Dans och sport

Jenny Salén
Peter Larsson i Larz Kristerz
Elisa Lindström
Magnus Franzén och Ole Hansen i Jontez.
Anna Sköld och Thomas Lindberg i Wizex.

Smått och gott från dansbandsbranschen

Jenny Saléns och Larz Kristerz tillsammans på Cinderellas scen i november 2012.

På den här sidan kan du läsa reportage om vad som händer i och kring de svenska dansbanden.

I mitten av 1990-talet startade jag avdelningen Dansant i Blekinge Läns Tidning. Sedan starten har jag regelbundet berättat nyheter och serverat intervjuer med intressanta personer. Numera sker skrivandet och fotograferandet som frilans eftersom jag gått in i seniorernas led. Varannan torsdag finns min Dansant-sida i BLT

Här kommer reportagen att läggas in – plus lite till.

Det blir också en del sport, eftersom jag hela mitt liv haft ett brinnande idrottsintresse och efter en karriär som sportjournalist haft ganska omfattande engagemang inom friidrotten.

Alla bilder: Copyright Roland Andersson. Vid återgivande av text anges källan www.dansochsport.se

Sidan startad 26 juli 2012

VÄLKOMNA

ROLAND ANDERSSON

Carina Jaarnek firar 50 år på Cinderella

– Jag älskar att sjunga och njuter av livet, säger Carina Jaarnek, som fyller 50 år på annandag jul. Här ombord på dansbåten Cinderella, där hon underhåller under julen. Foto: ROLAND ANDERSSON

Hon firar sin 50-årsdag med att stå på scenen.

 Annandag jul fyller Blekinges utflyttade dansbandsdrottning Carina Jaarnek 50 år.

 Hon jubilerar med att underhålla på dansbåten Cinderella som kryssar mellan Stockholm och Mariehamn på Åland.

 

– Det är jättetrevligt att jobba i julhelgen. Det är fullt med folk på båten, allt från stora barnfamiljer som vill komma ifrån bestyren hemma till ensamma personer. Sju gånger tidigare har jag sjungit i julhelgen, säger Carina Jaarnek.

 

Den här gången går hon ombord på julafton och underhåller till annandagens eftermiddag.

 

– Har inte bestämt ännu om jag ska gå av då eller åka med en tur ytterligare och fira lite med några vänner. Niels (maken och managern Niels Kvistborg alltså) är med ombord. Döttrarna Sandra och Daniella firar jul på sitt håll. Mina två barnbarn träffar jag andra dagar.

 

Carina älskar att stå på scenen.

– Jag har ett bra liv som jag har nu, är ute och sjunger mycket. Det blir allt från minnenas melodier till 50- och 60-talsshow, Elvis-show och danskvällar. Jag tycker om allt. Det är svårt att välja vad som känns bäst. Jag är sångerska och älskar att sjunga men jag sliter hårt också.

 

Carina kan se tillbaka på 38 år som artist – händelserika år som bjudit på många oförglömliga stunder.

     

Familjen Jaarnek kom från Jämtland till Blekinge. I familjen fanns de musikaliskt begåvade barnen Carina, Mikael och Towe.

Som liten flicka medverkade Carina i Frösöflickorna.

 

I Ronneby utvecklades det musikaliska intresset ännu mera. På 80-talet blev hon sångerska i Bosse Påhlssons dansorkester sedan kapellmästaren fått släppa sin dotter Lena till Wizex.

 

Sedan blev det Alfstarz, också det ett band från Ronneby.

Carina lämnade Alfstarz och skapade1989 Carina Jaarneks orkester.

Som kvinnlig kapellmästare i ett dansband blev Carina Jaarnek banbrytare.

Redan första året kom ett första album.

1994 var Carina tillsammans med brodern Mikael Jaarnek med i Melodifestivalen. Det är aldrig för sent hette låten.

1996 kom Carina med sin trallvänliga sommarhit Låt sommaren gunga dig. Det blev elva veckor på Svensktoppen.

 

1998 kom albumet Under dessa år och 1999 både Carina Jaarneks live och Live Collection. Du är det bästa för mig blev en låt som starkt kom att förknippas med Carina. Sommaren 1999 låg den fyra veckor på Svensktoppen,

 

Stor uppmärksamhet väckte Carina Jaarnek och hennes orkester vid tv-sända musiktävlingen Dansbandslåten 2000. Carina hade fått låten Minns du hur vi älskade av Nanne Grönwall. Det räckte inte för att vinna men den käcka låten med fräcka texten gick hem. Det blev också några veckor på Svensktoppen.

2002 blev det Melodifestivalen på nytt. Då med den poppiga Son of a liar. Då uppträdde Carina Jaarnek under namnet Kina.

 

2005 belönades Carina med Guldklaven-statyetten som årets dansbandssångerska.

 

I början av 2005 hade Carina presenterat en Elvis-platta, inspelad i historiska Sun studios i Memphis. Kina, som hon kallade sig i detta sammanhang, jobbade med gitarrlegenden James Burton och andra storheter i TCB Band.

Plattan blev en kärleksförklaring till Elvis Presley.

Hemma Sverige följde ett antal konserter med Elvis-musik.

 

2006 gick flyttlasset från Kallinge till Värmdö.

 

Efter en del strul i dansbandet upplöstes Carinas orkester i slutet av 2008.

Carina utbildade sig till fotvårdsterapeut men kom tillbaka med nytt dansband och deltog 2009 i Dansbandskampen.

 

I dag har inte Carina något fast band.

– Jag alternerar mellan olika musiker beroende på vad för slags jobb jag ska göra men jag har flera som jag spelat med i många år, helt underbara musiker. En del av dessa har jag med mig på Cinderella under julen. Det är den fantastiske gitarristen Ola Insulander, trummisen Lennart ”Dimbo” Törnqvist och Patrik Rundström från Kalmar som spelar klaviatur, bas och dessutom sjunger.

 

Att bo i Stockholm betyder att Carina har nära till många bra jobb.

Under december har hon bjudit på bl a 60-talsshow i Västerås, julunderhållning med Eddie Oliva på Eckerölinjen och countryunderhållning för en stor kosmetikkedja.

 

–På nyårsafton sjunger jag på Sundbyholms slott. Det är en offentlig tillställning där jag underhåller till maten och sedan bjuder upp till dans.

 

Mellan de olika framträdandena blir det lite annat också.

– Jag fortsätter att jobba med hälsa. Fotvårdspraktiken har jag hemma. Jag tar också emot sångelever hemma.

 

Det är några år sedan Carina Jaarnek presenterade sin senaste skiva. Nu är dock mycket på gång.

– Det är planerat för tre album under 2013, avslöjar hon,

 

Det blir ett samlingsalbum, ett album med framför allt nyskrivet eget material och så en ny Elvis-platta.

 

Samlingsplattan kommer som namnet antyder att innehålla Carina Jaarneks välkända låtar från tiden som turnerande dansbandssångerska.

Det blev en hel del hitlåtar – många som Carina skrev själv – under de åren.

 

Efter en liten paus i skrivandet har Carina försökt komma igång igen med att producera eget material.

– När jag turnerande som mest med dansbandet var jag trött och sliten men nu känns det bra igen, säger hon.

 

En hel del är förberett när det gäller den nya Elvis-plattan men vilket musikaliskt stöd hon har den här gången vill Carina ligga lågt med ännu ett tag.

– Allt känns mycket bra nu, säger 50-åringen Carina Jaarnek.

Hon njuter av livet och känner sig älskad av en storpublik.

Ett och annat besök gör hon i Blekinge, där hon har systern Pia.

 Dottern Sandra har Carina i Stockholm, Daniella bor i Grängesberg.

 

Fakta:

Namn: Carina Jaarnek Kvistborg.

Fyller: 50 år den 26 december.

Familj: Maken Niels Kvistborg. Döttrarna Sandra och Daniella med familjer.

Bor: Värmdö.

Yrke: Sångerska sedan mycket unga år. Fotvårdsterapeut med egen praktik.

Debut på Svensktoppen: Natten tänder ljus på himlen med Alfstarz i december 1986.

Melodifestivalen: 1994 med brodern Mikael och 2002 som soloartisten Kina.

 

 

 

 

 

Tre händelserika år för The Playtones

60-70 jobb på ett år är lagom. Då har vi roligt och kan ge allt, säger The Playtones-medlemmarna Stefan Jonasson, Per Sennerhall, Anders Svensson och Mattias Schertell. Här med guldskivor, Guldklavar och Dansbandsstatyetten i Stefans dagliga miljö, Karlskrona Bilmuseum i Bilsports lokaler. Foto: ROLAND ANDERSSON.

 121220

Seger i Dansbandskampen, fyra album, tre Guldskivor, en platina, tre Guldklaven-statyetter, Melodifestivalen, Allsång på Skansen, Bingolotto, Nyhetsmorgon i tv, julshow på Ronneby Brunn plus massor av spelningar runtom i landet.

Den 19 december var det på dagen tre år sedan karusellen med The Playtones började snurra.

I dag har Blekingebandet trappat ner kraftigt på turnerandet.

 

– Målsättningen är att göra 60-70 jobb under 2013, säger Stefan Jonasson, sångare och frontfigur i bandet som dök upp från ingenstans och frälste en stor skara musikvänner runtom i landet i slutet av 2009.

 

Efter vinsten i Dansbandskampen gick allt med en rasande fart.

 

– Första året visste vi knappt vad vi hette. Det blev inte alls som man tänkt sig. Det går inte föreställa sig hur mycket jobb det krävdes. Att fara hit och dit är slitsamt, konstaterar basisten Mattias Schertell.

– Vi fick spela med. Hade inte så mycket hjälp när vi slängdes mellan konserter och tv-inspelningar. Under turnén med Dansbandskalaset hade vi dock gott stöd av Titanix. På danssidan hade vi inte klarat oss så bra utan deras hjälp. Titanix lärde oss spelupplägg och hur danskvällarna fungerar, erkänner Stefan, Mattias och Per ”Svannte” Sennerhall, de tre som varit med hela resan med The Playtones.

Titanix var det rutinerade bandet från Valdemarsvik som förlorade finalkampen mot The Playtones.

De två banden gjorde en mycket uppskattad turné runtom i landet.

 

För The Playtones blev det 168 jobb 2010.

Det var ett ständigt jagande för att hinna med allt – som då bandet ena kvällen spelade på Ekebofestivalen i Skåne och nästa kväll stod på scenen i Kiruna.

Därifrån bar det iväg till Allsång på Skansen.

Stefan Jonasson tänker trots de jobbiga stunderna dock framför allt på allt det positiva.

– Det enda som varit negativt är att man efteråt funderat på om man skulle gjort annorlunda i vissa sammanhang om det hade funnits tid att tänka.

Trots alla roliga stunder så började det stå ganska klart redan efter första året för medlemmarna i The Playtones att det knappast skulle fortsätta på samma sätt.

– Den stora förändringen kom när Peter Andersson slutade. Han kände att det här inte var hans grej. Från det han berättade att han skulle sluta blev inget sig likt igen. Vilken steelgitarrist vi än hittade så skulle det inte kunna bli som när Peter fanns med.

 

Peter Andersson hade sina bopålar utanför Malmö och hade tagit tjänstledigt från ett bra jobb när The Playtones började satsa.

 

Han tröttnade och som nybliven pappa slutade Peter efter ett år och ersattes med Conny Ohlson som värvades från Fernandoz.

– Conny är duktig och hade spelat i dansband i 15 år. En bra grej var att Conny var gitarrist också men han har lite modernare stil än Peter. Det sound vi hade från början gick inte att behålla. Det var en stor förändring, tycker Stefan Jonasson.

 

Antalet jobb under 2011 drogs ner till 130.

Det upplevdes mycket också det.

– Från första början var det många som trodde vi skulle vara dansbandet som åkte runt och gjorde 120 jobb om året och spelade på både söndagar och vardagar. Det funkade inte, fastslår Stefan.

 

Efter andra året togs steget att förändra bandet.

Andreas Carlsson som varit med hela resan slutade och återgick till sitt gamla jobb i Eskilstuna. Han hade under det året blivit pappa för första gången.

Också Conny Ohlson tvingades sluta.

Stefan Jonasson:

– I och med att grundstommen försvann tyckte vi att vi kunde göra något annat. Backa tillbaka till hur det var från början, till den pianobaserade rocken, Jerry  Lee Lewis-stilen. Vi ville få bandet Blekingebaserat och inte spela på heltid. Det var så vi fick in Anders Svensson.

Anders jobbar som gitarrlärare på Törnströmska gymnasiet. Han ersatte både Andreas och Conny. The Playtones blev en kvartett.

– I våras var det lite stressigt. I höst har jag varit pappaledig. Då har det gått bättre, säger Anders.

 

Dansbandsvärlden var något helt nytt för Anders Svensson, som tidigare spelat pop och rock.

– Jag fick den chock som de andra grabbarna upplevde när det hela började.

Anders var helt slut efter en lång danskväll.

 

Alla fyra i bandet har i dag The Playtones som en hobby.

– I år landar vi på ungefär 85 jobb. Målsättningen är att 2013 ligga på 60-70.  Tanken är inte att försvinna från dans till rock. Vi vill hålla bredden. Det var tanken från början också. Vi vill spela både på rockscenen och dansscenen. Vi spelar allt live och jag är ensam sångare. Det är mycket att bära upp. Man känner att man inte har den energi som krävs för flera jobb. Hellre kvalitet än kvantitet. En bra show eller en bra nonstop-kväll med dans. Det är så vill ha det, säger Stefan och fortsätter:

– Det jag känner för är att sätta ihop lite olika paket. Kanske få göra en turné med The Refreshments. En miniturné med Larz Kristers, de första dansbandsvinnarna, skulle vara roligt. Vi skulle gärna också vilja vara med i Melodifestivalen igen. Deltagandet där höjde ribban. Det var en otrolig upplevelse.

 The Playtones gick till final med The King i Melodifestivalen 2011 och fick många nya fans.

 Stefan Jonasson började i mars som mediesäljare på 80 procent på Bilsports tidningar Rock´n roll magasin och Bilsport Classic.

– Det har gått skitbra med försäljningen och jag får åka på kurser. Det är fantastiskt och jag stortrivs.  Jag saknar inte lastbilsåkandet alls.

Det var lastbilsåkande Stefan sysslade med under 14 år innan det blev fart på Playtones-karusellen.

 

Mattias Schertell är tillbaka på sitt heltidsjobb som datalärare på Blekinge Tekniska Högskola och trivs med att åter vara fritidsmusiker.

– Det betyder att man kan ägna sig åt fredagsmys med chips och ostbågar igen, säger han med ett leende.

 

Per ”Svannte” Sennerhall är åter musiklärare – inte som tidigare på Knut Hahn utan numera på en 75 procents tjänst på Snäckebackskolan i Ronneby.

– Det känns lite konstigt att plötsligt ha fått en massa tid hemma igen. Min fru är ju inte van vid att jag är hemma så mycket konstaterar han.

 

The Playtones är på gång med ett femte album.

– Det blir samma stil som senaste plattan Rock the road, men vi vill få ihop bättre låtar. Kanske någon duett. Med vem vet jag inte ännu. Sedan kanske det blir ytterligare en platta i år, säger Stefan något hemlighetsfullt.

 

Om det blir utgivning hos skivbolagt Lionheart även i fortsättningen återstår att se.

 

The Playtones är också på väg in i racingbranschen.

– Jag har gjort text och musik till en låt som jag hoppas ska bli signaturmelodi till Camaro cup. Jag blev inspirerad när jag provade en sådan bil. Hoppas på lite samarbete i sådana sammanhang.

 

Stefan har också en annan sak att glädja sig åt.

– Jag ska bli pappa igen i maj. Förmodligen en lillebror, säger han med ett stort leende.

Dottern är 5 år.

 

Fotnot: The Playtones spelar i Eringsboda på juldagen 25/12. Det blir non stop med Willez.

 

FAKTA

The Playtones: I dag Stefan ‘Boppin Steve’ Jonasson, sång och piano, Mattias ‘Doghouse Matt’ Schertell, bas, Per ‘Svannte’ Sennerhall, trummor, Anders ‘Rubber Duck’ Svensson, gitarr.

Dansbandskampen: Seger i december 2009.

Guldklaven: Årets album (Rock´n roll dance party) och årets låt 2010 (Excuse me). Årets låt 2011 för The King. Det priset finns hemma hos låtskrivaren Peter Kvint.

Album:

Rock´n roll dance party 2010 – 75.000 sålda. Guld och platina.

Rock´n roll  Christmas party 2010 – 26.000 sålda. Guld.

Rock´n roll is King 2011 – 31.000 sålda. Guld.

Rock the road 2012 – så här långt 15.000 sålda.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Elisa skriver själv till nya plattan

– Vi vill ha bra texter som passar oss som är unga, säger Elisa Lindström.

121204

Tur, talang och timing.

–  De tre t-na är en del av förklaringen till våra framgångar, men vi har jobbat stenhårt också.

Elisa Lindström står stadigt med fötterna på jorden och känner stor ödmjukhet inför det bemötande som hon och hennes kamrater i Elisa´s fått överallt.

 

Bandet med de fem 90-talisterna som vann Dansbandskampen 2010 är heta på marknaden.

Bandet var okänt när Dansbandskampen 2010 drog igång.

Där blev det stor succé.

”Vår blivande dansbandsdrottning”, var det allmänna omdömet om den charmiga fronttjejen från Töreboda med den oemotståndliga utstrålningen.

Alla förståsigpåare var rätt ute.

Elisa, som i år fyllt 21, fick i somras för andra året i följd ta emot Guldklaven-statyetten som årets dansbandssångerska.

 

– Jag är jättestolt. Det är ett väldigt fint pris. Jag ska ge allt för att bli nominerad igen.  Det är en bra sporre, säger Elisa.

 

– Det är svårt att greppa allt och förstå hur bra det egentligen har gått. Vi är jättestolta. Vi anser att det går bara bättre och bättre. Publiken börjar förstå vad vi spelar för slags musik. Det handlar om at acceptera vad marknaden frågar efter. Vi försöker inte vara moderna men kör musiken fräscht genom att vi är unga.  Det blir lite nytt.

Det kommer mer och mer folk till våra danskvällar.  Och vi jobbar stenhårt för att vi ska hålla oss kvar. Vi är inte nöjda. Vi vill bara bli bättre, konstaterar Elisa Lindström.  

Elisa och grabbarna i bandet älskar sitt jobb att underhålla en stor publik.

 

– Vissa dagar är roligare än andra. Man måste vara noga med att ta hand om sig. Det gäller att leva hälsosamt, träna  och äta rätt för att det ska fungera. De flesta av oss tränar på gym och springer. Vi har nolltolerans när det gäller alkohol då vi är på turné. Det skulle inte gå annars.

 

Bandet har under efter sommaren bytt en av ursprungsmedlemmarna.

–  Petter Ferneman ville börja studera, säger Elisa.

 

In i bandet som basist kom då Felix Rajamäki.

–  En mycket duktig kille som kommit in fint i bandet. Han har tidigare spelat i coverband. Vi kände honom väl eftersom han är kusin med Markus.

 

Markus är gitarristen Markus Fryken.

 

I det redan mycket unga bandet sänktes medelåldern lite när Felix kom in. Han är född 1992.

De övriga är födda 1990 och 1991.

Elisa´s debutalbum kom snabbt efter segern i Dansbandskampen.  

Plattan fick namnet Det här är bara början, namnet på den låt som Lasse Holm specialskrev till finalen i Dansbandskampen.

Titellåten hamnade på Svensktoppen.  Det blev 13 veckor på listan.

 

Tidigt 2012 kom andra albumet – Det sa klick.

 

Nu är nummer tre på gång.

 

– Vi håller på för fullt.  Preliminärt ska plattan komma i  slutet av januari.

Det nya albumet kommer att skilja sig en del från de två tidigare.

 

– Vi har försökt att utveckla texterna litet mera. Vi vill ha bra texter som passar oss som är unga.  Det blir lite roligare och lite djupare texter.

Elisa Lindström har själv hjälpt till.

 

– Jag har skrivit en del texter själv och hjälp till lite grann med musiken. I övrigt kan jag inte avslöja så mycket ännu.

 

Elisa och hennes kamrater har god hjälp av Henrik Sethsson, den framgångsrike låtskrivaren och frontfiguren i Casanovas. Sethsson är bandets producent.

 

Innan artisterna till den kommande Melodifestivalen presenterades talades det mycket om att Elisa skulle vara med.

– Vi visste ingenting, säger Elisa.

 

– Däremot ska jag vara med i en del tv-program framöver men får inte berätta så mycket ännu. Det gäller att titta i tablåerna.

Fotnot: Elisa´s spelar på lördag i Eringsboda.

Bröderna startar upp Lajbans

Nicke och Olle Fredriksson slutar i Claes Lövgrens och startar upp sitt tidigare band Lajbans.

121204

För ett par månader sedan meddelande bröderna Nicke och Olle Fredriksson att de lämnar Claes Lövgrens orkester.

Nu är det klart att bröderna startar upp sitt gamla dansband Lajbans.

– Den 19 januari kör vi igång i Tingvalla, Åstorp, säger Nicke Fredriksson.

 

Lajbans var en föregångare till Claes Lövgrens. Från 1975 till 1995 spelade bröderna Fredriksson i Lajbans.

1995 kom Claes Lövgren till bandet

Claes skulle marknadsföras som den nye frontfiguren. Därför blev Lajbans Claes Lövgrens.

Några meningsskiljaktigheter ligger inte bakom avhoppet.

– Jag är trött på resorna till Boden. Det är slitsamt, konstaterar Nicke Fredriksson.     

– Men det är ju också lite åldersskillnad på oss i bandet. Jag är född 19563 och Claes 1965. Vi tänker lite annorlunda. Claes har köpt ut oss och vi önskar Claes Lövgrens alla lycka framöver.

 

Nicke och brodern Olle är just nu inne på slutvarvet med Claes Lövgrens.

Den 16 december gör de sista jobbet. Sedan tar Claes Lövgrens helgledigt för att starta upp med sina nya sättning den 4 januari.

 

Bröderna Fredriksson hade egentligen inga tankar på att starta upp Lajbans när de aviserade avhoppet.

–  Men en granne frågade, och så var det hela igång. Jag började ringa runt till en del gamla spelkamrater. Det blev positiva svar.

Lajbans blir ett femmannaband.

–  Mats Olsson, som blev keyboardist i Lajbans 1976 kommer med nu liksom saxofonisten Bengt-Erik Skans.

Femte medlem blir trummisen Christoffer Olofsson, som slutar i Donnez när det bandet ombildas vid årsskiftet.

 – Vi har ingen uttalad frontfigur. Fyra av oss sjunger, säger nicke Fredriksson.

 

Någon målsättning har inte satts upp.

–  Vi tar de jobb vi får. Jag är övertygad om att det finns  jobb för den publik jag spelade för redan på 80-talet. Vi blir ett utpräglat mogenband.

Lajbans kommer att tillhöra stall Nöjeskällan.

– Det blir bäst så eftersom Claes Lövgrens till LS-Tonart.

 

Olles efterlängtade besked

Olle Jönsson ställer sig på scenen igen.

121121

På onsdagskvällen kom beskedet som så många väntat på.

Olle Jönsson stannar i Lasse Stefanz och ställer sig på scenen på fredag kväll på Sandra i Kalmar.

Efter meddelandet förra söndagen att han gjort sin sista spelning med Lasse Stefanz har turbulensen var kraftig.

Krismötena har avlöst varandra.

Efter förra onsdagens besked att spelningarna i fredags och lördags ställdes in och att Olle Jönsson sjukskrivit sig har inget lämnats ut. Medarbetarna på LS-Tonart har gjort sig oanträffbara.

För någon dag sedan fick arrangörerna i Kalmar och Törringelund klart att spelningarna på fredag och lördag skulle genomföras med eller utan Olle Jönsson.

Så löste sig knuten.

Olle vill vara med igen.

Den kommuniké som lämnades på onsdagskvällen lyder i sin helhet så här:

Hallå där,

Jag antar att ni inte missat rubrikerna om att jag skrivit i ett mail att jag för sista gången framträtt med Lasse Stefanz. Det här vill jag rätta till.

Jag är en person som går på känsla. Ibland tycker jag till innan jag räknat till hundra. Det har hänt förr, det kommer hända igen. Jag kunde från min horisont i den skånska skogen inte drömma om vilken uppmärksamhet det här skulle väcka. Så här i efterhand var mitt mail till några vänner kanske inte helt välformulerat, allt blev på tok för drastiskt. Mailet nådde även en journalist som gjorde sitt jobb och meddelade sin redaktion vad jag påstått. Så var lavinen igång.

Jag ska vara ärlig, jag har känt mig ganska risig och varit sjukskriven. Till följd av detta blev jag tvungen att ställa in två spelningar i helgen. Det är inte ofta det händer och jag hoppas det inte sker igen.

Ni ska veta att jag i det läget är väldigt rörd över all uppmärksamhet och stöttning jag och bandet fått från er fans. Det vill jag snarast tacka för öga mot öga. Chansen kommer snabbt. När Lasse Stefanz kommande helg framträder först på Sandra i Kalmar och sedan i Oxie i Malmö finns jag med igen.

Att sjunga och stå på scen är det jag kan allra bäst och det vill jag fortsätta med så länge hälsan tillåter. Jag vill inte skiljas från bandet som i över 45 år varit en stor och viktig del av mitt liv.

När det gäller min sjukskrivning är det en privatsak, det hoppas jag att ni alla respekterar. Nu vill jag bara koncentrera mig på vår musik igen.

PS. Spelningen på Ekebo i Munka Ljungby som ställdes in förra helgen genomförs nu istället i februari. DS.

Carolina älskar utmaningar

– Vi lyssnar på alla råd och tar den hjälp vi kan få, säger Carolina Skaarup Olsson, 22 år, kapellmästare och frontfigur i Callinaz.

121121

Hon startade från noll sommaren 2010.

I dag är unga Callinaz ett välkänt namn över hela landet.

– Vi älskar utmaningar. Det har gått över förväntan. Det är fullt upp nu, säger Carolina Skaarup Olsson, frontfigur och kapellmästare.

– Det är klart att det är tufft och man stöter på hinder. Vi har lyssnat på råd och tagit så mycket hjälp vi har kunnat få. Vi vet att publiken kan vara lite rädd för nya band, och ett band med bara ungdomar möter en viss skepsis. Därför är det speciellt roligt när det kommer fram folk efter en spelning och säger ”hur kan ni som är så unga spela så bra”.        

Carolina och hennes kamrater stortrivs och Carolina känner inget problem i att som ung tjej leda en dansorkester.

– Jag tror att det upplevs lite extra spännande. Vi får uppmärksamhet och försöker dra fördelar av det.

Carolina skiljer sig också en del från de flesta kvinnliga frontfigurer.

Hon inte bara sjunger. Carolina spelar gitarr, saxofon och dragspel.

– Jag tycker det känns bra att växla lite. Det ska vara lite show när vi står på scenen.

        

Carolina halkade in i dansbandsvärlden lite av en slump. Hon spelade punk, hamnade så i ett coverband och kom att lyssna på dansmusik.

– Det var helt nytt. Jag har inte växt upp med dansmusik. Mina föräldrar var inte intresserade men i dag lyssnar de på dansmusik, säger Carolina som inte heller lockades in i pappas värld.

Hennes far är den välkände friidrottstränaren Kenth Olsson, mannen bakom bl a Johan Wissman och förbundskapten sista halvan av 90-talet.

– Jag prövade att springa 60 m några gånger. Det gick inte så bra. Det blev en del fotboll och innebandy i stället.

Musiken tog överhanden. Carolina älskade att spela och sjunga.

Mycket målmedveten samlade hon ihop sitt band.

        

Callinaz turnerar i dag över hela landet.

– Kanske är vi mest populära norrut. Det är lite långt hemifrån ibland men det känns bra.

 

Många spelningar genomförs på dansbåtarna som blivit den nya tidens folkparker.

– Vi trivs mycket bra båtarna. Där finns en blandad publik, och det är människor som kommer från hela landet. Båtarna är utmärkta när det handlar om att visa upp sig. Folk kanske tycker om oss och kommer sedan till våra andra spelningar.

 

Callinaz som bara funnits i två och ett halvt år har redan släppt två full-cd.

– Vi fick mycket uppmärksamhet för den första plattan. Därför var det nervöst när vi skulle släppa den nya.

Den nya plattan Välkommen till Provence kom i början av oktober och fick ett mycket positivt bemötande med fina recensioner överallt.

 

Carolina är nu på jakt efter en ny keyboardist till bandet.

Derry Davey som kom in i Callinaz på senvåren, då Magnus Ehnberg gick till Deléns, ska sluta.

– Det är inte så lätt att hoppa in i den här branschen om man inte vet riktigt vad det innebär. Det är en livsstil att spela i dansband, konstaterar Carolina.

 

– Derry har lovat ställa upp så länge vi behöver honom. Vi jagar en duktig keyboardist i vår ålder. Det finns inte så många, säger Carolina.

Övriga medlemmar i Callinaz är Mikael Rosenqvist, Andreas Holmberg och Jianis Xouri.

 

Fotnot: Callinaz spelar i Belganet i morgon fredag (23/11).

 

 

 

 

 

 

 

 

Inställt tills vidare för Lasse Stefanz

121114

Lasse Stefanz ställer in sina spelningar den närmaste tiden. Olle Jönsson är sjukskriven.

Det beskedet kom på onsdagskvällen. 

 

I ett pressmeddelande sägs det så här:

”Det har rått viss förvirring de senaste dagarna om Lasse Stefanz och vår sångare Olle Jönsson. Vi kan bara beklaga publik och media vad som inträffat!  Olle Jönsson är sjukskriven tills vidare. Vi i bandet ser oss därför tvingade ställa in helgens spelningar, något vi är uppriktigt ledsna över. Vi behöver dock några dagars arbetsro och nästa vecka hoppas vi kunna ge ett klart besked om vad som gäller framöver. Lasse Stefanz har de senaste åren haft makalösa framgångar och vi har allt att tacka vår publik. Vi har fortfarande mycket kvar att ge och vi ber därför om publikens och arrangörernas förståelse ytterligare ett par dagar."

Kommunikén kom efter tre dagars krismöte.

Under dessa tre dagar har LS-Tonarts bokningskontor i Kristianstad och Alingsås varit stängda.

Alla anställda har stängt av sina telefoner.

Upprinnelsen till den uppkomna  situationen var Olle Jönssons överraskande meddelande i söndags att han nu hade gjort sin sista spelning i Lasse Stefanz.

Alla togs på sängen.

En konflikt ligger bakom Olle Jönssons utspel. Kapellmästaren Christer Ericsson och Olle Jönsson, som tillsammans äger bandet nu, har enligt uppgift inte varit överens i en del frågor. Det handlar bl a om att Olle Jönsson gör jobb på egen hand.

Under tiden som krismötena pågått har reaktionen runt om i landet varit stor. En Facebook-grupp, Rädda Lasse Stefanz, har bildats och i går kväll hade gruppen 3.500 medlemmar.

 

Någon lösning har dock inte uppnåtts.

På onsdagskvällen kände alla sig nödsakade att ge ett besked.

Lasse Stefanz skulle på fredag spela på en personalfest i Billesholm med över 700 gäster och på lördag i Ekebo.

Om några ersättningsband kan rycka in framför allt på personalfesten var på onsdagskvällen oklart.

Nästa spelning är Sandra i Kalmar fredagen den 23 november.
Sandra-chefen Thorbjörn Håkansson känner oro.
 

Vad händer nu i Lasse Stefanz?

Går det att övertala Olle Jönsson eller är det slut med Lasse Stefanz.

121113

Olle Jönsson har fått nog.

Landets populäraste dansbandssångare hoppar av Lasse Stefanz.

Det betyder med stor sannolikhet slutet för orkestern.

Utan sin frontfigur kan inte Lasse Stefanz fortsätta. Varken publik eller arrangörer ställer upp om inte Olle finns med.

Ett krismöte pågick under hela måndagen. Ingen kommuniké lämnades ut.

 

I början av sommaren hoppade bröderna Sigfridsson av Lasse Stefanz precis när bandet inledde sitt 45-årsjubileum. Då släpptes också boken Gammal kärlek rostar aldrig.

Det var illa timat.

Så detta.

Olle Jönsson skickade i söndags eftermiddag ett mejl till skivbolaget Warner.

”Gjorde mitt sista jobb i går med Lasse Stefanz. För ev frågor ring kontoret.  Med hälsning Olle”.

Beskedet slog ner som en bomb.

– Olle går inte att ersätta fastslår nöjesarrangörerna Claes Ohlsson, Eringsboda och Thorbjörn Håkansson, Kalmar.

 

En konflikt låg bakom Lasse Sigfridssons avhopp. Meningsskiljaktigheter ligger också bakom Olle Jönssons utspel.

 

Olle Jönsson sa i en BLT-intervju så sent som i torsdags att han och kapellmästaren Christer Ericsson nu äger bandet.

Enligt uppgift har dock Christer haft svårt att acceptera att Olle sjungit Lasse Sigfridssons paradlåtar efter Lasse avhopp.

Lasse har senaste veckorna haft stor framgång sin soloplatta Min egen väg, där titellåten berättar om konfliktsituationen. Plattan är på väg mot guld. Lasses framgångar har upplevts som ett störningsmoment i delar av bandet.

 

Ett krismöte med bandmedlemmar och produktionsbolag började vid lunch på måndagen i Kristianstad.

Sedan var det locket på.

Olle var inte närvarande när mötet började men tvingades enligt uppgift in under kvällen.

Han ville själv inte ge några kommentarer.

– Är det sagt att han ska sluta blir det väl så, säger hans hustru Gunilla utan att utveckla problematiken.

    

I onsdags gjordes sista inspelningen av en SVT-dokumentär som ska sändas vid årsskiftet.

 

Då lagade till synes glada Lasse Stefanz-medlemmar mat inför tv-kamerorna.

I lördags spelade bandet på Eringsboda Brunn.

Omkring 1000 personer kom till det som kanske blev sista spelningen för Lasse Stefanz.

– Det blev en väldigt fin kväll. Olle Jönsson var på ett strålande humör, skojade och skämtade som vanligt, säger Claes Ohlsson, Eringsbodas nöjespappa.

 

Claes Ohlsson märkte inte om det var något som inte stod rätt till när bandet lämnade Eringsboda sent på natten.

 

Claes är lika chockad som många andra.

– För oss arrangörer är detta mycket trist. Vi förlorar våra bästa kvällar.

 

Även om Lasse Stefanz kostar mest av alla dansband så är det när Lasse Stefanz spelar som arrangörerna göra sina bästa vinster.

Claes Ohlsson har Lasse Stefanz på spelplanen nästa gång den 1 februari.

 

– Det blir naturligtvis inget och det blir inget för mig, konstaterar Thorbjörn Håkansson som ska ha Lasse Stefanz på Sandra i Kalmar den 23 november.

 – Det som hänt är mycket tråkigt för branschen, tycker Håkansson.

 

I det närmaste programmet för Lasse Stefanz finns bl a Skånes stora nöjespalats Ekebo på fredag i denna vecka, tre spelningar i Norge i december och två i Norge i januari. Också två julbordsspelningar på hemmaplan på Sommarlust i Kristianstad som till stor del är utsålda.

 

– Jag är djupt besviken och mycket förvånad. Förstår ingenting, säger Henrik ”Turbo” Wallrin, som tillsammans med Joacim Svensson kom in som ny i Lasse Stefanz i juni som ersättare för bröderna Lasse och Hasse Sigfridsson.

– Jag sa upp mig från ett bra jobb i Drifters. Jag kunde inte säga nej till något som verkade ännu bättre.

 

”Turbo” blev uppringd av kapellmästaren Christer Ericsson och uppmanad att lämna besked efter några timmars betänketid.

Henrik Wallrin tackade ja och gjorde sina kamrater i Drifters djupt besvikna.

 

Efter spelningen i Eringsboda i lördags åkte ”Turbo” med bussen tillbaka till Kristianstad. Där satte han sig på morgontåget hem till Vadstena.

– Under den resan blev jag uppringd av Christer Ericsson som sa att repetitionerna på torsdag var inställda.

 

Några timmar senare fick Wallrin veta att Olle Jönsson tänkte sluta.

 

”Turbo” var inte med på det möte som på måndagen genomfördes i Kristianstad.

Han körde skolbuss i Vadstena och hade telefonkontakt med Kristianstad.

Henrik Wallrin säger sig inte ha märkt någon konflikt.

– Vi har haft en fantastisk sommar och har mycket intressant planerat fram över. Det vore oerhört sorgligt om det skulle ta slut nu.

Lasse Stefanz i tv-serie och dokumentär

Det händer mycket kring Lasse Stefanz. En tv-dokumentär och en tv-serie i sex avsnitt är på gång. Så här ser bandet ut efter ombildningen. Fr v: Olle Jönsson, sång, Jonas Rignell, keyboard, dragspel, sång, Henrik Wallrin, bas, kör, Christer Ericsson, gitarr, Gunnar Nilsson, trummor och Joacim Svensson, keyboard, saxofon, kör.

121107

En tv-serie i sex avsnitt.

Den nyheten kan vi i dag avslöja när där gäller Lasse Stefanz, landets största dansband.

– Det blir en programserie med gäster, berättar bandets frontfigur Olle Jönsson.

 Innan serien spelas in kommer en dokumentär i SVT om Lasse Stefanz.

 

Det är TV 4 som sett värdet i att låta mannarna i det folkkära dansbandet inta huvudrollerna i en tv-serie.

– Det ligger på planeringsstadiet ännu så länge men jag kan avslöja att det ska handla en del om mat och att en bok med recept också ska ges ut, berättar Olle Jönsson.

 

Lasse Stefanz-medlemmarna kommer alltså in i den växande skaran av folk som sysslar med matlagning i tv.

Hur mycket musikerna själva eller deras gäster ska laga återstår att se.

– Jag kan laga mat och tycker det är roligt, säger Olle Jönsson.

 

När inspelningarna kommer att påbörjas och när programserien ska sändas är inte klart ännu.

Inte heller vilka gäster som ska förekomma i de olika avsnitten.

– Den här typen av program med gäster av olika slag är ganska trevliga. Vi var ju själva gäster i Kalle Moraeus program nyligen och. Det var en värdefull upplevelse.

I det programmet framförde Lasse Stefanz en uppmärksammad version av En runda i baren ihop med trion Mash up International.

– Kanske gör vi den på en singel för våra klubbmedlemmar, säger Olle Jönsson.

 

Innan tv-serien kommer att sändas kan vi se fram emot att få se en dokumentär med Lasse Stefanz i SVT kring årsskiftet.   Namnet på dokumentären är ”Lasse Stefanz – vår bästa sommar”. Sista inspelningen gjordes på onsdagen på Bykrogen i Österslöv.

Inspelningarna började när Lasse Stefanz var med i Allsång på Skansen. Robert Gustafssons produktionsbolag gör dokumentären, där Thomas Deutgen är reporter.

 

Det händer alltså mycket kring bandet som i år firar 45-årsjubileum. Jubileumsboken Gammal kärlek rostar aldrig kom i början av sommaren liksom albumet Rocky Mountains.

Lasse Stefanz har också fått ge namn åt ett vin som säljer bra.

– Vi har bjudits ner till vingårdsägaren vid Gardasjön. Får se när vi får tid att åka dit.

 

I början av sommaren kom två nya medlemmar in i bandet. Henrik Wallrin och Joacim Svensson ersatte orkesterns grundare Lasse och Hasse Sigfridsson.

– De två nya som är lite yngre har satt fart på oss gubbar. Det har blivit mycket bra, menar Olle Jönsson.

Olle är nu den ende kvarvarande originalmedlemmen även om kapellmästaren Christer Ericsson, som kom med efter två år, också hela tiden räknats som originalmedlem.

 

Efter de senaste medlemsbytena håller nu också ägarsituationen i bandet på att förändras.

– Det är Christer och jag som äger bandet nu!

 

De andra medlemmarna i orkestern, Gunnar Nilsson, Jonas Rignell, Henrik Wallrin och Joacim Svensson är anställda med månadslön.

 

Olle och Christer skulle gärna också vilja ha en trumpet i bandet.

– Vi vill gärna bjuda på något lite extra. Vi har råd med det.

 

Peter Rudenborg från Emmaboda har gjort inhopp med sin trumpet i bandet – bl a vid Eldsjälsgalan i tv vid senaste årsskiftet och vid ett antal jobb senare under våren.

– Men Peter har inte tid, konstaterar Olle Jönsson.

 

Rudenborg jobbar som bokare på Nöjeskällan. Han hade egen orkester för en del år sedan. Nu spelar han i lite olika sammanhang när tiden medger.

 

Som det ser ut kan det bli inhopp av någon annan vid vissa tillfällen.

 

Olle Jönsson och Christer Ericsson vill fortsätta att visa sin klass som nummer ett.

Lasse Stefanz har de två senaste åren fått Guldklaven som årets dansband och Olle Jönsson har samtidigt belönats som årets manlige sångare.

– Finns det ingen bättre än jag så ska jag givetvis ha priset, säger Olle Jönsson.

Fotnot: Lasse Stefanz spelar i Eringsboda på lördag (10/11) och på Sandra i Kalmar fredagen den 23/11.

 

 

Sigfridssons nya liv

– Det här kul. Ett nytt sätt att möta publiken, säger Lasse Sigfridsson som dragit igång sin solokarriär. Här inför publik i Lyckeby i Blekinge.

121104

– Ett nytt sätt att möta publiken men mycket roligt. Många har kanske varit ute på dans och hört bandet men många jag möter är människor som inte varit ute så mycket.

Fem månader efter avhoppet från Lasse Stefanz har Lasse Sigfridsson funnit sig väl till rätta som soloartist.

Sedan albumet Min egen väg kom för en månad sedan har det blivit ett flertal framträdanden inför sittande publik.

 

– Det är kul för mig. Om det sedan varar ett år eller längre vet man inte. Det har redan överträffat alla förväntningar som jag kanske hade. Därför känns det mycket bra.

 

Överallt möter han en entusiastisk publik och välfyllda lokaler.

 

– Vi kunde ha fyllt en betydligt större lokal, säger Christer Peters, eldsjäl i Nöjesklubben QL som ordnade ”folkparkskväll” i Mariagården i Lyckeby.

Alla som hade lyckats komma över biljetter lyssnade fyllda av entusiasm till Septemberregn, Främling och alla andra låtar på Sigfridsson-repertoaren. Och Lasse signerade massor av skivor efter spelningen.

Tillställningen var slutsåld innan föreningen hann annonsera ut evenemanget.

– Därför kommer Lasse till ”Allsång på Gnistan” i sommar så att flera kan lyssna, lovar Christer Peters.

Gnistan-allsången med Christer Peters som programledare är en av sommar-Blekinges stora folkfester.

 

Skivan har sålt bra under den månad den funnits ute. Den var uppe på fjärde plats på försäljningslistan första veckan och ligger nu bland de tio främsta.

– Skivbolaget (Atenzia) hoppas på guld. Jag har ju en del sådana med Lasse Stefanz. Som soloartist är det nog lite svårare. 

Kontraktet med Atenzia betyder att det blir flera skivor.

– En ny ska komma vid ungefär samma tid nästa år. Jag ska vara ute i gid tid med att välja låtar, säger Sigfridsson.

 

Även om han nu mött mestadels en annan publik än tidigare så blir det framträdanden på dansbandsscenen framöver.

Redan på onsdag står han på samma scen som Wizex ombord på dansbåten Cinderella.

Sedan blir det mera med Wizex.

– Vi har repat en del ihop och kommer att göra 10-15 jobb tillsammans under vintern.

Sigfridsson kommer då att sjunga ungefär 45 minuter.

Tre blekingar i nya Donnez

– Det känns mycket inspirerande att börja i Donnez, säger musikläraren Mikael Strömqvist från Rödeby. Han spelade hela sommaren som vikarie i bandet och fick stor uppmärksamhet. I januari börjar han som fast medlem i ett av landets populäraste band och får sällskap av två andra blekingar – Rickard Alerstedt och Simon Lindberg.

121024

– Jag vill hela tiden framåt. Nu bygger jag upp något som jag tror kommer att bli mycket bra.

Den energiske kapellmästaren Donald Laitila i Donnez från Perstorp drivs av en stark vilja.

Nu byter han alla sina tre medmusikanter mot fyra nya!

Tre av de nya kommer från Blekinge – Mikael Strömqvist, Simon Lindberg och Rickard Alerstedt.

 

– Det är rätt tillfälle att gå upp till fem i bandet. Som enda dansband kommer vi att erbjuda steelgitarr, dragspel, sax och munspel som bi-instrument. Det kommer att utveckla vårt sound, säger Laitila.

Det var stor turbulens i Donnez för en dryg vecka sedan.

Två av bandets medlemmar, Calle Stifors och Andreas Olsson, värvades till Claes Lövgrens.

– Calle visste jag om sedan någon vecka tillbaka. Andreas visste jag inget om, konstaterar Donald något besviket.

– Det kan vara ett problem att ha killar mellan 19 och 30 i ett band. Det finns mycket som stör. Går man in i det här så måste man vara medveten om vad det handlar om.

Calle och Andreas ville spela lite mindre.

– Vi hade i vår nuvarande sättning bestämt att gå ner i antal jobb 2013. Claes Lövgrens har inte så mycket färre jobb, men nu blev det som det blev.

Donald Laitila har alltid haft krokarna ute efter nya medlemmar.

Snabbt blev det klart med en riktig förnyelse. Det betyder att också trummisen Christoffer Olofsson försvinner.

Som ersättare på trummor kommer 19-årige Joel Andreasson från Ekeby i Skåne.

–  Joel ska också att avlasta mig på sång, säger Donald Laitila.

Andreasson har tillhört Canyons. Där ersätts han av rutinerade Krister Wrambjer, som spelat i många band.

In i Donnez kommer sommarens succévikarie, musikläraren Mikael Strömqvist från Rödeby.

Med sitt munspel blev han under sommaren en stor tillgång i bandet. Mickes huvudinstrument är gitarr.

Micke fanns med i Donnez när bandet spelade i Bingolotto förra söndagen. Då som vikare för Calle Stifors.

– I det läget hade jag fått erbjudandet att börja i bandet. Sommarens spelningar gav mersmak. Det känns otroligt roligt att börja, säger Micke.

Han kommer att vara tjänstledig från musiklärarjobbet på Ehrensvärdska gymnasiet – till att börja med under vårterminen.

– Även om Donnez ska göra 160 jobb nästa år så tror jag att jag kan känna mig ledig mera än tidigare. Nu har jag jobbat 100 procent och spelat på fritiden.

Ytterligare två blekingar tar plats i bandet.

Det är Simon Lindberg, 20 år från Karlshamn, som går in på saxofon och gitarr.

Rickard Alerstedt heter den fjärde nye medlemmen. Han spelar steelgitarr och elkomp.

Alerstedt kommer från Kristianopel men bor nu i Malmö, där han arbetar som musiklärare.

– Vi är gamla kompisar. Det känns bra att det blir flera blekingar än skåningar i Donnez,  skojar Srömqvist.

Premiär för nya Donnez blir det den 11 januari i Skara.

 

Calle Stifors och Andreas Olsson ska i Claes Lövgrens ersätta bröderna Olle och Nicke Fredriksson, som inte vill turnera längre.

Bröderna Fredriksson har funnits med i Claes Lövgrens sedan starten 1995.

Olle är basist, Nicke spelar gitarr och keyboard.

När bröderna Fredriksson försvinner är frontfiguren Claes Lövgren den ende som är kvar från originalsättningen.

Andreas Olsson ersätter som basist och Calle som gitarrist.

Premiär för de nya bandmedlemmarna blir det den 4 januari 2013 i Sala Folkets Park.

- Just nu har vi så många roliga projekt på gång med bandet och vi är fyllda av framtidstro, säger Claes Lövgren.

 

 

Förändringarna har gjort Jontez mer och mer populära

Jontez har förändrat sättningen många gånger sedan starten. Så här ser det nu. Fr v: Magnus Franzén (klaviatur, saxofon, sång), Benny Hedlund (gitarr, klaviatur), Håkan Nöjd (bas), Mattias Berghorn (trummor, sång), Ole Hansen (sång, saxofon).

121024

Jontez håller greppet.

– Vi spelar som aldrig förr. Det verkar som att vi kan få nästan hur mycket jobb som helst.

Det säger Benny Hedlund, som i början av året tog över som kapellmästare i Jontez, när grundaren Kjell Andersson lämnade bandet.

 

Jontez, som bildades så sent som 1996 av Kjell Andersson och sonen Jon, har i år firat tioårsjubileum som heltidsband.

Ingen av originalmedlemmarna finns nu kvar.

Benny Hedlund som varit med längst började i Jontez 2003.

 

Kjell är fortfarande ägare till orkestern och får sin del av slantarna som spelas in.

Sångaren Ole Hansen kom med 2008.

De två senaste åren har tre nya börjat.

Först kom trummisen Mattias Berghorn, som då lämnade Drifters.

Sedan kom Magnus Franzén från Thorleifs senvåren 2011.

När Kjell Andersson så slutade i början av detta år tog Håkan Nöjd hans plats.

Den rutinerade basisten Nöjd hade året innan slutat i Cavalkad.

– Jag tog ledigt ett tag efter att ha hållit på i 40 år. Kände att jag behövde lite tid och tänka över, säger Nöjd.

Förändringarna i bandet tycks bara ha gjort orkestern bättre och mera älskad av publiken.

– Det har gått fantastiskt bra med sättningen vi har nu. Jag hoppas att det fortsätter, konstaterar Benny Hedlund.

– Det är intressant med ett band som Jontez. Där finns alltid saker att jobba med. I Thorleifs där jag var tidigare var ju allt redan klart, säger Magnus Franzén, Emmaboda-sonen som på 90-talet spelade i Carina Jaarneks och sedan fortsatte i Martinez innan han handplockades till nu nedlagda Thorleifs.

 

Jontez har stora delar av landet som sitt arbetsfält.

Därtill kommer dansbåtarna Birka och Cinderella, där Jontez gör jobb varje månad.

– Det känns bra att efterfrågan på bandet är så stor. Vi har en trogen publik som möter upp, konstaterar Hedlund.

För Jontez är det utpräglad mogenmusik som gäller. Publiken vet vad bandet står för. Därför har bandet utan problem behållit greppet om sin publik.

Ungefär 150 spelningar blir det på ett år för Jontez. Det är mycket i dag.

 

I början av 2012 släppte Jontez sitt senaste album, som fick ett mycket positivt mottagande.

Ett nytt album är under planering.

– Det gäller att hitta det material som är Jontez och passar oss. Vi har god uppfattning om vad vi ska göra, Det skrivs mycket bra låtar men allt passar inte oss, säger Benny Hedlund.

I februari eller mars är det tänkt att plattan ska komma.

 

 

 

Halva Donnez till Claes Lövgrens

 121016

Claes Lövgrens värvar två medlemmar från Donnez.

Andreas Olsson och Calle Stifors kommer från årsskiftet att ingå i Claes Lövgrens.

De två ersätter bröderna Olle och Nicke Fredriksson som inte vill turnera längre.

 

Bröderna Fredriksson har funnits med i Claes Lövgrens sedan starten 1995 då Lajbans ombildades.

Olle är basist, Nicke spelar gitarr och keyboard.

När bröderna Fredriksson försvinner är frontfiguren Claes Lövgren den ende som är kvar från originalsättningen i orkestern som bär hans namn.

Att ersättarna båda plockas från just nu mycket heta Donnez kommer som en stor skräll.

Andreas Olsson ersätter som basist och Calle som gitarrist.

Premiär för de nya bandmedlemmarna blir den 4 januari 2013 i Sala Folkets Park.

- Vi kommer naturligtvis att sakna Olle och Nicke som varit en del av bandet sedan starten 1995 men just nu har vi så många roliga projekt på gång med bandet och vi är fyllda av framtidstro, säger Claes Lövgren.

- Bland annat ska vi börja planera för nästa skiva vilket känns jättekul!

Att två av fyra försvinner betyder att Donnez halveras. 

Vilka ersättarna blir i Donnez kommer snart besked om.

Mikael Strömqvist som vikarierade hela sommaren för Calle Stifors fanns med på scenen när Donnez spelade i Bingolotto i söndags.

Då saknades Stifors.

Kanske blir det Strömqvist för gott.

Mikael är nu tillbaka på sitt lärarjobb i Karlskrona.

 

 

 

Hedins planerar för framtiden

Hedins ännu så länge en kvartett: Conny Hedin, Robin Rignell, Arne Bakken, Lars Ingerstad.

121011

Flera vardagsspelningar och flera lediga lördagar.

Det är den framtid som Hedins håller på att förbereda sig för.

– Vi har det väldigt bra i dagsläget, men svårare tider kommer. Därför tänker vi i nya banor, säger Conny Hedin, kapellmästare i skånska Hedins, ett mogenband med stora skaror fans.

Den 1 augusti 2013 går Hedins ner från fyra till tre medlemmar.

 

– Vi gör en marknadsanpassning, konstaterar sångaren, keyboardisten och dragspelaren Arne Bakken.

Redan i somras gick Hedins ut med vad som ska hända nästa sommar.

– Vi har talat om det ett par år och ville berätta när vi hade bestämt oss så att alla ska vara beredda på det som ska ske, säger Conny Hedin.

Hedins gör i dag bortåt 150 jobb på ett år och lever på musiken.

– Men man får resa ganska mycket för att göra så många jobb. Det är skillnad mot när jag spelade med pappa (Bengt Hedins hette orkestern då) och ett år gjorde 286 jobb trots att vi inte åkte mycket längre än till norra Småland.

– Det har blivit svårare och svårare att få ihop bra turnéer. Man vill ju vara ute och spela ett antal dagar i följd. Dieseln blir dyrare. Det är svårt att få upp gagerna. Det gör att kostnaderna till sist springer i fatt oss.

– Vi älskar att spela. Tycker det är kul, och vi har mer jobb 2012 än 2011 men vi känner att publiken minskar även om många ställen fungerar bra.

Beslutet att reducera bemanningen har alltså växt fram.

– Vi har insett att om vi är tre man så kan vi resa lite billigare och vi kan spela på lite andra ställen.

Bara bussen som Hedins åker i nu kostar 25.000 kronor i månaden att hålla rullande.

Med tre man behövs ingen stor buss.

– Kanske får vi ge upp en del stora ställen som normalt inte har tremannaband, men det finns andra dagar än lördagar. Kanske kommer vi till dessa ställen en vardag och spelar eftermiddagsdans. Generellt blir det mera vardagsjobb och kanske lite flera lediga lördagar för oss.

 

Av den nuvarande kvartetten ska Conny Hedin, Arne Bakken och Robin Rignell vara kvar.

Lars Ingerstad, som spelar gitarr, kommer att sluta.

Vad han ska ägna sig åt i framtiden är i dag oklart.

Genom att beslutet tagits med så lång framförhållning får Lars Ingerstad tid på sig att hitta en ny väg. Kanske bildar han en duo med någon annan musikant.

Att den fortsatta bemanningen blir som den blir är inte så konstigt.

– Sångaren vill jag gärna ha kvar. Och så vill jag ha en trumslagare. Man kan ta lite flera typ av jobb om man har en trumslagare, konstaterar Conny Hedin och fortsätter:

– Nu när beslutet har mognat så känns det rätt. Vi tre måste hinna bygga en ny spelplan. Jag har börjat boka jobb och har satt ett 20-tal hittills. Vi ser fram emot det som ska komma.

En del jobb på dansbåtarna blir det givetvis precis som i dag.

– Jag har redan satt jobb på Cinderella, berättar Conny Hedin.

Hedins hade tidigare planer på att komma med en ny platta denna höst. Så blir det inte.

– Genom att förändringen är på gång så skjuter vi fram det hela. Det blir en ny platta när vi börjar som trio.

I januari 2004 blev Bengt Hedins bara Hedins.

Conny hade då spelat med pappa i många år.

Arne Bakken har varit med i sex år och yngste medlemmen, 23-årige Robin  Rignell i fyra år.

Hedins kommer att låta som tidigare eter förändringen.

Conny spelar gitarr och trumpet, Arne dragspel och klaviatur, Robin trummor.

Arne är huvudsångare men alla sjunger.

– Det blir en utmaning för oss, tycker Robin, fylld av förväntningar.

BLT 121011

Streaplers i ny regi – med fortsatt full fart

Streaplers 2012. Fr v: Henrik Uhlin, Kenny Samuelsson, Kjetil Granli, Håkan Liljeblad, Anders Larsson. Här på Gröna Lund i Stockholm.

 – Vi sa förra sommaren att bättre än så kunde det inte bli, men det har varit bättre ändå i sommar.

Medlemmarna i Streaplers är både förvånade och lyckliga.

Efter 53 år står Streaplers på topp.

Och mitt i denna framgång har ägarstrukturen förändrats i bandet.

– Sedan några månader tillbaka är Kjetil Granli och Kenny Samuelsson ägare till Streaplers AB.

 

Förändringen har skett i det tysta och är inget man vill prata högt om.

– Ja, nä... Det är väl så det är. Men jag känner mig som vikarie. Vi har alltid varit ett team. Vi har alltid delat på allt. Nu jobbar Håkan som anställd för första gången under sin långa karriär, säger Kjetil Granli.

 

Basisten Håkan Liljeblad som 1959 bildade Streaplers ihop med tvillingbrodern Göran och Lasse Larsson har i alla tider funnits i bandet.

Det är tvillingarna som konsekvent drivit sin klara linje när det gäller Streaplers musikstil.

Alla som kommit till under årens lopp har helt accepterat stilen.

– Tror inte många band skulle kunna byta sångare som Streaplers har gjort och ändå hänga med. Det är en styrka. Vi har alltid betonat att vi är ett band, menar Kenny Samuelsson.

 

Göran Liljeblad lämnade scenen i samband med 50-årskakalaset 2009, men har hela tiden därefter funnits i bakgrunden.

Håkan – 69 år i år – ser också slutet på sin medverkan.

– Jag fortsätter ett tag till. När jag slutar så kommer jag att finnas bakom precis om Göran. Det börjar bli lite tungt med resorna.

Håkan blickar fram emot nästa år.

– Vi har satt i princip hela nästa år. Turnéerna och fredag-lördag är klara. Vi tar 120 jobb om året. Det blir så 2013 också.

Det brukar bli fyra-fem nya ställen varje år.

I januari  väntar Gran Canaria.               

 

Kjetil Granli och Kenny Samuelsson har varit med längst av övriga – Kjetil sedan 1990 och Kenny sedan januari 1997.

Det blev ganska naturligt att dessa två skulle ta över rodret.

– Vi köpte bandet i maj. Vi hittade en bra lösning. Egentligen är det ingen skillnad mot tidigare, konstaterar Kjetil som är kapellmästare i dag.

– Vi delar upp allt.  Om inte alla fem är med så går inte tåget.

 

Alla i bandet är stolta över att Streaplers kan behålla sin position.

Kjetil Granli:

– Det verkar som att folk har valt oss. Publiken vet vad man får och känner sig trygg med vår musikstil.  Dokumentären som sänts på tv har betytt mycket. Det är speciellt kul att man kan stärka positionerna när det är sämre tider i branschen.

Kenny Samuelsson:

– Jag är mest imponerad över den fantastiska publiken som dyker upp på olika ställen och som åker med och lyssnar på vår repertoar kväll efter kväll utan att tröttna på oss.

Streaplers följer dock inte samma upplägg från kväll till kväll.

– Vi har ingenting bestämt när vi börjar en spelkväll. Vi har ett 90-tal låtar eller mer liggande. Så plötsligt ska Kjetil skämta till det lite och säger att vi tar den och den låten som vi kanske inte spelat på ett halvår. Då kanske man inte har texten klar för sig, men det fungerar. Vi har inga texter tillgängliga. Allt finns i huvudet. Vi kör på och försöker lösa det så att publiken blir nöjd, säger Kenny.

 

Henrik Uhlin är den som varit med kortast tid. Han spelade under många år i Flamingokvintetten men slutade för att ägna sig åt sin datafirma.

Så kom erbjudandet från Streaplers.

– Roligt att ödet blev så. Det finns lite mera framtidstro i Streaplers. Genom att Flamingo inte förändrat i bandet så är det inte så lätt. Hasse Carlsson har sjungit i alla år. När han inte kan längre tar det slut.

 

Datafirman har Henrik kvar. Likaså jaktintresset.

– Men det blir inte så mycket. Jag har inte tid. Tittar in skogen och längtar när vi är ute och kör.

 

Tre-fyra låtar har Streaplers klara till nästa platta.

– Den senaste har gått bra. Den har sålt 16-17000. Vi räknar med 3000 till så får vi en guldskiva. Det är inte illa med tanke på hur skivmarknaden ser ut i dag, säger Håkan Liljeblad.

 

BLT 120927

 

Anders stolt över utmärkelsen som årets musiker

Styrkan i Streaplers är att man alltid försökt och hitta folk i det koncept som är Streaplers, säger Anders Larsson, årets dansbandsmusiker..

– Hoppas att jag fick utmärkelsen för att man tyckte att det jag gjort var bra.

Det säger Anders Larsson i Streaplers.

Vid Guldklaven-galan i Malung belönades han som årets musiker, en mycket prestigefylld utmärkelse.

Anders Larsson som handplockades till Streaplers 2004 av sin framlidne farbror Lasse Larsson har många bollar i luften.

Han är inte bara keyboardist och en av tre sångare i Streaplers.

Han är också låtskrivare, arrangör och producent.

Han har alltid något på gång.

– Jag hjälper gärna andra band med deras plattor.

I år har han bl a producerat den kritikerrosade Donnez-plattan. Där var han också inblandad som låtskrivare.

Anders skriver till många band.               

– Tänker för det mesta på vilket band som ska ha en låt. Skriver jag en låt som är ägnad för Streaplers så tänker jag Streaplers. Skriver jag åt Lasse Stefanz så tänker jag på Lasse Stefanz. Det ska passa in i bandens stil.

 

I Streaplers sjunger han lite mindre än Kjetil Granli och Kenny Samuelsson.

– Det har blivit så genom att Lasse sjöng lite mindre. Jag har tagit över hans del. Det är bra att vi är tre som sjunger. Publiken behöver få variation. Det kan vara jobbigt att lyssna på samma röst i fyra timmar. Vi är inte heller så sårbara om någon skulle vara krasslig en kväll. Det är bandet som helhet som gäller.

Det blir aldrig någon omfattande diskussion om vem som ska sjunga vad.

– Det blir den sångare som känner för en låt som tar den.

– Jag och Kjetil är mer lika i rösten än Kenny. Alla kommer med lite förslag på låtar, men Kjetil är den som letar mest bland countrylåtar som kan passa Streaplers.

Anders är den som får sätta Streaplers-touch på låtarna.

 

Han är stolt och lite förvånad att det går så bra för bandet.

– Hade ingen aning om vad det skulle bli när jag började. Styrkan är att man alltid försökt och hitta folk i det koncept som är Streaplers.

 

BLT 120927

Blommans tillbaka efter tio år

– Dansmusiken har en viktig social uppgift. Vi tror att marknaden finns, säger Thomas Broström, Annelie och Bengt-Åke Leopold i återuppståndna Blommans orkester.

 

Blommans orkester är tillbaka.

Efter tio år har Thomas Broström gjort en nystart med Anneli och Bengt-Åke Leopold.

– Vi kände att det var dags igen, säger sångfågeln Anneli.

 

 – Vi brinner för det här. Det är kul. Vi har ett brett register med dans, allsång och underhållning på programmet, konstaterar Thomas Broström.

Folk har inte glömt namnet Blommans. Det har frågats mycket efter nedläggningen 2002.

 

Dansbandet Blommans bildades 1983. Thomas Broström var blomsterhandlare då.

– Dessutom tyckte vi att blommor var något de flesta ofta tänker på. Då blev Blommans ett bra namn.

 

Bandet blev framgångsrikt. Blommans turnerade intensivt i många år. 

När ursprungsmedlemmarna splittrades förändrades situationen.

Broström och hans medmusikanter kallade sig en tid för Vingar.

 

Det hela tog slut 2002. Det var det året som Thomas Broström blev frälst.

– Jag ville inte att bandet skulle läggas ner. Jag ville att Annelie och de andra skulle fortsätta. Jag ställde min plats till förfogande, säger Thomas Broström, som började uppträda med Blommanz Gospel Team i andliga sammanhang.

– Vi spelade vidare på fem man en tid och kallade oss Annelies, säger Annelie Leopold.

 

Sedan har hon fortsatt att sjunga i olika sammanhang, bl a en del gospel.

Nu har alltså nystarten med Blommans kommit.

– Vi började träffas igen och tyckte det kändes rätt att börja på nytt.

– Även om marknaden sviktar så finns den där. Dansmusiken är social och har en funktion fylla, konstaterar Thomas Broström.

 

Annelie:

– Att vara ett dansband som spelar på heltid är inte lätt. Vi är tre. Det är enkelt.

Blommans-medlemmarna ser sig som ett moget dansband.

 

– Men vi jobbar mycket med underhållning också. Det blir bröllop, fester och företagsjobb. Vi vill göra ett så brett koncept som möjligt. Ibland spelar vi en kyrka,  säger Annelie.

 

Bandet har precis släppt en ny cd-skiva.

– Den innehåller många gamla örhängen som folk känner igen.

Skivan är ett led i marknadsföreningen. Som nytt band – eller nygammalt – handlar det om att visa upp sig.

– Vi kommer att spela på en del marknader närmaste tiden, Backaryd i slutet på september och Holmsjö 13 oktober.

På lördag spelar bandet på torget i Ronneby.

– Vi söker oss dit där människorna finns. Det var så vi jobbade när vi startade Blommans på 80-talet. Det var lyckat, säger Thomas Broström.

BLT 120913 

 

 

 

Populärare än någonsin

Matz Bladhs i dag. Fr v: Lars-Olof Karlsson, Håkan Nordling, Conny Nilsson, Sören Kenstam och Niclas Olén.

120912

– Utvecklingen har gått mot mera trivsel-och mogendanser  på vardagar och söndagar. Vi har anpassat oss till den tid som är, säger Niclas Olén, kapellmästare i Matz Bladhs.

Det betyder att Matz Bladhs i dag spelar lite mera än för några år sedan.

En del arrangörer som en period var lite avvaktande när det gällde att boka Matz Bladhz är nu heltända på bandet.

 

 

Matz Bladhs är j dag populärare än någonsin band bland danspubliken.

Bandet spelade tidigare inte speciellt ofta trivsel- och motionsdanser.

– Det är lite oroande att det är dessa danser som dominerar. Det handlar om en äldre publik som kanske inte orkar så länge till. Branschen behöver en tillväxt av publik på de traditionella danserna, menar Olén.

 

Matz Bladhs har haft en del omsättning på musiker under de 43 år som bandet funnits.

Veteran i bandet är gitarristen och andresångaren Lars-Olof ”Lollo” Karlsson, som nyligen fyllde 50 år.

– 25 år har jag varit med, och faktum är att det känns roligare än någonsin, säger han.

 

– Utan att säga något negativt om någon som varit med tidigare kan vi nog konstatera att vi i dag är fem riktigt vuxna karlar i bandet. Vi trivs ihop, säger Niclas Olén.

– Verkligen roligt att hamna i det här bandet, konstaterar Sören Kenstam.

Sören som kommer från Lenhovda spelade tidigare med hobbybandet Lindas.

Vid sidan om turnerandet jobbar han på Elitfönster.

 

– Det har blivit mera spelningar än jag trodde. Kul men det kan bli svårt att ha ett heltidsjobb också framöver.

 

Sören Kenstam steg in i orkestern 2010 samtidigt som Håkan Nordling, som hämtades i Svennes.

Håkan som spelar saxofon, tvärflöjt och gitarr, ersatte Joakim Andersén.

Kenstam blev bakom trummorna ersättare för Göran Landberg.

Ett och ett halvt år tidigare – senvintern 2010 – hoppade sångaren och frontfiguren Göran Lindberg av.

Conny Nilsson kom in som vikarie och blev snart ordinarie.

 

Efter karriärerna i Berth Idoffs och Erik Lihms hade han dragit sig tillbaka. Conny var lite skeptisk, men ändrade sig snabbt.

– I dag stortrivs jag. Vi är ett fantastiskt gäng och får också ett mycket fint gensvar från publiken, säger han.

Albumet – det första med Conny Nilsson som sångare – som kom i vintras – fick ett mycket positivt mottagande.

– Vi håller på att förbereda ett nytt album, konstaterar Conny Nilsson.

Fotnot: Matz Bladhs spelar i Eringsboda på onsdag (19/9).

 

BLT 13/9 2012

 

 

 

Thorleifs fick egen gata

Thorleifs gata finns nu i Thorleif Torstenssons hemort Norrhult. Uppvidinges kommunalråd Åke Carlson överlämnade beviset till en rörd Thorleif.

120912 

Thorleifs gata.

Nu finns den i Norrhult.

När dansbandet Thorleifs hade tack-och avskedsförerställning i Växjöparken i lördags kväll steg Uppvidinge kommuns kommunalråd Åke Carlson upp på scenen och bedyrade sin uppskattning för vad Thorleif Torstensson och hans musikanter betytt för hembygden.

Den lilla gatan upp till Norrhults Folkets park heter i fortsättningen Thorleifs gata.

 

–     Jag trodde inte man kunde föräras en sådan uppskattning medan man är i livet. Detta är stort, sa en rörd Thorleif Torstensson.

 

Det blev en kväll med mycket känslor i Växjöparken.

50 år på scenen har satt djupa spår.

Gråt inga tårar var bandets första stora hitlåt på 70-talet.

Nog fälldes det en och annan tår denna kväll.

 

Många dansare som följt de populära smålänningarna i årtionden var på plats.

Nu tog det hela slut.

Ett flertal gamla medlemmar var med och firade.

Magnus ”Bisse” Bergdahl sjöng några paradnummer, och förre keyboardisten Johan Bergerfalk kompade på sitt dragspel.

Bert Månson och Johan Möller nöjde sig med att bara vara närvarande.

Däremot fick publiken glädjas med två andra profiler som dök upp på scenen – Rose-Marie Stråhle och Roland Cedermark.

Båda har försett Thorleifs med flera hitlåtar.

Rose-Marie Stråhle, som numera håller en mycket låg profil sjöng duett med Thorleif i Spar dina tårar och Gröna blad.

–     En ära att få vara med den här kvällen, sa hon.

 

Dragspelsvirtuosen Cedermark spelade med oerhörd inlevelse sin jättehit Ingen får mig att längta som du.

Mona Gustafson som skapat flera låtar till Thorleifs uppvaktade med blommor på scenen.

 

Publiktaket hade satts till 900 personer. Allt såldes i förköp. Tanken var god men systemet blev en bumerang. När alla som inte fått matplats skulle släppas in en halvtimme innan Thorleifs skulle börja spela var kön flera hundra meter lång. De sista kom in när dansen pågått en timme. Att visa upp sina elektroniska biljetter i mobiltelefonerna tog för lång tid.

 

En extraspelning har lagts in i Växjöparken den 22 september. Då blir det insläpp på traditionellt sätt.

Även om det egentligen ska vara slut därefter så vill inte Thorleif Torstensson helt stänga dörren för en fortsättning på ett annat sätt.

–  Vi har en stor publik som inte kommit ut till dansställena utan bara suttit hemma och lyssnat. Den publiken nådde Sten & Stanley genom sin konserthusturné, konstaterar ”Tolle”.

Också Flamingokvintetten har haft framgång med spelningar inför sittande publik.

Det skulle kunna lyckas också för Thorleifs.

–  Vi får låta det här sjunka in. Sedan får vi se.

 

FOTNOT: Se också under Bildspel 

 

 

 

 

Han ville förena andligt och dansmusik

– Jag förstår inte varför jag inte skulle kunna spela dansmusik som kristen, säger Thomas Broström och drar igång dragspelet.

 120907

Sven-Ingvars, Drifters, Fernandoz, Grönwalls, ett storband plus ett stort antal enskilda artister var bokade.

I augusti skulle tionde Ulvsmålafestivalen ha genomförts. Det blev ingenting av jubileumsfesten.

– Kanske är det bara en paus. Jag vet inte hur lång den pausen kan bli. Jag är fullständigt lyhörd för vad Gud vill använda mig till, säger Thomas ”Blomman” Broström som skapade den helt osannolika festivalen i skogen på gränsen mellan Blekinge och Småland.

 

 

Thomas Broström gjorde med sina satsningar lilla byn Ulvsmåla rikskänd.

Som nyfrälst och med en bakgrund som dansbandsmusiker ville han förena det andliga med populär dansbandsmusik.

Han lockade välkända och dyra artister till sitt stora tält.

Publiken strömmade till – ibland i stora skaror, ibland lite färre.

Med Lasse Stefanz och Målle Lindberg på samma scen skapade ”Blomman” underhållning som ingen annan tidigare gjort.

Det kostade stora pengar.

– Första året gick runt precis. Andra året fick vi en skuld på 3-400.000. Det året fick vi hjälp men fick en skuld till den person som hjälpte oss. Den skulden har vi fått beta av. Min familj stod för allt fram till 2008.  Vi fick ta alla smällar. Sedan bildades en ideell förening för att vi skulle få gå åt sidan lite.

Även om den ideella föreningen finns så har allt kretsat kring Thomas Broström. Han har sett sig som föreståndare i föreningen.

Festivalen har gett honom personliga skulder.

– Det rör sig väl om 100.000 kronor fortfarande, säger han. Det är inget jag bekymrar mig över.  Vi kunde haft sömnlösa nätter, men vi har varandra. Vi har familjen. Vi har inte ställt så stora krav. Vi har barn och ser till att dom får mat och kläder.                

Efter festivalen 2010 var han bekymrad:

– Allt gick ut på att vi skulle reda upp efter oss. Vi satte oss ner hemma, hade bön helt enkelt. Jag insåg att det behövdes finansiärer. Jag bad Gud om hjälp.  Jag fick bönesvar dagen efter, dock ingen finansiär, men vi körde vidare.

 

Direkt efter 2011 års festival drogs planerna för 2012 upp.

2012 skulle det firas 10-årsjubileum under tio dagar.

– Ungefär 7-800.000 kronor låg satsningen på.

Broström förnekar att det var ekonomin som satte stopp.

I stället ger han ett antal speciella förklaringar.

Den första:

• – Yngsta dottern Nelli som egentligen inte visste någonting om vår festival kom i februari plötsligt till mamma Caroline och sa ”Det blir ingen mer festival”. Rent bibliskt sett så kan Gud använda precis vem som helst att framföra saker. Många gånger kan man använda nära anhöriga för att det ska vara ännu kraftfullare. Då kan man tänka sig ett litet barn, men det här fick mig bara att känna att det här tar jag inte till mig. Det är bara någon som försöker påverka mig att stoppa festivalen.

• I mars kom så ett avbokningsbesked från Ingemar Helmner som var mannen som varje kväll skulle stå för årets vittnesbörd.

– Återbudet gjorde mig oerhört besviken.

• Efter detta meddelade festivalprästen Helen Sturefelt att hon förmodligen inte skulle kunna medverka.

• Till detta kom ett nej från en tänkt storsponsor.

– Två frälsta, rika syskon i ett storföretag skulle ge garanti men ångrade sig. Det var ett riskkapital vi skulle ha fått. Vi hade aldrig haft riskkapital tidigare. Festivalen var en stor apparat men jag såg inte att vi skulle gå back. Vi kände ändå att vi måste gardera oss.  Hade nyckelpersonerna sagt ja och sponsorerna nej så hade jag kört.

 

Så blev det alltså inte. Thomas tog beslutet att boka av allt.

 

– Jag grät och var besviken när jag tog beslutet. Jag ville stänga in mig med Gud.  Jag sa till Caroline att hon kunde säga åt bonden att han kunde plöja upp festivalängen där vi haft festivalen. Då skulle det ta år att komma tillbaka.

 

Det har inte skett.

Thomas hoppas Gud ska tala om för honom att Ulvsmåla-festivalen ska komma tillbaka.

 

Den kristna tron har Thomas och hustrun Caroline kvar.

– Mitt sätt att se den andliga världen, det religiösa, är lite annorlunda. Jag mår illa när jag hör att man inte skulle kunna gå ut och dansa. Varför skulle jag inte spela dansmusik som kristen?

 

Han tycker inte han passar in i något samfund.

– Vi döptes 6 juni 2002 i Pingstkyrkan i Karlskrona och skrevs in där. Vi var ju inte där sedan, så vi begärde utträde.

– Jag tillhör ingen speciell församling. Jag brukar säga ”Jesus församling”. Det är en stor församling. Jag är inte intresserad av att bli formad i en församling. Jag skäms inte för min tro men vill inte bli formad i en församling. Jag slår inte bibeln i huvudet på någon. Vi är lite annorlunda och då blir vi naturligtvis lite obekväma.

Thomas fortsätter att spela dansmusik – har nystartat bandat Blommans orkester – och be till Gud. Och han säljer kaffemaskiner för sitt levebröd.

 BLT 120907

Roland Andersson 

 

 

 

 

Meinert satsar för fullt igen

Voize på scenen med Magnus Meinert i fronten, omgiven av Fredrik Grönvall t v och Fredrik Engdahl. I bakgrunden trummisen Lars-Göran Pettersson.

120830 

 Han kunde inte släppa kärleken till dansmusiken.

Därför kom Magnus Meinert tillbaka efter några års time out.

Han bildade ett helt nytt band som fick namnet Voize.

– Det började med en förfrågan om att spela på Ystadsfestivalen ihop med Robert Gustafssons band Rolandz.

 

Det var förra sommaren.

Magnus Meinert tände på idén. Han samlade ihop ett band med några nära vänner i musikbranschen.

Det blev en premiär som väckte uppmärksamhet.

– Vi fick fint gensvar. Arrangörer förstod kanske att det här bandet var något att satsa på, säger Magnus.

 

Trots sin ungdom så har han en gedigen bakgrund i branschen.

2005 slutade Meinert i Sannex efter sex år. Dessförinnan hade han tillbringat ett år i Chiquita. Han har också varit med i Lotta Dahlströms (Lotta i Berth Idoffs) och Zelect.

 

I Sannex blev Magnus Meinert frontfigur. Det gick så bra att han Guldklaven-nominerades i kategorin årets sångare.

Efter det hoppade han av.

– Jag passade på att ta en paus och skaffade mig en utbildning, jobbade lite grann och bildade familj.

En kort period bildade han duon Favoriterna med Fredrik Grönvall.

 

Ett år var han helt borta från scenen.

– Man kröp lite på väggarna därhemma, säger han.

Inför starten förra sommaren lockade han till sig Fredrik Engdahl på gitarr, Lars-Göran Pettersson, trummor och Fredrik Grönvall, klaviatur, dragspel och saxofon, Grönvall som Meinert spelade med i Favoriterna har varit med i Berth Idoffs och Cosmix.

Magnus, Fredrik, Lars-Göran och Fredrik bildade Voize,

 

Att starta något helt nytt är inte så lätt.

– Första målet är att bli ett namn som alla känner igen. Där är vi inte än men vi är på god väg. Vi har fått bra jobb i sommar genom vårt bokningsbolag LS Tonart, bl a Ekebofestivalen och Dansbandsveckan i Malung och Malmöfestivalen. Sådana jobb betyder mycket.

De fyra grabbarna i Voize har vanliga jobb men en ambition finns givetvis med den musikaliska satsningen.

– På lång sikt är drömmen naturligtvis att kunna försörja oss på det här. Det är roligt att vara ute och spela.

 

Bandet har spelat  in en singel som heter Mer av dig. Tanken är den ska följas upp av en full-cd.

 

BLT 30/8 2012

 

 

 

 

 

Mona behåller sin publik med nya pärlor

– Jag är oerhört tacksam för att jag fortfarande får många tillfällen att komma ut och möta min publik, säger Mona Gustafson. Foto: Hans Persson Ateljé Braun AB

120830 

 – Jag är glad och lycklig över att jag får fortsätta att träffa min publik.

Drygt tre år efter det att Mona Gustafson la mer sitt dansband Mona G´s behåller hon sin aktualitet.

Nu kommer nya albumet Countrypärlor 2.

 

– Det finns bra arbetstillfällen för ensamartister. Inte minst under sommaren, då det arrangeras många allsångskvällar och stadsfester, konstaterar Mona.

Även om Mona Gustafson ibland saknar sitt dansband så trivs hon med tillvaron som ensamunderhållare.

– Jag saknar grabbarna i bandet men inte de långa resorna med dansbandet och de sena nätterna. Jag har det bra nu. Det blev en ny början när jag startade på egen hand. Countryn kom in mer och mer i mitt liv.

 

Hon hade stor framgång med sin första countryplatta. Så bra att det nu har blivit en ny.

Dennis Lagerqvist, som spelade i Mona G´s har spelat in även denna i sin studio i Halmstad.

Plattan ges ut på Sten & Stanleys skivbolag Scranta.

Mona har i många är haft ett nära samarbete med de i år 50-årsjubilerande värmlänningarna. Hon gjorde bl a en julturné med Sten i Finland i fjol och har i år varit gästartist under Sten & Stanleys jubileumsturné.

Countrypärlor 2 innehåller många gamla godingar – som Tennesse Waltz och Every little thing – men också den egna balladen Som ljuset på min jord som gavs ut som singel före albumet.

Countryn passar väl på de tillställningar där Mona G sjunger.

– Även äldre människor på olika boenden tycker om låtarna, men ofta blir det mycket svenskt som Evert Taube när jag sjunger för en äldre publik.

Ett samarbete med bandet Hedins ligger i planerna. Redan på lördag – 1 september – står Mona på dansbandsscenen. Det blir i Forshaga, där Hedins och Mona framträdde tillsammans för ett år sedan. Då blev det succé.

– Jag hoppas få vara gästartist på flera av deras spelningar, säger Mona.

Hon hinner också med en del låtskrivande. Under årens lopp har hon haft stor framgång med flera egna låtar.

– Nu har jag inlett ett samarbete med Mats Larsson. Han gör bra melodier, Vi får se vad det kan ge.

Mats Larsson tillhör de mest framgångsrika låtskrivarna i branschen.

 BLT 30/8 2012

 

Canyons tar ny sats

Canyons är tillbaka och satsar seriöst för att hitta ut till alla arrangör och en stor publik. Fr v: Patrik Nordström, Thomas Andersson, Tina Svensson, Joel Andreasson och Mats Gustavsson

120816 

– Vi vet att det är en tuff marknad. Samtidigt vet vi att folk vill ha nya vanor. Vi hoppas vi kan fånga publiken. Arrangörerna har börjat upptäcka oss.

Det säger Thomas Andersson, musiklärare I Åhus.

1984 köpte han bandet Canyons som snabbt blev ett stort namn i dansbands-Sverige.

1992 las bandet ner. Nu är Canyons tillbaka igen.

 

– Vi har en intressant konstellation och ambitionsnivån är hög, konstaterar Thomas Andersson, musiklärare från Åhus.

 

Han har en lång och gedigen karriär bakom sig. Sedan det tog slut med Canyons 1992 har han spelat med Mona G ´s, Christina Lindbergs och Stensons.

Innan Thomas Andersson köpte Canyons fanns han i Stig Lorentz.

 

Ursprungliga Canyons startades 1973 av Thorsten Johansson från Alvesta.

Bandet la ner verksamheten när Hans Eng avled 1981.

Tre år senare tog Thomas Andersson över bandet och Canyons blev ett av 80-talets största dansband.

1990 spelade Canyons som första dansband in låten Inget stoppar oss nu, som två år senare blev en dunderhit och något av signaturmelodi för Black Jack.

I Canyons fanns vid den här tiden Tommy Karlsson och Dan Andersson, som båda i dag tillhör Wizex. Tommy var för övrigt med och startade moderna Wizex 1973.

1992 tog Canyons time out.

– Vi ville vi ha en paus. Då upptäckte jag att någon hade lånat vårt namn. Vi hade inte varit så förnuftiga att vi hade låst namnet på Patentverket så vi hade inga rättigheter till namnet.

 

Efter att ha spelat storbandsmusik i sju-åtta år längtade Thomas Andersson till dansbanorna igen.

– Jag träffade trevliga musikanter att spela med, säger Thomas.

Han försäkrade sig om orkesternamnet och Canyons kunde dra igång igen.

– Vi hittade Tina som haft egna bandet Rivas. Hon är en begåvning när det gäller att ta tag i publiken. En mycket bra frontfigur.

 

Tina Svensson leder sommartid allsången ”Kul i dalen”  i Örkelljunga tillsammans med Micke Andersen, Grönwalls kapellmästare.

Övriga i nya Canyons blev Mats Gustavsson från Bob Stevens, Patrik Nordström som hade ett band som hette Tessus och blott 18-årige Joel Andreasson, som under en period följt med Bob Stevens som lärling.

– Joel har en fin stämma och är duktig på trummor, berömmer Thomas.

Medlemmarna är bosatta i Örkelljunga, Bjuv, Ekeby, Sjöbo och Åhus.

 

Nystarten skedde i september 2011.

I våras öppnade bandet en studio i Skara.

– Jag har Bert Karlssons tekniker Patrik Tibell som projektanställd i studion. Studion går under Canyons AB och heter Vega Amalia. Vi producerar vårt eget material.

Singeln Om det hänger på mig har släppts.

Ett album med Canyons är på gång.

– Mer än hälften av materialet är inspelat. Jag gissar att plattan kommer om ungefär tre månader, säger Thomas Andersson.

 

Bandet siktar högt.

– Vi jobbar alla med olika sysselsättningar, men har ett sikte att komma upp i en nivå så vi har en bra inkomst.

Canyons har i år fått möjlighet att visa upp sig i större sammanhang – bl a Ekebofestivalen och Kristianstadsdagarna.

– Thomas Johansson på Rent Nöje i Arvika bokar bandet.

– Han  har placerat in oss i Norge. Vi spelar upp till Säffle, Åmål och vi ska till Årjäng. To m en Norrlandsturné är klar till nästa sommar. Det känns bra, tycker en optimistisk Thomas Andersson.

Den gångna helgen spelade Canyons i Norge.

BLT 16/8 2012

Thorleif inför avslutningen

– Jag är orolig för att vi ska tvingas avvisa folk som inte har biljett, säger Thorleif.

120814 

Många gamla medlemmar kommer att finnas på plats, när Thorleifs sätter punkt för karriären i Växjöparken lördagen den 8 september.

– Hur många som kommer att finnas med på scenen vet jag inte men några blir det, säger Thorleif Torstensson.

 

 Alla som varit med i bandet är inbjudna. De flesta kommer. Troligen inte alla.

 Magnus Franzén var den senaste som lämnade Thorleifs. Han spelar numera i Jontez, som har en välfylld spelplan och spelar den kvällen som Thorleifs säger tack och adjö.

 Magnus ”Bisse” Bergdahl kommer givetvis att stiga upp på scenen för att sjunga något av sina gamla nummer.

 Förre keyboardisten Johan Bergerfalk kan också förväntas delta på scenen.

 Några väletablerade artister som Thorleifs samarbetat med kommer att dyka upp.

– Men lite överraskningar ska det vara, konstaterar kapellmästaren som upplever en något stressad tillvaro just nu.

Vi kan dock avslöja att Roland Cedermark kommer att medverka. 

– Det var varit känslomässiga farväl på de platser vi spelat i sommar. Men det känns fortfarande helt rätt att sluta. Minnena finns kvar, och musiken finns kvar.

 

900 personer kommer att släppas in på avskedsföreställningen.

Alla biljetter säljs i förköp.

– Vi har varit tvingade att göra så för att slippa avvisa folk, men jag är orolig för att det ska dyka upp folk som inte har biljett och som vi inte kan släppa in.

 

Några biljetter finns ännu kvar.

Däremot är alla supébiljetter slut.

– Skulle det bli ett hårt tryck den närmaste veckan så har vi haft funderingar på att köra en andra avslutning 14 dagar senare, men ska det bli så måste vi ta ett snabbt beslut.

 

Enligt planerna skulle en ny samlingsplatta ha funnits ute och en fortsättning på Historien Thorleifs i i bokform skulle också ha varit i stort sett klar.

– När det gäller skivan så har inte Warner kommit till skott. Det får bli efter avslutningen i stället. Vår senaste platta säljer fortfarande bra, men det kan också bli så att vi spelar in en helt ny platta under hösten.

– Boken har jag inte hunnit bli klar med, men den ska komma innan året är slut.

 

Många bollar flyger alltså i luften drygt tre veckor före festkvällen i Växjö den 8 september.

14/8 2012

Monia ser tillbaka – och blickar framåt

– Att åka runt och turnera innebär att man får försaka mycket. Det finns inte utrymme för det nu, men jag kommer att fortsätta att sjunga, säger Monia Sjöström.

120802 

 •Hon har fått utmärkelsen Sveriges bästa dansbandsröst.

• Hon har fått Guldklaven som årets sångerska.

• Två gånger har hon klippt av dansbandskarriären.

Med jämna mellanrum dyker Monia Sjöström upp och håller sitt namn aktuellt.

I år har det handlat om ett antal nostalgijobb med Grönwalls.

 

– Vi har firat 20 års-jubileum. Många ville höra oss. Vi tyckte att det var en rolig grej att göra några spelningar, säger Monia.

 

Det blev ett antal stora publikfester – bl a Ekebofestivalen i Munka Ljungby och Dansbandsveckan i Malung och Norge.

En avslutningsfest på hemmaplan Björksäter i Hässleholm den 29 september återstår.

 

Grönwalls bildades 1991. Det är alltså 21 år i år.

Året efter bildandet kom den händelse som gjorde Grönwalls till ett stort namn i branschen. Bandet vann det året Svenska Dansbandsmästerskapen, som vid den tiden var en mycket prestigefylld tävling.

Sedan den segern har det gått 20 år.

– Otroligt vad åren gått fort. Det känns inte som 20 år, tycker Monia.

 

Grönwalls blev snabbt ett av de mest jagade dansbanden i landet – säkra publikdragare hos de flesta arrangörer och älskade av en stor publik.

Karusellen snurrade fort. Det blev många spelningar och långa resor.

Det frestade på.

Monia började känna sig sliten.

Ändå kom beskedet som en chock på våren 1999.

Monia Sjöström meddelade att hon skulle lämna dansbandsscenen.

Hon hade precis fått utmärkelsen ”Sveriges bästa dansbandsröst”.

När hon gjort sin sista spelning i Abrahamshult i juni 1999 och kamraterna tog semester gick låten Vem in på Svensktoppen. Det blev Grönwalls största hit på listan. Under de 29 veckor den låg på Svensktoppen sedan Monia hade slutat.

Några andra välkända Svensktoppslåtar med Monia och Grönwalls är Du ringde från Flen, I varje andetag, Ett liv tillsammans,  En plats i Solen, Jag ringer upp, Regn i mitt hjärta, Nu i dag och Bara vi och månen.

 

Efter avhoppet gjorde hon de två countryinspirerade albumen Monia och Söderns ros och blev också mamma.

 Efter fem år kom Monia Sjöström överraskande tillbaka. Hon tog plats vid sångmikrofonen i Grönwalls igen.

Nypremiären ägde rum på Ekebofestivalen i början av juli 2004.

 

2006 fick hon ta emot Guldklaven-statyetten som årets sångerska.

Monia var åter lika älskad som tidigare av sin publik.

 

Sommaren 2008 började diskussionerna om att lägga ner Grönwalls. Monia skulle bli mamma på nytt i början av 2009.

Beslutet blev att ta time out.

 

Det har blivit ett litet antal spelningar under åren som gått – senast nu i sommar alltså.

Att arrangörerna skulle jubla över en riktig come back för Grönwalls med Monia är helt klart.

– Härligt att höra att många vill höra oss och tycker vi ska spela vidare. Men allt har sin tid. Att åka runt och turnera betyder att man får försaka så mycket, konstaterar tvåbarnsmamman Monia, numera bosatt i Åhus och med nya efternamnet Zander.

 

Hon försvinner dock inte från scenen.

– Jag har lite planer, lite nya inspelningar är på gång, lite countryinspirerat, säger Monia.

 

Under hösten ska Monia spela musikal i Hässleholms kulturhus.

Det är Goddshow Production som sätter upp Broadwaymusikalen Allt eller inget (The Full Monty). Den 3 november är det premiär. 25 föreställningar ska genomföras.

– Vi börjar repetera under augusti, berättar Monia.

Musikalen handlar om en grupp arbetslösa manliga stålverksarbetare som bestämmer sig för att göra en stripshow.

– Men jag har en kvinnlig roll och kommer inte att strippa, säger Monia.

I Sverige har musikalen tidigare satts upp i Stockholm, Göteborg, Malmö och Visby.

Flera kända sångnummer ingår i musikalen.

 

Det här gör att det inte finns utrymme för så mycket annat under hösten.

Hon ska också sköta sitt jobb som frisör i Kristianstad.

 

 

Publicerad i BLT 2/8.

 

Efter uppbrottet – nu går Lasse solo

– Det är roligt att konstatera att folk bryr sig, säger Lasse Sigfridsson.

120719 

En dryg månad efter avhoppet från Lassse Stefanz står det klart att Lasse Sigfridsson inleder en solokarriär och under hösten släpper en soloplatta.

– Jag tycker det är för tidigt ett pensionera sig. Jag vill fortsätta med musiken. Jag har dock inga högt ställda förväntningar. Det får bli vad det blir.

 

För några dagar sedan skrev Sigfridsson på ett kontrakt med Ginza-ägda skivbolaget Atenzia, som inlett en framgångsrik satsning på dansmusik.

Lasse Sigfridsson har också knutits till bokningsbolaget Nöjeskällan.

Uppbrottet från Lasse Stefanz som Lasse och tvillingbrodern Hasse grundade 1967 kom plötsligt och överraskande för många. Bandet hade precis släppt årets album och skulle inleda jubileumsfirandet med bl a bokutgivning.

– Det är tråkigt att det blev så, men nu vill jag gå vidare och inte gräva ner mig i det som hänt.

 

Den osämja som blev den utlösande faktorn vill han lägga bakom sig.

Någon kontakt med bandet har han inte haft sedan avhoppet. Lasse är dock precis som Hasse och tidigare medlemmen Anders Pettersson delägare i bolaget.

– Hur det blir framöver vet jag inte.

 

Lasse Sigfridsson började direkt smida planer för framtiden.

– Jag gick igenom låtar som jag sjungit i bandet och hittade ett 40-tal som jag tycker håller fortfarande. Det är jättesvårt att välja. Förmodligen blir det 8-10 av dessa och en del nya. Det är både låtar som jag själv skrivit och andras låtar. 14 spår är det tänkt. Jag vill dock inte i det här skedet lova den eller den låten. Jag hinner ändra mig flera gånger.

 

Det blir en duett med välkände sonen Emil Sigfridsson.

Inspelningarna sker hos Jörgen Andersson i Emmy-studion i Kristianstad.

Utgivningen är tänkt till slutet av september eller oktober.

Lasse har känt ett kraftigt tryck att göra något på egen hand. Engagemanget på hans facebook-sida har varit mycket omfattande.

– Det är roligt att konstatera att folk bryr sig, säger han.

 

Det finns folk i branschen som har väntat att Lasse Sigfridsson skulle starta ett nytt dansband.

– Just nu känns det inte så. Det är lite för tungrott. Jag ser inte direkt att det behövs ett nytt band.

I stället blir han ensamunderhållare vid fester, kalas, allsångskvällar o s v.

– Jag tror att det kan bli jättebra, säger Peter Rudenborg, som bokar Lasse Sigfridsson på Nöjeskällan.

 (Publicerad i BLT 19/7 2012)

Han turnerar med Brad Paisleys gitarr

– Klart att jag är stolt över min gitarr, säger Mikael Strömqvist, har med den signerade gitarren han fick av Brad Paisley.

120719

To Micke. You are fantastic!

Brad Paisley.

Så står det på Mikael Strömqvists gitarr.

– Det är klart att jag är stolt, säger Micke.


Mikael Strömqvist från Rödeby är musiklärare på Törnströmska gymnasiet och Kulturskolan i Karlskrona.


Just nu är han vikarie i landets mest bokade dansband – skånska Donnez.


Den fina gitarren fick han förra sommaren i samband med att den världsberömde countrysångaren, låtskrivaren och gitarrvirtuosen gästade Sverige.
Det utlystes en tävling om vem som bäst kunde tolka Brad Paisley på gitarr.
Den tävlingen vanns av Mikael Strömqvist.


Brad Paisley hade bestämt att priset skulle vara en likadan gitarr som han spelade på.


Nu finns den signerade gitarren med när Mikael turnerar med Donnez.


Musikläraren som i sex år arbetat med många musikaliska begåvningar i Karlskrona har offrat sin semester i år.

– Jag kände att jag ville spela i en grupp, säger han.


Det blev Donnez, det framgångsrika dansbandet från skånska Perstorp.


– Vi hittade varandra på nätet. Jag ville spela gitarr i ett band. Då hörde Donne (kapellmästaren Donald Laitila) av sig och frågade om jag vara sugen på att vara med och göra 70 spelningar under sommaren.


– Jag åkte och lyssnade på bandet i Valje. Vi snackade lite. Jag provspelade. Sedan hade vi en repetition. Så var det dags. Jag kastades rakt in i ett intensivt turnerande. Jag trivs otroligt bra. Grabbarna är fantastiska att umgås med.


Det var en tuff uppgift för Mikael som har fru och två barn hemma i Rödeby.


– Jag har några dagarna ledigt ibland och vi har parerat in så att vi kan träffas. Vi har släkt och vänner, framför allt våra föräldrar som ställer upp som barnvakter.

Mikael Strömqvist har ingen bakgrund i dansbandsmusiken. Han har dock hörts i olika sammanhang.

– Mitt senaste band var ett irländskt band som hette Jolly Maith Craic som spelat mycket runtom i Karlskrona.

Bandet upphörde i mars i år.


– Jag har spelat bluegrass, rock och lite country. Jag gillar countrygitarr och och jag gillar tonartshöjningar och jag gillar mycket reverb. Det blir dansband. Så jag är nog en dansbandskille, menar Micke.
I Donnez blir det gitarr, mandolin och munspel.

Hans munspelande har blivit en stort succé och gett Donnez ytterligare ett lyft.


– Donnez kan inte släppa Mikael när Calle Stifors kommer tillbaka, säger flera arrangörer.


– Man vet ju aldrig. Det hade varit roligt, men vi har inte diskuterat det. För mig ör det nog dags att gå tillbaka till jobbet när Calles pappaledighet är slut.

(Publicerad i BLT 19/7 2012)

Mest bokade bandet

– Tycker vi är på de ställen som vi ska vara på, säger Donald Laitila.

120719 

– Det gäller att ta vara på chanserna. Därför säger vi ja till de förfrågningar vi får.


Donald Laitila (bilden) från Perstorp har nått framgångar med sitt band Donnez som han knappt vågade hoppas på när det hela började.

I Malung Guldklaven-belönades Donnez med Sveriges radios specialpris.

 

Det ungdomliga Skåne-bandet, som spelar traditionell mogenmusik är i dag landets mest bokade band.


– Det blir 200 jobb om året nu. Det är väldigt mycket. Men roligt. Vi har en glad och trogen publik som följer oss över hela Sverige, säger Donald Laitila.


I tonåren stod han i valet och kvalet. Donald var en löftesrik fotbollsspelare som jagades av både Malmö FF och Helsingborgs IF.


Han valde musiken i stället för fotbollen, fast besluten att skapa något stort.


– Jag satte som mål att kunna leva på musiken. En förutsättning för att kunna leva på musiken är att man har folk som dansar till musiken. Det har vi, säger Donald Laitila, nu 28 år gammal.


Donnez turnerar över hela landet.


– Tycker vi är på de ställen som vi ska vara på. Det känns fel att komma på ställen som så att säga inte är rätt, där kanske mogenmusiken som vi spelar inte passar in. Vi flirtar lite med modernpubliken samtidigt som vi framför vår mogenmusik. Vi har en publik från 16 upp till 80.


Bandet hade tidigare fem medlemmar men har bantats till fyra: Calle Stifors (gitarr), Andreas Olsson (bas, gitarr) och Christoffer Olofsson (trummor) plus Donald Laitila (sång, klaviatur, dragspel).


Calle Stifors är nu pappaledig och ersatt av Mikael Strömqvist från Rödeby.


–  Mickes munspel har blivit en väldig succé, säger Laitila.


(Publicerad i BLT 19/7 2012)

Publiken hittade till Ekebofestivalen

Olle Jönsson trivs i fronten och älskar att skaka hand med trogna fans medan han sjunger. Bakom Olle Jönsson de två nya Lasse Stefanz-medlemmarna Henrik ”Turbo” Wallrin och Joacim Svensson. T v syns också trummisen Gunnar Nilsson.

120709 

Grönwalls come back och ombildade Lasse Stefanz första spelning i hemtrakterna.

Det blev höjdpunkterna på den 17:e Ekebofestivalen som under veckoslutet genomfördes i Munka Ljungby utanför Ängelholm.

– Man kan inte vara annat än nöjd. Vi hade tur med vädret och publiken kom, summerade Bengt-Åke Johnsson, vd i Ekebo Nöjescentrum och den som sedan några år driver sin legendariske pappa Bertils livsverk vidare.

 

Efter en mjukstart på torsdagen strömmade publiken till i stora skaror under fredagen och lördagen.

– Mellan 6000 och7000 på fredagen och lite mera sista dagen. Totalt hamnade vi kring 15000. Det känns bra.

Bengt-Åke Johnsson var stolt över att ha lyckats få till en come back av Grönwalls, nästan fyra år efter att bandet la ner.

– Det är ju 20 år sedan vi startade. Vi kunde inte motstå ett jubileum, sa frontfiguren Monia Sjöström, oerhört hyllad under bandets storhetstid.

– Scenens gudinna. Vilken röst, konstaterade Peter Larsson, frontfigur i Larz Kristerz som delade scen med Grönwalls.

 

Med två nya mannar visade Lasse Stefanz upp sig för första gången i hemtrakterna.

Henrik ”Turbo” Wallrin och Joacim Svensson har ersatt Lasse och Hasse Sigfridsson som grundade bandet för 45 år sedan och överraskande för många hoppade av veckan före semestern.

Henrik Wallrin kom från Drifters. Joacim Svensson fanns tidigare i Claes Lövgrens men slutade där i fjol för att ägna sig åt annat.

– Jag tvekade lite när jag fick erbjudandet men familjen sa ja. Då blev det ja. Det ångrar jag inte, säger ”Jocke” som spelar saxofon och keyboard.

– Mycket roligt men det har varit många nya låtar att lära sig, tycker basisten ”Turbo”.

– ”Turbo” och Joacim fungerar väldigt bra i bandet, konstaterar frontfiguren Olle Jönsson.

 

En stor publik älskar Lasse Stefanz oavsett hur bemanningen i bandet ser ut.  Olle Jönsson trivs i sin roll i fronten. Där kan han på sitt välkända sätt hälsa på fansen som står längst fram mitt under pågående sång.

 

På de olika scenerna i Ekebo fanns  många som på söndag med spända nerver finns på plats i Malung med förhoppningar om att få en utmärkelse i Guldklaven-galan.

– Fantastiskt roligt att vi blev nominerade för årets album. Vi har gjort en bra platta, säger Wizex-veteranen Tommy Karlsson om albumet Simsalabim och uttrycker sin stolthet över de två sångarna Anna Sköld och Thomas Lindberg.

– Publiken börjar förstå hur duktig Thomas är, säger Tommy om blekingen Thomas Lindberg.

– Jag trivs med omväxlingen av uppdrag, ibland med Wizex, ibland jobb på äldreboenden, säger Thomas Lindberg.

 

En intressant återkomst i större sammanhang gjordes av Canyons som drivs av rutinerade Thomas Andersson och i fronten har duktiga Tina Svensson. Det finns anledning att tro att både arrangörer och publik kommer att upptäcka Canyons.

Med hög ambition drivs också nya Voize av Magnus Meinert med bl a sex år i Sannex bakom sig.

Längst resa till Ekebo hade Expanders från Piteå gjort.

– Vårt första besök i Skåne, sa kapellmästaren Jan-Åke Glavén.

 

Under festivalen avgjordes talangtävlingen Sångmicken med Lovisa Hector från Svedala som vinnare. Lägg namnet på minnet.

 

 (Publicerad i BLT 9 juli 2012)

 

Thorleif planerar för tiden efter Thorleifs

Ju närmare man kommer sista dagen desto värre blir det, säger Thorleif Torstensson.

120621 

• Han vill göra en dansbandsopera.

• Han vill jobba för att dansen och dansmusiken ska sprida sig i skolan.

Thorleif Torstensson gör sista spelningen med sitt folkkära dansband Thorleifs i Växjö folkets park den 8 september.

Han kommer dock inte att slå sig till ro.

 

– Det är klart att jag vill fortsätta med musiken men på ett annat sätt, säger Thorleif.

Beslutet att lägga ner dansbandet Thorleifs efter 50 år växte fram under en lång tid.

– Det är mycket vemod. Ju närmare man kommer sista dagen desto värre blir det. Det har märkts redan. Det är så det rycker lite i ögonvrån.

– Jag får mejl och möter ständigt folk som beklagar, men det är egentligen ganska skönt. Det betyder att människor bryr sig. Det vore ju tråkigt om ingen skulle sakna oss.

 

Thorleif är nöjd med den spelplan bandet har fram till slutet..

– Mycket bra hela sommaren ända fram till sista spelningen.

 

Det var varit en del diskussioner om var sista jobbet skulle genomföras. Hemmaplan i Växjö har varit ganska givet. Beslutet blev Folkets park, som dock inte tar mer än 900 personer.

– Alla biljetter ska säljas i förköp. Skulle det bli hårt tryck så får vi köra en dag till.

Slutet på Thorleifs-epoken kommer att dokumenteras på olika sätt.

Det är tänkt att det ska komma en uppföljning i bokform av Historien Thorleifs som kom på 90-talet.

– Det blir berättelser från 1996 till i dag. Det kommer att bli en blandning av artiklar som publiceras rent av med angivande av källan och så historier som inte finns i artikelform.

En platta med Thorleifs 26 största hits kommer också.

– Den skulle ha varit uyte men skivbolaget (Warners) har inte haft tid.

En dvd med inhyrda inslag med de stora grejerna från tv som när Thorleifs vann Meloditävlingen med En liten ängel, Tre gringos o s v och lite av det som gjorts i tysk tv ingår också i planerna.

 När sista spelningen med Thorleifs är över i september blir det alltså litet annat för kapellmästaren som startade sitt band för 50 år sedan.

 – Jag vill fortsätta. Jag har sagt att jag ska göra en dansbandsopera. Jag har berättat det för Thomas G:son som tände direkt. Han är rätt man jobba ihop med. Han kan alla genrer och gör bra musik.

– En musikal med den dansbandsmusik finns inte. Jag kallar den för En kärlekshistoria. Berättelsen ska följa en människas liv i sorg och glädje, skilsmässor, svek och osv. Det finns ett bra underlag.

– Leif Sandberg som gör musikalerna i Växjö har sagt att han vill skriva librettot.

Thorleif räknar med jobb i tre år med musikalen.

– Sedan åker jag gärna ut och berättar om Thorleifs liv och spelar hitlåtarna. Det gör jag för övrigt redan nu

För att dansbandskulturen inte ska försvinna är Thorleif Torstensson mån om att ungdomar lär sig dansa.

 

Många får lära sig dansa i skolan men det kan bli bättre. Jag vill också att de ska få lära sig musiken. Min tanke är att varje skola ska försöka bilda två stycken. Alla ungdomar i 15-16-årsåldern älskar att få hålla i varandra utan att det är någon som ser snett på dom. Skoldanserna måste komma tillbaka. Det är en social bit som försvinner om dansen försvinner. Sällskapsdansen är viktig.

– Jag ska dra mitt strå till, stacken, lovar Thorleif Torstensson.

(Publicerad i BLT 21/6 2012)

 

– Jag är gift med dansmusiken

Ulrik Håkansson släppte loss flr fullt och sjöng med inlevelse hellre än bra till Dolbyz orkester på sitt kalas fören stor skara vänner.

120615

– Jag är gift med dansmusiken.

Ulrik Håkansson i Sölvesborg är känd som dansbandskungen.

I drygt 40 år har hans liv kretsat kring vad som sker i de svenska dansbanden, medlemmar som skiftar band eller bussar som ska byta ägare. Ulrik har koll på allt.

Något instrument spelar han dock inte.

– Jag har inte haft tid att lära mig, säger 60-åsjubilaren.

 

Det finns inte många turnerande dansmusiker i landet som inte vet vem Ulrik Håkansson är.

– Jag har kört 3000 mil om året i 40 år för att hålla liv i mitt intresse. Det har det varit värt. Jag har lärt känna så oerhört många trevliga människor.

 

De djupa kontakterna med alla dansband har Ulrik skapat genom att vara på plats långt före publiken. När banden anländer till ett dansställe ett par timmar före spelningen tar Ulrik emot.

Ofta hjälper han till att packa upp.

När festkvällen är slut stannar han kvar, snackar lite och hjälper till att lasta bussarna.

Han har koll på när en buss ska säljas och vilka band som är i behov att byta upp sig. Det har gjort att Ulrik i många fall blivit förbindelselänk när bussar har bytt ägare.

Han hjälper också till att skaffa spelningar åt en del band, som har svårt att hitta jobb.

Många mindre arrangörer har fått hans hjälp med att pussla ihop bra säsongsprogram.

Han har blivit dansbandskungen med branschen.

På den tiden var dans nästan alla veckans dagar var Ulrik ute på olika håll de flesta kvällarna. Det har under årens blivit mycket Valje Nöje, Hanöhus och Nakterhuset när det var fullt fart där, Mörrum, Lyktan, Belganet, Lönsboda, Eringsboda och många andra ställen.

Under alla år har han samlat orkesterkort.

– Jag har närmare 1000 in dag, berättar han.

Dansbandsintresset kom redan 1970. Ulrik var 18 år då.

I en Älmhults-orkester som hette Jonny Wittmars spelade tre grabbar från Sölvesborg.

– Jag lärde känna grabbarna och följde med ut på spelningarna för att hjälpa till. Lite var det också för att kolla tjejerna.

Ulrik blev fast.

All ledig tid har han sedan vikt åt sitt intresse.

Några tankar på att gå i farfars eller pappas fotspår har aldrig funnits. Farfar var vd för Olofströms kraft och pappa Lennart jordbrukare.

När Ulrik föddes drev pappa Lennart jordbruket på Viet utanför Karlskrona.

– Mina fyra första år bodde jag på den gård i Viet som i dag är Barnens gård, Pappa drev jordbruket och hade också djur, säger Ulrik.

Efter Viet blev det Björkenäs och en ny gård.

Några år därefter följde ännu en flytt.

– Pappa var en orolig själ som inte kunde stanna så länge på varje ställe. Vi flyttade till Åhus där jag började skolan. I Åhus skaffade pappa hönseri och hade också fiskebåt.

 

Föräldrarnas äktenskap sprack. Ulrik och två systrar (en äldre och en yngre) flyttade med mamma till Sölvesborg.

– Vi köpte två gamla hus, hyrde ut det större och bodde i det mindre.

Pappa tog över nya gårdar i Gammalstorp och Ysane och skaffade också en husbåt som väckte stor uppmärksamhet. Den husbåten gjorde också att pappa byggde upp en vänskap med skådespelaren Per Oscarsson.

 

Ulrik Håkansson var inte intresserad av att jobba med jordbruk, djur och båtar. Han hittade sina egna möjligheter att tjäna pengar.

– Som 14-åring började jag som tidningsbud. Jag bar ut Sölvesborgs-Tidningen i Falkvik innan jag gick till skolan. Jag fick ihop pengar till en ny moped och var den ende i klassen som hade en ny moped när jag fyllde 15 år.

Efter skoldagens slut jobbade Ulrik som blomsterbud.

– Dessutom hämtade jag gamla tidningar hos folk och sålde tidningarna till Sölvehyttans glasbruk, där man behövde tidningspapper för att slå in varorna. Jag plockade också spritflaskor och sålde efter festkvällarna på Tivolivat.

 

Den företagsamme ynglingen hamnade som 17-åring 1969 som kontorsbud på Sölvesborgsvarvet.

Han hann senare med en period som affärschef på Videobutiken i Sölvesborg.

1984 var han tillbaka som tidningsbud. Då hade Pressens samdistribution tagit över utdelningen. Ulrik var igång sju dagar i veckan och hjälpte på dagarna till på distributionskontoret.

Ofta kom han direkt från någon danstillställning till de väntande tidningsbuntarna.

Så mycket tid över till sömn blev det inte.

– Jag behöver inte så mycket sömn, säger han.

 

Tidningsutbärningen slet på kroppen. 2006 fick Ulrik en ny höftkula.

– Läkaren sa till mig att jag inte fick bära tidningar längre.    

Det rådet lyssnade han på.

 

Han har inte haft tid att skaffa familj.

– Jag gifte mig ju tidigt med dansmusiken, säger han.

 

För ett och ett halvt år sedan träffade han så Gulli Rasmusson från Ystad.

Det blev kärlek.

De två blev ett par.

– Hon har fått vänja sig vid mitt liv, säger Ulrik.

Han bor i Sölvesborg men är ofta hos Gulli i Skåne.

Ett par gånger i veckan åker de två på dans. Och precis som tidigare vill Ulrik vara på plats bär banden anländer och börjar packa upp. Gulli hänger med.

– Hon accepterar det och säger i alla fall inget. Jag vill ju behålla mina personliga kontakter. Vänskapen är viktig.

 

 

 

Namn: Ulrik Håkansson.

Bor: Sölvesborg.

Familj: Ogift. Kärestan Gulli Rasmussen finns i Skåne

Fyller: 60 år den 16 juni.

 

Bild: Ulrik Håkansson släppte loss flr fullt och sjöng med inlevelse hellre än bra till Dolbyz orkester på sitt kalas fören stor skara vänner.

 

(Publicerad i BLT 15 juni 2012)

 

 

 

 

 

25 år men inget stort kalas

– Allt känns jättebra just nu, säger medlemmarna i Kindbergs. Fr v: Conny Falk, Ola Jonsson, Joakim Ekelund och Henrik Svensson.

25-årsjubileum i år – och eftertraktade både bland danspublik och arrangörer.

– Även om det varit krisartat i branschen så tror vi på detta stenhårt.  Det finns en plats. Den är inte lika stor som den var förr men jag tror att dansen kommer att finnas kvar. Vi ska göra allt vi kan för att spela för den publik som finns.

Det säger Joakim Ekelund, stark frontfigur i Kindbergs.

 

Kindbergs har en efter dagens förhållanden välfylld spelplan, även om antalet jobb är färre än under storhetstiden för 20 år sedan, då Kindbergs gjorde över 180 jobb om året. I dag är inget band i närheten av sådana siffror eftersom antalet spelplatser minskat kraftigt.

Joakim Eklund och hans kamrater ser dock positivt på situationen.

– Vi har klarat oss bra genom åren. Vi har kanske legat på lagom gager och det gör att man rullar runt. Det känns jättekul just nu. Aldrig i vår karriär har vi haft ett så positivt team runtomkring som vi har nu. Positiva grabbar i bandet. Skivbolag, bokning och allt känns jättebra. Det finns all anledning att vara optimistisk.

 

Jocke Eklund har varit med i Kindbergs sedan 1988, ett år efter starten.

Henrik Svensson har funnits med hela tiden.

 Kindbergs har sitt ursprung i Lidköping.

Där växte Kent Kindberg och Joakim Ekelund upp i samma by. I Lidköping fanns också Henrik Svensson. Jocke och Henrik började spela saxofon samtidigt.

Det blev Kent och Henrik som startade bluesbandet Groans som började spela dansmusik 1986.

Året efter blev det Sten-Åkes Jr. Sten-Åke var namnet på Henrik Svenssons far.

När heltidssatsningen drogs igång 1989 blev namnet Kindbergs.

I slutet av 2008 slutade grundaren Kent Kindberg. Han ersattes av Ola Jonsson från Svänzons. Ola hade tidigare också funnits i Black Jack. I båda dessa band var han sångare.

– Jag visste förutsättningarna och var medveten om att det var en basist som Kindbergs sökte, säger Ola Jonsson.

– Vi vet vi att vi har Sveriges bäste andresångare. Det är en styrka för oss. Jag står för en del personlighet på sången. Ola tillför något lite nytt, menar Joakim Ekelund.     

Förra sommaren blev det byte på trummisposten. Till bandet kom då rutinerade Conny Falk, närmast från Fernandoz.

I februari bantades orkestern från fem till fyra man.

Gitarristen Peter Hansson hade bestämt sig för att sluta.

– Vi diskuterade en del hur vi skulle göra. Första tanken var att ersätta Peter men Jocke spelar ju också gitarr, säger Ola Jonsson.

– Det blev en naturligt för mig att ta den rollen, konstaterar Ekelund.

 Innan han blev huvudsångare i Kindbergs för tio år sedan då Niklas Eriksson slutade var Jocke framför allt gitarrist.

 – Bantningen till fyra man har fördelar. Naturligtvis är det bra ekonomiskt. Det blir en person mindre som ska ha lön. På scenen är det smidigt. Enda bekymret är när man packar. Då märks det. Det har blivit lite mera att göra för var och en.

Ambitionsnivån ligger högt hos medlemmarna i Kindbergs.

– Vi bestämde oss när det var småkrisigt i vår bransch att vill man komma någonstans så måste man nog ta för sig lite grann. Vi är taggade och tycker det är så kul att spela. Vi hittade ett bra skivbolag i Atenzia och gjorde en bra deal.

Plattan Vi drar västerut blev mycket väl mottagen av både recensenter och publik.

Kindbergs hittade sin countryinfluerade dansmusikstil för tiotalet år sedan.

Den stilen går hem – både i Sverige och i Norge, där bandet har ganska många jobb.

Kindbergs utgår från Lidköping.

Den ende som bor i Lidköping är dock Henrik Svensson.

Ola Jonsson bor i Uppsala, där han har bussen. Conny Falk bor i Munkfors.

– Jag har bott i Eskilstuna i 20 år, säger Joakim Ekelund.

Där är han också juniortränare i fotboll i Skogstorps GoIF sedan 12 år.

– Fotboll är så kul. Jag har själv spelat i div IV. Nu är tanken att jag ska spela i div VII med min 17-årige son, säger Joakim som också springer mycket långdistans.

Kindbergs 25-årskalas firas inte så stort.

 – Vi brukar alltid göra något i samband med  Dansbandsveckan i Malung med våra fans. Vi har hyrt en liten stuga där i 18 år.  Där samlas vi. Vi bjuder in alla som varit med under åren. Så blir det i år också.

(Publicerad i BLT 7/6 2012)

Bröderna lämnar Lasse Stefanz

Så här har Lasse Stefanz sett i år. Lasse Sigfridsson, knästående längst fram har plötsligt hoppat av sitt livsverk. Bakom honom fr v Hasse Sigfridsson (som också slutar), Jonas Rignell, Gunnar Nilsson, Olle Jönsson och Christer Ericsson.

 

 120530

Det händer stora saker i Lasse Stefanz – landets populäraste dansband.

Lasse Sigfridsson och brodern Hasse, som startade orkestern, har helt plötsligt slutat.

Ny basist efter Lasse blir blir Henrik ”Turbo” Wallrin som nu finns i Drifters och tidigare spelat i Wahlströms och Black Jack.

 

– Jag fick erbjudandet i förra veckan och fick fem timmar på mig att lämna besked, säger ”Turbo” Wallrin.

 Förändringen kan tyckas något dålig timad. I förra veckan släppte Lasse Stefanz sitt nya album Rocky Mountains.

Samtidigt ska firandet av bandets 45-årsjubileum inledas.

Thomas Deutgens bok om bandet släpps inom kort och Lasse Stefanz-vinet finns nu i Systembolagets nya sortiment.

 

Lasse Sigfridsson och tvillingbrodern Hasse var 14 år när de drog igång bandet 1967.

Lasse och Hasse behövde en trummis som också kunde sjunga. Det blev Olle Jönsson.

1969 kom Christer Ericsson in i bandet. Christer har senare blivit kapellmästare och är bandets musikaliske ledare.

Lasse Sigfridsson har utöver sin roll som basist varit andresångare i bandet. Att stå i skuggan av Olle Jönsson är kanske inte alltid så lätt, men Lasse har funnit sig i sin roll. På scen har han fått sjunga ganska mycket.

På plattorna brukar det bli en eller två låtar med Lasse som sångare.

Lasse Sigfridsson har också skrivit en hel del låtar – både till Lasse Stefanz och till andra band.

 

Nu har det alltså gått 45 år.

Tvillingarna Sigfridsson fyllde i förra veckan 59 år och är alltså inte framme vid pensionsålder.

Lasse har saknats senaste veckan och ersatts med vikarie.

Vad orsaken är man valt att ligga lågt med – ännu så länge.

– Det har varit på gång en tid, konstaterar Mats Nilsson, manager på bokningsbolaget LS Tonart.

En kommuniké kommer av allt att döma att släppas i helgen.

Lasse Stefanz spelar torsdag, fredag, lördag den här veckan och ska sedan ha semester till den 29 juni.

Efter semestern är Henrik Wallrin på plats.

– Men jag kommer att debutera redan den 15 juni, då semestern bryts för ett tv-program med Kalle Moraeus.

 

”Turbo” har tillhört Drifters i två och ett halvt år. Han värvades dit, då Kent Liljefjäll försvann lika plötsligt som Lasse Sigfridsson nu försvunnit i Lasse Stefanz.

– Det går naturligtvis inte att tacka nej till att få spela med Nordens största dansband. Lasse Stefanz har varit lite av idoler för mig, säger ”Turbo” Wallrin.<%

Claes har två kärlekar – dansen och Eva

– Det är en livsstil att hålla på som nöjesarrangör, säger Claes Ohlsson, som drivit ”Krogen i skogen”, Eringsboda Brunn, sedan 1987.

 120526 

• 15 år gammal fick han ta hand familjens arrendegård när pappan dog.

• Han fick hjälpa mamma med tre yngre syskon.

• Några år senare blev han orkesterledare.

• 29 år turnerade han med riksbandet Claes Freddys.

• Sedan köpte Claes Ohlsson Eringsboda Brunn och blev nöjesarrangör.

• Nu fyller Claes 70 år.

 

–  Jag lever som jag gjorde när jag var 30 år, går mycket och cyklar en timme varje dag, säger en spänstige nöjespappan, som under många år kombinerade livet som turnerande dansbandsmusiker med fotbollsspel i Fridlevstad GoIF.

 Trots att Claes Ohlsson varit pensionär ett antal år känner han sig inte klar med rollen som nöjesarrangör.

– Det är klart att jag haft funderingar på att sälja men det har inte blivit så, säger han.

 

Musiken kom tidigt in i hans liv.

– Pappa var inte musikalisk men tyckte om dragspel, så han köpte ett tvåradigt dragspel. Tanken var att min sex år äldre bror skulle spela. Han var inte intresserad. Jag var 7-8 år. Högt uppe på berget, Que sera, sera och Nidälven var de första låtarna jag lärde mig. Sedan skulle jag gå på dragspelskurs, men jag hade lärt mig alla låtarna på gehör, så jag lärde mig aldrig noter.

1950 flyttade familjen från Bökevik i Ronneby till en gård utanför Eringsboda.

– Jag slutade skolan 1956. Pappa hade sockersjuka och dog 1957. Min äldsta bror hade precis åkt in i lumpen i Malmö. Jag fick ta hand om tre småsyskon och jag fick ta över gården. Jag hade fått lära mig mjölka när jag var 8-9 år. Vi hade 7-8 kor, en häst och lite jord. Vi hade gården ett år efter pappas död.

– Jag ville bli bonde men mamma tyckte inte att jag inte skulle slita så. Vi köpte ett hus i Fridlevstad 1958 i stället.

Där arbetade Claes som hantlangare när det byggdes hus i Fridlevstad 1958.

– På hösten fick jag jobb på Hattfabriken i Karlskrona och sommaren 1959 började jag på Tarkett i Ronneby.

På Tarkett började också lika gamle Tord Johansson. Claes och Tord började musicera ihop och fick kontakt med Rolf Hjalmarsson, trumpetare och Rolf Johansson, trummis från Johannishus.

– Vi hittade Lasse Torvaldsson från Fridlevstad som spelade gitarr. Vi tränade i Johannishus och blev erbjudna att spela på Nättraby CUF:s påskfest. Vi fick något att träna för. Leta låtar var inte så lätt. Svensktoppen fanns inte då. Vi åkte och lyssnade på en del stora band som Stjärnkvists, Haakon Swärds, Bob Stevens och Berth Idoffs. Vi fick ihop en repertoar. Vi fick 60 kronor för jobbet i Nättraby. Det var 12 kronor per man. Inte så dåligt på den tiden.

De här var våren 1960.

Det blev flera jobb.  Det var mycket CUF-danser på den tiden.

 Bandet fick namnet Freddys efter Claes Ohlssons andranamn Fredrik.

1962 hamnade Claes i militärtjänst.

– Vi hade fått så mycket att göra då att jag inte hann med alla jobb. Tords bror Ingvar Johansson började spela dragspel och hoppade in.

Under militärtjänsten köpte Claes en gitarr.

– Jag började sitta på luckan och träna. När jag kom hem så började jag spela gitarr. I det läget var dragspelet på väg ut som instrument. Orglarna började komma.

– Musikförmedlingen fick ögonen på oss. Det var svarta jobb vi hade. Vi fick 50 kronor eller 100 kronor. Vi fick krypa till korset, åka till Musikförmedlingen och organisera oss. Då fanns ett band i Karlskrona som hette The four Freddis. Då kunde vi inte heta Freddys. Vi satte Claes framför. Så blev det Claes Freddys.

 – Då behövde vi en vokalissa. Tords fru Maj-Britt som sjöng med oss var med barn och skulle sluta. Min lillebror rekommenderade Eva som bodde alldeles intill oss. Jag hade hört henne sjunga med en annan tjej. Eva fixade det bra.

 Eva Karlsson började med Claes Freddys. Första spelningen var i Läckeby utanför Kalmar i september 1964.

– Vi fick begära dispens eftersom hon inte var 15 år. Hon skulle fylla 15 i november, säger Claes.

 

Efter den spelningen tog det fart.

– Vi fick ett erbjudande att åka till Vena utanför Vimmerby. Vi skulle få 435 kronor för jobb och resa. Då var inte mycket men gav massor av jobb runtomkring där.

Musiken var dock inget heltidsjobb.

– Jag jobbade på Ångtvätten i Karlskrona. 1966 la jag av jobbet. Sedan dess har jag hållit på med nöjeslivet på heltid.

1968 bytte Claes Freddys stil och tog in två blåsare.

– Jag tyckte att vi kört fast. Jag fick kontakt med Hans-Bertil Hagström, Lasse Wilhelmsson och Claes-Göran Bjerding, som ville börja hos mig. Då kunde inte Tord hänga med. Han hade för mycket med sitt jobb. Vi övertalade honom, så han fortsatte trots allt. Då blev vi sju man.

 

Claes Freddys hade lyckan med sig.

– Folkparkerna körde orkesterforum. Vi gick ut som etta i Växjö och fick vara med på Folkparkernas stora riksforum i Eskilstuna. Det var våren 1969. Vi gick ut som etta även i Eskilstuna. Det gjorde att vi fick massor av spelningar 1969, 70, 71. Alla de tre nya var lärare och hade mycket ledigt under sommaren. Vi hade något år 31 jobb i juli, totalt 187 jobb det året.

 Eva gjorde en singelskiva under artistnamnet Eva Carlsén och hamnade på Svensktoppen med Jag kommer hem 1970.

 – Little Gerhard hjälpte oss.  Han jobbade med Agneta Fältskog och skulle matcha Eva lika hårt. Vi hade dock lite otur. Vi gjorde en väldigt fin låt som hette En stilla vals. Samtidigt matchades Agneta Fältskog överallt. Eva försvann lite på hennes bekostnad eftersom de låg på samma bolag.

 

Nyårsafton -71 började Claes Ohlsson spela bas. Den kvällen förlovade han sig med Eva bakom scenen i Värnamo. Efter drygt 40 år är de fortfarande bara förlovade.

–Från Värnamo åkte vi direkt till Berns salonger. Vi var där två veckor ihop med Family Four.

 

1976 slutade H-B och Lasse. Thomas Broström och Staffan Appelqvist kom med.

Det blev mera Vikingarna-stil.

Discovågen kom.

– Vi kände inte av den så mycket. Vi gick in på krogarna, Kramer i Malmö, Malmen och Lorry i Stockholm. Då kunde man ta dubbeljobb där fredag-lördag och sedan jobb på väg upp på någon krog.

 Claes började som arrangör vintertid i Tving 1981.

 Så blev det Masten somrarna 1984, 1985 och 1986.

Kristianopels GoIF hade släppt greppet om Masten efter dödsolyckan i samband med Gyllene Tiders spelning valborgsmässoafton 1981.

– De gick på mig. Min bror Gillis och jag drev Masten i tre år.

Claes Ohlsson var på väg att köpa Masten 1986.  Det var i princip klart men inte skrivet.

– Jag skulle ge 250.000. Plötsligt så såldes Björkenäs i närheten för 500 000. Då tyckte de gamla ledarna i föreningen att det var galet att sälja Masten för 250000. Jag hoppade av.

 

Så kom erbjudandet från nöjeskungen Ulrik Wittman, som jagade Claes sommaren 1987 för att sälja Eringsboda Brunn. Det hade inte gått bra för den kontroversielle Wittman.

Den 20 augusti spelade Claes Freddys i Kristianstad.

– Kl. 24 på natten bestämde jag mig. Jag ville ta en chans.

– Den hösten hade vi bokat upp bra orkestrar i Tving. Jag flyttade över spelningarna till Eringsboda.

Redan 9 september var det premiär med Curt Haagers. Det blev succé. 1100 kom.

Det fortsatte bra i Eringsboda.

– Jag insåg snart att det inte skulle hålla att fortsätta spela. På våren 1988 tog jag beslutet att lägga av, spelade sista kvällen på Piraten den 17 maj 1988. Eva var med till juli 1988.

Tre av medlemmarna tog över orkestern som fortsatte att heta Claes Freddys.

 

Orkestern ombildades sedan till Thoréns 1992. I dag finns bara Bengt Olsson kvar av medlemmarna från Claes Ohlssons tid.

 – Jag saknade inte spelandet. Jag la saxofonen och rörde inte den på 3-4 år.

I dag spelar Claes Ohlsson en hel del, ger ofta kyrkokonserter ihop med livskamraten Eva.

De två bjuder också på underhållning för grupper som besöker Eringsboda Brunn. Den här säsongen har det också startats dans för +65 där Claes & Eva spelar non stop med två- och tremannaband.

Claes spelar i stort sett alla instrument.

– Det här är en livsstil, säger han.

 

Namn: Claes Ohlsson, nöjesarrangör, Eringsboda.

Fyller: 70 år den 29 maj.

Familj: Livskamraten Eva Karlsson, förlovade sedan nyårsafton 1971. Barn: Johanna och fem barnbarn.

Firar: Födelsedagen firas på annan ort med familjen.

Jobb: Turnerande musiker i 29 år. 150 jobb i snitt om året. Uppe i 170 några år. Sista åren nere på 110.

Intressen: Spelade fotboll på 60-70-talet. – Tror jag är den som spelat mest matcher i A-laget i Fridlevstad.  Började i B-laget när jag var 15. A-laget 1960-1972. Vi hade ofta eftermiddagsmatcher på lördagar. Jag körde direkt till spelningarna efter matcherna. Jag spelade back men vann interna skytteligan i klubben flera år ändå. Jag slog alla frisparkar och straffar.

Åker gärna på fotboll nu. Har varit i Mjällby fyra gånger i år.

Duktig hantverkare. Hjälpte brodern Gillis bygga Begus-hus på 70-talet. Bra på att laga mat,.

Skivor: En LP. Eva en solosingel på Svensktoppen.

(Publicerad i BLT 26/5 2012)


Sannex har flyttat fram positionen

Alla kurvor pekar uppåt för Sannex som jagas av arrangörer överallt. Fr v: Christian Olsson, Andreas Olsson, Micke Norsten, Stefan Karlsson.

120510 

– Vi har jobbat hårt i många år. Nu har det verkligen burit frukt.

Andreas Olsson, frontfigur i Sannex, känner sig belåten i dag.

Tillsammans med sina tre kamrater i bandet har han flyttat fram positionen rejält.

   

 

– I år gör vi 156 jobb. Det är lite mer än vad vi hade tänkt, men det är inga ställen vi vill ta bort. Då blir det så här.

 

En bred publik gillar bandet. Arrangörer överallt i landet vill boka Sannex.

– Vi kan stoltsera med att det är fulla hus nästan överallt. Det finns givetvis undantag. Man ska inte bli högfärdig men vi har jobbat hårt, spelat mycket och ger alltid allt på scenen.

 

Det har dock inte alltid varit uppåt för Sannex.

 – Under flera år i början av 2000-talet sökte Sannex en  identitet. Sedan jag började för snart sex år sedan har vi haft en tydlig linje. Det är viktigt. Vi har velat visa att vi tycker om dansband och spelar ganska traditionellt.

Andreas Olsson kom som gitarrist till Sannex.

Helt plötsligt stod bandet utan sångare.

 – Jag har alltid haft en inbyggd musikkompass i mig och en karta över vad jag vill göra med min karriär. Jag ville sjunga mycket som andresångare i bandet men tänkte ändå inte att jag skulle bli huvudsångare. Sedan föll det sig naturligt när sångaren (Chris Andersén) slutade att jag tog steget fram.

 Andreas kände ingen direkt oro när bandet omstrukturerades.

 – Jag är van att ta mycket ansvar. Jag kunde redan alla låtarna. Jag kunde mixerbordet. Jag kunde ljud. Allt det hade jag lärt mig väldigt fort. Hade jag inte gjort det hade det varit tufft. Att lära sig 70 låtar är inte så enkelt.

 Andreas är den som styr och ställer.

– Men vi är fyra hjärnor. Jag har tre medarbetare som stöttar mig väldigt bra. Vi fyra är väldigt överens och har förtroende för varandra.

 

Andreas och Stefan Karlsson kände varandra före tiden i Sannex. De spelade ihop i Nizeguys.

 Andreas började som musiker 1999.

– Jag har aldrig haft något annat riktigt jobb. Spelade dock inte på heltid förrän jag kom till Sannex.   

Andreas ska fylla 30 i år.

Stefan fyllde 35 i mars, och Micke Norsten har fyllt 30 i år.

 Yngst är nykomlingen Christian Olsson, född 1989. Han ersatte blekingen Andreas Andersson för några månader sedan.

 

Christian, ”Mini” kallad, är kusin med Andreas.

 

Sannex har sitt ursprung i Uppsala, där Pelle Helén startade bandet som ett skolprojekt.

Han har inte varit med i bandet på flera år men har inte släppt ägandet.

Andreas vill gärna ta över.

–  Vi är överens om att vi inte är överens. Det är Pelles livsprojekt som han har svårt att släppa. Vi för interna diskussioner men har lagt diskussionerna lite på is nu. Det har varit lite mycket med bl a inspelningen av nya plattan.

 – Vi är inget Uppsala-band längre. Officiellt har vi flyttat söderut. Bussen står i Falkenberg hos Stefan Karlsson. Christian som är ny bor i Sundsvall nu men har sagt upp sin lägenhet och flyttar till Skåne.

 Själv flyttar Andreas till Malmö 1 juni.

– Vi kommer att vara två i Skåne, en i Falkenberg och Micke Norsten kvar i Örebro.

 

Sannex har fått ett brett genomslag med sin musik.

– Vi umgås, sitter och lyssnar på dansband tillsammans. Det är inte alltid så att man kan umgås så enkelt i ett band. Ofta är det någon som drar lite åt något annat håll. Vi är uppväxta med dansband allihop. Vi behöver inte tycka att vi ska tuffa till oss på något sätt utan vi kör vår ganska traditionella grej. Det funkar bra. Sedan är det framför allt glädjen på scenen som betyder något.

– Ursprungligen spelade Sannex väldigt traditionellt. Sedan kom en popperiod. Därefter har det gett sig självt. Vi tycker om folkkära artister. Det vi fått höra mycket är att man tycker det är kul att lyssna på Sannex är att det går både att dansa och stå och titta     

Det finns inte mycket utrymme för ett annat liv.

–  Inte just nu. Vi har spelat 18 jobb i månaden ett par månader plus att vi gjort skivan och allt annat som skall göras.     

– Det är bara Stefan som har barn men vi andra har respektive Det vill till att man har en tjej som har ett eget liv, är social och klarar sig själv också. Vår förhoppning är att kunna vara lediga en helg i månaden.

 

Så är det inte.

 – Vi skulle kunna vara det. Vi kommer nog att ta bort en del skoljobb. Det finns band som spelar mindre än vi som kan göra dessa jobb lika bra. V brukar ta sådana jobb en torsdag för då är vi ändå på väg någonstans.

 En ny skiva har släppts, ett år efter den förra.

 – Den nya plattan har lite mera covers än vad det brukar vara.  Skivan är inriktad på Svensson-publik. Man ska kunna känna igen låtarna. Ett projekt där vi försöker bredda oss lite.

Efter skivsläppet har Sannex unnat sig tio dagars semester.

Andreas och Christian åker med sina pappor varit i Nashville tio dagar.

 

(Publicerad i BLT 10 maj 2012)

På dialys fyra dagar veckan

Så här har Deléns sett ut när arrangörer och publik charmats. fr v: Philip Delén, Martin Johnsson, Christoffer Delén, Pierre Nilsson. Martin har precis slutat men fortsatt att vikariera. Han lär dock inte vara med i Belganet på fredag kväll.

 120426 

Han ligger på dialys fyra dagar i veckan – och klarar att turnera som dansbandssångare!

– Ibland är det jobbigt men det är så oerhört kul och ger mig så mycket, säger Christoffer Delén, sångare och kapellmästare i skånska Deléns.

 

Christoffer Delén fyller 23 år maj.

Tillsammans med sin tre år yngre broder Philip startade han dansbandet Deléns 2006.

Målsättningen var hög från början.

Både arrangörer och danspubliken har upptäckt ungdomliga Deléns från skånska Marieholm.

 

– Vi siktar på att bli ett av landets bästa band, konstaterar Christoffer.

 

Christoffers njurproblem har helt naturligt gett en del bekymmer – inte bara för Christoffer personligen utan också för bandets satsning.

 – Vi försöker alltid spela på platser så att vi kan åka hem direkt efter spelningarna. Vi begränsar oss till ungefär 100 jobb i år och kan inte spela på dansbåtarna. Bara det betyder att vi tappar ungefär 20 jobb.

 

Christoffer som bor i Marieholm åker måndag, tisdag, torsdag och fredag till lasarettet i Lund för dialys.

– Sedan ungefär ett halvår tillbaka har jag blodanalys. Tidigare hade jag påsdialys. Varje gång ligger jag ungefär fem timmar. På fredagarna kommer grabbarna och hämtar mig efter dialysen och vi åker direkt till en spelning.

 

Delens spelar ofta onsdag, fredag, lördag, söndag.

 

Utöver spelningarna sköter Christoffer det administrativa kring orkestern.

 

Christoffer väntar på att en transplantation.

– Jag hoppas få en ny njure i sommar, säger han.

 

Hans förhoppning att bli frisk efter det.

– Vi får ta en liten paus . Inte så länge förhoppningsvis. Min läkare har sagt att det kan ta från en vecka till månad.

 

Efter transplantationen hoppas Christoffer att Deléns ska kunna turnera ännu mera – och åka lite längre.

– Vi har faktiskt bokat in julafton i år på Birka-båten. Hoppas vi kan genomföra den spelningen. I fjol var vi bokade på Cinderella på julafton. Då fick vi hoppa av.

 

I orkestern finns utöver Christoffer och Philip Delén Pierre Nilsson och tills alldeles nyligen Martin Johnsson.

Martin har en anställning som järnvägstekniker och tycker inte att han orkar med dansbandslivet längre.

– Martin slutade egentligen för ett tag sedan men har fortsatt att vikariera medan vi väntat på en ny medarbetare.

– Den nye keyboardisten blir Martin Ehnberg som lämnar Callinaz för att spela med Deléns.

 

Han är dock inte med i Belganet i morgon. Inte heller Martin Johnsson.

– Det blir en vikarie, säger Christoffer.

 

 Bild:

Så här har Deléns sett ut när arrangörer och publik charmats. fr v: Philip Delén, Martin Johnsson, Christoffer Delén, Pierre Nilsson. Martin har precis slutat men fortsatt att vikariera. Han lär dock inte vara med i Belganet på fredag kväll.

(Publicerad i BLT 26/4 2012)

En epok är slut i Valje

Slut för John Andersson i lördags. Snart slut för Thorleifs, som firar 50 år med avskedsturné fram till en bit in i september. Fr v: Bo Thyrén, Thorleif Torstensson, John Andersson, Kim Lindahl, Magnus Håkansson, Hasse Magnusson och Jörgen Löfstedt.

120428 

En epok är slut.

I lördags kväll satte John Andersson punkt efter 51 år som nöjespappa på Valje Nöje.

– Ganska skönt, även om det känns lite trist, tyckte han.

– Vi har mycket inplanerat närmaste tiden. Inga sysselsättningsproblem alls, konstaterade hustru Ulla.

 

1961 började det. Då var det flera danser i veckan. Publiken strömmade till i massor.

Alla stora band spelade i Valje. Stjärnartister uppträdde.

Det var en gyllene period.

– Vi var ofta här på 60-talet och 70-talet. Det var en fin tid, mindes Claes Ohlsson och hans Eva som tidigare turnerade med Claes Freddys, men sedan många år driver Eringsboda brunn.

– Vi hade en ledig kväll. Klart vi ville åka hit då.

 

Med blommor uppvaktade de.

– Naturligtvis känner man extra vemod en sådan här kväll. För oss blir det ju mera vemod för varje spelning nu, sa Thorleif Torstensson, som med sina kamrater i Thorleifs stod för musiken sista danskvällen.

 

Thorleifs som firar 50-årsjubileum i år är inne på slutvarvet.

 

I början eller mitten av september spelar bandet för sista gången. Då i Växjö. Exakt var är dock inte bestämt ännu.

 

Många Thorleifs-fans fanns givetvis i publiken, som var stor.

– Hade vi haft så här många besökare alla danskvällar hade det kanske inte tagit slut nu, sa John Andersson.

 

Ungefär 700 fanns på plats. Det betyder knökafullt dansgolv i Valje.

Stämningen var hög.

Alla var glada och trivdes.

På Valje Nöje har det i alla år gått bra utan starka drycker.

Kaffe och Ullas räkmackor duger gott.

 

Bland de många besökarna avslutningskvällen fanns Astrid Holgersson från Ivö.

Astrid har varit med om att skriva historia i John Anderssons nöjespalats.

– Astrid är den enda kvinna jag dansat med på Valje Nöje, säger John.

 

– Ett kärt minne, men jag vet inte hur det kom sig att jag lyckades få upp John på dansgolvet, säger Astrid.

 – Du fyllde förmodligen år, och så var jag ju yngre då. Jag tog mig runt på golvet rätt så hyggligt, konstaterar John och ger Astrid en stor kram.

I 40 år har Astrid varit en trogen gäst på Valje Nöje.

– Jag har dansat i Valje sedan mitten av 60-talet, berättade hennes livskamrat Bo Olsson.

De två träffades för 15-talet år sedan efter att Astrid blivit änka.

 

Många ville tacka John och hans Ulla den här kvällen. Flera kom med blommor och presenter.

–  Jag och två väninnor åker ofta hit. Vi kommer att sakna Valje, sa Britt Crusell från Karlskrona.

 

”Åker gärna många mil

till Valje nöje i min bil

Vad är värt en grogg på krogen

När man kan få dansa på den här logen”

 

Så hade hon skaldat och bränt in texten på en minnestavla som lämnades över.

 

– Trist att vi blir av med dansställen. Det är ju viktigt att bevara den här kulturen, tyckte dansambassadören Per-Olof Palhagen som givetvis var på plats.

 

Tre-fyra kvällar i veckan är han ute och dansar och jobbar hårt för att göra pr för dansen.

 

– Det får inte ta slut nu. Du måste fortsätta, menade Jonny Gunnarsson från Näsum som inte ville inse att det var sista danskvällen.

 

Han har regelbundet besökt Valje Nöje och hjälpte John med målningsarbeten redan på 60-talet.

– Jag flyttade från Urshult till Blekinge 1972. Sedan barnen blivit stora har det blivit många besök här. Beslutet att lägga ner kom väl inte oväntat. John har ju blivit äldre, men det är trist att inte få åka hit mer, sa Lasse Svensson, orienteringsprofil i OK Vilse.

 

Vad som händer med danspalatset framöver återstår att se…

Slut för John Andersson i lördags. Snart slut för Thorleifs, som firar 50 år med avskedsturné fram till en bit in i september. Fr v: Bo Thyrén, Thorleif Tortstensson, John Andersson, Kim Lindahl, Magnus Håkansson, Hasse Magnusson och Jörgen Löfstedt.

(Publicerad i BLT 28/4 2012)

 

Callinaz vill leva på musiken

Ambitionsnivån är hög hos ungdomliga Callinaz från Skåne. Fr v: Andreas Holmberg, Magnus Ehnberg, Jianis Xouri, Carolina Skaarup Olsson, Milkael Rosenqvist.

120412 

– Ambitionen är att vi ska kunna leva på det här. Vi är på god väg. Carolina Skaarup Olsson är en målmedveten ung tjej.

Sommaren 2010 bestämde hon sig 20 år gammal för att dra igång ett dansband.

Namnet blev Callinaz. I dag vill i stort alla arrangörer boka Callinaz.

 

 

– Vi spelar i hela Sverige och även Norge. Det har gått spikrakt uppåt. Vi är nästan heltidssysselsatta, säger Carolina.

 

Alla i Callinaz är unga – tre mellan 20 och 23 år, en 25-åring och en 26-åring.

För Carolina känns det naturligt att intressera sig för dansmusik.

 – Jag tycker det är tufft. Kompisarna får acceptera det, konstaterar hon.

 

Carolina var mycket målinriktad när hon började plocka ihop sin orkester.

– Basisten Mikael Rosenqvist kände jag sedan tidigare. Vi har  gått på samma skola och bor i närheten av varandra.

Övriga medlemmar letade Carolina upp på nätet.

Det blev Andreas Holmberg på trummor, Jianis Xouri på gitarr och Magnus Ehnberg på klaviatur.

Carolina sjunger men spelar också gitarr, dragspel och saxofon. En mycket mångsidig tjej alltså.

Callinaz utgår från Klippan. Medlemmarna bor ganska samlat.

 

Att slå sig in på den tuffa dansbandsmarknaden är normalt sett inte så lätt för ett nytt band.

Callinaz ställde förra senvintern upp på 2011 års orkesterforum i Huskvarna och började samtidigt samarbeta med bokningsbolaget Nöjeskällan.

– Det gav många jobb. Vi har också varit flitiga med marknadsföring, skickat ut skivor och kort. Sedan har vi erbjudit oss att spela gratis som pausband till andra band och visat oss då. Det har spridit sig.

 

Carolina och hennes grabbar i bandet är måna om sin publik.

– Vi spelar moget men fräsht för att få ut lite yngre publik samtidigt som den äldre publiken ska tycka om musiken.

Och naturligtvis har Carolina Skaarup Olsson förebilder i branschen.

– Streaplers och Drifters är absolut våra favoriter, säger hon mycket bestämt.

– Men vi försöker ha en unik repertoar så att vi har något speciellt att bjuda på.

Callinaz fångades snabbt upp av relativt färska skivbolaget Artenzia, som satsar hårt på dansbandsmusik.

Redan i september förra 2011 släpptes debutalbumet.

– Vi planerar för en till i år. Vi får jättemånga låtar skickade till oss så det är svårt att välja.

Mycket är på gång och Carolina stortrivs.

– Att kunna bygga upp något från grunden och jobba sig uppåt tillsammans med mitt underbara gäng känns så himla kul! Vi har galet roligt och lär oss väldigt mycket på vägen. Kanske ställer jag ibland lite för stora krav på mig själv men det är samtidigt något som får mig att jobba hårdare för att uppfylla mina drömmar.

 

 

(Publicerad i BLT 12 april 2012)

 

Barbados söker sig tillbaka till rötterna

– Alla ska kunna tycks om vår musik och dansa till oss, säger medlemmarna i Barbados som nu sökt sig tillbaka till rötterna. Fr v: Mathias Lager, gitarr, Magnus Wictorinsson, trummor, Björn Lagerström, sång, Håkan Swärd, keyboard och Peter Samuelsson, bas.

 120329 

– Vi har sökt olika vägar, inte bara de traditionella. Ibland har vi lyckats, ibland misslyckats.

Peter Samuelsson, Mathias Lager och Magnus Wictorinsson har varit med hela resan med Barbados.

Under storhetstiden svävade bandmedlemmarna på moln. I stort sett allt blev succé. Därefter har det emellanåt varit lite knaggligt.

– När bandet nu firar 20-årsjubileum söker sig Barbados tillbaka till rötterna.

 

 – Det är lämpligt att göra en tillbakablick. Med nya skivan tar vi ett steg mot där det började, säger de unga veteranerna samstämmigt.

Målet är att vinna tillbaka publik.

­ Det handlar om musiken, framtoningen på scenen och klädseln, konstaterar Yngve Schytt, bandets manager.

 

Barbados slog igenom med dunder och brak som ett pojkband som bjöd på glad och fräsch dansbandsmusik.

Med Magnus Carlsson som frontfigur var genomslaget enormt. Alla arrangörer ville boka Barbados.

– Vi slog publikrekord nästan överallt, minns Peter Samuelsson.

Barbados sålde skivor i massor.

–  Låtar som vi inte trodde så mycket på blev stora hitlåtar, säger Mathias Lager.

 

När Magnus Carlsson bestämde sig för att stiga av karusellen i slutet av 2002 följde en orolig tid.

Barbados hade så långt deltagit i tre Melodifestivaler och fått två Grammisar.

Att Barbados hade gjort sina hitlåtar på svenska bidrog i hög grad till populariteten hos en mycket bred publik.

 

Ersättare på Magnus Carlssons plats blev Mathias Holmgren. En ny platta med i stort sett genomgående svenska texter släpptes. Albumet blev väl mottaget, men det började snart framskymta att allt inte stod rätt till. Hösten 2004 skildes vägarna mellan Mathias och de övriga.

Barbados fortsatte på fyra man med Peter Samuelsson och Mathias Lager som sångare. Gamla hitlåtarna fanns kvar på repertoaren men stilen blev tuffare. Bert Karlsson som i alla år backat upp Barbados bröt samarbetet.

– Så fort jag visade mig tyckte många att ljudet var för högt, erkänner Peter Samuelsson.

Chris Lindh togs efter en tid in som femte medlem och ny frontfigur. Stilen blev mera rockbetonad.

2007 lämnade Lindh Barbados.

Ny sångare blev Björn Lagerström, 20 år gammal och stor anhängare av den gamla Barbados-stilen.

– Visst gjorde vi fel det när vi bytte frontfigur ibland.  Det är mycket som ska stämma. Vi ska leva ihop. Det ska fungera, konstaterar Peter Samuelsson.

– Man får pröva sig fram, säger Mathias Lager.

Prövningarna satte sina spår. Arrangörernas jakt på Barbados avtog.

Peter:

– Det har helt klart varit upp och ner. Det har varit mycket bra ibland, mindre med jobb ibland.

– Jobbig tillvaro? Nej inte alls, men så fort det blir lågkonjunktur och tuffa tider så drabbas underhållningsbranschen. Vi har levt på musiken hela tiden. Men inte lika gott hela tiden. Det gäller att placera bra när det går bra, konstaterar Mathias Lager.

– Det är upp och nergångar i livet i övrigt. Så är det i musiken också. Nu känns det jättebra, tycker trummisen Magnus Wictorinsson.

 Gamle orkesterräven Yngve Schytt tog  ansvar för Barbados, när Bert Karlsson drog sig undan. Schytt jobbade på bokningsbolaget YBM i Alingsås. I fjol lades dansbandsverksamheten på YBM ner. Schytt hamnade på Nöjeskällan och tog direkt med sig bl a Drifters och Chiquita. Snart följde Barbados efter.

 Bytet gjorde att trycket på Barbados att söka de gamla rötterna skärptes ytterligare.

 Plattan Efterlyst kom och där presenterades musik i gammal Barbados-stil  – och med endast svenska texter.    

– Allt flera låtar har gjorts fört att passa mig och det är gammal Barbados-stil. Det trivs jag med, säger Lagerström.

 – Vi har alltid tänkt alla som tycker om Barbados, liten, stor, gammal eller ung ska kunna dansa och bli underhållen, njuta och kunna lyssna till oss., säger Peter Samuelsson.

När Nöjeskällan arrangerade sitt årliga orkesterforum i Huskvarna var det en självklarhet att Barbados skulle vara med.

– Det var ett bra tillfälle för oss att visa upp oss, tycker Barbados-medlemmarna samstämmigt.

En stor skara arrangörer var på plats. Många som på senare år varit tveksamma till att boka Barbados blev förmodligen omvända.

– Det var mycket viktigt att arrangörerna fick se vad Barbados står för i dag, konstaterar Thorbjörn Håkansson, ägare till Nöjskällan.

 – Strålande. Det är så här det ska låta, sa Yngve Schytt och fick en liten tår i ögonvrån efter spelningen på orkesterforumet..

 

(Publicerad i BLT 29 mars 2012)

 

 

 

 

 

Ingemar Trasthe jubilerar

– 50 år är en lång tid, säger Ingemar Trasthe och visar upp bilden på Trastinis som han startade som skolorkester i Tingsryd 1962.

 120323

Säljare och musiker.

I hela sitt vuxna liv har Ingemar Trasthe kombinerat sitt jobb att sälja med sin fritidssyssla att underhålla med sång och musik.

Mannen från Ryd som blivit en välkänd affärsprofil i Karlshamn fyller 65 år på söndag (25/3).

 

 – Jag tänker inte sluta jobba och inte sluta spela heller. Jag tycker om att träffa folk. Det gör jag både när jag säljer bilar och när jag är ute och spelar, konstaterar han full av entusiasm.

Lagom till födelsedagen har Ingemar Trasthe tillsammans med sina tre musikkamrater i bandet Trasthes spelat in en ny cd.

 

Skivan är också ett sätt att salutera att det är 50 år sedan Ingemar Trasthe startade sin orkester, som fick namnet Trastinis.

– Tänk att en gubbe på 65 år kan göra en skiva. Det är inte många som har den möjligheten. Att vi inte kommer att tjäna några pengar på skivan gör inget.

 

Musikintresset kom något före inträdet i affärslivet. Ingemar drog igång tillsammans med de två kvinnliga kusinerna Gun Trasthe och Christin Eckerström.

– Vi gick på realskolan i Tingsryd och började som skolorkester.

 

Ingemar och tjejerna kompletterades med Tomas Sandberg och Kjell Tingstedt som också gick på skolan.

– På den tiden gick vi i skolan på lördagarna. Dagarna började med morgonbön. I stället för morgonbönen fick vi spela på lördagarna. Vi underhöll en halvtimme eller ibland en timme. Det var populärt.

Det blev en rivstart. 1962 var orkestern igång.

 

– Vi fick spelningar på bröllop, 50-årsklas och andra fester. Och vi spelade dansmusik.

 

Snart hörde Hugo Svensson som drev Skytteparken i Urshult av sig.

– Vi fick spelningar där.  Det betydde att vi var accepterade. Det blev spelningar överallt.

Då hade orkesternamnet bestämts till Trastinis. Inspirationen kom från Italien.

– Mycket slutar ju på ini i Italien. Min farbror importerade piano från Italien. Eftersom många i släkten hette Trasthe plockade vi dit  ändelsen ini och bildade namnet Trastinis.

 

65-66 förändrades orkestern. Flickorna slutade.

 Tre nya grabbar började. Det blev allt flera spelningar.

– Vi körde med det gänget till jag gjorde ett break 1979. Vi spelade två-tre kvällar i veckan, blev erbjudna att spela som helproffs. Jag kunde inte vara ledig tillräckligt mycket. Jag hade fullt upp med musikaffär och museum i Ryd. Jag fortsatte dock att spela i lite mindre omfattning.

Svend-Erik Hansen hade kommit in i orkestern 72 -73 när han slutade i Leif Bloms. Svend-Erik tog över orkestern när jag hoppade av -79.

Eldsjäl i bandet då blev också Mats Tigerström, i dag välkänd manager och bokare på Nöjeskällan i Växjö.

 

På 80-talet slog sig dåvarande musikerna i Trastinis ihop med Lisbeth Jagedal och bildade Pools.

När Trastinis firade 35 årsjubileum på 90-talet fanns Ingemar Trasthe med på ett hörn igen.

 

Så småningom började han musicera ihop med dottern Madlén, som en tid sjöng med Grönwalls men tvingades sluta för att hinna med sin modebutik i Karlshamn. Det blev Madde & Grabbarna.

 

Även det blev för mycket för henne. Hon behövde ägna sig åt butiken och Madlén har sedan också blivit mamma.

Ingemar körde vidare efter ett litet uppehåll. Då blev namnet Trasthes.

I bandet ingår också Svend-Erik Hansen, gitarr, Håkan –Stahre, saxofon, keyboard och Jörgen Ingesson, gitarr.

Ingemar Trasthe spelar orgel och sjunger.

– Vi har en del förinspelat. Vi har ingen trumslagare och vi har ingen bas. Ibland spelar jag bas men för det mesta lägger vi också basen på ett spår.

 

– Vi spelar för den publik som tycker om oss. Det är traditionell dansmusik. Inte någon disco. Publiken är från 60 år och uppåt. Vi siktar på tre kvällar i månaden. Mera vill vi inte.

Ingemar Trasthe och hans Trastinis gjorde sin första singelskiva  1965.

– En musiksäljare vid namn Silas Görling som besökte mig i affären i Ryd hade kontakter i Stockholms musikliv och hjälpte oss. Vi fick t o m en låt av Rune Wallebom som var Sven-Ingvars producent.

Det rullade på. Det blev tre singlar och två LP.

– Hade vi skött oss väl och nappat på erbjudandena vet man inte var det hade slutat, men det kanske var bäst att det blev som det blev.

Hur som helst så har Ingemar Trasthe gjort fyra cd.

– Otroligt roligt. Man brinner så fruktansvärt för musiken.  Jag känner mig som 25 när jag står på scenen. Man möter publiken som klappar och hejar.

Musiken har alltså förblivit en fritidssyssla. Sitt levebröd har Ingemar Trasthe förtjänat på sin förmåga att sälja.

Musikaffären i Ryd tog han över från en farbror.

Musik- och bilmuseet drevs ihop med en kusin.

1995 såldes allt.

– Datorerna tog över i början på 90-talet. Det gick inte att sälja dragspel och piano.

Ingemar började på Euronics musikavdelning i Karlshamn. Efter ett år blev det Domus i Karlshamn som började med ljud och bild-avdelning.

 

För fem år sedan blev Ingemar Trasthe bilförsäljare hos Gunnar Bylund i Asarum.

 

– Bilintresset har alltid funnits i släkten. Min far hade taxi. Jag växte upp med bilar.

Även om Ingemar nu uppnår folkpensionsålder så älskar han sitt jobb.

– Det kanske hade varit värre med ett kroppsligt jobb. Visserligen får man tänka lite i mitt jobb men det är bara nyttigt.

Ingemar Trasthe ärvde alltså bilintresset men musikaliteten anser han sig inte ha ärvt.

 – Mina föräldrar tyckte om musik men var inte musikaliska.

 

Ingemars kunnande har dock gått i arv till döttrarna.

Madlén var mycket framgångsrik i populära riksbandet Grönwalls så länge hon orkade.

 – Camilla är också mycket duktig på att sjunga och är alltid med på våra julkonserter. Nu kommer också nästa generation. Camillas dotter Malou sjunger mycket bra. När hon fyllde nio år lovade jag att hon ska få spela in en skiva.

– Jag planerar också för att vi ska göra en inspelning med mig, Madde, Camilla och Malou. Några låtar i alla fall. Det ska bli roligt.

 

Den cd som Trasthes presenterar inför födelsedagen har producerats av Patrick Ahlm, en gång gitarrist i Leif Bloms, nu musiklärare på Linnéuniversitetet.

 

 

Publicerad i BLT 23/3 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

50 år – men inget stort kalas

Erica Sjöström, frontfigurt i Drifters sedan sommaren 1999.

120315

50-årsjubileum men inga stora festligheter är planerade.

– I motsats till Sten & Stanley och Thorleifs och andra som firat 50 har vi inga ursprungsmedlemmar kvar, säger Ronny Nilsson, kapellmästare i Drifters.

Det känns därför inte speciellt angeläget att fira 50-årkalas.

– Skivbolaget vill inte se oss som ett gammalt band. Vi har en ganska ungdomlig utstrålning och en blandad publik med många yngre. En jubileumsturné skulle ge fel klang.

     

Veteran i Drifters är Stellan Hedevik som varit med i 28 år. Ronny Nilsson har funnits med i 16 år och frontfiguren Erica Sjöström är inne på sitt 13:e år.

Basisten Henrik Wallrin kom med i slutet av 2009 och unge trummisen Tim Nilsson har bara varit med ett år.

 

Någon platta som minner om karriären kommer det inte att bli. Däremot ett nytt traditionellt album i höst.

– Någon form av firande bör det naturligtvis bli. Vi har inte pratat ihop oss ännu, men kanske blir det en konsert på hemmaplan, säger Ronny Nilsson.

Ronny och hans kamrater känner sig ganska lyckligt lottade.

– Vi har bra publiksiffror och många jobb. 2012 är spelplanen välfylld och vi håller på att fylla 2013.

 

Det betyder mellan 10 och 15 jobb i månanden (i juli lite mera).

Drifters tillhör också den grupp som får bäst betalt.

 

Det började alltså 1962. De fyra grabbarna som drog igång stal ett namn som hade gjort intryck. Engelska gruppen The Shadows hade i början kallat sig Drifters.

Att The Shadows hade tvingats till ett namnbyte var inte känt i Skövde.

Drifters var en amerikansk sånggrupp som vunnit världsrykte.

Ingen skulle naturligtvis kunna ta deras namn.

Hur som helst så hade Sverige fått ett dansband som tänkte fortsätta att kalla sig för Drifters. Och nu har det gått 50 år

Av ursprungsmedlemmarna finns i dag bara Lennart Kullberg i livet. Han är bosatt i USA.

1968 steg Leif Svensson in som basist och året efter kom Lennart Green. Lennart tog hand om klaviaturen och fanns med på scenen fram till 1980, då han blev Drifters manager.

För Leif Svensson blev det 36 år i bandet. Han fanns med fram till sin död 2004.

 

 I mitten av 80-talet hade Drifters framgångar med låtar som My Oh My och Playa Blanca.

Det började väckas tankar på att få in en tjej i orkestern. Ann-Christine Berndtsson blev första tjejen i bandet.

Det blev bara en kort tid. Sedan kom Marie Arturén.

Med Marie Arturén kom framgångarna på Svensktoppen.

Den 31 januari 1993 gick Drifters för första gången in på Svensktoppen. Flyga över himmelen blå hette låten.

 Totalt fick Drifters med Marie Arturén in sju låtar på Svensktoppen från början av 1993 till slutet av 1995.

 

1996 tackade Marie Arturén för sig.

Ny fronttjej blev Ann-Charlotte Andersson, som fick en rivstart med bl a en andraplats i Se & Hörs Meloditävling med Du ger kärleken ett namn.

Ann-Charlotte Andersson slutade efter drygt tre år.

Direkt från segern i talangtävlingen Sångmicken vid dansbandsfestivalen i Ekebo kom Erica Sjöström till Drifters i augusti 1999.

Erica var utbildad musikdirektör och hade jobbat som musikpedagog. Vid 29 års ålder hade hon också en rad uppmärksammade jobb som artist bakom sig.

Erica  var inte bara sångerska. Hon spelade saxofon och tvärflöjt. För Drifters blev hon en vitamininjektion.

Uppmärksamheten kring Erica Sjöström blev större och större. När den andra Guldklaven-galan skulle genomföras 2001 nominerades Erica i två klasser – som bästa sångerska och som årets blåsare.

 

Till mångas överraskning vann Erica titeln som årets blåsare.

 

Plötsligt började blickarna riktas mot Tyskland.

 

Under våren 2003 blev det många besök i Tyskland.

Plattan Träum dich zu mir släpptes.

Flera tv-program med Drifters sändes i Tyskland under sommaren.

Erica vann 2003 Guldklaven- som årets sångerska.

Ytterligare en tung utmärkelse kom året efter – 2004 alltså.

Drifters belönades med Guldklaven som årets dansband.

2008 kom andra tyska albumet – Ein Lied für die Liebe.

2009 kom efter 47 år äntligen  den första guldskivan för Drifters.

Tycker om dig var namnet på albumet som kom förra året och sålde så bra att Drifters-medlemmarna fick ta emot sin första guldplatta i samband med Dansbandsveckan i Malung i juli.

 

Under fjolåret blev Erica mamma för första gången och var ledig några månader. Jaana Vähämäki vikarierade.

Nu är det som vanligt. Bandet kör för fullt. Ericas sambo är pappaledig.

 

(Publicerad i BLT 15 mars 2012) 

 

Lika roligt fortfarande

Streaplers 2012. Fr v: Kjetil Granli, Kenny Samuelsson, Henrik Uhlin, Håkan Liljeblad och Anders Larsson.

120301 

– Det är lika roligt fortfarande. Så länge det känns bra håller jag på.

Det säger Håkan Liljeblad, basist och kapellmästare i Streaplers.

I år det 53 år sedan Streaplers drog igång. Håkan har varit med hela tiden.

–  Vi har det bra, tillhör inte de band som tar mest betalt men vi lever gott.

 

 

Streaplers har en bekväm turnébuss men medlemmarna bor i motsats till de flesta andra dansbandsmusiker aldrig bussen.

– Det blir alltid hotell och enkelrum. Det är viktigt att alla trivs, tycker kapellmästaren och får medhåll av sina medmusikanter Kenny Samuelsson, Kjetil Granli, Anders Larsson och Henrik Uhlin.

 – Men vi kan smygligga lite i bussen på väg till spelningarna, säger Henrik Uhlin, som är den färskaste medlemmen i Streaplers.

Henrik ersatte Göran Liljeblad som gitarrist efter 50-årskalaset i Göteborg 2009. Tidigare spelade han i Flamingokvintetten.

Veteranbandet Streaplers känner knappast något av den kris som skapat stor oro i dansbandsbranschen med band som lägger ner och dansställen som upphör.

Kjetil:

– Det gäller skapa en trygghet. Folk ska veta vad som kommer och vilken musik som spelas. Det ska också vara rätt dag. Stämmer inte dessa tre delar så kommer inte publiken, säger Kjetil Granli, trummis och an av sångarna i Streaplers.

Han fortsätter:

– Det vi håller på med är vårt varumärke. Publiken ska känna sig säker. Vi har bara danspublik. Ingen partypublik. Inte publik med träskor, hattar och västar. Det kanske är bra att vi inte har det.

Kenny Samuelsson understryker:

–Skulle vi få för mycket sådan publik så skulle det kanske förstöra för den publik vi har som kommer för att dansa. Det är klart att vi kanske skulle vilja ha mera publik som köper plattorna, en publik som bara går ut någon gång om året. Vi har fått en del av ”soffdansarna” nu tack vare dokumentären på tv.

 Efter många diskussioner om rättigheterna sändes till slut programmet som spelades in i samband med 50-årskalaset på Liseberg i maj 2009.

Det blev bra tittarsifffor, 800 000 på första visningen och sedan 400 000 på första reprisen.

– Dokumentärfilmen har betytt mycket för oss. Det var skönt att den sändes till slut, konstaterar Håkan Liljeblad.

 

–Om ett bra band kommer på ett ställe och det här inte stämmer så blir det inte bra.

Streaplers-medlemmarna har precis gjort klart ett nytt album.

Trots att det under fem år bara kom en liveplatta är Streaplers nu fas. Det nya albumet är platta nummer 53.

 

Kjetil  Granli:

– Det var en mellantid när Lasse blev sjuk.

 Alla i bandet mådde dåligt när keyboardisten Lasse Larsson som hade varit med sedan starten 1959 insjuknande i cancer och avled.

 Lasse handplockade sin brorson Anders Larsson som ersättare. Generna fanns därmed kvar i bandet.

Med Anders blev det nytt liv.

– Tror inte det var jag som satte fart, men det var roligt och vi kom fint igång, säger Anders som både skriver musik och producerar plattorna.

I Streaplers har det alltid varit viktigt att allt ska vara äkta.

 Kenny:

– Vi spelar själva. Inga maskiner.

 Håkan Liljeblad:

– Det har hjälpt oss att behålla publiken, men det är naturligtvis inte bara det. Folk som tyckt om oss i många år tycker fortfarande om oss.

- Det är svårt för nya band att lägga under sig en sådan publik som vi har gjort. Om några faller ifrån så har vi ändå många kvar. Vi kan härda ut en svacka,  konstaterar Kjetil Granli.

Streaplers-medlemmarna tror att deras sätt att presentera dansmusik gör att publiken också går ut och dansar till andra band.

Så fungerar inte alla band.

 Kenny Samuelsson:

– Titta hur det vara när Barbados slog igenom. Av den publiken som gick ut var det knappast en enda som kom till samma ställe nästa lördag när något annat band spelade Det gynnade ju inte dansen. Barbados hade sin publik, men vad hjälpte det dansen.

– Det råder helt klart lite självsanering i branschen, menar Håkan Liljeblad.

Håkan och hans kamrater har alltid älskat sitt jobb och sin musik.

– Nya band försöker kanske göra som vi. Jag tror att folk genomskådar om man inte älskar sin musik. Vi gillar det vi gör, säger Kenny Samuelsson.

 

Håkan Liljeblad:

– Många som slog igenom i Dansbandskampen körde Sven-Ingvars låtar. Folk gillar det. När de sedan åkte så hörde man på snacket ”vi gör väl dom där Sven-Ingvars-låtarna”. Det verkade motvilligt. Då är man fel på det. Det går inte att lura publiken.

 

(Publicerad i BLT 1 mars 2012)

 

 

 

Ett nytt steg för mångsidiga Ida

Fullt ös på scenen. Ida Sundelius storstrivdes i sin roll som fronttjej i dansbandet Mingos. T v kapellmästaren och gitarristen Jörgen Rodén.

 120322 

– I  ärlighetens namn kan jag säga att jag aldrig har tänkt mig att sjunga dansband. Men jag har blivit väldigt överraskad över hur roligt det är.

Ida Sundelius har hörts i många musikaliska sammanhang i Blekinge.

Nu har hon tagit ett nytt steg. Vid det stora dansbandsforumet i Huskvarna folkets park i söndags iklädde sig Ida rollen som fronttjej i dansbandet Mingos från Göteborg.

 

– Lägg namnet Ida Sundelius på minnet, konstaterade konferenciern Thorleif Torstensson när Mingos slutade sin spelning inför drygt 500 dansentusiaster och arrangörer från olika håll i landet.

Flera av de dansanta gästerna kom fram till scenen för att tacka Ida.

– Publiken är underbar. Man får mycket gensvar. Jag trivs jättebra, strålade hon.

Mingos skulle egentligen inte ha varit med i Huskvarna, men sjukdomar gjorde att ett sent bud gick till Mingos.

– Verkligen kul att vi fick chansen att komma hit och visa upp oss. Tur att vi alla var lediga, konstaterade en mycket glad Ida Sundelius.

Hennes entré i dansbandsvärlden överraskade.

– Jag förstår att många frågar sig var jag hör hemma. I all musik vill jag säga. Det är musiken i sig som är mitt intresse.  Att få ägna sig åt musik i alla dess former är helt fantastiskt.  Det gör mig så lycklig. Den här veckan ska jag sitta på pianobar i Malmö två kvällar med Josef Appelqvist, min sambo,  och sedan ska jag vara med  i en jazzsättning som utgår från Marinens musikkår på lördag på en kadettbal. På söndag sjunger jag tillsammans med Mingos på en dansspelning. Att få göra alla dessa olika grejer är väldigt inspirerande. Det är så roligt att få jobba med bra, duktiga och trevliga människor.

 

Att det blev Mingos och dansband kan Ida Sundelius tacka Peter Rudenborg på bokningsbolaget Nöjeskällan för.

– Peter rekommenderade mig som vikarie till Mingos i höstas. Sedan har tjejen som var med tidigare bestämt sig för att sluta Hon behöver vara hemma och ta hand om sina barn. Då blev det jag.

 

Ida tvekade aldrig när erbjudandet från Mingos kom.

– Som det varit nu har jag bara hoppat på låtarna som bandet hade på repertoaren tidigare, men vi planerar in lite nya låtar som är lite mera inriktade på mig.

Mingos är ett gammalt band som fanns på 70-talet, försvann sedan och kom igen på 90-talet men lades ner igen.

Jörgen Rodén som var med vid nedläggningen -95 bestämde sig för ungefär ett och ett halvt år sedan att starta upp Mingos igen.

Han har under den korta tiden haft olika medlemmar i bandet.

Det är inte bara den kvinnliga frontfiguren som bytts.

Trummisen Thomas Andreasson och basisten Jack Nielsen är i stort sett helt nya.

Spelningen på forumet i Huskvarna var det första offentliga framträdandet de fyra medlemmarna gjorde tillsammans.

Hur fortsättningen ter sig vet inte medlemmarna riktigt.

– Första året hade Mingos 50 spelningar. Det är bra för ett nyuppstartat band.  I år ser det ut att bli ganska mycket mer.

Och Ida trivs.

 

– Jag blir gärna kvar. Jag vill leva på min musik. Det är mitt mål. Att kunna gör musik i alla dessa former. Det här är musik och jag har jätteroligt.

 

Även om Ida kommer från Kalmar så känner hon sig mera hemma i Karlskrona.

– Eftersom jag gått gymnasiet och tagit studenten i Karlskrona har det blivit så.

 

Ida tog studenten 2007.

– Jag ville gå estetisk linje. Det fanns inte i Kalmar och Stage 4 You fanns inte i Torsås då. Det blev Karlskrona. Och det var ju då jag träffade Josef.

 

Nu bor Ida och Josef i Bergkvara. Musiken är deras liv.

 

Fotnot På Dansbandsforumet i Huskvarna spelade: Chiquita, Callinaz, Barbados, Stensons, Jive, Kindbergs, Jontez, Zekes, Mingos, Hedins, Framed, Callisto och Sandins.

 

 

 (Publicerad i BLT 22 mars 2012)

 

 

 

Han gör boken om Lasse Stefanz

– Lasse Stefanz är unika i branschen. Orkestern spelar högt men alltid med stor dansbarhet. Lampor blinkar överallt. De vill hela tiden ta nya grepp. De är enkla och ödmjuka, säger Thomas Deutgen.

 120216

Som barn lärde han sig tycka om dansmusik.

Så småningom kom han att älska Lasse Stefanz mer än allt annat.

Nu har Thomas Deutgen skrivit historien om Lasse Stefanz.

I sommar kommer boken om landets populäraste dansband som ett led i firandet av Kristianstads-orkesterns 45-årsjubileum.

– Jag kan inte säga att det varit en stor dröm att skriva den här boken, men det är klart att om jag skulle skriva om ett dansband så skulle det vara Lasse Stefanz, säger Thomas Deutgen.

 

När Thomas växte upp i Boden spelade mamma mycket dansmusik. Pappa spelade jazz.

– Det var helt klart dansmusiken som tilltalade mig mest.

Det var mycket Lasse Stefanz. Thomas blev frälst.

 

– Lasse Stefanz har sin speciella stil. De är unika i branschen. Orkestern spelar högt men alltid med stor dansbarhet. Lampor blinkar överallt. De vill hela tiden ta nya grepp. De är enkla och ödmjuka. Varje år kommer en ny platta med massor av hitlåtar. Så har Lasse Stefanz Olle Jönsson. Olle skulle kunna ta ett kassakvitto och sjunga texten så att det låter Lasse Stefanz. Naturligtvis är Lasse Stefanz-medlemmarna lite privilegierade jämfört med de flesta andra i branschen. De har medarbetare bakom sig som hjälper till med mycket och de får bättre betalt än de flesta. Allt naturligtvis en följd av att de alltid drar mycket publik, säger Thomas Deutgen.

 

Det har dock inte alltid varit så lätt för Lasse Stefanz.

 

– Det fanns en tid då de åkte och lyssnade på band som  Flamingokvintetteten, iakttog och antecknade. I dag kommer Flamingokvintettens mannar och lyssnar på Lasse Stefanz för att kolla vad det är som gör att Lasse Stefanz alltid drar storpublik.               

45 år är en lång tid.

– Att resa och turnera ihop som tonåringar var säkert roligt. Att fortsätta och åka runt i en buss när man närmar sig 60 är inte detsamma. Det kan vara ganska jobbigt.

I boken berättar medlemmarna om sitt liv i turnébussen, om sjukdomar och rykten.

Öppenhjärtigt redogör de om den långa tiden tillsammans.

– Jag kan väl inte påstå att det kommer sensationella avslöjanden. Många av fansen vet säkert redan det mesta, men jag tror att det ändå finns ett stort intresse för att få allt samlat i en bok.

 

– Lasse Stefanz kommer säkert att fira 50-årsjubileum, men sedan vet man inte, säger Thomas Deutgen.

 

Olle Jönsson i all ära men som de flesta fans naturligtvis vet är det Christer Ericsson som styr och ställer i bandet.

Christer vill dock inte synas i offentligheten.

– Christer är nöjd med att gömma sig bakom en högtalare där han kan stå och spela på sin gitarr. Han har en otrolig känsla för vad som är rätt och fel när det gäller Lasse Stefanz, konstaterar Thomas Deutgen.

 

Arbetet med biografin om Lasse Stefanz har gått fort.

Det hela började i oktober då Thomas Deutgen tog kontakt med Bonnier Fakta.

– Det är något helt nytt för Bonniers att presentera en bok om dansband, men man tände direkt. Det bestämdes att jag skulle göra en personlig bok, men givetvis måste hela historien berättas.

Boken kommer att bli rikt illustrerad.

Lasse Stefanz-medlemmarna har själva ett omfattande bildmaterial – inte minst alla idolbilder från de många åren.

Dessutom har Lina Haskel (t f chefredaktör för Får jag lov och fotograf till yrket) engagerats för att ta nytt bildmaterial.

 

Boken är i stort sett färdigskriven.

– Några småjusteringar återstår, säger dansbandsprofessor Deutgen medan han förbereder nya projekt hemma i villan i Gustavstorp mellan Pukavik och Mörrum.

Boken ska finnas ute i handeln när Lasse Stefanz börjar sin sommarturné efter midsommar.

Sedan ska det slås på ”stora trumman” inför Bokmässan i Göteborg i slutet av september.

Klart är att Lasse Stefanz också ska spela på Bokmässan.

 

Thomas Deutgen hoppas givetvis på stora försäljningssiffror.

– Bonniers går knappast in i något som man tror ska bli en förlustaffär, men vi kan väl inte räkna med Zlatan-siffror.

 

 

 

 

 

Dansbåtarna våra nya folkparker

Trångt på dansgolvet på Cinderella. Den här kvällen är det Lasse Stefanz som står på scenen. En lyssnade publik som sitter en bit från dansgolvet följer orkestern på storbildsskärmen.

120216 

Medan många dansarrangörer runtom i landet brottas med problem, har dansbåtarna blivit Sveriges nya folkparker.

Från olika håll i landet går bussar med nöjeslystna till Stockholm.

Varje dag fylls Ålandsbåtarna med folk som vill ut på havet och roa sig-.

 

Viking Cinderella och Birka Paradise gör dygnsturer  mellan Stockholm och Åland och har välkända dansband på scenen alla veckodagar.

De allra namnkunnigaste orkestrarna spelar i regel under veckans första dagar.

 

Genom att det numera dansas på få ställen under vardagarna hjälper jobben på båtarna till att fylla ut spelplanerna. Många band skulle inte kunna vara heltidsband om inte båtarna hade funnits.

– Det är praktiskt. Man har ju inga utgifter när man spelar på båtarna, säger Niclas Olén, kapellmästare i Matz Bladhs.

 

– Och så är det roligt. Det kommet alltid många trevliga människor, konstaterar Hasse Sigfridsson i Lasse Stefanz, som med jämna mellanrum dyker på färjorna tillsammans med många av sina fans. Vid senaste Cinderella-kryssningen i slutet av januari passade skivbolaget på att dela ut en dubbelplatina till Lasse Stefanz-medlemmarna för senaste plattan.

 

Antalet passagerare varierar lite med årstiden och är naturligtvis också lite beroende av vilka band som spelar men i regel är det oerhört välfyllt på båtarna.

På dansgolvet är det alltid trångt.

 

Det är de billiga priserna, nöjesutbudet och möjligheten att handla taxfree som lockar.

Rederierna samarbetar med ett antal bussbolag. Hyttplatserna i stort sett skänks bort bara man kan boka in buffépriserna i resepaketen. För resenärerna blir det förmånligt.

 Både Viking Cinderella och Birka Paradise går från stadsgårdskajen vid Slussen.

 Birka Paradise har anslutningsbussar från ett 80-tal orter, med hållplatser från Jönköping i söder till Karlstad och Mora i väster samt Sundsvall i norr.

 

Till Cinderella går bussar från olika håll – frän västra Sverige, från norr och från söder.

Blekingar kan med jämna mellanrum åka med Fårbo-buss som normalt startar i Kalmar tre dagar i veckan men kör vissa turer från Karlskrona.

Mellan Kapellskär och Mariehamn görs dagskryssningar med M/S Rosella. Där spelas dansmusik av mindre band under vardagar och lite mera kända band på lördagar.

Rosella tar bussresande publik från bl a Falun, Gävle, Söderhamn, Eskilstuna, Västerås, Uppsala, Stockholm, Södertälje.

 

 

(Publicerad i BLT 16/2 2012)

 

 

 

Sandins ofta på båtarna

– Vi spelar gärna på dansbåtarna säger medlemmarna i Sandins. Fr v: Fredrik Myrer, Göran Lagerblad (vikarie som trummis just nu), Johnny Sandin och Daniel Högå.

120216 

I stort sett alla turnerande dansband spelar på nöjesbåtarna. Många finns ofta ombord på någon av färjorna.

– Ungefär fem veckor på ett år spelar vi på båtarna, säger Fredrik Myrer, som är sångare i Sandins.

 

Det har hänt att Sandins från Karlstad efter tre dagars spelningar på Birka Paradise flyttat över till Viking lines Cinderella och där spelat tre dagar.

Ibland blir det en tur med Viking Rosella, som gör dagsturer mellan Grisslehamn och Mariehamn.

Jonny Sandin och hans mannar trivs på färjorna. En viss skillnad upplever de mellan båtarna.

– Det är mer hålligång på Cinderella. Birka är lite mera dansbåt, konstaterar Fredrik Myrer.

Att åka ett par dagar med dansbåtarna upplevs som ganska behagligt.

Man slipper ett antal mil i buss. Det är värt en del.

Sandins reser vanligtvis mycket och spelar i hela Skandinavien. Det kan vara långt mellan jobben ibland.

Totalt blir det mellan 130 och 140 jobb på ett år. Det finns inte utrymme för något annat fast jobb.

– Vi kan bara ha lite småsysslor vid sidan om, säger Johnny Sandin, som startade orkestern 1984.

 

Under de 26 åren har han tvingats byta en del mannar.

– Det är ganska naturligt och inte så jobbigt, tycker Sandin, som när han är hemma i Karlstad försöker hinna med att besöka Färjestads elitseriematcher i Löfbergs arena.

– Jag har haft säsongskort i 25 år, säger han stolt.

 

Den som spelat längst hos Johnny Sandin är Daniel Högå som snart har varit med i 13 år. Daniel spelar klaviatur, dragspel och saxofon.

– Vi har den instrumentering vi vill ha och klarar oss bra med fyra man, tycker Daniel.

– Det blir utrymme för mycket saxofon under en danskväll. Det ger Sandins ett sound som uppskattas.

 

Medlemmarna i Sandins oroar sig inte för framtiden.

– Band lägger ner, men vi  har lyckats hänga i så jag tycker att det finns hopp, säger Daniel Högå.

Sandins har som mest jag sex medlemmar. Nu alltså fyra.

Ett antal palttor har gjorts, den senaste en live-cd när Fredrik Myrer var ny 2009.

Nu planeras det för ett nytt album.

Johnny Sandin:

– Vi letar låtar och ska spela in. Vi har inget bestämt datum. Kanske blir det utgivning till sommaren.

 

 

(Publicerad i BLT 16/2 2012)

Sten & Stanley firar 50 år med konsertturné

I 50 år har Sten och Ebbe Nilsson underhållit och varit till glädje för en stor publik. Sedan fyra år tillbaka finns Ebbes son Alexander med på scenen. Bilden visar bandet under jubileumsturnén. Fr v: Alexander Nilsson, Johan Ryding, Sten Nilsson, Mikael Ross, Ebbe Nilsson.

1201 

Mer än 50 album. Över 700 inspelade låtar. 61 melodier på Svensktoppen.

Sten & Stanley firar 50-årsjubileum.

Med en riksomfattande konsertturné ska de 50 åren firas.

 

 

Den 22 februari inleds så Sten & Stanleys jubileumsturné i Kungälv. 30 konserter är inbokade till den 22 april.

– Vi har valt den formen för att vi tycker att vi har något att berätta. Det går inte att göra på samma sätt under en danskväll. Jag tror att den publik som vill uppleva vårt jubileumsprogram gärna vill sitta stilla och lyssna. Vi har ju gjort scenprogram i många år och är rätt vana vid det. I början var det ju mest sådant. Sedan blev vi övertalade att spela till dans, berättar Sten Nilsson.

Mycket har hänt under de 50 åren. Mycket ska berättas.

– Detaljerna vill jag inte avslöja. Programmet ska överraska men lite går att säga som att det kommer att rulla fram filmbilder på scenen och vi kommer att gästas av artister som vi samarbetat med.

Ett stort antal av alla välkända låtar kommer givetvis publiken att få höra.

– Programmet blir ungefär två timmar med en paus. Det är vad publiken orkar med.

Redan under 2011 släppte Sten & Stanley albumet Då kommer minnena.

– Det betydde något av upptakt på jubileumsåret. Därför blir det ingen ny platta under turnén, men något ska komma under året.

 

Sten Nilsson har också fått frågan om inte historien ska släppas i bokform.

– Det finns en hel del att berätta, men jag har inte haft tid ännu. Vi får se hur det blir.

 

Sedan 1962 har bröderna Nilsson spelat med sitt band Sten & Stanley. Under de fem första åren fanns Stanley Granström med. Därav namnet Sten & Stanley.

Bandet gjorde sin första spelning i Degerfors i mars 1962. En månad tidigare hade första singeln spelats in!

Rekordsnabbt var orkesternamnet inarbetat. Någon anledning att ändra har aldrig funnits.

Det var ganska popinfluerat vid starten.

Många av banden som startades vid den tiden bestod av tonåringar. Medlemmarna i Sten & Stanley var något äldre. Sten 21, Ebbe 22 och Per 24 när det hela drog igång.

 

Första Svensktoppslåten blev I lust och nöd 1965.

Det blev 14 veckor på Svensktoppen.

Sedan har det bara fortsatt.

1976 kom Sten & Stanleys mest kända och mest spelade hitlåt – Jag vill vara din Margareta. Den låten har förblivit odödlig.

 

61 låtar på Svensktoppen  är sju mer än tvåan Sven-Ingvars och 17 mer än trean Vikingarna.

Rekordet tycks oslagbart.

– Många har sagt det, säger Sten Nilsson.

Sten och Ebbe har funnits med i alla år. Sedan fyra år tillbaka finns Ebbes 24-årige son Alexander med i bandet. Han har för varje år fått ta allt mera plats och sjunger så att det låter Sten&Stanley.

– Sedan vår bror Per gick bort har det blivit naturligt att Alexander får ta plats, säger Sten Nilsson.

 

Sten Nilsson ser själv inget slut på karriären ännu trots att han fyllt 70.

– Så länge besväret inte överstiger lusten utan lusten är större än besväret finns det ingen anledning att sluta, konstaterar han.

 

Sten Nilsson älskar sitt jobb och sin publik. Att kärleken är besvarad får han ständiga bevis för.

– Från början trodde jag på 5-6 år. Så blev det 10 år, 20 år. 40 år var stort. 50 är fantastiskt 

 

(Publicerad i BLT januari 2012) 

 

 

 

 

 

 

 

Danne byggde sitt eget nöjespalats

– Jag har byggt till efterhand som jag tjänat pengar. Nu är jag nöjd, säger Danne Stråhed och höjer glaset med en fullsatt restaurang bakom sig.

1111 

Han köpte en förfallen lantgård och förverkligade sin dröm.

Underhållaren Dan Stråhed byggde sitt eget nöjespalats.

Utanför Skivarp på skånska landsbygden skapades Dannero.

I stället för att åka land och rike runt lockar han publiken hem till sig.

 

Danne Stråhed var sedan många år medlem i mycket populära dansbandet Wizex när han 1994 köpte gården på Österlen. Han var den manlige frontfiguren vid sidan om Lena Pålsson.

–     Jag hade turnerat sedan jag var 17 år och var oerhört trött på att bo i en buss. Det är inget värdigt liv att leva så.

Han visste vad han ville göra.

– Jag hade bilden klar inne i huvudet vad det skulle bli, men det skulle få ta sin tid. Gården var i mycket dåligt skick. Jag betalade vad stället var värt. Jag ville förbättra lite i taget. Inte låna några pengar utan bygga efter hand som jag tjänade pengar.

 

Så har det också blivit.

Ladugårdsbyggnaden fick blåsas ut helt.

Det blev ett tufft jobb.

– Det jag kan gör jag själv. Jag tycker om att bygga och reparera, säger den händige musikern.

Nöjespalatset har byggts till i olika omgångar.

Det har skapats en stor restaurang, en lite lugnare cafédel, en bar och mycket annat. Bland all konst på väggarna hänger guldskivorna från Wizex-perioden.

 

1996 fyllde Danne Stråhed 40 år. Samma år slutade han i Wizex.

Då hade han också sin första fest i Dannero – det egna 40-årskalaset.

 Året efter blev det lite mera. Sedan har Dannero succesivt utvecklats till ett attraktivt nöjesställe.

I början var Dannero ett sommarställe. För sex år sedan vinterbonades nöjespalatset.

Då kunde julshowandet dras igång.

 

Danne har lagt ner hela sin själ för att göra Dannero så trivsamt som möjligt.

Inredningen är påkostad.

– Jag är mån om att besökarna ska trivas. Jag har bl a lagt mycket arbete på att akustiken ska vara perfekt. Publiken ska inte missa något.

 Under 2011 har färdigställde Danne en egen studio. Där gör han sina inspelningar.

 

Med ätande publik tar Dannero in ungefär 450 personer. Vid andra tillställningar – som exempelvis dans – kan betydligt flera tas emot.

 

Det mesta av nöjesutbudet i Dannero bygger på Stråheds egen medverkan.

Han sätter ihop sina shower och han spelar och sjunger.

Entertainern stortrivs. Han älskar att ikläda sig olika roller.

– Jag är öppen för det mesta. Ibland hyr jag in band, som Lasse Stefanz exempelvis, och kör dans. Många föreningar och organisationer ringer och vill komma. Jag tar emot pensionärsföreningar som vill ha mat och underhållning. Jag har timanställd personal och kan ordna allt i matväg. Jag har fullständiga rättigheter.

Danne har inte behövt anstränga sig så mycket för att göra sitt älskade Dannero känt.

–     Det sprider sig av sig självt. I Skåne vet många var jag finns och vad som erbjuds.

Utöver allt som sker på Dannero har Dan Stråhed en mängd andra jobb. Den skicklige entertainern är eftertraktad. Hans skånska sång älskas överallt.

– Framför allt sommartid är det mest festivaler och liknande. Med sitt band Dynamo er han till att höja stämningen inför entusiastiska publikskaror.

 Mycket av det som framförs är hans egna låtar.

Ett par album har kommit sedan Danne Stråhed lämnade Wizex för 15 år sedan.

Ett nytt är på gång.

Det blir någon gång 2012, säger han.

 Som försmak har singeln Det ordnar sig släppts. Den spelas just nu en hel del på olika radiostationer.

 

(Publicerad i BLT november 2011)

 

 

Orkesterledare i 65 år

Leif Kronlund som prisutdelare på Guldklaven-galan 2011. Här med programledaren Thomas Deutgen.

1109 

Han drog igång sin orkester redan 1946.

Efter 65 år håller Leif Kronlund fortfarande på.

– Man ska spela så länge man orkar. Det är roligt, säger den 80-årige storbandsledaren.

 

Leif  Kronlund spelar regelbundet. Under stora delar av året hörs hans orkester varannan vecka på Viking Lines dansbåt Cinderella som går mellan Stockholm och Åland.

På Cinderella består hans band av nio man.

– Vi får inte plats flera på scenen, konstaterar han.

 

När han bjuder upp till dans på Galejan på Skansen varje måndag under sommaren är det storbandet med 17 man som spelar.

I år var det 18:e säsongen i följd på Skansen.

Leif Kronlund har inga funderingar på att lägga av så länge han känner sig frisk.

– Jag har ju förmånen att ha spelningarna på hemmaplan. Att bo i Stockholm och spela på Skansen och på båtarna är en dröm. Förr var det jag som åkte runt till olika platser. Nu kommer bussar fullastade med dansfolk från olika håll i landet till Stockholm och dansbåtarna.

Leif  Kronlunds spelar måndag till onsdag eftermiddag  på Cinderella.

– Då är publiken till stor del 60+. Många kommer för att vi spelar och alla kommer för att dansa eller lyssna. På helgerna är det lite stökigare. Publiken är yngre då.

 

Som 15-åring startade Leif Kronlund sin orkester, inspirerad av Thore Ehrling och hans dansorkester.

Thore Ehrling spelade konserter i radion i över 30 år och Kronlund som var barnskådespelare fick varje vecka möjlighet att studera Thore Ehrlings orkester på Radiotjänst.

 

Leif Kronlund hade börjat tidigt som barnskådespelare. Gösta Knutsson och Barbro Svinhuvud som gjorde nästan all familjeunderhållning i radion på 40-talet hade i stort sett alltid Leif Kronlund med i rollistan.

 – Jag spelade mot storheter som Anders de Wahl, Lars Hansson och Inga Tidblad i Radioteatern, minns Kronlund.

Han hade också en roll när Dramatens lilla scen invigdes med Vår ofödde son.

Som tonåring spelade Kronlund också buskis mot stjärnor som Julia Caesar och John Elfström.

Det var ändå musiken som lockade.

1946 var det premiärspelning för Voodoo Gates som skulle vara namnet den nya orkestern. Presentatören hade glömt det ovanliga namnet och kallade bandet för Leif Kronlunds. Leifs kamrater trodde att Leif gjort en kupp. Kompisarna blev sura och kastade ut Kronlund ur bandet.

Leif bildade direkt en ny orkester. Så föddes Leif Kronlunds!

Sedan gick det snabbt för orkestern som spelade svängig Glenn Miller-influerad musik.

 Kronlund pluggade på dagarna och spelade på kvällarna. Efter examen på Handelshögskolan blev Leif Kronlund administrativ chef på förlaget Esselte.

Spelningarna fortsatte. Leif Kronlund blev dubbelarbetare fram till en första hjärtinfarkt 1984.

Då valde han musiken.

 

Kronlund turnerade intensivt i landet på 50- och 60-talet.

– Jag har spelat överallt i landet. Från Karlskrona har jag starka minnen av dansen på Savoy.  Jag blev som en familjemedlem hos familjen Elof Svensson som ägde Savoy. Det var också i Karlskrona jag gjorde min värnplikt och blev marinintendent.

När karusellen snurrade som intensivast hade Leif Kronlunds en stor internationell marknad. Bandet engagerades av lyxhotell i bl a Paris, Monte Carlo, S:t Moritz, Lausanne och Berlin.

 

Här hemma startade Leif Kronlund när han var som mest eftertraktad i början av 90-talet ”filialer”.

– Jag drog igång en orkester i Göteborg och en i Malmö. Så ville man ha en i Umeå också. Då blev det så.

Alla hette Leif Kronlunds.

– Men jag spelade själv bara i Stockholms-orkestern. Det var inte bra förstod jag efter en tid. Folk som kom för att lyssna på Leif Kronlunds förväntade sig att jag skulle finnas på scenen. Människor blev besvikna. Själv hade jag upplevt något liknande en gång när jag skulle lyssna på Artie Shaw. Han var inte ens på plats. Jag kände mig lurad. Därför la jag ner ”filialerna” av Leif Kronlunds. Bara Stockholms-orkestern blev kvar.

Det är den som fortfarande finns kvar och lockar mellan 1500 och 2000 personer till Cinderella varje gång Leif Kronlunds spelar. Sedan 25 år tillbaka har han mestadels Anita Berggren med som sångsolist. Därtill är gästsolisterna många.

 Några av musikerna har varit med länge. Många är av yngre årgång.

– Det är bra att vi hela tiden får förnyelse.

 

Leif Kronlund har alltid varit mån om att hans musik ska vara dansant.

–     Det får inte bli en massa jazzsolon som skrämmer dansarna. Jag älskar dansmusiken, och jag tycker om den nya dansmusiken. Jag är full av beundran för alla nya ambitiösa band och vad de håller på med. Vi spelar mycket med Claes Lövgrens, Jenny Saléns och Micke Ahlgren på Cinderella. Jag gillar alla och jag är förtjust i The Playtones. Det svänger härligt om dessa grabbar.

(Publiceradf i BLT i september 2011)

Rubrik
Beskrivning
Rubrik
Beskrivning
Rubrik
Beskrivning
Rubrik
Beskrivning
Beskrivning
Rubrik
Beskrivning
Rubrik
Beskrivning

Senaste nytt

20. jul, 2012
Skriv en nyhet.
Berätta kontinuerligt för dina besökare om de senaste nyheterna på din hemsida.

Skriv en kommentar: (Klicka här)

123minsida.se
Bokstäver kvar: 160
OK Skickar...
Se alla kommentarer

| Svar

Senaste kommentarer

17.07 | 19:08

Shine kommer att lägga ned efter juli, enligt trummisen i bandet.

...
27.02 | 11:42

Hej Roland! Vi var på kryssning 25/26 februari med Leif Kronlund och Uno Johnsson. Hittade dina två intervjuer från 140212 och 140213 som Wikipedia hänvisar til

...
14.03 | 07:16

Ta och ändra namnet så det stämmer! Kenth tergeland.

...
29.09 | 13:47

Ich feier das voll ihr seit meine Jungs

Ole Olsson

...
Du gillar den här sidan
Hej!
Prova att göra en egen webbsida precis som jag.
Det är enkelt och du kan prova helt gratis.
ANNONS