitt dansband, som slog publikrekord på löpande band.

I januari 1963 lämnade han den publikkära orkestern som köptes av musikerna i bandet. I  det skedet skapades första upplagan av Wizex. Wittman själv hade då slagit sig in på arrangörsrollen och blev de närmaste åren ägare till flera nöjesställen.

I slutet av sommaren i år återförenades de fem som finns kvar i livet från UIrik Wittmans orkester.

 

– Jag tyckte det var dags att äntligen samla ihop gubbarna i bandet, säger Git Elfwing, som var vokalissa i orkestern.

– Ofantligt roligt att träffas. Det gäller ju att ta vara på den tid vi har. Vi har ju blivit äldre, konstaterar Ulrik Wittman, som fyllt 83 under året.

 

Sedan vägarna skildes för mer än 50 år sedan hade Wittman bara träffat Git Elfwing och Lasse Nordh vid några enstaka tillfällen.

– Erik Martinsson och ”Charlie” (som egentligen heter Kjell Nilsson) hade jag inte träffat alls, säger Wittman.

 Mötet ägde rum hemma hos Git Elfwing i skånska Broby.

Det var många gamla minnen som avhandlades.

Utöver de fem som samlades hos Git Elfwing ingick ytterligare två medlemmar i Ulrik Wittmans Hammondsextett.

Stig Bengtsson, som var med från början, spelade orgel och dragspel. Han gick bort i början av 2014.

– Utan att vi fick veta någonting. Det var tråkigt, tycker Git Elfwing.

 

Agne "Skägget" Svensson kom med 1962.

 – Han var en fantastiskt duktig trumpetare och showman som betydde mycket för orkestern, hävdar Ulrik Wittman.

Svensson avled för ett antal år sedan.

Ulf Rosenstråhle ersatte Kjell Nilsson som slutade 1961. Rosenstråhle finns inte i livet.

 

Den färgstarka vokalissan har länge drömt om att få en återförening till stånd.

Tiden i Ulrik Wittmans orkester gav henne minnen som hon aldrig glömmer.

Det var en dröm som uppfylldes när hon  värvades till dansbandet hon inte visste något om.

Git som var född i Hagfors i Värmland hade flyttat till Stockholm och besökte gärna Lorry i Sundbyberg flera gånger i veckan.

– Jag kan tacka två personer för att jag hamnade i Skåne, Nisse ”Dubbel-Nisse” Nilsson som ägde Lorry och Restaurang Fiesta och den underbare vännen Gunnar Wiklund.

På Lorry fanns ett program som hette Nattsudd. Dit kunde den som ville visa upp sig komma och sjunga.

Git Elfwing hade vid ett av sina besök bestämt sig för att sjunga Nu tändas åter ljusen i min lilla stad, en låt som blivit en jättehit med Gunnar Wiklund.

Wiklund fanns på Lorry denna kväll. När Git sjöng kom Wiklund in på scenen. Tillsammans sjöng de refrängen till publikens stora jubel.

 

Den folkkäre Gunnar Wiklund såg snabbt en framtid för Git Elfwing i artistbranschen.

– Han bad mej göra ett provband och lämna in till Lennart Ahlbom på artistförmedlingen. Han var säker på  att jag skulle ha ett jobb inom en vecka.

Git följde Wiklunds råd. Hon ville ju inget hellre än bli sångerska.

 

Hon ringde upp Håkan Elmqvist på Southern Music. Git  sjöng in Midnattssolen och Alla andra får varann och lämnade bandet till Ahlbom.

 

Efter tre dagar ringde Ahlbom.

- Hej! Det kommer upp en kapellmästare från Kristianstad och söker en sångerska. Är du intresserad?

– Jag hade fått tipset av Gunnar Wiklund, berättar Ulrik Wittman.

Några dagar senare kom Wittman till Stockholm.

 

De åkte till grammofonbolaget Decca. Ulrik lyssnade. Efter att ha hört halva  Midnattssolen sa han:

–  Git, jobbet är ditt om du vill ha det.    

Det skrevs direkt ett enkelt kontrakt. 

Git:

– Jag var så glad att jag glömde att jag fyllde 22 år den dagen, vilken lycka!! 

Git skulle ersätta Mona Johansson som sjungit i bandet sedan starten.

Git lämnade Stockholm, körde till Broby i Skåne.

– Jag hade precis vunnit en ny bil, en Opel Rekord på en lott jag köpt för två kronor.

På plats i Skåne skrevs ett nytt och mera detaljerat kontrakt.

– Ulrik ville mig väl men det var ett tufft kontrakt. Jag fick inte åka till Malmö när Lasse Holmqvist kallade och jag fick inte åka till Glimåkra och hjälpa några tjejer som höll på med konståkning. Jag kunde bryta ett ben och skulle då inte kunna sjunga, menade Wittman.

 

Git hade hållit på med konståkning i Hagfors innan hon flyttade till Stockholm. Hon hade också tillhört en elittrupp i gymnastik och var med i Hagfors teateramatörer.

Ulrik Wittmans spelade mycket. Det blev mellan 16 och 20 spelningar i månaden 1960-62.

 

Gaget för en vardagskväll var då 60 kronor per person,  lördag 100-120 och söndagar 80 kronor per person.

– Men det var mycket pengar på den tiden, säger Git Elfwing.

– Vi var som en familj. Det var jag som drev på. Jag hade duktiga musiker runtomkring. Alla drog i samma sträng. Det viktiga var att hela tiden förnya sig och  känna vad publiken ville ha och vad arrangörerna ville ha. Det var nödvändigt att vi på scenen visade att vi hade roligt,   betonar Wittman.

 

Med fingertoppskänsla drev han verksamheten och sökte sig också ut på arrangörssidan. Det började med att han 1962 blev ägare till Stjärnborgen i Älmhult.

– För att lyckas i nöjeslivet är det viktigt att hela tiden ha ett öra mot publiken och ett öga in i framtiden.

Förfrågningarna om jobb för orkestern blev så många att Ulrik Wittman startade ytterligare en orkester för att avlasta. Det nya namnet blev Ulrik Lindholms,  Ulrik efter Wittman och Lindholm efter kapellmästaren Bertil Lindholm.

Första sångerskan i ”filialorkestern” blev Inga-Lill Nilsson som efter ett närmast osannolikt genombrott i Hylands hörna senare blev stjärna hos Povel Ramel i Knäppupp.

 

Det blev lite gny bland musikerna i Wittmans band när han plockade över spelningar till Ulrik Lindholms.

Det utmynnade i att musikerna i Wittmans Hammondsextett i januari 1963 köpte ut Ulrik Wittman.

– Jag var färdig då med livet som musiker. Jag ville gå vidare, säger Wittman.

 

Git Elfwing som alltid  haft noggrann koll på det mesta hade bokfört alla sina jobb med Ulrik Wittmans.

– Från 14 oktober 1960 till 2 januari 1963 blev det 490 spelningar, berättar hon.

 

Git och de fem manliga musikerna bildade direkt ett nytt band.

– Det var jag som kom på namnet. Vi Sex som var kvar bildade Wizex. Det skedde i  Broby och inte i Osby som många vill påstå, hävdar Git Elfwing med bestämdhet.

Hon lämnade sedan Wizex 1964 men blev bokare för bandet under några år.

Nyförlovade Git var ledig i 100 dagar. Sedan började hon sjunga i Ulrik Lindholms. Det blev ett år där.

Efter karriären i rampljuset har Git Elwing (med tilläggsefternamnet Olofsson som on fått av sin man Nils) sjungit i lite olika sammanhang. Hon spelade in en kassett 1995.

– Då ringde Bengt Alsterlind och bjöd in mig till tv-programmet Solsta café. Det var överraskande men roligt. Wizex var med och kompade mig.

Kassetten har senare överförts till cd.

Git har efter karriären jobbat med annat,  – i guldsmedaffär och på Kristianstadsbladets kontor.

 

Wizex upphörde i slutet på 60-talet och återuppstod 1973 i den version som är nutidens Wizex, men det är en annan historia…

  

Wittmans fortsatta roll i nöjesbranschen var alltså som arrangör. Efter Stjärnborgen hamnade Golden Hill och Silverdalen i Älmhult, Björksäter i Hässleholm, Jägersbo utanför Höör, Eringsboda Brunn i Blekinge och Tingvalla vid Tomelilla i hans ägo.

Ulrik Wittman – eller Dieter Witte som han egentligen är döpt till – var en stark kraft i svenskt nöjesliv under många år.

 

– Ulrik Wittman var mitt artistnamn i Tyskland innan jag kom till Sverige. Det var aldrig någon tvekan om att jag skulle behålla det namnet i Sverige.

Han har bott på många platser – första tiden i Sverige i Glimåkra, sedan Broby, Älmhult, Eringsboda, Hässleholm, Bryssel, Bjärred och nu Helsingborg.

 

1988-89 släppte han greppet om sina nöjesställen. Björksäter finns dock fortfarande kvar i familjens ägo. Det drivs av dottern Ann-Charlotte Witte.

 Som musiker har Wittman inte framträtt sedan han med kort varsel satte ihop ett band för att rädda en turné med Larry Finnegan i mitten av 60-talet.

 

Jobbat hårt har han alltid gjort och gör så fortfarande. Under 15 år hade han Bryssel som bas och hjälpte svenska företag att ta sig fram i byråkratins krångliga värld.

Det håller han på med ännu i dag.

– Pensionär blir jag nog aldrig.

 

Koll på dansmusikvärlden försöker han också ha.

 – Jag är ute och kollar. Mycket har ändrat sig. Därför är det viktigt som arrangör att hela tiden lyssna på vad publiken vill ha. Precis som det var på min tid alltså.

Alla som minns – och kanske dansade till Ulrik Wittman och hans orkester – förstod säkert att den driftige tysken var lite före sin tid.

 

Publicerat i Får jag lov oktober 2014

 

 

 

 

 

Förändringar en del av utvecklingen

Donnez efter ombildningen sensommaren 2014. Fr v: Max Johansen, Mikael Strömqvist, Donald Laitila, Simon Lindberg och Hampus Nilsson.

141009

– Det finns inget byte som inte för något med sig. Förändringar är en del av utvecklingen.

Donald Laitila, 30 år fyllda i år, har målmedvetet drivit sin orkester Donnez framåt i hög tempo.

Det har gjort att han med jämna mellanrum tvingats byta ut medlemmar som inte orkat med.

Sedan början av augusti 2014 har Donnez två nya unga medlemmar.

– Det har blivit mycket bra. Vi hade en audition och testade fem grabbar på varje position. Då hittade vi Hampus Nilsson och Max Johansen som kan bli hur bra som helst.  Jag tycker det är roligt när man hittar killar som kan utveckla bandet, säger Donald Laitila.

– Jag visste kanske inte riktigt vad jag hamnade i men det är fantastiskt roligt. Och så får jag ju nytta av min utbildning. Det var inte i onödan jag gick musikgymnasium, konstaterar Max Johansen, som spelar trummor.

Både Max (född 1994) och Hampus Nilsson (född 1995) kommer från Skara musikgymnasium. De två har spelat ihop i ett och ett halvt år i ungdomsbandet Statuz.

Hampus har dessutom levt nära dansmusiken i många år. Hans pappa är Gunnar Nilsson, som sitter bakom trummorna i Lasse Stefanz. Brodern Tim Nilsson trummar i Drifters.

– Jag valde  bas. Vet inte varför egentligen. Kanske var det för att slippa bli jämförd med pappa och min bror, säger Hampus.

Max och Hampus har kommit in snabbt i Donnez vid sidan om Donald Laitila och de två blekingarna Mikael Strömqvist och Simon Lindberg.

Laitila letar gärna unga grabbar när han behöver förändra laguppställningen.

– Det är mycket för att få lite nytänk. Samtidigt finns det mera energi i den här åldern än hos äldre som varit med lite.

Donald Laitila är dock mycket medveten om att det kan ge problem att plocka in unga som inte turnerat tidigare.

– Det är väldigt känsligt i ungdomsåren. Det är lätt att säga att man fixar 180 jobb på ett år när man inte vet riktigt vad det innebär. Någon vill plugga, någon ska ha barn. Efter ett års spelande känns det mer för en del, mindre för andra. Det är slitigt. Sedan har kanske inte alla samma målsättning.

Donald har alltid satt målet högt.

– Jag har det i mig sedan sportens tid att jag alltid vill framåt.

Donald var som junior en mycket lovande fotbollsspelare som jagades av allsvenska klubbar. Ännu för sex år sedan var han aktiv – då i div 5.

Trots den höga målsättningen är han ändå lite överraskad över att det gått så bra för Donnez.

– Trodde kanske inte det här. Hittills har det  gått väldigt bra. Sedan får man se hur långt det bär.

Från att ha varit ett lokalband som spelade i små sammanhang hemma i Skåne har Donnez  seglat upp som ett band som jagas av alla.

– Vi ger folket och dansarna det dom vill ha. Det handlar om tempo som är rätt och bra låtval. Jobbet måste göras med glimten i ögat. Det gäller att visa att man har kul. Har man inte roligt då ska man nog inte hålla på. Det går inte att göra jobbet bara för att få in till levebrödet. Med tanke på hur mycket slit och så mycket tid man lägger ner så är det viktigt att man tycker om det man håller på med.

Donald Laitila är noga med att notera hur publiksiffrorna ser ut på platser där Donnez spelar.

– Det är viktigt. Det är ju det både vi och arrangörer har glädje av.

Donnez har satt flera publikrekord under året. Vi är rätt så jämna över hela landet. Kanske något ställe vi känner att vi drar lite minde men i regel drar vi mycket folk.

2013 gjorde Donnez 196 jobb. I år blir det 170.

– Vi har medvetet dragit ner. Det känns skönt och det är sunt. Man kan inte vara överallt. Vi för en dialog med Nöjeskällan så att vi har klart vad som är rätt och fel.

– Men vi försöker hålla omsättningen, konstaterar Donald Laitila.

Efterfrågan och attraktionskraften har gjort att Donnez får lite mera betalt än för några år sedan.

Donald är inte orolig för framtiden.

– Det finns fortfarande en väldigt stor marknad. Annars hade vi inte haft så mycket att göra.

Intensivt program för Elisa

– Tycker det är kul med många bollar i luften, säger Elisa Lindström.

140925

– Tycker det är kul med många bollar i luften. Det stärker och gör att man utvecklas.

Elisa Lindström är bara 23 år. Efter segern i Dansbandskampen 2010 har hon ständigt stått i rampljuset. Denna vecka släpps en ny platta.

Vid sidan om dansbandet Elisa´s med Guldklaven-priser och Grammis har det handlat om Körslaget, Melodifestival och mycket annat.

Snart väntar en omfattande julturné med 52 föreställningar och bl a två framträdanden i Mörrums kyrka samma dag som hon ska stå på dansbandsscenen i Eringsboda.

 

– Vi gjorde julbordsspelningen i Eringsboda i fjol och vill gärna göra det igen, säger Elisa som inte känner sig orolig över det pressade schemat.

– Vi kommer att spela non stop med ett annat band i Eringsboda så det kommer att gå bra. Jag ser fram emot det, säger Elisa Lindström.

Hennes musiker finns inte med på julmusikspelningarna. Medan Elisa sjunger i Mörrums kyrka lördagen den 6 december förbereder grabbarna för dansspelning på scenen på Eringsboda Brunn.

Turnén I Juletid arrangeras för tolfte året i följd av Billy Heil.

Trumpetaren Magnus Johansson utgör tillsammans med Marcus Ubeda traditionellt den musikaliska ryggraden.

Elisa Lindström är som solist stjärnan som ska ge glans.

– Det ska bli riktigt roligt, konstaterar hon.

Julturnén omfattar alltså 52 spelningar från premiären den 14 november till avslutningen i Gnosjö den 6 januari.

Konserterna genomförs framför allt i kyrkor. Ett stort antal spelningar genomförs i Skåne, men det blir mycket på västkusten, en del i mellan-Sverige och sedan ända upp till Sandviken.

Ingen av Elisas fyras manliga kamrater i bandet är med på julspelningarna.

– Vi tar det lite lugnt med orkestern under den tiden men vi gör några dansspelningar.

Lördagen den 6 december blir naturligtvis lite extra tight eftersom två föreställningar ges i Mörrums kyrka innan Elisa ska transporteras till Eringsboda Brunn för att möta danspubliken.

För ett par veckor sedan fick Elisa Lindström ta emot ännu en utmärkelse. Stikkanpriset som delas ut till minne av textförfattaren och musikförläggaren Stikkan Andersson delades ut till Elisa i samband med marknaden i Hova i Västergötland.

– Jag känner mig mycket hedrad, konstaterade Elisa.

Tidigare har hon bl a tre Guldklavar som årets sångerska.

Efter segern i Dansbandskampen släppte Elisa´s första albumet Det här är bara början 2011. 2012 kom Det sa klick. 2013 släpptes Be mig! Se mig! Ge mig!

I början av det här året kom Elisa Lindström med soloplattan Leva.

Den här veckan släpps Det ska va lätt, som är bandets fjärde album.

Plattan innehåller en hel del eget.

– Jag och min lillasyster skriver mycket. Sedan har vår gitarrist Markus skrivit en låt, säger Elisa.

Naturligtvis finns det material från Henrik Sethsson också.

– Det har varit ett hårt jobb. Plattan var klar till midsommar, säger Henrik Sethsson som ännu en gång producerat Elisa´s.

JULTURNÉN:

14 nov Företagsengagemang

15 nov Förslövs kyrka kl. 15.00

15 nov Förslövs kyrka kl. 19.00

16 nov Hjärnarps kyrka kl. 17.00

17 nov V Karaby kyrka kl. 19.30

18 nov Trelleborg, församlingshemmet kl. 19.30

19 nov S:a Rörums kyrka kl. 19.30

20 nov Munka Ljungby kyrka kl. 19.30

21 nov Höganäs kyrka kl. 19.30

22 nov Ränneslövs kyrka kl. 15.00

22 nov Ränneslövs kyrka kl. 19.00

23 nov S:a Mellby kyrka kl. 17.00

24 nov Fleninge kyrka kl. 19.30

25 nov Hässleholm, Kulturhuset kl. 19.00

26 nov Eslövs kyrka kl. 19.30

27 nov Fränninge kyrka kl. 19.30

28 nov Vinbergs kyrka, Falkenberg kl. 16.00

28 nov Vinbergs kyrka, Falkenberg kl. 19.30

29 dec Marstrands kyrka kl. 14.00

29 dec Marstrands kyrka kl. 18.00

30 dec Åstorp, Kulturhuset Björnen kl. 19.00

01 dec Asmundtorps kyrka kl. 19.30

02 dec Skänninge, Vårfrukyrkan kl. 19.30

03 dec Vimmerby kyrka kl. 19.30

04 dec Linköping, Missionskyrkan, kl. 19.00

05 dec Eskilstuna Kloster kyrka kl. 19.30

06 dec Mörrums kyrka kl. 15.00

06 dec Mörrums kyrka kl. 19.00

07 dec Ulricehamn, Stenbocksskolan kl. 15.00

07 dec Ulricehamn, Stenbocksskolan kl. 19.00

08 dec Vara kyrka kl. 19.30

09 dec Borrby kyrka kl. 19.30

10 dec Företagsengagemang x 3

11 dec Sävsjö Kulturhuset kl. 19.00

12 dec Grängesberg, Cassels Konserthus kl. 19.30

13 dec Sandviken, Ovansjö kyrka kl. 15.00

13 dec Sandviken, Ovansjö kyrka kl. 19.00

14 dec Jättendals kyrka kl. 19.00

15 dec Själevad kyrka, Ö-vik kl. 19.30

16 dec Sunne kyrka, Östersund kl. 19.30

17 dec Nora kyrka kl. 19.30

18 dec Finspång Kulturhuset kl. 19.30

19 dec Töreboda kyrka kl. 19.30

20 dec Landskrona, Sofia Albertina kyrka kl. 17.00

21 dec Kinna kyrka kl. 18.00

27 dec Höreda kyrka kl. 17.00

28 dec Degeberga kyrka kl. 17.00

03 jan Kungsäters bygdegård kl. 17.00

05 jan Kisa kyrka kl. 19.00

06 jan Missionskyrkan i Gnosjö

 

Med reservation för ändringar.

Inget svårt beslut att bli kvartett

Full fart. Allt är uppåt i Mats Bergmans efter förändringen i bandet. Dragspelaren Magnus ”Frasse” Bergman får hjälp av Mikael Eriksson, Magnus Nyman och Torbjörn Kempe.

140910

– Det var inget svårt beslut.  När Linus slutade fanns det sångare i bandet. Det hade blivit fel att söka någon utifrån.

Det säger Magnus Nyman, kapellmästare i Mats Bergmans.

När Mats Bergmans startade om efter semestern i mitten av augusti hade orkestern bantats från fem till fyra medlemmar.

 

Efter sex år som frontfigur slutade Linus Lindholm i somras för att i stället jobba som fastighetsmäklare.

– Vi har länge varit införstådda med att den här situationen skulle uppstå. Linus har läst i fyra av de sex år han varit med i bandet. Det var naturligt att det skulle bli så här.

– Vi hade en plan som vi satte i verket, konstaterar gitarristen Mikael Eriksson, som nu blivit huvudsångare.

– Vi visste att publiken gillade när Micke sjöng. Då hade det varit dumt att leta efter en annan sångare, betonar Magnus Nyman.

Förändringen innebär också att Magnus Nyman sjunger ett stort antal låtar under en danskväll. Dragspelaren och keyboardisten Gullmar ”Frasse” Bergman har även han fått möjlighet att sjunga mera.

Sången har alltså delats upp på tre.

– Det betyder att vi inte är så sårbara om någon skulle vara krasslig, säger Magnus och Micke.

Den ende av de fyra i bandet som inte sjunger är trummisen Torbjörn Kempe.

Några dramatiska förändringar i repertoaren har inte genomförts.

Magnus:

– Vi har tagit över och delat upp Linus låtar. Lite nytt har kommit till.

Micke:

– Linus och jag låg ganska lika röstmässigt. Det var ganska lätt att ta över låtarna.

Mikael Eriksson har i alla år sjungit även om andra bandmedlemmar haft huvudrollen när det gäller sång. Så var det under alla åren med Jonas Näslund och så var det under Linus Lindholms tid.

Micke har också haft sångnummer på bandets plattor.

– Det enda som skiljer Mats Bergmans från tidigare är att vi inte längre har två saxar. Vi körde några låtar med två tenorsaxar när Linus var med. Det kan vi inte nu, konstaterar Magnus Nyman.

Nu blåser Magnus ensam sax och varvar med gitarr och sång.

En viss oro kändes helt naturligt i bandet när man drog igång efter semestern.

– Vi var ju medvetna om att publiken haft koll på oss och var nyfikna. Redan första kvällen kände vi mycket positiva reaktioner. Så har det fortsatt. Det känns väldigt bra.

Ekonomiskt betyder det naturligtvis en del att gå ner i antal musiker.

Magnus Nyman:

– Det blir bara fyra löner i stället för fem. Det betyder ganska mycket pengar på ett år.  I dessa tider är det välkommet. Det är svårt att öka inkomsterna. Då får man minska utgifterna i stället. Vi tänker inte sänka gagerna. Man köper produkten Mats Bergmans. Innan köpte man inte Mats Bergmans med Linus.

 

Mats Bergmans-mannarna känner sig rätta trygga trots att många upplever att det är litet skakigt i branschen.

Magnus:

– Det har ändrat sig en del, stabiliserat sig senaste året. Kanske mycket tack vare alla danser som arrangeras på tisdagar och onsdagar. Det kommer bra med folk. Onsdagsdanser har blivit en bra grej. Vi var länge emot det, men har ändrat oss. Det har blivit ett uppsving. Vi har nog samma publik. Man får följa med sin publik. Den publik vi spelade för på lördagarna i Eringsboda förut kommer på onsdagarna nu. Då får vi följa med.

Lördagarna är ingen stor dansdag längre.

Något album är inte på gång just nu.

– Vi har inte kommit så långt. Vi ska nog spela in någon låt för att visa hur Mats Bergmans låter i dag. Vi tar ett halvår på oss. Att spela in en skiva är ingen stor grej längre. Det köps inte så mycket skivor längre. Däremot spelar vi nog en eller två låtar och skickar till radiostationerna.

Magnus:

– För dansbanden handlar i dag om att spela live. Det är där vi tjänar pengarna. Det är via scenen man ska gå i dag.

Mats Bergmans ligger på ungefär 120 spelningar om året.

10-15 dagar om året blir det dansbåtarna i Stockholm.

– Vi trivs bra på båtarna. Med Nyköping som utgångsort har vi  nära till Stockholm.

 

 

Danshallen har fått nya ägare

140905

Danshallen i Belganet har bytt ägare.

Efter 37 år har Gösta och Ulla Hedlund sålt sin nöjesanläggning.

Ny ägare blir Leif Andersson och Jörgen Rask. De två tar över den 10 september.

 

Danshallen har varit till salu i fyra år.

–Det är flera som visat intresse men jag ville inte sälja förrän jag vet att jag fick en köpare som  ha erfarenhet av branschen och viljan att driva stället vidare. Nu har jag fått köpare som har dem ambitionen, säger Gösta Hedlund.

 

Leif Andersson har varit i arrangörsbranschen i många år. Han drev Kärrasand under en lång period fram till 2011.

– Sedan har jag tagit det lite lugnare men längtade efter att köra igång med något igen, konstaterar Leif Andersson som är pensionär sedan några år tillbaka.

 

– Jag  har besökt Kärrasand med jämna mellanrum sedan jag slutade där och träffat trevliga människor som fortfarande glatt hälsat på mig. Det betyder kanske att jag skötte det rätt bra, tycker den nye ägaren till Danshallen.

Leif Anderssons kompanjon Jörgen Rask från Kyrkhult är en generation yngre, lastbilschaufför och mycket dansintresserad.

 

– Han jobbade hos mig i Kärrasand sedan 2008. Vi känner alltså varandra väl, säger Leif Andersson.

 

De nya parhästarna kommer att fortsätta i Gösta Hedlunds anda.

Leif Andersson:

– Danshallen är en fantastisk anläggning, mycket välskött och välorganiserad. Vi vet vad publiken i Belganet vill ha. Hösten är bokad och 2015 är också bokat. Kanske lägger vi in ytterligare några dansdagar. Det har vi inte diskuterat än. Det kan också bli lite andra aktiviteter som julmarknad och loppis.

Gösta Hedlund är glad över att han efter flera år ha försökt sälja  nu hittat  nya ägare.

– Men riktigt hur det kommer att kännas när jag inte länge har ansvaret vet jag inte. Att både jag och Ulla kommer att vara i Danshallen nästa fredag (12/9)  när de nya ägarna kör för första gången är dock helt klart.

Då är det Claes Lövgrens som spelar upp till dans.

Var köpesumman för Danshallen ligger vill inte de inblandade berätta i dag.

 

Förändring gav fräschare Stensons

Stensons prydliga grabbar, avporträtterade på bussens baksida och i verkligheten. Fr v: Johan Karlsson, Roger Olsson, Niclas Lindström och John Bohlin.

140827

– Det har blivit ett hundår för oss eftersom folk kanske varit lite osäkra på hur det skulle låta men det har fungerat jättebra. Vi har fräschat till oss lite och bara hört positivt från publiken.

Det säger Roger Olsson, kapellmästare i Stensons, om den förändring som genomfördes i orkestern för nästan på dagen ett år sedan.

Den 25 augusti 2013 gick Stensons ner från fem man till fyra.

Sångaren Mats ”Mazze” Karlsson slutade efter sex år i bandet.

– Vi ville testa och se hur det skulle gå utan att plocka in någon ny medlem.

Det betydde att Roger Olsson fick sjunga mera.

Johan Karlsson – son till Mats – fick också sjunga mera.

– Det passade mig perfekt. Sång är mitt huvudinstrument, konstaterar Johan som kom in bandet som basist 2010.

Merparten av de låtar som Mats sjöng har delats upp. Sedan har det också lagts in en del nytt på repertoaren.

Roger som hanterar keyboard och dragspel sjunger i regel lite mera än Johan.

– Men det kan vara olika från kväll till kväll, säger Roger.

I dag är både Roger och Johan liksom kamraterna Niclas Lindström och John Bohlin nöjda.

Stensons är ett väl fungerande band.

– Nu ska vi hålla ihop det här gänget, säger de fyra.

Det har bytts en del medlemmar under årens lopp men Roger Olsson och Niclas Lindström har funnits med hela tiden. De två var med i Christina Lindbergs orkester till nedläggningen 1995 och gick sedan vidare under namnet Stensons.

Niklas – åldermannen som fyllde 50 för en dryg vecka sedan – har suttit och invaggat trygghet bakom trummorna i alla år.

Målsättningen i Stensons har aldrig varit att bli ett heltidsband. Med kring 100 spelningar om året finns det utrymme för att göra annat vid sidan om.

– Jag har kört taxi i Ängelholm och Vejbystrand sedan 1993. Det är en bra kombination med att vara musiker. Omväxlande dessutom eftersom det blir både vanlig taxi och färdtjänst, säger Niclas Lindström.

Det är också Niclas som har hand om orkesterbussen.

Roger Olsson bor i Bromölla men studerar för närvarande på högskolan i Kalmar till optiker.

Under sommaren har han praktiserat i Ronneby.

– Med bra planering så fungerar det. Ibland kan det vara en tenta på förmiddagen och sedan iväg på spelning.

Nästa sommar är Roger klar med utbildningen.

Johan Karlsson bor i Knislinge och har just nu inget annat vid sidan om musiken.

Tre mannar finns alltså på skånsk mark.

Den fjärde, John Bohlin, bor en bra bit ifrån kamraterna.

– Utanför Nyköping så det blir en del bilåkande men det går bra, tycker han.

John kom i slutet av 2011 till Stensons från Callisto och har tidigare spelat i Junix.

– Jag tar också lite olika vikariat och har börjat spela i kyrkan hemma i Stavsjö. Ibland vill man ha lite modernare sound och en elgitarr när någon sjunger. Många kyrkliga aktiviteter är på vardagar.

Stenson har gjort fem skivalbum så här långt.

– Vi börjar väl planera för något nytt snart. Det är ju viktigt att ha något att visa upp även om det mest handlar om en kostnad att göra en platta.

Under många år spelade Stensons framför allt i Skåne, Blekinge, Småland och Halland.

Numera blir det lite längre turnéer.

15-20 spelningar på dansbåtarna i Stockholm brukar det också bli under ett år.

Fotnot: Stensons spelar i Belganet den 29 augusti.

 

Det lossnade för Dolbyz

Dolbyz. Fr v: Johnny Thornblad, Malin Fransson, Jörgen Johansson, Robin Kopatsch, Chang Fransson.

140827

– En fantastisk sommar.

Chang Fransson som för ungefär tre år sedan tillsammans med hustrun Malin startade dansbandet Dolbyz i Sölvesborg, är glad i dag.

– Allt flera arrangörer upptäcker oss. I juli hade vi 17 spelningar.  Otroligt bra för ett så nytt band.

 

Efter en lite trevande start lossnade det på allvar för Dolbyz förra året.

Bandet gjorde bl a flera spelningar ihop med Lasse Sigfridsson och gjorde uppmärksammade akuta inhopp för både Elisa´s och Wizex vid sjukdomsfall.

– Det gick så bra att vi kallades in även denna sommar när Elisa Lindström blev sjuk, säger Chang Fransson.

17 jobb i juli och nio jobb i juni betyder att Dolbyz har rest en hel del denna sommar.

– Vi har varit på Birkas dansbåt och vi har haft spelningar med både Lasse Sigfridsson och Partyfabriken. Vi har ett mycket bra samarbete med bokningsbolaget Nöjeskällan som nu håller på att lägga en bra höstspelplan för oss. Vi ska bl a till Norge i oktober. Och vi är så långt fram att det planeras för julbordsspelningar 2015.

Målsättningen bland Dolbyz-medlemmarna är helt klart att antalet spelningar ska trappas upp.

Alla är sugna på att spela mera.

En ny buss har nyligen införskaffats. Chang Fransson jobbar på lediga stunder för att göra den så bekväm som möjligt.

Även om Dolbyz bara är tre år så har musikerna en lång bakgrund i branschen.

Chang och Malin har varit gifta i 25 år och spelat ihop ännu längre.

Tillsammans med Malins bror Robin Kopatsch bildade de 1986 dansbandet Charomaz i Sölvesborg, namnet skapat av initialerna i trions namn.

Nu finns alla tre i Dolbyz.

Robin var inte med första året. Då satt makarna Franssons son Alexander bakom trummorna.

När han inte ville vara med längre var det naturligt att Robin Kopatsch tog plats i orkestern.

Jörgen Johansson som spelar bas, och Johnny Thornblad som hanterar klaviatur har varit med sedan Dolbyz startade.

Ett första album släpptes för ungefär ett år sedan.

Nu jobbas det för en ny platta.

Fotnot: Dolbyz spelar i morgon (29/8) på Kärrasand i Urshult.

 

 

 

 

Föryngring blev ett lyft för Thoréns

Föryngrat och fräscht. Thoréns bytt halva manskapet under 2013. Fr v: Anders Widerberg, Torbjörn Jonasson, Bengt Olsson, Jörgen Ingemansson och Kenneth Köhlin.

140813

– Det är kul med förändringar. Vi gamlingar har fått ett lyft med unga friska idéer. Och publiken gillar det också.

Kenneth Köhlin, kapellmästare i Thoréns, är fylld av tillförsikt.

Sedan förra vintern har tre av de sex medlemmarna i Thoréns bytts ut. Bandet har fyllts av energi.

Den träffande titeln Låt oss börja om på nya albumet är ett bevis så gott som något.

– Med plattan vill vi visa upp nya bandet. Vi måste förnya oss, konstaterar Köhlin.

Målsättningen är att Thoréns ska vara ett fräscht mogenband.

– Vi vill få bort stämpeln att Thoréns är ett band som kör lite väl moget. Vi vill ha kvar den publik som Thoréns alltid haft men vi vill få lite av den nya publiken också. Vi måste därför spela för den yngre och moderna publiken. Det finns nyare låtar som har fantastiskt fint danstempo. Varför ska man inte utnyttja det, säger Torbjörn Jonasson.

Jonasson är en av nykomlingarna i Thoréns.

Förändringarna har betytt att Thoréns nu till fyra sjättedelar är ett Blekinge-band.

Först in i bandet av de nya var Anders Widerberg och Torbjörn Jonasson, båda från Asarum.

Lite senare kom Jörgen Ingemansson från Mörrum.

Jörgen tog plats i bandet när sångaren sedan 2005 Donald Kummel steg av.

Kummel har mer och mer gått in för att sjunga själv i kyrkor och vid andra tillställningar. Han spelar också revy.

– Jag tipsade om Jörgen, en bra och driftig kille, kunnig med utrustning och han vet vad som behövs eller inte behövs, säger Torbjörn Jonasson.

 

Torbjörn och Jörgen spelade tidigare ihop i coverbandet Happy hour band.

Bandet spelade på pubar, i öltält och liknande. Happy hour band lades ner.

Nu är det dansmusik som gäller.

Torbjörn Jonasson och Jörgen Ingemansson delar på sången – både på scenen och på den nya plattan som precis släppts ut.

Även om Thoréns tycks ha lyckats med förhoppningen om att bredda publikunderlaget så hålls antalet spelningar på samma nivå som tidigare.

– Alla har privata jobb. Vi rättar oss efter det. Vi kan inte fara land och rike runt, inte längre än att vi kan komma hem på natten. Det blir ungefär en linje från Göteborg till Norrköping och neråt, konstaterar Kenneth Köhlin, som funnits i Thoréns i 14 år och varit bandets kapellmästare de senaste sju åren.

– När vi kör fyra-fem spelningar i månaden är det roligt. Det orkar man, säger Jörgen  Ingemansson.

Tiden medger inga ”försörjningsjobb” på dansbåtarna.

– Även om det skulle vara roligt ibland så blir det inte så, konstaterar Bengt Olsson.

Kapellmästaren och keyboardisten Kenneth Köhlin som har sina rötter i Nybro spelade tidigare i band som Kennys, Profilerna och Markus.

Köhlin är bosatt i Malmö och har en jobblägenhet i Stockholm. Han driver sedan 16 år ett bemanningsföretag som hyr ut rektorer. 

Han ser inga problem i att bandets medlemmar finns på olika platser               

– Vi har bott spritt i alla år, från Malmö upp till Kalmar. Ännu längre tidigare, då den förrförre sångaren bodde i Oskarshamn.

 

Thoréns har ingen buss utan transporterar sina prylar i ett släp som dras med olika personbilar.

– Vi delar på transporterna. Släpet står på lite olika ställen beroende på var vi varit och vart vi ska för nästa spelning.

Jörgen jobbar i fordonsindustrin och Torbjörn jobbar i plastindustrin, Vollsjö industri, som personalansvarig.

Anders Widerberg möter man på Coop Forum i Karlshamn, där han ansvarar för charken.

Bandets verklige veteraner är Bengt Olsson från Rödeby och Thore Nylander från Kalmar.

Thoréns har sina rötter i Claes-Freddys. Bengt Olsson fanns med i Claes Freddys, när Claes Ohlsson drev bandet.

Namnet Claes Freddys såldes, lades ner och startade efter lite olika turer om till Thoréns.

Det var Thore Nylander som då gav namn åt bandet. Thore har varit sjukskriven en del på sistone och missat några spelningar.

Fotnot: Thoréns spelar i Eringsboda onsdagen den 20 augusti.

"Årets musiker" känner sig omtumlad ännu

Jannez som spelar i Mörrum på söndag. Bakre raden: Torgny Sundqvist och årets musiker, Guldklavenvinnaren Peo Gruvelgård. Framtill: Jörgen Sandström och Jan Oscarsson.

140731

– Verkligen oväntat. Man tror inte det är sant.

Ett par veckor har gått sedan Peo Grufvelgård steg upp på scenen i Malung och tog emot Guldklaven-utmärkelsen som årets musiker.

Han är fortfarande något omtumlad.

– Jag känner mig mycket hedrad, säger den ödmjuke Grufvelgård.

1976 startade han tillsammans med tre kamrater orkestern Jannez i Jämtland.

Peo har blivit bandet trogen i alla år.

– Vi är fyra som jobbar tillsammans i orkestern. Min roll är bara att spela piano och dragspel och sjunga lite. Jag blev helt överraskad när jag blev utvald och nominerad till Gudklaven. Att jag skulle vinna fanns inte på världskartan.

Att det var ett populärt val har han dock förstått efteråt.

– Jag har blivit mycket uppvaktad och gratulerad. Jag är stolt, säger han.

Att vinna kategorin årets musiker blev mycket stort, när man för några år samlade alla instrumentalister i en enda klass. Tidigare var det fem klasser.

Peo Grufvelgård har i alla år drivit Jannez mycket målmedvetet. Kvar från starten finns i dag bara Peo och Jan Oscarsson.

De två äger bolaget.               

– Vi har roligt och det känns riktigt bra. Man ser fram emot varje spelning, konstaterar Jan Oscarsson.

Förra våren skedde ett för många överraskande avhopp i bandet.

Kjell-Ingvar ”Kjelle” Andersson som var med när det hela startade meddelade plötsligt att han tänkte sluta.

”Kjelle” var trummis och huvudsångare.

I stort sett samtidigt slutade Andreas Klaar som bara varit med några år.

– Det blev vi som blev kvar, säger Peo och tittar på Jan Oscarsson.

Peo och Jan hittade nya medlemmar. I ett fall en nygammal medlem.

– Det underbara samtalet från Jannez kom senvintern 2013. Påskhelgen började jag och har aldrig haft så roligt som nu, konstaterar Jörgen  Sandström, som spelar bas och sjunger.

– Jörgen blev medlem i Jannez första gången 2007. Det var i ett läge då Jannez hade drabbats av en kris. Richard Holm som var med från starten 1976 omkom i en mycket märklig och nästan oförklarlig motorcykelolycka.

Det tog hårt på bandets medlemmar.

Jörgen Sandström tog Richard Holms plats.

Efter några år i Jannez återvände han till Zlips. Andreas Klaar ersatte.

2011 blev det problem i Zlips, då fyra medlemmar, bl a Sandström, slutade.

När Klaar slutade i Jannez fick Jörgen möjlighet att komma tillbaka.

Som ersättare till Kjelle Danielsson hittade man Torgny ”Togge” Sundqvist från Hudiksvall.

– Jag är visserligen från Hälsingland men är född i Jämtland och känner mig som en jämte, säger han.

De tre andra bor en bit utanför Östersund.

Jannez har en välfylld spelplan med 130-140 jobb på ett år. Majoriteten av jobben ligger i landets mellersta delar.

Peo:

– Från vår vy är det ändå mest söderut.

– Men vi är ganska lite nere i Skåne, tycker Jörgen Sandström.

– Vi fyller en spelplan utan att åka till Skåne, men det är jätteroligt att komma ner i söder, menar Jan Oscarsson.

En ny skiva är på gång.

– Allt är inspelat. Det är mixningen som återstår, säger Peo Grufvelgård.

Peo sjunger på fem spår,  Jörgen på resterande sju.

Troligen kommer plattan i augusti.

Fotnot: Jannez spelar i Mörrum söndagen den 3 augusti.

 

 

Arvingarna har behållit stilen i 25 år

Arvingarna spelar i Bellevueparken på lördag. Fr v: Casper Janebrink, Kim Carlsson, Tommy Karlsson, Lasseman Larsson.

140731

I 25 år har de hållit ihop.

– Det är nog rekord för ett band att spela ihop så länge utan att ha bytt någon medlem.

Det säger Casper Janebrink i Arvingarna.

1989 startade Casper, Lasseman Larsson och bröderna Tommy och Kim Carlsson orkestern.

Efter genombrottet med Eloise i Melodifestivalen 1993 har Arvingarna behållit populariteten.

För ett par veckor sedan belönades kvartetten med en Guldklaven-utmärkelse för årets bästa album.

– Publiken som kom efter -93 har varit borta ett tag, varit hemma, skaffat barn, skilt sig och kommit tillbaka igen. I dag har vi ett spann mellan 60 och ner till 20-åringar, säger Casper Janebrink.

 

Dansspelningarna har i stort sett hela tiden kompletterats med partyspelningar.

– Arrangörer frågade oss redan på 90-talet om vi inte kunde spela lite partymusik. Så har det fortsatt. Vi har inte ändrat vår repertoar. Bara utvidgat den, konstaterar Kim Carlsson.

Lasseman:

– Det är kul men oavsett vad det är för typ av spelningar vi gör så spelar vi hela tiden våra största hits.

Arvingarna är alltid Arvingarna. Med sin stämsång skiljer sig bandet från alla andra.

Allt har naturligtvis inte varit en dans på rosor under de 25 åren.

– Vi har haft det jobbigt. Så är det ju i ett förhållande. Det är likadant hos oss. Man känner att man kanske vill göra något annat. Vi har ändå på något sätt hittat tillbaka allihopa. Sedan har vi valt att gå ner lite i antal spelningar, konstaterar Casper Janebrink.

Arvingarna gör i dag runt 100 jobb på ett år.

– Önskemålet är 80. Man vill uppleva en kurva där man kan  ta lite mera betalt per spelning och sedan gå ner lite i antal. Det vore bra att kunna välja ut ställena vi tycker är roliga.

Färre jobb och högre gager är alltså ett mål.

Lasseman:

– Det har med popularitet att göra. Ska man vara riktigt krass så har ju inte publiken och arrangörerna hängt med riktigt. En vanlig dans kostar inte över 200 kronor. Det skulle den behöva göra.  Det är inte bara banden som ska få mer betalt utan också arrangörerna så att de ska orka driva sina ställen.

Kim:

– När vi började så kanske det kostade 100 kronor. Hade man höjt fem kronor varje år så hade man varit uppe i 225 nu.

Lasseman:

Det är det här som gör det så svårt i dag. Man kan inte säga att det borde kosta 250. Då skulle en arrangör kanske behöva höja från 150 till 250 kronor.

Sommarfestivaler är viktiga och ger mera pengar.

– Då finns det också sponsorer som går in, betonar Casper.

 

Arvingarna har i motsats till de flesta andra dansband förekommit mycket i tv.

Casper:

– Vi har haft med oss erfarenheten från Eloise. Vi har lärt känna mycket 

folk inom tv-branschen. När vi varit med har vi gjort bra jobb och de har tyckt att det varit roligt att ha oss med. Då får man lov att komma tillbaka. Sedan har vi nytta av att ha en  bred publik. Kanske en publik som inte alltid går ut och dansar men dom finns där ute, kommer till festivaler, när vi spelar på Liseberg och andra tillfällen. Vi håller oss aktuella.

Bandet fanns ganska nyligen med hos Filip och Fredrik och var sedan husband under maj i Bingolotto.

Den nu prisbelönade plattan kom i december.

 

– I höst blir det möte om en ny platta. Kanske kan den komma innan sommaren men det tog två år att göra förra plattan. Det kan ta två år igen. Vi har inte bråttom. Vi vill göra en platta där vi känner att vi har bra kvalité, bra låtar och känner att vi har jobbat på rätt sätt.               

Arvingarna spelar i Bellevueparken på lördag 2 augusti tillsammans med Anneli Rydé och Gunhild Carling.

Det blir bandets första spelning i Bellevue.

– Men jag var där när Sweden Rock höll till där för längesedan, säger Lasseman Larsson som har släkt med svärföräldrar i spetsen i kommunen.

Från Karlshamn åker Arvingarna diekt till Bara, där Dansbandslandslaget i fotboll kommer att återuppstå söndagen den 3 augusti.

Det blir ett landslag med spelare från bl a Arvingarna, Bhonus, Barbados och Streaplers som spelar en välgörenhetsmatch.

 

 

Ida - tjejen som spelar i Lasse Stefanz

– Helt annorlunda mot mina tidigare jobb men skitkul, tycker Ida Hallgren, som stortrivs med sin fiol på scenen hos Lasse Stefanz. I bakgrunden Joachim Svensson som var den indirekta orsaken till att Ida hamnade i orkestern.

140729

– En utmaning som jag inte kunde tacka nej till.

Ida Hallström har ett sommarjobb som många avundas henne.

Hon spelar i Lasse Stefanz – Nordens största dansorkester.

– Helt annorlunda än de jobb jag är van vid men skitkul, tycker Ida.

 

Ida Hallström, som kommer från Helsingborg, är violinist och spelar vanligtvis klassisk musik.

Hon är frilansmusiker och har för närvarande ett långtidsvikariat i Helsingborgs symfoniorkester. Där är det dock sommarlov nu.

Det gjorde att Ida kunde tacka ja när den överraskande frågan kom.

– Vi ville förstärka lite under sommarturnén. Jag tyckte det skulle passa med fiol och steel guitar i vår countryinspirerade musik, säger Christer Ericsson, kapellmästare och musikalisk ledare i Lasse Stefanz.

På steel plockade man in en rutinerad herre från Göteborg – Arne Österlindh, som alltid syns som förstärkning i Streaplers vid deras tv-jobb.

Ida Hallström hittades på ett lite annorlunda sätt.

– Jag kände Joachim genom att jag har haft hans dotter som fiolelev, berättar Ida.

Joachim är Joachim Svensson, som sedan två är tillbaka spelar keyboard och saxofon i Lasse Stefanz.

Joachim rekommenderade Ida. Allt föll på plats.

En ny värld öppnade sig för den 28-åriga helsingborgstjejen som spelat fiol sedan hon var sex år.

Ida var helt obekant med dansmusiken men kom snabbt in i musikstilen.

– Fiol och steel guitar gör att det blir lite annan touch på det hela. Jag tycker att de nya instrumenten passar in i Lasse Stefanz musik, säger hon.

 Ida har fått möta en helt annan publik än vad hon är van vid.

– Det är överväldigande. Jätteroligt med alla entusiastiska och fantastiska människor, tycker hon.

 Ida Hallström stortrivs och ser inga problem med att umgås med de folkkära publikmagneterna i Lasse Stefanz.

– De är mycket trevliga och vi har kul tillsammans.

 Ida kom in i bandet i början av juli efter LS-herrarnas semester.

Det blir som det ser ut 14 jobb, varav många festivaler med stora publikskaror.

Bandet har bl a varit i Norge och deltagit i ett tv-sänt allsångsprogram, Ekebofestivalen i Skåne, Dansbandsveckan i Malung och nu blir det Skärgårdsfesten i Karlskrona.

– Jag ser inhoppet i Lasse Stefanz som ett sommarjobb men man vet aldrig, säger Ida.

– Vi får se vad ekonomitjejen på kontoret säger när hon får se räkningen. Det kostar ju att ha två extra musiker i orkestern, konstaterar Christer Ericsson.

– Han känner helt klart stolthet över att kunna krydda bandets musik lite extra under sommaren.

Fotnot: Lasse Stefanz spelar på Skärgårdsfesten i Karlskrona 31 juli.

 

Att komma ny i Streaplers

Streaplers. Fr v: Kenny Samuelsson, Kjetil Granli, Anders Larsson, Henrik Göransson och Per Ledén.

140716

– Jag behövde inte tänka så länge. Det var bara att hoppa på tåget.

Gitarristen Henrik Göransson är färskaste medlemmen i Streaplers.

Bandet firar 55 år i år.

Henrik har varit med  mindre än ett halvår.

Basisten Per Ledén har tillhört Streaplers i drygt ett år.

Övriga i bandet har funnits med betydligt längre.

 

Streaplers är unikt. För ett band som funnits sedan 1959 är det naturligtvis inte konstigt att originalmedlemmarna har bytts ut. Grundarna Göran och Håkan Liljeblad hängde med länge.

Göran tackade för sig i samband med 50-årskalaset 2009.

Håkan steg i början av 2013.

Henrik Uhlin fanns med i fem år efter Göran. När han slutade var Henrik Göransson det givna valet.

– Vet inte hur det gick  till. Jag hade varit borta ett tag. Det kändes riktigt kul att få frågan.

Henrik var väl bekant med Anders Larsson, Streaplers musikgeni som för några sedan fick Guldklkaven-urmärkelsen som årets musiker.

 

– Vi började spela ihop efter skolan så det blev en hel del, säger Henrik.

I 15 år spelade Göransson med Date. Då fanns också Anders Larsson där.

Date var ett bra band som många talade om.

Henrik Göransson slutade där för åtta år sedan.

– Jag har mest suttit i studion och skrivit musik men också känt på lite vanliga jobb. Musikskrivandet har gått bra.

 

Henrik Göransson var bl a en av upphovsmännen bakom Yohios genombrottslåt Heartbreak Hotel vid Melodofestivalen 2013.

 

– Anledningen till att jag slutade turnera var barnen. Jag behövde vara hemma lite mer med barnen. Mina barn är fortfarande små men har blivit lite äldre och klarar sig även när jag är borta. Därför var det ingen tvekan att hoppa in i Streaplers, menar Henrik som bor i Munkedal.

– Jag stortrivs och ser ljust på framtiden. Jag ser en lång framtid. Ser det långsiktigt. Orkestern är rejält föryngrad nu.

 

Också den andre ganska nye medlemmen – Per Leden – hoppas på ett långt medlemskap i Streaplers.

 – Jag var borta från scenen i sju år och jobbade med ett företag som hyr ut ljudutrustning.

–     Jag hade bestämt mig för att det var slut men tänkte om när så Streaplers hörde av sig., Då var det bara att plocka ner basen från hyllan. Det var en ynnest att få ta över efter Håkan Liljeblad som är en legend i  branschen. Genom föryngringen finns det mycket livskraft. Nu får det gå fram till pension, konstaterar Per Leden.

Själen i orkestern finns kvar.

Kjetil Granli och Kenny Samuelsson har varit med länge och även Anders har vid det här laget tillhört bandet varit länge.

 

Per Ledéns sista projekt på scenen före Streaplers var  med Lena Pålsson och Peter Danielson. De två frontfigurerna bildade ett band med handplockade musiker men ville egentligen inte spela så mycket. Bandet lades ner.

Per Ledén hade tidigare  spelat med Sound Express.

Fotnot: Streaplers spelar fredag 18/7 i Skälby loge, Kalmar och i Kärrasand, Urshult lördag 19/7.

 

Unik utställning i Blomstermåla

140714

Under många är var Blomstermåla Folkets Hus i Mönsterås kommun i Småland ett av de riktigt stora nöjesställena i landet.

Alla stora dansband spelade där och publiken strömmade till i massor.

Det var också där som Tonix började sin karriär som pausband. Så tog karriären fart och Tonix blev riksband som turnerade land och rike runt.

Tonix la ner sin verksamhet för några år sedan. Nu är kapellmästaren Gunnar Berlevik är föreståndare för Blomstermåla Folkets Hus.

Han jobbar hårt för att få fart på verksamheten.

­ Det blir evenemang av olika slag, men dans går inte så bra, säger Gunnar efter några försök.

Just nu pågår en intressant utställning i lokalerna – en utställning som ger en bild av Tonix-karriären – med kläder, affischer och bilder.

En omfattande fotoutställning av band och artister som gästat Blomstermåla sedan starten 1963 finns också att beskåda. Det är Conny Brehmer som under alla år fotograferat. Merparten av bilderna har tidigare funnits uppsatta bakom scenen utan möjlighet att beskådas av allmänheten.

Utställningen pågår hela juli. Det är fri entré.

 

Unik skatt från Lasse Stefanz

En riktig skattkista, säger Christer Ericsson (t v). Frontfiguren Olle Jönsson jublar.

140709

– En box med samtliga låtar vi spelat in kommer att ges ut. Det handlar om 600-700 stycken.

Den nyheten levererar i dag Christer Ericsson,  kapellmästare i Lasse Stefanz till dansochsport.se.

 

– En riktig skattkista. Det kommer att finnas en hel del överraskningar i den lilla kistan, säger Ericsson.

Allt som getts ut sedan den första plattan kommer att finnas med. I boxen kommer det också att finnas en platta med låtar som aldrig getts ut  eller kommer att ges ut på något annat sätt, konstaterar Christer Ericsson.

Med tanke på bandets imponerande produktion blir det ett ganska stort paket.

Upplagan kommer att begränsas.

– Jag vet inte så mycket ännu. Det är skivbolaget som jobbar med det hela. Klart  är dock att det blir en limiterad upplaga. Förmodligen tillverkas  3.000 exemplar, alla numrerade.

Priset är ännu inte bestämt.

– Men vad jag har förstått så blir det billigare om man beställer tidigt.

 

Trolig utgivning är november.

Även om massor av fans har i stort sett allt som Lasse Stefanz spelat in så ser man ett stort samlarvärde i denna box.

Medan planerna på att skapa denna skattkista fortlöper så ser medlemmarna i Lasse Stefanz fram emot att ta emot utmärkelser för den senaste plattan Honky Tonk Rebels.

Guld- och platinagränserna har uppnåtts.

Det kan också komma någon utmärkelse vid Guldklaven-galan på söndag.

Grönwalls gör julshow i år

Grönwalls: Fr v: Niclas Brandt, Thomas Wennerström, Micke Andersen, Monia Sjöström, Jonas Zetterman och Peter Clarinsson.

140709

Det är mer än fem år sedan som Grönwalls slutade turnera.

Tog time out menade somliga.

Orkestern har inte försvunnit helt  – och inte heller glömts bort.

Grönwalls gör numera en årlig nostalgispelning vid Ekebofestivalen plus ytterligare något eller några jobb.

Just nu planeras det för en julshow.

– Vi kommer att göra fem jobb på Björksäter i Hässleholm, berättar kapellmästaren Micke Andersen.

Det blir en julshow där också Hasse ”Kvinnaböske” Andersson och Lasse Holm ska medverka.

Innan dessa spelningar kommer Grönwalls att göra en spelning på Ekebo den 1 november.

Trots fem års frånvaro från turnélivet har Grönwalls kvar sina fans.

Årets spelning på den nyligen avverkade Ekebofestivalen var ett gott bevis.

Det var välfullt i Storstugan där Grönwalls delade scen med Donnez – två skånska band på hemmaplan alltså.

Monia Sjöström är fortfarande många dansentusiasters favoritsångerska trots att hon så sällan står på scenen numera.

Förväntningarna på bandets julshow är stora.

– Och vi tycker det ska bli kul, säger Micke Andersen.

 

 

Prisbelönade Donnez byter två medlemmar

Donnez tog emot Dansbandspriset som röstats fram av landets danspublik. Fr v: Mikael Strömqvist, Simon Lindberg, Donald Laitila, Joel Andreasson, Rickard Algerstedt.

De spelar mer än de flesta och älskas av en stor publik över hela landet – dansbandet Donnez med tre av fem medlemmar från Blekinge.

I lördags kväll fick orkestern i samband med den stora Ekebofestivalen i skånska Munka Ljungby ta emot Dansbandspriset, en belöning som röstats fram av landets danspublik.

En julskiva har precis spelats in och dessutom förbereds byte av två medlemmar.

– Det är så i den här branschen att det händer mycket. Det gäller att älska turnélivet. Vi jobbar hårt och är naturligtvis oerhört stolta över den uppskattning vi får, konstaterar den entusiastiske kapellmästaren Donald Laitila, som nyligen firade sin 30-årsdag.

Skåningen som under tonårstiden var en lovande fotbollstalang och förutspåddes en plats i allsvenskan har med fast hand drivit sitt band.

Det har gått spikrakt uppåt.

Dansbandspriset har instiftats av dansbandsentusiasten Christian Andersson från Lund som driver Dansbandssidan.com.

Priset delades i år ut för tredje gången.

Donald Laitila har ombildat bandet flera gånger. Nu är det alltså dags igen.

Rickard Algerstedt med rötterna i Kristianopel och trummisen Joel Andreasson lämnar Donnez efter sommaren.

Henriks sambo väntar barn och Joel som drabbats av diabetes tycker att resandet sliter för mycket.

– Det blir så här ibland, men inga förändringar utan att ha det för något gott med sig, säger Laitila.

– Vi har haft folk som provspelat för oss. Det gäller att personkemin som stämmer. En av de nya killarna är Hampus Nilsson, en son till Gunnar Nilsson i Lasse Stefanz och bror till Tim Nilsson i Drifters. Hampus är knappt 20 och har spelat i ett band som heter Statuz. En mycket ambitiös och jättediktig basist.

Hans inhopp betyder att man tar bort Rickard Algerstedts steelguitar och ersätter med bas.

– Vi har munspel (gitarristen Micke Strömqvist från Rödeby) och saxofon (Simon Lindberg från Karlshamn) så det blir bra.

Ny trummis bli Max Johansen från Skövde,  en ung kille utbildad på musikgymnasium.

På lediga stunder i sommar har Donnez spelat in en julskiva, som släpps någon  gång i november.

– Det blir lite blandat. Inte de klassiska låtarna direkt, men blir det så blir det  i dansvänlig takt.

Bland det nyskrivna materialet har Linus Lindholm (Mats Bergmans)  gjort en låt som heter Vem har snott vår julgransfot.

Mikael Strömqvist fick fritt från nerpackningen i lördags kväll för att komma hem till Rödeby lite snabbt och på söndagen ta emot gäster från USA.

– När vi förra året medverkade i tv-serien Allt för Sverige  blev jag bekant med Michael Pedersen från Dallas.

Michael och hans hustru anlände under söndagen till Rödeby.

– Under måndagen ska jag och min fru Ida guida i Karlskrona. I början av september åker vi sedan till USA och ska under några dagar bo hos Michael.

Lyckan har gjort att Micke Strömqvists förebild, gitarrvirtuosen och countrysångaren Brad Paisley under den tiden har konsert i Dallas.

– Vi kommer att se konserten tillsammans, säger Micke.

En vistelse i Nashville ingår också  i det två veckor långa USA-besöket.

– Vi har faktiskt tre veckor semester i början av september, men innan dess är det massor av spelningar. Det är en lång och intensiv sommar med resor kors och tvärs genom landet.

– Tror att det blir någon dag hemma i början av augusti, säger Simon Lindberg, den 22-årige Svängstabon som efter drygt ett och ett halvt år i Donnez tycker att han har ett härligt jobb.

 

En lyckad festivalhelg på Ekebo

 

– Klart att man är glad.

Det konstaterade Ekebogeneralen Bengt-Åke Johnsson efter tre fina dagar med 19:e upplagan av Ekebofestivalen i skånska Munka Ljungby.

 

Vädret var på arrangörernas sida alla tre dagarna. Det gjorde att stora skaror av nöjeslystna strömmade till.

Det var välfyllt i danstält och inomhuslokaler.

 

Sista kvällens störst trängsel fanns inte oväntat i tältet, där Lasse Stefanz och Larz Kristerz delade scenen.

I det andra danstältet fanns Jannez och Kindbergs. Där avgjorde också talangtävlingen Sångmicken. Vinnare blev en långväga tjej – Evelina Jonsson från Ljusne. Lägg hennes namn på minnet! Hon lär dyka upp i större sammanhang.

Dansbandspriset som delas ut av  Dansbandssidan.com, i år med stöd av Ekebo Nöje, utdelades efter en omröstning bland landets danspublik till Donnez.

I samma lokal som Donnez fanns en annan kär bekantskap – Grönwalls som brukar göra en nostalgispelning vid Ekebofestivalen.  Det är många som längtar efter att höra Monia Sjöström.

Canyons fyllde även sista kvällen utomhusdansbanan med danslystna.

Rockabillyscenen delades av Eva Eastwood och Lady luck combo.

Danne Stråhed öste på för fullt i partytältet.

– Men det är lite jobbigt när man är förkyld, konstaterade han.

 Fotnot: Följande band och artister spelade på festivalen i skånska Munka Ljungby: Blender, Matz Bladhs, Pex and  the boys (Perikles), Elisa´s, Arvingarna, Casanovas, Canyons, Drifters, Voize, The Playtones,  Lady luck combo. Rockaholic. Joddla med Siv, Larz Kristerz, Lasse Stefanz, Jannez, Kindbergs, Grönwalls, Donnez, Eva Eastwood, Danne Stråhed & King Koole/ Gravel´n rock samt Dj Hauser.

Hög festivalstämning på Ekebo

KLICKA UPP BILDEN

Ett underbart sommarväder bodrog till en hög festivalstämning på Ekebo i skånska Munka Ljungby på lördagskvällen.

Efter torsdagens mjukstart var det fullt ös överallt.

Publiken strömmade till i stora skaror.

I det största festivaltältet kunde man dansa till Arvingarna och Elisa´s. 

I ett annat tält spelade Casanovas och Blender.

Drifters delade Storstugans scen med Voize medan The Playtones och Lady luck combo bjöd på roackabilly i Gillet.

Canyons spelade på gamla dansbanan utomhus.

I partytältet var det fullt tryck med Pex and the Boys (Perikles) och Rockaholic.

Framför den stora utescenen trängdes stora skaror när Joddla med Siv drog igång sin show.

Glenn-Endys har behållit stilen

Glenn-Endys fr v: Lars Eriksson, Roger Nilsson, Jörgen Norén, Glenn Ohlsson och sittande framför trummisen och sångaren Kjell Lundbom.

– Vi har behållit stilen. Det tror jag är vårt framgångskoncept. Folk vet vad vi spelar och vad vi står för.

Det säger Glenn Ohlsson som 1975 bildade Glenn–Endys i Motala.

 

Med sitt förnamn bidrog Glenn Ohlsson till orkesternamnet. Den andra halvan kom från bandets förste trummis Weine Karlsson som hade Endy som andranamn.

Dubbelnamnen var inne på 70-talet. Därför blev det så.

Glenn var 20-21 när det startade.

– Jag var 11 år första gången jag stod på en scen. Jag spelade i några band . Även min syster och jag höll på en del.

Glenn Endys började som kvartett. Då saknades blås.

– I dag skulle jag inte vilja vara utan blås, konstaterar kapellmästaren.

Glenn Endys har skapat ett sound som går väl hem hos publiken.

För många dansentusiaster är Glenn-Endys nummer ett – inte minst i landets sydöstra delar.

Danshallen i Belganet är ett av de stora publikfästena för bandet. Ingen annan orkester drar så mycket folk som Glenn Endys där. Det brukar bli tre besök på ett år i Belganet.

– Framför allt tror vi att publiken kommer för att vi spelar musik som är bra att dansa till, rätt tempo och förhoppningsvis bra låtar. Kontakten med publiken är också viktig liksom att vi visar glädje, konstaterar Glenn Ohlsson.

 

Medlemmarna i Glenn Endys har hela tiden haft vanliga jobb och sett musiken som en bisyssla

– Vi spelar på helgerna. Det betyder ungefär 60 spelningar om året. Det är ett sätt att behålla spelglädjen. Vi tröttnar inte heller på varandra, säger Glenn och får medhåll av sina kamrater.

De reser ogärna mer än 36 mil bort.

– Vi tackar aldrig nej direkt till något jobb långt borta men det är viktigt att begränsa resornas längd så att vi hinner med våra jobb. Vi har gjort en och annan långresa. Vi var uppe i Täfteå förra året i maj. Det var 90 mil. På väg upp hade vi ett jobb i Söderhamn.

– Alla jobb bokas tidigt. Det innebär lång framförhållning.

– Ungefär ett år framåt vet vi var vi ska spela, konstaterar Kjell Sundbom, sångare och trummis som varit med sedan 1985 i bandet.

Målet är att ha en spelledig helg i månaden. Det går inte alltid men oftast.

Bandet brukar slå igen i juli och ta sommarsemester men i år blir det ett undantag. Det blir Skåne Blekinge, Halland fyra dagar. Det blir också Malung i år för första gången.

 

Genom att begränsa antalet spelningar har Glenn Endys också kunnat begränsa antalet medlemsbyten.

Glenn Ohlsson är visserligen den ende som är kvar sedan starten, men de övriga har också varit med länge.

Jörgen Norén kom med 1983 och Lars Eriksson 1991. Kortast tid i orkestern har gitarristen Roger Nilsson, som började 2003. Roger är till professionen medietekniker och i bandet den som tillsammans med Lars Eriksson ser till att ljudet fungerar.

Som arrangör gäller det alltså att vara ute i god för att få Glenn Endys.

Nästa år firar Glenn Endys 40-årsjubileum.

– Vi ha pratat om att det skulle vara roligt att göra en ny skiva då, men vi har inte kommit mycket längre än så.

Bandet har gjort fyra cd och dessförinnan några kassetter. Det har blivit även någon gammal vinyl.

Fotnot: Glenn-Endys spelar på Stallet i Vassmolösa söndagen den 6 juli och på Lyktan i Vilshult onsdag 9 juli.

19:e Ekebofestivalen närmar sig

140623

1996 drog det hela igång.

3-5 juli är det dags för den 19:e upplagan.

Ekebofestivalen i skånska Munka Ljungby har blivit en folkfest som lockar stora skaror.

 

Det hela började som en dansfest med i stort sett bara dansband.

Utvecklingen har gått mot en allt bredare underhållning.

Dansbanden dominerar men kompletteras av coverband och artister.

Förra året öppnades en rockabillyscen. Det blev stor succé och har sin givna fortsättning.

Precis som 2013 är The Playtones ena kvällens stora dragplåster där.

Eva Eastwood är publikdragare en kväll.

Ekebofestivalen mjukstartar torsdagen den 3 juli med tre band – dasbanden Matz Bladhs och Blender samt Perikles som uppträder i sin partykostym som Pex and the boys..

På fredagen blir det så fullt ös på hela festivalområdet – tre banor med vardera två dansband och en bana med ett dansband. Därtill Rockabillyscenen, partytältet, stora scenen med Joddla med Siv och sedan disco.

Lördagskvällen har samma upplägg. Då ska också Dansbandspriset utdelas till Donnez, ett popularitetspris som röstats fram genom Dansbandssidan.

Donnez är också ett av de band som kommer att höras på Stortorget i Ängelholm på lördagsmiddagen. Där spelar också The Playtones och Anton Evald uppträder. Där tas också finalisterna till talangtävlingen Sångmicken ut. Den finalen avgörs på festivalen på lördagskvällen.

 

Programmet

Torsdag 3/7: Blender, Matz Bladhs, Pex and  the boys (Perikles).

Fredag 4/6: Tält 1: Elisa´s, Arvingarna.

Tält 2: Blender, Casanovas.

Gamla banan: Canyons.

Inomhus: Drifters, Voize,

 Rcckabillyscenen: The Playtones,  Lady luck combo.

Kopparbergstältet: Pex and the boys, Rockaholic.

Live stage: Joddla med Siv.

Discotältet: Dj Hauser.

 

Lördag 5/7

Tält 1: Larz Kristerz, Lasse Stefanz.

Tält 2: Jannez, Kindbergs.

Gamla banan: Canyons.

Inomhus: Grönwalls, Donnez.

Rockabillyscenen: Eva Eastwood, Lady luck combo.

Kopparbergstältet: Danne Stråhed & King Koole/ Gravel´n rock.

Discotältet: Dj Hauser.

 

 

Känslofyllt på Lasse Sigfridssons releaseparty

KLICKA PÅ BILDEN. RELEASEPARTY med Lasse Sigfridsson. 10-åriga Ängla talar till farfar Lasse och håller om lillasyster Vilda. Hasse Sigfridsson tog fram saxofonen och spelade Rosenna med Lasse. I mitten Lasse och Lena med barnen Amanda och Emil. Därunder Låtskrivarna Jörgen Andersson (också producent) och Paula Wright). Vid sidan om Helene Persson med Lasse och därunder Glenn Wish på scenen med Sigfridsson, Chang Fransson och Jörgen Andersson. T h: Lassse med Thorleif Toorstensson. Torsten Karlsson med sitt dragspel. Lena Sigfridsson med Elisabet Wrambjer och vid sidan Lasse Sigfridsson med sin första gitarr, inköpt på postorder för 50 kronor. Nere t h: Thorleif Torstensson med Mona Gustafson.

140618

Farfar du har blivit en helt annan människa sedan du slutade i Lasse Stefanz.

10-åriga Ängla Sigfridsson visade starka känslor när hon greppade mikrofonen och hyllade sin berömde farfar Lasse Sigfridsson.

Över 70 inbjudna gäster lyssnade andäktigt.

Det var releaseparty för En ledig dag, den avhoppade Lasse Stefanz-gundarens tredje soloplatta.

Lilla Ängla tittade med beundrande ögon på sin berömde farfar.

– Du är alltid så snäll!

Det blev en sång till farfar också av den redan scenvana 10-åringen. Pappa Emil ackompanjerade och lillasyster Vilda körade efter bästa förmåga.

Tråkigt nog hade Vilda fått lämna sin tvillingbror Älvin hemma. Han var sjuk.

Änglas pappa Emil – sedan många är etablerad i branschen –  talade också om den förändring Lasse Sigfridsson genomgått.

– Det är underbart att se glöden födas på nytt. Du är en helt ny musiker i dag. Det är kul att se dig stå på egna ben pappa, konstaterade Emil Sigfridsson med stolthet.

– Dottern Amanda, som med sin  kamera skapat ett ovanligt snyggt skivkonvolut,  passade också på att hylla sin far och den förändring som Lasse som person genomgått.

Lasses hustru Lena satt och njöt av alla lovord.

 

Det var denna varma ton som genomsyrade hela tillställningen på Restaurang Bistro i Åhus, när Sigfridsson ville fira utgivningen av den tredje plattan på två år.

–     Det kanske är så att vi inte tas på allvar förrän vi slutar och går vår egen väg, sa Thorleif Torstensson, en av de många branschmänniskorna som var på plats.

Thorleif la ner sin orkester och gör en del jobb på egen hand. I Åhus bjöd han på Gråt inga tårar.

Lasse Sigfridsson lämnade sitt livsverk. Snabbt hittade han sitt nya spår.

– Jag visste att Jörgen Andersson en gång hade sagt att om jag skulle göra en egen platta så kunde jag höra av mig till honom. Det gjorde jag. Han sa ja direkt och vi fick med oss skivbolaget Atenzia.

 

Jörgen Andersson en av de många som fanns på plats denna kväll – inte bara i egenskap av producent utan också som låtskrivare.

Samtidigt som Lasse lämnade Lasse Stefanz steg också tvillingbrodern Hasse av.

Hasse lade av helt men till denna platta lyckades Lasse övertala honom att ta fram saxofonen och medverka på ett spår.

Också på releasefesten hade Hasse saxofonen med sig. Tvillingarna gjorde Roseanna tillsammans.

Helene Persson (Helene & Gänget) som gör duetten Hjärtevän med Lasse på plattan gjorde sin duett live denna stora kväll.

Helenes livskamrat Glenn Wish steg upp på scenen och genomförde en bejublad Elvis-tolkning.

Malin Fransson från Sölvesborgsbandet Dolbyz som gör en del jobb med Sigfridsson sjöng duett med Lasse. Maken Chang hoppade in i husbandet tillsammans med Thomas Andersson från Canyons och producenten Jörgen Andersson.

Paula Wright som skrivit en av plattans låtar framförde sin egenhändigt skrivna och mycket känslofyllda Temperary house (till förmån för cancersjuka barn) ackompanjerad av sin man Niclas Persson.

Lasses svärfar, den 82-årige Torsten Karlsson, hanterade dragspel med stor entusiasm och ville ogärna lämna scenen.

Elisabet och Karin Wrambjer bjöd också på var sitt sångnummer liksom skönsjungande Fanny Eriksson som framförde Kärleksvisa med mycket känslor.

Det blev en glädjefylld kväll som gav många minnen.

Att Lasse Sigfridsson kunde berätta att första plattan nu passerat guldgränsen var extra roligt.

 

 

Cool Candys tillbaka efter 20 år

Cool Candys 2014. Fr v: Anders Ehnberg, Barbro Larbring, Bernt Norrman, Jörgen Rönnqvist, Benka Sehlin, Jan Rönngren. Foto: Jan Rönngren

140612

20 år efter nedläggningen och på dagen 64 år efter starten blir det comeback för Cool Candys.

Den 21 november bjuds det på nostalgispelning – inte i Lidköping där bandet hade sina rötter utan i Strömsund.

–Det är där jag bor och det är i Jämtland Cool Candys hör hemma i dag, säger Berndt Norrman.

Norrman var sångare och basist i Cool Candys mellan 1975 till 1984.

Han är den ende i nybildade Cool Candys som tidigare spelat i bandet, som genom sitt mycket speciella sound kom att älskas av en stor publik över hela landet.

 

Tankarna på att låta Cool Candys återuppstå började spira i november 2013.

Medlemmarna i musikgruppen Norrland i Strömsund frågade då om Berndt Norrman ville ställa upp i gruppen vid en spelning och då bjuda på sex Cool Candys-låtar.

– Det var intressant, men jag ville ha två tenorsaxofoner i orkestern. Det skulle låta som Cool Candys med deras saxofonsound.

 

Det fanns två tenorsaxofonister tillgängliga på orten – Anders Ehnberg och Benka Sehlin.

I övrigt ingick Jan Rönngren på gitarr, Barbro Larbring, klaviatur, sång och flöjt samt Gunilla Wahlnemo trummor och Jörgen Wahlnemo gitarr.

Spelningen blev en klar succé.

– Det började komma förfrågningar på flera Cool Candys-spelningar, men vi kunde ju bara sex låtar. Det räcker inte för att ge sig ut och spela.

 

Den förre Cool Candys-medlemmen Håkan Ljungqvist hade arrangerat de sex låtarna.

– Denne gudomlige musiker tog på sig att arrangera flera låtar så att vi skulle få en repertoar på ett 30-tal låtar.

 

Det är denna repertoar som orkestern nu repeterar inför sin comeback

 i Strömsund den 21 november.

 

Berndt Norrman är alltså den ende i gruppen som varit medlem i Cool Candys.

1975 ersatte han Sven-Eric Gissbol som basist och sångare.

Övriga medlemmar under Norrmans tid i orkestern var Karl-Arne Andersson, klaviatur, Bo Edving, gitarr, Jan Åström, trummor, Björn Johansen, saxofon och Stig-Åke Nilsson, saxofon.

Norrman slutade alltså tio år innan den folkkära orkestern lades ner.

– Det var ganska bråkigt i bandet då. Jag tröttnade, säger Berndt Norrman.

Med sig tog han minnet att ha legat på Svensktoppen med Den kärlek du ger mig i dag.

Efter avhoppet spelade Norrman med det lokala bandet Botten Stars, som hade anknytning till räfs- och lie gruppen Bröderna Djup, där sångaren Ingemar Axelsson hade sina morbröder och likhet med Cool Candys hade Lidköping som utgångsort.

Norrman flyttade senare hem till Strömsund, är en musikalisk mångsysslare och har i Jämtland tillhört Countrygruppen Flata O`ldboys.

 

Kärleken till Cool Candys-musiken har Berndt Norrman aldrig släppt.

Han brinner för uppgiften att sätta liv i orkestern som gett så många i äldre generationer så minnesrika upplevelser.

De övriga medlemmarna har en gedigen musikalisk bakgrund. Benke Sehlin från bandet Ola´s och äkta paret Jan Rönngren/Barbro Larbring är musiklärare, Anders Ehnberg har förekommit i många konstellationer i Umeå, Jörgen Rönnqvist, JiHå´s.

– Och vilken trummis vi har i den unge Jörgen Rönnqvist. Jan Åström som trummade i Cool Candys när jag var med var fantastisk, men Jörgen Rönnqvist har samma kvaliteter som Jan.

 

När det stod klart att nostalgispelningen skulle genomföras så kom givetvis tankarna på om det var möjligt att spela under namnet Cool Candys.

Einar Svensson som startade bandet 1950 och skapade den speciella sättningen med två tenorsaxofonister och registrerade namnet hos PRV.

Einar avled 1972 när bandet stod på topp och hade presenterat ödödliga slagdängor som Muckartwist, Jämtgubben och Göta Kanal. Namnet stannade i familjens ägo efter Einar Svenssons död. Hustrun Lillan och sonen Michael Ellgren har vårdat namnet. 2004 blev Cool Candys avregistrerat.

Nu är det den "Ekonomniska föreningen flöjt och gitarr i Strömsund" som är registrerad ägare till Cool Candys.

 

Vad det kommer att betyda för framtiden är oklart just nu.

Först ska comebacken i Strömsund genomföras.

 

Cool Candys ser fram emot nya bokningar.

 

En ljudupptagning från comebacken – som blir tre akter – kommer att göras. Troligen kommer också spelningen att filmas.

ROLAND ANDERSSON

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...

Git Elfwing-Olofsson | Svar 17.10.2014 14.26

Tack Roland för ett jättetrevligt reportage om Ulrik Wittmans återträff efter 50 år. Det finns så mycket att berätta om den tiden, tyvärr kan allt inte få plats

Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

17.07 | 19:08

Shine kommer att lägga ned efter juli, enligt trummisen i bandet.

...
27.02 | 11:42

Hej Roland! Vi var på kryssning 25/26 februari med Leif Kronlund och Uno Johnsson. Hittade dina två intervjuer från 140212 och 140213 som Wikipedia hänvisar til

...
14.03 | 07:16

Ta och ändra namnet så det stämmer! Kenth tergeland.

...
29.09 | 13:47

Ich feier das voll ihr seit meine Jungs

Ole Olsson

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS